| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMIDIG smi3dig2, adj. -are ((†) komp. -ere G1R 24: 131 (1553). superl. -est Forsius Min. 47 (c. 1613)). adv. -T.
1) om (föremål av) metall l. metalliskt ämne (jfr 2 e): som (i kallt tillstånd l. först efter upphettning (till glödning)) är (mjuk o.) smidbar, mjuk (särsk. i uttr. smidigt järn, järn smidbart i värme, mjukt järn l. stål); äv. (o. numera nästan bl.) allmännare: som (är mjuk o.) (lätt) låter (om)forma sig plastiskt (numera nästan bl. med huvudord betecknande (föremål av) metall (t. ex. guld) l. metalliskt ämne (t. ex. kvicksilver) som i sitt normala tillstånd icke är hård resp. hårt); i sht förr äv. i överförd anv., om tillstånd o. d. Sigerot och Mynttemesteren (klagade över), att dhe icke kunne få gullet smidigt, och derföre befalttes att lefreres Casper Brunnow att göra till prob opå 100 Croner, och der han seden finnes kunna det fullgöra, (att) alltt gullet tillställes (honom) att smidigt göra. RP 1: 22 (1626). Stelnadt är .. (kvicksilver) smidigt vid pass som ten. Bergman Jordkl. 1: 227 (1773). På den förfärliga sköld, som väpnar den vredgade Pallas, / Gåfvo de (dvs. cykloperna) glans åt drakarnes fjäll, och åt smidiga gullet. Adlerbeth Æn. 211 (1804). (En) jernsmältare i Sheffield, erhöll år 1804 ett patent på konsten att förvandla tackjern utan smältning i smidigt jern. EconA 1807, jan. s. 162. På kol smälter (selenbunden koppar) till en grå något smidig kula, och luktar derunder ganska starkt selenium. Berzelius Blår. 157 (1820). (Vid butsmide tillses) att det neddrypande jernet allt ifrån dess första nedkomst måtte, både genom blästerns, kolens och slaggens ytterligare verkan, bringas uti ett lagom smidigt tillstånd, och såsom sådant välla tillhopa uti den flytande slaggen. Åkerman Stångj. 93 (1839). Till myntning skola endast proberade smidiga plansar smältas med tillsats af god koppar. SFS 1910, nr 62, s. 6. — jfr HALV-, HAMMAR-, HEL-, O-, SEG-SMIDIG.
2) i utvidgad anv. av 1, allmännare: som (lätt) formar l. låter forma sig l. är mjuk l. böjlig l. spänstig; särsk. dels om massa: mjuk o. (lätt) formbar (äv. om mer l. mindre tjockflytande vätska o. d.: som flyter ut o. tätt följer kärl o. d.), dels om (ngt som framställts av) hud l. skinn l. tyg o. d.: som är mjuk o. elastisk (o. formar sig l. följer tätt efter kropp l. kroppsdel o. d.); äv. i överförd anv., om ngts beskaffenhet l. konsistens o. d. Psalt. 65: 11 (öv. 1536). Linc. D 4 b (1640; om läder). (1640). (Äggulan) arbetas med en träskied uti en Castrull til des han blifwer helt smidig. Warg 6 (1755). Ifrån somliga .. (porer) kommer ett fett, som håller huden mjuk och smidig. Berlin Lrb. 13 (1852). Denna eleganta, smidiga promenadstrumpa. SvD(A) 1934, nr 256, s. 7 (i annons). Degen skall vara blank, seg, smidig och släppa bunken. StKokb. 13 (1940). En gestalt, kring vilken den broderade lilla pälsen smög sig så smidigt, som om den varit gjuten. Östergren (1941). DN(A) 1964, nr 301, s. 16 (om kvalité hos jumper). Fläsket blir löst vid olämplig utfodring (av grisen) och ger ett smidigt isterflott. SAOBArkSakkSvar (1975). — särsk.
