| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STOFF stof4, sbst.1, förr äv. STOFT, sbst.1, n. (Atterbom Minn. 131 (1817) osv.) ((†) r. l. m. Brenner Dikt. 1: 120 (1695, 1713), Atterbom Minnest. 1: 176 (1847)); best. -et; pl. = (Möller 1: 22 (1755: stoffen, pl. best.) osv.) l. (i bet. 2 o. 4, i bet. 4 endast, förr äv. i bet. 1) -er (Nordencrantz Arc. 137 (1730), FörordnRaspSpinneh. A 3 a (1698: Färge-Stoffer) osv.).
1) materia (se d. o. 1 b) som utgör ett ämne (råämne) l. ett material (se MATERIAL, sbst. 1) l. råmaterial; ofta med särskild tanke på att ämnet osv. (ännu) saknar form l. blott har latenta möjligheter att bli ngt l. tjäna ett syfte o. d.; i sht i b.
a) konkret. Krut är ett sådant ting, som man kan inthet mista, / För rijket är en skam, när dhetta stofft plä brista (dvs. saknas). Achrelius Vitt. 346 (1690). Erasmus Mulder .. förpliktade sig, att .. troligen undervisa arbetarne .. vid vaddernas sorterande, stoffernes malande och papperets bearbetande. Ambrosiani DokumPprsbr. 170 (i handl. fr. 1758); jfr 2. Holmarna vid synranden voro knappt af fastare stoff (än molnen), de sväfvade i en glans af blåaktigt silfver. Hallström El. 91 (1906). Ett nytt stoff för hattar är det s. k. Panama-papyrus, ett specialbehandlat papper. Östergren (cit. fr. 1928). Världen, skapad av formlöst stoff. Dens. (1946). Gyllensten Grott. 314 (1973). — jfr APPRETYR-, RÅ-, SKILLER-STOFF. — särsk. [efter motsv. anv. av eng. stuff] (i vissa kretsar) om vart o. ett av de ss. narkotika nyttjade ämnena. SDS 14/3 1982, s. 27.
b) om ngt mer l. mindre abstr.; i sht om ngt (t. ex. verklig(a) företeelse(r) l. känslo- l. tankeinnehåll) ss. ämne l. material för bearbetning l. formande av ngt mer l. mindre abstr.; företrädesvis i α. Wår (dvs. kvinnornas) Siäl .. / .. Är den af wärre stoff, af sämre kön ell’ kraft (än männens). Brenner Dikt. 1: 153 (1701, 1713). De trådar, som binda oss vid hemmets jord, äro av ogripbart stoff; kanhända är det därför de äro så svåra att slita. Söderberg 10: 182 (1895, 1921). Av samma stoff, som drömmar / Ha gjorts av, äro vi; vårt korta liv / är slutet kring av sömn. Hallström Shakespeare Sagosp. 1: 295 (1929; eng. orig.: We are such stuffe / As dreames are made on). — jfr SJÄLS-STOFF. — särsk.
