Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SMÄLTARE smäl3tare2, om person m., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(förr äv. smelt(t)-. -ara 1527 (: ssmælta(ra); ss. subj.). -are 1530 osv. -ere 1521—1565)
Etymologi
[fsv. smältare; jfr d., nor., mlt., nl. smelter, mht. smelzer (t. schmelzer), eng. smelter; till SMÄLTA, v.1]
1) motsv. SMÄLTA, v.1 2: man som (yrkesmässigt) sysslar med smältning; i sht motsv. SMÄLTA, v.1 2 a, dels (metall.) om arbetare som smälter l. renar malm l. mellanprodukter till metall (i sht om arbetare l. förman som sysslar med resp. svarar för smältningen vid en smältugn), dels (glasfabr.) om glasbruksarbetare som (tillväger glassatsen o.) sköter smältningen av glasmassan; äv. bildl. SthmSkotteb. 3: 168 (1521; ss. tillnamn). Iagh haffuer satt tigh til en smeltare j mitt folck thet så hårdt är. Jer. 6: 27 (Bib. 1541). (Det för myntning avsedda silvret skall efter vägning) strax insättias i Smältugnen at smältas, låtandes Smältaren thet wäl omröra. Stiernman Com. 2: 116 (1638). Runemarck VägvSthm 74 (1790; vid myntverk). Vid Illinois Steel Co. martinverk sköttes .. fem stycken ugnar liggande i rad, af en smältarförman och fem smältare samt en maskinist för skötseln af uppsättningsmaskinen. JernkA 1899, s. 123. Hvem skall lagar skrifva, / .. frönas kväfvare, väkstens förtryckare, / .. äller solens ock stormens ock vårens vän, / isarnas smältare, jordens smyckare? Forsslund Arb. 12 (1902). KunstHaandv. 41 (1918; på glasbruk). NordYrkesklassifik. 1962, s. 124. — jfr BLY-, GAR-, GLAS-, JÄRNMALMS-, KOPPAR-, MÄSTER-, SILVER-, STÅL-, SULU-, VALLON-, VAX-SMÄLTARE m. fl.
2) motsv. SMÄLTA, v.1 2: apparat för smältning; i sht ss. senare led i ssgr. IllSvOrdb. (1955). — jfr SNÖ-, VAX-SMÄLTARE.
Ssgr (till 1): SMÄLTAR-, äv. SMÄLTARE-ARBETARE~0200. (numera föga br.) smältarbetare. JernkA 1847, s. 126. —
-BÄLG. (förr) av smältare använd bälg (se d. o. 3 a). BlBergshV 18: 93 (i handl. fr. 1687). —
-DRÄNG. (numera bl. i skildring av ä. förh.) medhjälpare åt smältare, smältdräng. Sommarin ArbSvBergv. 169 (i handl. fr. 1608). Att smällta ned Tackjärnet och arbeta det tillhopa .. kallas (vid vallonsmide) göra sågen och tillhörer Smälltaredrängen. Rinman JärnH 396 (1782). YrkesförtArbFörmedl. 53 (1936; vid glasbruk). —
-FÖRMAN~02 l. ~20. metall. jfr förman, sbst.1 5. JernkA 1899, s. 123 (vid martinverk i Illinois). —
-GESÄLL. (förr) jfr gesäll 2 o. -mästersven. Holmkvist BergslHyttspr. 89 (i handl. fr. 1680). —
-HAMMARE. (förr) smälthammare. Eneberg Karmarsch 2: 214 (1861). —
-HUS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) smälthus; jfr -stuga. SthmSlH 1: 99 (i handl. fr. 1564). —
-HÅLA. (-ar-) (†) avdelning i järnverk, där själva smältningen äger rum (med tanke på gjutgrop)? Vallonernes namn. .. I smeltarhålan: Mestaren Matz Matzon (osv.). Lychnos 1950—51, s. 203 (1712). —
-HÄRD. (numera bl. i skildring av ä. förh.) smälthärd. BlBergshV 18: 27 (i handl. fr. 1687). Vid varje smältarhärd (på Gimo bruk) arbetade en mästersmältare och en mästersven samt två smältardrängar. Järnbruksminn. 39 (1952). —
-KONST. (numera föga br.) = smältnings-konst. Bergv. 1: 231 (1664). Polhem Test. 14 (c. 1745). —
-LÖN. Geisler BergzmLyckönsk. 11 (1719). —
-MANÉR. (†) smältmetod. BlBergshV 18: 82 (i handl. fr. 1687). —
-MÄSTARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) mästare (se d. o. 10 c) vid smälthärd i hammarsmedja; jfr -förman o. smält-mästare. Holmkvist BergslHyttspr. 89 (i handl. fr. 1680). —
-MÄSTERSVEN~002. (förr) jfr mäster-sven slutet o. -gesäll, -sven. PT 1918, nr 127, s. 2. —
-ORDNING. (förr) ordning (se d. o. 3 b) för smältare. Bergv. 1: 228 (1664). —
-SMED. (förr) arbetare vid smält(ar)smedja; jfr smält-smed. Smältarsmederne vid Lancashiresmidet. JernkA 1847, s. 94. Johansson SmedBrukspatr. 5 (1933). —
-SMEDJA. (förr) smältsmedja. JernkA 1866, s. 160. —
-STAT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om den kår av arbetare som smältarna utgjorde. HH XXXVIII. 1: 37 (1756). —
-STUGA. (förr) jfr -hus. Holmkvist BergslHyttspr. 89 (: Smelter stugu; i handl. fr. 1554). —
-STÅL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i smältarsmedja framställt stål, smältstål. Wallerius Min. 452 (1747). —
-SVEN. (förr) smältarmästersven. Holmkvist BergslHyttspr. 89 (i handl. fr. 1723). —
-TING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) sammankomst för smältare (smältarmästare, smältargesäller, smältardrängar m. fl.). Bergv. 1: 608 (1720). —
-UGN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) smältugn. OxBr. 11: 16 (1614). —
-ÄMBETE. (-are- (-ere)) (†) om smältarens yrke; äv. i uttr. bruka smältareämbetet, vara smältare. G1R 22: 63 (1551: bruker). Bergv. 1: 230 (1664). —
-ÄMBETS-BOK. (förr) ämbetsbok för smältarnas skrå. Bergv. 1: 230 (1664). —
-ÖL. (numera bl. tillf.) öl för smältare. Johansson Noraskog 2: 274 (i handl. fr. 1554).

 

Spalt S 7836 band 28, 1980

Webbansvarig