a) (†) om mat l. dryck (i sht öl l. vin): som är mjuk l. len l. mild l. lätt för känsel- l. smakorganen i munnen l. för matsmältningsapparaten. Smijdigt ööl medh litet Cannel vthi. BOlavi 1 b (1578). Then siwke (skall) .. dricka smidigt wijn medh watn blandat. Dens. 35 a. Natwren (skall) wedherqweckias medh någhon Sundh och Smidigh Maat och Dryck. L. Paulinus Gothus Pest. 85 a (1623).
b) (numera bl. tillf.) om fläsk: (fet o.) till konsistensen mjuk l. lös. IErici Colerus 2: 226 (c. 1645).
c) (mera tillf.) om olja: som (lätt) sluter intill o. häftar vid metall, ”inträngande”. De oljor, som destillera över 350° äro .. tjockflytande och smidiga och lämpliga till smörjoljor. Bolin OrgKem. 38 (1925).
d) om person l. djur l. kropp(sdel): (graciöst) mjuk l. böjlig l. spänstig (till byggnaden l. i sina rörelser o. d.), vig, lättböjlig, lättrörlig; om (kropp(sdel) hos) person äv. dels: välgymnastiserad, dels: (mjukt böjlig o.) smal l. slank l. smärt; äv. i överförd anv., om persons l. djurs skapnad l. rörelse (särsk. gång) o. d.: som är l. kännetecknar en smidig (i ovan angiven bet.) persons l. ett smidigt djurs (särsk. om rörelse, liktydigt med: som försiggår på ett mjukt l. böjligt l. fogligt o. samtidigt kraftfullt l. spänstigt sätt). Rålamb 13: 162 (1690; om hals på häst). Gäddan .. kan .. fara som en pil långa stycket, hwilket man skäligen må tilskrifwa des krops smidiga skapnad. VetAH 1742, s. 88. Kring ett mera smidigt lif slöt sig ej en nettelduksklänning. Blanche Tafl. 459 (1845). (Rovdjuren) äro i allmänhet modiga, smidiga, starka och glupska djur. Holmström Ström NatLb. 1: 40 (1851). Dessa (kropps-)lekar hade till syfte dels att utbilda färdigheten att handtera vapen, dels att göra kroppen smidig och stark. LbFolksk. 87 (1890). Terränglöpning är en hård idrott och en svår idrott. Den fordrar smidigt löpsätt, stora krafter och ypperlig träning. IdrBl. 1924, nr 50, s. 3. Glycerincreme gör händerna smidiga och mjuka utan att egentligen innehålla något fett. Holm AlltFläck. 87 (1946). IllSvOrdb. (1955; om gång). — jfr ANKEL-, O-, ORM-, VESSLE-SMIDIG. — särsk.
α) om tunga: lättböjlig l. lättrörlig; särsk. oeg. l. bildl., i uttr. betecknande att ngn är falsk l. inställsam l. diplomatisk o. d. i sitt tal (jfr 3 a). Hans smidiga tunga har hjälpt honom till en framskjuten position i samhället. När .. (en ovän) gör sina tungo smidhigha, så tro honom intit, ty siw styggilse äre j hans hierta. SalOrdspr. 26: 25 (öv. 1536; Bib. 1703: smeker medh sitt miuka taal).
β) om rygg l. person med tanke på rygg: mjuk o. lättböjlig; särsk. (i sht oeg. l. bildl.) i uttr. betecknande att ngn gärna l. ofta böjer ryggen (o. bugar) för att ställa sig in l. vinna fördel o. d. (förr äv. bildl., om person, liktydigt med: eftergiven l. foglig l. undfallande l. inställsam). Tre saker äro oumbärliga vid Hofvet: friska ben, en smidig rygg, och en hal tunga. Eurén Kotzebue Redl. 42 (1797). Visst stod han (dvs. lycksökaren) på lur / än bland de låga, än de höga, / med smidig rygg och Levist öga. LBÄ 9—10: 6 (1798). Smidig i ryggen .. (använt) om en som bugar sig ofta el. djupt. Weste Försl.SAOB (c. 1815). Sedan jag hotade honom med stryk, har han blifvit så smidig. Därs.