α) om sammanfattningen av det känslo- l. idé- l. tankeinnehåll (grundat på upplevda l. meddelade fakta l. materiella l. psykiska förhållanden) som ngn (i sht en författare, äv. en konstnär l. vetenskapsman o. d.) har inom sig l. till sitt förfogande l. som finns ngnstädes l. i ngt o. som kan användas l. används l. har använts ss. råmaterial för en på ett l. annat sätt utifrån materialet omformad framställning (i sht en framställning som av det disparata materialet åstadkommer en nyskapande helhet l. sammanfattning o. d.) i tal l. skrift l. konst o. d.; äv. med mera konkret syftning, = MATERIAL, sbst. 1 d; äv. om mängd kunskap som (kan) inhämtas i visst sammanhang (i sht i ssgrna KUNSKAPS-, LÄRO-STOFF); ngn gg äv. om (litterärt) motiv (se d. o. 3). Poetiskt, vetenskapligt, konstnärligt, musikaliskt, historiskt stoff. Ett rikt, outtömligt stoff. Upplevelser som lämnar (l. ger l. skänker) stoff till många historier. Ge stoff till tankeutbyte. Frågan rymmer mycket brännbart stoff. Författaren behärskar fullständigt sitt stoff. Stoff till l. för en roman l. en bok o. d. Mycket otryckt stoff ligger begravt i våra arkiv. Jagh .. / .. hade nogsamt Stoft hwar om Jagh skrifwa will. Lucidor (SVS) 312 (1673); möjl. ordlekande; jfr STOFT, sbst.5 2 h. Då får jag väl ledighet att förarbeta allt chaotiskt stoff, som jag samlat på mina resor. Atterbom Minn. 131 (1817). Menniskosinnet med allt hwaraf det i sitt innersta uppröres, hwarje känsla, passion o. s. w. bildar ett lefwande stoff för konsten. Ljunggren Est. 1: 144 (1856). Att fransk poesi haft sin del i den Levertinska diktens tillblivelse, ses redan av några stoff han använt. Men dessa motiv ur medeltida sånger och legender .. hava (osv.). Söderhjelm Levertin 2: 56 (1917). Det .. var fatalt att fara till det okända Uppsala med endast några utkast och koncept som stoff till universitetsföreläsningar. HågkLivsintr. 14: 167 (1933). (Den polske poeten A. Mickiewicz) fruktbara fantasi, som ytterligare tillfördes stoff genom tjänstefolkets visor, sägner och sagor under långa vinterkvällar. KronprinsessBFinlRödK 122 (1940). Det stoff som fyller romanen Kvartetten som sprängdes. Edfelt i 3SAH LXXVIII. 2: 45 (1970). — jfr BILDNINGS-, DIKT-, NYHETS-, ROMAN-, RÅ-, SAGO-, SPRÄNG-, TANKE-, TRADITIONS-, UNDERVISNINGS-, VERKLIGHETS-STOFF m. fl.
β) i fråga om person, om inneboende l. latent(a) anlag (se d. o. II 5 b) l. läggning (se d. o. 4 b) l. förutsättningar (se FÖRUTSÄTTNING 2) för att göra l. vara ngt o. d.; äv. om det varav en persons psyke l. själ antas vara beskaffat (resp. beskaffad), virke; gry (se GRY, sbst.1 3). Henne (dvs. Lovisa Ulrika), hos hvilken fanns stoff och lystnad att regera en hel verldsdel! Crusenstolpe Mor. 1: 101 (1840). ”Ser du”, — återtog han, — ”du passar icke här (bland bönder), — du är af finare stoff”. Lönnberg Skogsb. 179 (1881). Det visade sig .. att Gustaf Vasas frälsemän eller skrifvare ännu icke erbjödo lämpligt stoff till en .. ämbetsmannapersonal (inom förvaltningen). Hildebrand Statsförf. 280 (1896). Korrekt som .. (societetsdamens) klänning är ock stoffet i hennes karaktär, samvetsgrann, soignerad, kanske väl stramt kylig. Carlsson Stockh. 112 (1915). Det är bra stoff i honom. Östergren (1946).
c) (†) i utvidgad anv., i uttr. vara stoff till ngt, i fråga om person: vara föremål för ngt (se FÖREMÅL 2). (Ni) lärer .. hafva Er bekant, att Markiserne de Saint-Simon, aldrig varit stoff till förödmjukelser. Crusenstolpe CJ III. 2: 149 (1846).
