Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNEDE, n.; best. -et (AllmogHemsl.); pl. -er (AllmogHemsl. 119 (i handl. fr. 1741))
Etymologi
[(möjl. under påverkan från TRÄDE) bildat till SNED, sbst.3 (i bet. II 4), l. SNEDA, v.2 (i bet. 6)]
(†) om (diagonal) plöjning (av trädesåker) för andra (l. tredje) gången l. om detta sätt att plöja l. bearbeta jorden (anträffat bl. dels i uttr. uppköra l. körning i snede, dels ss. förled i ssgr); äv. konkret: träda som plöjts en andra (l. tredje) gång (o. diagonalt). Gammalt Hwete och Råg sås för Olsmässan eller i de dagar uti snedet sedan åkern om han är groft träden, förut är wäl wältad eller harfwad. AllmogHemsl. 119 (i handl. fr. 1741). När höst-sädes gärdet var afbärgadt .., begyntes strax att vända all den åkren med plog ..: hvarefter den, i påföljande våren, .. upkördes i snede, såddes i öpen forr och harfvades. VetAH 1782, s. 184. Möller (1807: körning i snede).
Ssgr (†): A: SNEDES-BALK. om var o. en av de ryggar (se rygg 3 m) l. balkar (se balk 6 a) som bildas vid ”sneddning” l. finns på en träda efter sneddning. VetAH 1741, s. 144. —
-MUST. (snedes- 1807—1837. sneds- 1690) must (se d. o. 5) som gör det lämpligt att snedda träda (med nedmyllning av gödsel); jfr sned-must, trädes-must. Rålamb 13: 97 (1690). VexjöBl. 1837, nr 31, s. 2.
B: SNEDS-MUST, se A.

 

Spalt S 8067 band 28, 1980

Webbansvarig