γ) (numera bl. mera tillf.) om ansikte o. d.: mjuk o. lättrörlig; särsk. (i sht oeg. l. bildl.) i uttr. betecknande att ngn anlägger miner för att smila sig in l. dölja sina verkliga känslor l. avsikter o. d. Ej går jag här med smidigt anlet kring, / Med smickerord, handtryckninger och slikt. Börjesson Statshv. 44 (1866). Hennes ansikte är det smidigaste jag någonsin sett, moln och sol jaga hvarandra öfver det — det skiftar för känslorna som mineralet under mikroskopet för ljusets olika svängningar. Söderhjelm Upps. 67 (1906).
δ) hippol. om häst: (gm dressyr gjord) mjuk l. lättrörlig l. eftergiven (i viss kroppsdel l. vissa kroppsdelar (särsk. hals l. nacke) l. i kroppen som helhet); stundom äv.: som är lättriden o. på hoppbana lätt vändbar mellan hindren; äv. dels (numera bl. mera tillf.) om kroppsdel hos häst: mjuk l. lättböjlig l. eftergiven (för tygel), dels i överförd anv., om verksamhet (särsk. rörelse) o. d. hos (kropp l. kroppsdel hos) häst: som försiggår på ett (gm dressyr åstadkommet) mjukt l. avspänt l. eftergivet o. samtidigt kraftfullt l. spänstigt sätt. Aldrig kan hästen blifva så smidig, att ryttarns fordringar ej kunna sträckas ännu längre. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 40 (1836). Därs. 42 (om nacke på häst). Ju mer hästens dressyr går framåt, desto ”mjukare” blir den i nacken. Dess ryggverksamhet blir ”smidigare” .. och .. dess rörelser är smidiga i alla gångarter. SAOBArkSakkSvar (1976). ”Liten smidig häst” .. (dvs. som är) lättriden och på hoppbana lätt vändbar mellan hindren. Därs.
e) om växt(del) l. föremål tillverkat av växt(del) l. av trä l. annat material (äv. metall o. d.; jfr 1): (smal l. tunn l. smäcker o.) mjukt böjlig l. fjädrande l. spänstig; äv.: (långsträckt o.) smal l. tunn l. smäcker (närmande sig l. övergående i bet.: graciös l. gracil); äv. i överförd anv., om form l. utseende o. d. hos växt(del) osv. Pelarnas smidiga form var tilltalande. Nicander VirgEcl. 15 (1752; om vide). Til gildring (över varggrop) bör långa smala smidiga hassel eller granspön nyttjas, öfwertäkte med halm wäl. Brummer 61 (1789). (Ginstens) longa, merendels bladlösa, mycket smidige grenar .. äro .. icke hårdare, än at de af Boskapen .. kunna .. afbitas til föda. Retzius FlVirg. 51 (1809). Huru här ute på Erna vett pluggades in icke blott med hjelp af böcker och lektioner utan äfven med hjelp af smidiga rottingar .. är allom bekant. Ödman StudM 13 (1891). Med smidig lans / ulaner spränga fram på ystra fålar. Jensen FjStig 29 (1893). På påskmorgonen gällde det att vara vaken i tid, eljes vankades för den sömnaktige en ”påskskräcka”, d. v. s. en ordentlig bastu af smidigt björkris. SkånAB 1909, nr 82 A, s. 4. Skalkniv .. med tunt, smidigt blad. KatalÅhlénHolm 93: 242 (1927). Den långa raden av smidiga kokospalmer. Mörne Ekv. 11 (1932).
