| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SLASKA slas3ka2, v. -ade; äv. (i bet. 2) SLASKAS ~kas2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING (mera tillf.); -ARE (se avledn.); jfr SLASK, sbst.2
1) (ngt vard.) = SLABBA, v.1 1, 2. Slaska i l. med ngt (i sht vatten). Han slaskade vatten över hela golvet, när han diskade. Ej .. årkar iag med Uttren länge plaska, / Then uti Wasz och Dy som Grodan plägar slaska. Spegel GW 236 (1685). Slachta beskedlig och tarmarna waska, / fäll intet rena korfven i aska, / lät eij slaskBrita förmycket få slaska. Tammelin Alm. 1724, s. 22. Så roligt (för barn) ej finns, / Som det att få slaska / Sig våt som en flaska. Topelius Läsn. 7: 69 (1891). (Pigan) fyllde på i skålar och på fat, färdig med disktrasan att torka upp, om vi slaskade välling på vaxduken. Schulze DrängSvBönd. 21 (1933). Hans lust att plaska och slaska med vattnet (under morgontoaletten) var nästan en femårings. Hedberg BleknBrud. 35 (1951). — jfr NED-SLASKA. — särsk. (numera bl. tillf.) i utvidgad anv.
a) i uttr. slaska vatten i vinet, (vårdslöst) hälla (alltför mycket) vatten i vinet; jfr SLASK, sbst.2 4. Levertin Dikt. 70 (1896, 1901).
b) i uttr. slaska (ngt vått) i (djur), utfodra (djur) med (ngt vått som man slaskar med). Boije Landth. 296 (1756).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. vard.) kyssa (ngn) med många (våta l. smackande) kyssar; äv. dels i uttr. låta slaska sig, låta kyssa sig på sådant sätt, dels ss. dep. o. i uttr. slaska mule, kyssas på sådant sätt. Säg Ito att hon ej låter slaska sig innan Falla (dvs. Far lilla) kommer hem. Tegnér Brev 5: 17 (1828). Därs. 117 (ss. dep.). (Färskt kött är sällsynt i Smål. o.) af kycklingar märkes ingenting annat än — kycklinghjernor som kackla öfverallt. Men det blir väl bättre, när en gång hönshjernorna vuxit till så pass att det lönar mödan att slaska dem. Därs. 7: 324 (1835). NysvSt. 1934, s. 67 (: slaska mule; i förteckning över en stockholmsk nasares ordförråd).
3) (vard.) slafsa (se SLAFSA, v. 1). Slaska (äta) som swinen. Lind (1749). När .. (bocken) skulle dricka, varken slaskade han som en hund eller sög som en häst, utan han kunde göra det så tyst, att (osv.). Lagerlöf Liljecr. 74 (1911).
4) opers.: falla nederbörd bestående av (i sht kraftigt l. ihållande o. obehagligt) regn (”regna o. ruska”) l. (vanl.) våt snö l. en blandning av regn o. snö (jfr GLOPPA 2); stundom dels i fråga om blidväder: bildas (snö)slask, vara slaskigt, dels med tanken (delvis) riktad på det väglag som gm nederbörden l. blidvädret uppstår, övergående i bet.: vara slaskigt väglag. I dag är det blidväder, snön smälter, och det slaskar väldigt. Dalin Arg. 2: 321 (1734, 1754; i bild). Här nedre uti Skåne, hvarest .. det ömsom fryser och slaskar hela vinteren. VetAH 1754, s. 225. Slaska .. säjs om starkt el. långvarigt regn el. våt nederbörd. Weste FörslSAOB (c. 1815). Der ute slaskade det och de våta snöflingorna träffade hans ansigte. VL 1894, nr 24, s. 3. Det slaskar och hela naturen är som ett vått omslag. Larsson Larssons 12 (1902). IllSvOrdb. (1955). — jfr SNÖ-SLASKA. — särsk. i utvidgad anv., med subj. betecknande tid l. lokalitet l. snö o. d.
a) i förb. med braska, i talesätt betecknande att det, om det är kallt en viss dag l. tid, kommer att bli mild- l. slaskväder en viss annan dag l. tid l. omvänt; numera nästan bl. i uttr. (om) Anders braskar, jul(en) slaskar resp. (om) Anders slaskar, jul(en) braskar o. d., om det är kallt på Andersdagen (den 30 november), blir det blidväder under julen resp. omvänt, o. i härtill bildade uttr. När julen slaskar, skal Påsken braska. Holmberg 2: 217 (1795). Om Anders braskar, jul slaskar. Om Anders slaskar, jul braskar. AntT VII. 2: 52 (1883). Torsdagens namn är Anders med allt vad det innebär i fråga om slaskning och braskning. GHT 1972, nr 278, s. 18.
b) i p. pr. i adjektivisk anv., om tid, äv. om lokalitet l. plats: som kännetecknas av snöslask l. snömodd o. d.; äv. om klädesplagg: drypande våt av snöslask. Om nätterna frost .. middagstiden gatan bara slaskande pass. CCGjörwell (1809) i MoB 2: 250. Topelius 4: 80 (1885; om klänningsfåll). December månad hade varit mycket mild, och man hade gått och väntat sig en grön och ”slaskande” jul. Jensen Montgomery 219 (1909).
SLASKA IHOP10 04. till 1: på ett osnyggt sätt blanda l. röra ihop (ngt vått). Weste FörslSAOB (c. 1815). —
SLASKA I SIG10 4 0, förr äv. UTI SIG. till 3: slafsa i sig (ngt); äv. utan obj. Broman Glys. 3: 194 (c. 1730: uti sig; om anka). Sjöstedt Storv. 578 (1911; utan obj., om personer). —
SLASKA NED10 4 l. NER4.
1) till 1: slabba ned (ngn l. ngt); äv. refl., i uttr. slaska ned sig. Serenius (1734; refl.; under slabber). Almqvist Jagtsl. 61 (1832). Hofsten Barnh. 2: 157 (1885; refl.). jfr nedslaska.
2) (†) oeg., i uttr. slaska ned magen, gm att äta (våt o.) osmakligt hoprörd mat förstöra magen. Weste FörslSAOB (c. 1815). —
Spalt S 6476 band 27, 1976