f) [utvidgad l. bildl. anv. av d] om ngt sakligt som rör sig, i fråga om att förflytta sig på ett mjukt l. följsamt sätt; särsk. dels om båt l. bil o. d.: som mjukt l. lätt följer sjön resp. vägen (äv. utan bestämd gräns övergående i 3 e: lättmanövrerad l. behändig l. bekväm); äv. i överförd anv., om rörelse: mjuk l. följsam (oeg. l. bildl. äv. om gång (se GÅNG 9 b) hos motor o. d.: mjuk o. jämn). Lagus Pojk. 155 (1904; om paketbåt). Det lätta betets rörelse i vattnet kommer alltid att bliva smidigare (än ett tungt betes), i det att det mera rättar sig efter variationerna i strömstyrkan och strömriktningen. Hammarström Sportfiske 144 (1925). (Löpskidorna) gå smidigare i spåret, medgiva lugnare och längre glid. ÖstersundP 1925, nr 44, s. 5. Tyst och smidigt åt .. (bilen) asfalt som en racer. Hammarling Wodehouse BillErövr. 192 (1937). Smidig och tyst gång (hos motor). Östergren (1941). (Bilen) är gediget byggd för robust trafik, smidig för smala vägar, stark för branta backar. DN(A) 1964, nr 265, s. 10.
3) i oeg. l. bildl. anv. av (1 o.) 2 (jfr 2 d α—γ, f), i fråga om att ngn l. ngt i sitt väsen l. utseende l. agerande l. fungerande o. d. har en mjukhet l. böjlighet l. lättrörlighet l. följsamhet l. grace o. d. som liknar l. erinrar om mjukheten osv. hos en smidig varelse l. växt l. ett smidigt föremål (särsk. liktydigt med: mjuk l. böjlig l. jämn (l. jämnt löpande o. d.) l. följsam l. lättrörlig l. graciös); särsk. dels om flod l. våg: mjuk l. graciös (i form l. rörelse), mjukt l. graciöst slingrande o. d. resp. rullande o. d. (äv.: snabb l. lättrörlig), dels om musikalisk (vokal l. instrumental) stämma: som ljuder utan tvära kast l. språng l. mjukt l. följsamt ansluter sig (till melodi o. d.), jämnt flytande, lättrörlig, dels om musikaliskt instrument: som mjukt l. lätt anpassar sig l. ansluter sig (efter resp. till melodi l. samverkande instrument o. d.), (mjukt) följsam. Spegel ÖPar. 39 (1705; om flod). På en smidig våg de spända segel gunga. Lidner (SVS) 1: 203 (1781). Som det alldeles icke är någon så lätt sak, att frambringa en ren, smidig och korrekt kontur, så förgäte man icke, att vid hvarje enskild (tecknings-)öfning ofta påminna sig, att röra handen med mycken lätthet. Sandström KrMat. 9 (1840). Ni (måste) iakttaga en wisz måtta, som gifwer ert föredrag ett smidigt behag. Hagberg Shaksp. 1: 351 (1847). Klarinetten .. (är) ett af de smidigaste och mest välljudande blåsinstrumenter. Wegelius Musikl. 2: 177 (1889). Vi finna i dessa sånger (av Stradella) .. en smidig och flytande instrumentalbas. Dens. MusH 165 (1892). För såväl industri- och reklamfilm som underhållningsfilm gäller, att musiken måste smidigt följa innehållet i filmen, växla på samma gång som den växlar och troget återge skiftningarna i karaktär. Förberg SäljFilm 166 (1946). — särsk.
a) med huvudord betecknande dels person l. persons väsen l. umgängesgåvor l. uppträdande l. tal o. d., dels politik l. taktik l. tillvägagångssätt o. d.: som har l. kännetecknas av l. är uttryck för förmåga att (mjukt l. skickligt l. klokt, stundom äv. slipat l. slugt) anpassa sig efter en situation l. olikartade förhållanden l. skilda uppfattningar o. d. (särsk. liktydigt med: (diplomatiskt) böjlig l. anpasslig l. medgörlig, diplomatisk); äv. dels liktydigt med: diplomatiskt skicklig l. klok, dels övergående i nedsättande bet.: inställsam l. förslagen l. slug o. d.; jfr 2 d α. Dessa smidiga politiker som förstår att utnyttja sin maktposition till att skaffa sig egen vinning. Han fick beröm för det smidiga sätt varpå han skötte sitt uppdrag. Grubb 735 (1665; om tal). Hr Elliots smidiga .. politik. Carlén Skuggsp. 1: 178 (1861, 1865). (Den polske kardinalen) vann gynnare genom smidiga umgängesgåfvor. Hjärne K12 158 (1902). Smidig mot öfverordnade, om det behöfdes till och med krypande, blef .. (Boulanger) utnämnd till general. Laurin Våld 350 (1910). Cannelin (1921; om lynne). Han är mycket bestämd av sig men också smidig, tycker jag mig se. Johanson DrömRosEld 130 (1949). Med hård oeftergivlighet och smidig taktik i förening fullföljdes det kyrkliga försvenskningsarbetet (i Halland under slutet av 1600-talet). HT 1960, s. 494. Kemtvätt-chaufför med god lokalkännedom i Stockholm och förorter med smidigt uppträdande (får arbete). DN(A) 1964, nr 182, s. 26. — särsk. om ngns penna, i uttr. betecknande att ngn i skrift uttrycker sig på ett smidigt sätt; jfr c. De Geer Minn. 2: 146 (1892).
b) om persons hjärna l. intelligens o. d.: lättrörlig l. snabb; i uttr. betecknande att ngn har ett rörligt intellekt l. är snabbtänkt l. klipsk l. intelligent. Man förevitar .. (grekerna), att de i alltför hög grad använda sin smidiga intelligens för att tillskansa sig fördelar på deras bekostnad, med hvilka de komma i beröring. Torpson Eur. 2: 262 (1896); möjl. till a. Chefredaktören Axel Lille .., en snabb penna, en smidig, klar, livlig intelligens, var (osv.) Estlander 11Årt. 2: 115 (1921). LLoyd Georges snabbtänkta och smidiga hjärna. Nordström Wells Självbiogr. 1: 22 (1935).
c) om konstnärs pensel, i uttr. betecknande att konstnär målar på ett (med (viss) beräkning l. ytlighet förenat) mjukt l. följsamt l. skickligt sätt l. är en påfallande nyansrik målare; jfr a slutet. Hvad han i år bjuder på, synes mig ingalunda stå öfver hans förra arbeten. I hans smidiga pänsel har ett stelt drag insmugit sig. GHT 1896, nr 108 B, s. 1.
d) om språk(form) l. språklig vändning l. tolkning o. dyl. l. röst o. d. varmed ngt språkligt återges: som mjukt o. följsamt uttrycker l. återger vad som skall uttryckas l. återges (stundom äv. närmande sig l. övergående i bet.: nyanserad l. uttrycksfull); äv. dels (o. i denna anv. äv. om versfot o. d.): lättflytande l. lättrörlig l. ledig l. otvungen, dels (o. i denna anv. äv. om språkljud o. d.) närmande sig l. övergående i bet. e: som (lätt) låter sig formas l. användas o. d., (lätt) formar l. användbar, lätthanterlig l. behändig l. bekväm; äv. om språkutövare l. språkutövares stil o. d.: som nyttjar resp. präglas av lättflytande l. ledigt språk. Thomander 3: 56 (1839; om jamber). Setterblad Mackenzie 134 (1887; om röst). (L. v. Engeströms) visserligen redbara och kärnfulla men kärfva och stundom knarriga skrifsätt kunde icke undgå att lida vid jämförelsen med den yngre ämbetsbroderns smidiga vändningar och lediga uttryck. Forssell i 3SAH 3: 104 (1888). Belleaus poetiska stil var smidig, liffull, flödande. NF 19: 689 (1895). Ingen skall bestrida .. (O. v. Dalin) äran af att vara Sveriges förste journalist, en oförfärad och elegant kåsör, en kvick och smidig stilist. Böök Stridsm. 46 (1910). Den vemodiga stilla naturstämningen I skogen (av Fröding) ger prov på andra verkningar av de smidiga s-ljuden (än samme författares Den gamla goda tiden). Wrangel Dikten 137 (1912). Svenska språket är smidigt och medgörligt i fråga om sammansättningar. Cederschiöld Framtidssv. 51 (1917). Över huvud taget får man intrycket av en mycket smidig och noggrann tolkning (av texten från svenska till danska). 3Saml. 30: 7 (1949).
e) om ngt sakligt konkret, övergående i bet.: som är lätt l. enkel att manövrera l. handskas med l. sköta, lätthanterlig l. lättskött l. enkel l. behändig l. bekväm; äv. om ngt sakligt abstr. (t. ex. bestämmelse l. tillämpning l. taxa o. d.): som lätt l. enkelt l. utan krångel l. besvär låter sig verkställas l. användas o. dyl. l. som är anpassad l. lämpad efter (den skriftande) verklighetens krav o. d.; jfr d, 2 f. Maskinen var försedd med en smidig anordning för avstängning. Manövern är smidigare, då Bataljonerne äro mindre starka. Lefrén Förel. 1: 133 (1818). Äro vi för slarfviga och oordentliga att kunna hålla reda på de lätta, smidiga guldmynten? Tenow Solidar 3: 117 (1907). Tulltaxan skall göras smidigare. Upsala(A) 1927, nr 216, s. 4. Lagrådet har någon gång kunnat ganska träffande hemställa att en lagbestämmelse måtte göras mera smidig. Wedberg Lagstil 43 (1928). Daladier förmådde .. genomdriva en smidigare tillämpning av fyrtiotimmarsveckan. NFMånKr. 1938, s. 583.
1) (numera föga br.) till 1: göra (metall o. d.) smidbar l. mjuk. SvT 1852, nr 34, s. 4 (i p. pf., om koppar).
2) (numera nästan bl. gymn. o. hippol.) till 2 d, om person, med avs. på person l. djur l. (kroppsdel l. muskel o. d. i) persons l. djurs l. sin egen kropp (stundom äv. i överförd anv., med avs. på kropps skönhet o. d.): göra smidig (gm uppmjukande rörelser o. d.); äv. i överförd anv., om kroppsrörelse l. bad o. d. varigm person osv. smidiggörs (i ovan angiven bet.). Hedberg Balzac Gor. 67 (1898; i p. pf., om nybadad kvinnas skönhet). Ryttarens smidiggörande i sadeln. RidskStrömsholm 64 (1918). Gymnastiska övningar .. ägnade att uppmjuka och smidiggöra de kroppsdelar .., som (osv.). Tingsten InfUtbildnEx. 16 (1918). (Gången) är en utmärkt gymnastik för ben- och höftmuskler, för att inte säga skulder- och armmuskler, som smidiggöras. IdrBl. 1935, nr 150, s. 1. — särsk.
a) hippol. till 2 d δ: (gm dressyr) göra (häst l. kroppsdel hos häst) smidig (vid utförande av vissa rörelser); äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om period o. d.: varunder häst dresseras att vara smidig. KrigVAH 1833, s. 267 (i p. pr., om perioder). KrigVAT 1843, s. 318 (med avs. på huvud o. hals). Sedan hästen blifvit följsam i banan och någorlunda smidiggjord på volten, lär ryttaren honom denna skola (dvs. bogarna in), som är den enklaste. Platen HlednRytt. 28 (1856).
b) (i vitter stil, tillf.) bildl. (jfr smidig 3 d), med avs. på språk o. d.: göra mjuk o. följsam l. lättflytande l. ledig. AÖsterling (c. 1920) hos Östergren. —
(2 e) -RANKANDE, p. adj. (i poetisk stil) om växt: smidigt rankande (se ranka, v.2 2). Österling Fränd. 2: 75 (1916; i bild, om vin). —
(2) -SMORD, p. adj. särsk. (tillf.) bildl., i uttr. betecknande ngn ss. smidig (se d. o. 3 a) i talet. Fröding Guit. 79 (1891; bildl.).
SMIDIGHET, r. l. f. [jfr d. smidighed, mlt. smidicheit, ä. t. schmeidichkeit]
1) till 1, om (mjukhet o.) smidbarhet hos (föremål av) metall l. metalliskt ämne, mjukhet; äv. (o. numera nästan bl.) allmännare, om egenskapen l. förhållandet att (vara mjuk o.) (lätt) låta sig (om)formas plastiskt (numera nästan bl. om sådan egenskap resp. sådant förhållande hos metalliskt föremål l. ämne som i sitt normala tillstånd icke är hårt). VetAH 1745, s. 5 (om metall). När guld .. hamras blir det efter en stund hårdt och spricker, i fall då med hamring fortfares, men om det imellan väl upeldade kol glödgas återvinnes smidighet. TBergman (1775) hos Scheffer ChemFörel. 260. Hastig avkylning, t. ex. genom beröring med kalla verktyg under varmbearbetning, genom kall luft, besprutning eller doppning i kylvätska, kan .. hos vissa metaller öka smidigheten. HantvB I. 2: 76 (1934).
2) till 2, om egenskapen l. förhållandet att vara smidig. Lind (1738). Westerdahl Häls. 467 (1764; hos hud på människas kropp). Retzius Min. 143 (1795; hos leror). AHB 39: 53 (1870; hos fernissor). LAHT 1899, s. 363 (hos ull som spinns). Bäckström ClarySkilj. 104 (1932; hos sås). Form 1949, Ann. s. 65 (hos läder). särsk.
a) till 2 d. Rosenstein 3: 37 (1796; hos persons lemmar). Holmström Ström NatLb. 1: 88 (1851; hos djur). KiromantHeml. 14 (1946; hos fingerleder). särsk. hippol. till 2 d δ. Ehrengranat HästRör. 44 (1818). jfr inverknings-smidighet.
b) till 2 e; äv. i överförd anv., om egenskapen l. förhållandet hos byggnadsstil o. d. att utveckla smidiga former. Smidigheten hos de högresta furorna tilltalade honom. Det var (bl. a.) den joniska stilens större smidighet .., som tilltalade den nya tiden. Kjellberg GrekRomK 132 (1932).
3) i oeg. l. bildl. anv. av (1 o.) 2 (jfr smidig 3), om mjukhet l. böjlighet l. lättrörlighet l. följsamhet l. grace o. d. som kännetecknar ngns l. ngts väsen l. agerande l. fungerande l. verkande o. d.; särsk. om lättrörlighet o. d. hos musikalisk stämma. Carolstadius Pest. E 2 a (1620; vinds). En bas af sällsynt lif och smidighet. Wegelius MusH 166 (1892). särsk.
a) om (den hos ngn föreliggande l. i ngns verksamhet l. förmåga o. d. ådagalagda) egenskapen l. förmågan att (mjukt l. skickligt l. klokt, stundom äv. slipat l. slugt) (kunna) anpassa sig l. sitt agerande o. d. efter en situation l. olikartade förhållanden l. skilda uppfattningar o. d. (särsk. liktydigt med: (diplomatisk) böjlighet l. anpasslighet l. medgörlighet); äv. dels liktydigt med: diplomatisk skicklighet l. klokhet, dels övergående i nedsättande bet.: inställsamhet l. lismeri l. förslagenhet l. slughet o. d.; jfr smidig 3 a. Icke heller hafwa .. (spåmännen) något särdeles at befruckta hos the Förnäma och mäcktiga, emedan the med smidighet wetta skicka sig i Tiden och efter folketz Sinne. Block Progn. 20 (1708). (Greve Gyldenstolpe) var .. vida öfver den sluga smidighet, som ofta döljer en allvarsam tanke, derföre att den misshagar. Wallin i 2SAH 6: 20 (1811). (En man med sunt förnuft) skall säkerligen öfverallt, genom den naturliga sundheten och smidigheten i sin omdömesförmåga, finna sin väg. Geijer I. 5: 78 (1811). Den namnkunnige journalisten Emile de Girardin, hvars penna och finansiella smidighet skaffade honom rikedom och anseende, men äfven afundsmän. VL 1908, nr 218, s. 9. Den opålitliga smidighet, som den romerska kyrkans diplomati så starkt utvecklat. 2NF 18: 321 (1912). Skrupelfri smidighet i affärer. Andræ i 3SAH XLV. 1: 63 (1934). Förlikningsmannauppdraget ställer stora anspråk på smidighet och opartiskhet hos sin utövare. Elmér SvSocPolit. 62 (1943).
b) lättrörlighet l. snabbhet (hos tanke l. intelligens); jfr smidig 3 b. 2NF 20: 1134 (1914; hos tanke). HågkLivsintr. 12: 145 (1931; hos intelligens).
c) i fråga om språk l. ngt språkligt: (mjuk) anpasslighet l. följsamhet (med hänsyn till tankens krav l. det som skall uttryckas o. d.); äv. dels: ledighet l. otvungenhet l. (ledig l. otvungen) behagfullhet o. d., dels: lätthanterlighet l. tjänlighet o. d.; äv. i utvidgad anv., om egenskapen (hos författare o. d.) att (kunna) använda (i sht skriva) ett språk kännetecknat av egenskaper av angivet slag; jfr smidig 3 d. För tillämpningen af Latinens numerus på Swenskan, kommer hennes smidighet i inversioner wäl till pasz. SvLittFT 1834, sp. 823. Swenska språket är ej så fattigt och ej så stelt, att man ej på detsamma med lätthet kan uttrycka sina tankar, och för nya begrepp finna nya ord af behörig smidighet. Därs. 1837, sp. 88. Den gamla starka flexionen, som .., med få undantag, är den skönaste .. (o.) afgjordt den lyckligast begåfvade i hänseende till smidighet. Rydqvist SSL 1: 261 (1850). Ariosto ”filade” oaflåtligt sina stanzer, tills han gifvit dem den intagande smidighet, som de ega. NF 1: 1040 (1876). Gyllenborg .. hade icke den formella smidighet som kunnat göra hans form till ett mönster. Castrén Creutz 173 (1917).
Ssgr (i allm. till smidighet 2 a): smidighets-befrämjande, p. adj. i sht gymn. o. sport. befrämjande för smidigheten (i kropp l. kroppsdel). IdrBl. 1935, nr 66, s. 2 (om rörelser).
-förbättrare. (i fackspr., särsk. tekn.) till smidighet 2: konsistensförbättrande tillsatsmedel (som gör betongmassa smidigare att arbeta med). TNCPubl. 46: 35 (1971).
-gymnastik. i sht gymn. o. sport. gymnastik vars syfte är att bibringa kroppen l. viss kroppsdel smidighet. IdrBl. 1935, nr 133, s. 4 (ss. träning för ishockeyspelare).
-gång. (†) till smidighet 2 a slutet: gång (se d. o. I 3 b) varunder häst tränar upp l. visar prov på smidighet. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 72 (1836).
-justering. (†) till smidighet 2 a slutet, om ryttares (kontroll o.) justering av hästs smidighet (i sht med hänsyn till dess liksidighet). KrigVAH 1833, s. 272.
-läxa. (†) till smidighet 2 a slutet, om tillrättavisning av tredskande häst som innebär att hästen bringas att utföra (från dressyren välkända) smidighetsbefrämjande rörelser; jfr läxa 8. KrigVAT 1839, s. 289. Därs. 1841, s. 266.
-rörelse. (mera tillf.) gymnastisk rörelse vars syfte är att bibringa kroppen l. viss kroppsdel smidighet. 2NF 19: 368 (1913).
-träning. i sht gymn. o. sport. träning vars syfte är att bibringa kroppen l. viss kroppsdel smidighet. IdrBl. 1924, nr 67, s. 4 (längdlöpares).
-övning. i sht gymn. o. sport. jfr -träning. RidI 1897, s. 173 (om övning för smidiggörande av ryttare i sadeln).
Spalt S 7552 band 28, 1979