2) [specialanv. av 1 a] (material till kläder, möbler o. d. bestående av) vävt textilt material (av hög kvalité), (fint l. tjockt l. praktfullt) tyg; företrädesvis om (siden- l.) ylletyg (av hög kvalité); numera i sht i pl.; förr äv. speciellare, om ett slags finare, oftast mönstrat, i sht medelst en speciell teknik (med hjälp av s. k. träckverk) framställt (glatt, ovalkat) ylletyg; jfr STOFT, sbst.2 (Ullen) är .. wäfwin til Kläden, Tyger, Stoffer, Strumpor. Nordencrantz Arc. 137 (1730). Utom klädesfabriker uppstodo (under K. XI:s regering) anläggningar för tillverkning af siden, halfsiden, stoffer och rask, silkes- och yllestrumpor. Stråle RörstrH 1: 3 (1879). I utrymmet bakom glasrutan trängdes damkappor av elegantaste stoff och mönster. Carlsson MinB 5 (1912). Kjellberg Ull 150 (1943; speciellare, om förh. c. 1700). Materialet (till livstycken från Vingåker från 1700-talets slut) är vadmal .. eller smalrandigt halvylletyg. Även kattun och halvsiden samt andra stoffer av sen karaktär förekomma. SörmlH 13: 81 (1947). Den allra luftigaste sommarkostym av ett beigefärgat och sidenmjukt, ytterligt tunt stoff. Malmberg StyckVäg 228 (1950). Konstfibrerna har givit textilindustrin en mängd nya stoffer. SvHandordb. (1966). — jfr SIDEN-, YLLE-STOFF. — särsk. i fråga om teknik för konstnärligt återgivande av klädedräkt (äv. i utvidgad anv., av hull l. hud o. d.) hos porträtterad i porträttmålning; ss. förled i ssgr (se -BEHANDLING 2, -KARAKTÄR, -MÅLERI, -VERKAN m.fl.).
3) [jfr 2; möjl. dock utgående från STOFF, sbst.2] (numera föga br.) stoft (se STOFT, sbst.4). Patron Fängers kista var svart och öfverdragen med stoff, och de andres (dvs. koleraoffrens) voro hvita och till en del ohyflade. Wetterbergh Penning. 360 (1847). Stoff, till tapeter. SFS 1896, nr 28, s. 17.
4) [eg. elliptiskt för FÄRG-STOFF] (i sht i fackspr.) om (material till färg bestående av) färgstoff, pigment (se d. o. a); i sht i pl.; jfr STOFT, sbst.3; äv. om stoft (se STOFT, sbst.5 1 c). Färgerierna, til hwilka .. årlige försälgningar af färge-rötter .. göras, skola innan kort .. kunna warda tilräckeligen försedde med sådane Stoffer, som här tåla deras fortplantning. PH 6: 3925 (1756). De gamla bymålarna (på Björkö i Österbotten) revo sina färger själva och använde goda stoffer, såsom pariserblått. SvKulturb. 1: 72 (1929). En grann kålfjäril snuddade .. förbi mina ögon. Jag hoppas inte stoffet föll av hans vingar då jag blinkade till vid kollisionen. Martinson BakSvenskv. 68 (1944).
5) [specialanv. av 1 a] (numera föga br.) materia l. substans (utan funktion ss. ämne för bearbetning o. d.).
a) om fysisk materia l. substans; särsk. dels om vart o. ett av de olika slag av materia (se d. o. 1 b) som vart o. ett uppfattas ss. ett eget, från andra avgränsat ämne (jfr ELEMENT 1 (b), GRUND-ÄMNE 2), dels om materien (se MATERIA 1 a) l. hela den fysiska verkligheten i motsats till det andliga l. översinnliga o. d. (jfr STOFT, sbst.5 2 f); äv. (o. numera nästan bl.) allmännare: materia l. substans; jfr 1 a. Utaf den sämste stoff, det gröfste Elemente, / Den tunga tiocka jord wår kropp för ämne tiente. Brenner Dikt. 1: 120 (1695, 1713). Den grundsats, som spelar en så stor roll ännu i vår tids naturforskning, att stoffet är oförstörbart .. denna grundsats uttalades redan af Leukippos och Demokritos. Rein Psyk. 1: 51 (1876). Tiden kändes som ett stoff i det stilla skarpa ljuset. Hallström El. 225 (1906). jfr SOL-STOFF.
b) (mera tillf.) om (föreställd) immateriell materia l. substans. Söderblom Gudstr. 284 (1914). jfr: Föreställningen om ett .. kraftstoff eller lifsstoff är .. resultatet af en lång utveckling. PopEtnolSkr. 7: XIII (1912). jfr äv.: Ljusstoffet vandrar genom alla släktled till bäraren af den gudomliga traditionen. Söderblom Gudstr. 284 (1914).
1) till 1 b α, i fråga om litteratur l. vetenskap: behandling av föreliggande stoff. Malmberg Värd. 60 (1937). HT 1960, s. 455 (i fråga om ett historiskt verk).
2) konstvet. till 2 slutet, i fråga om stoffmåleri: behandling av stoff(er). Senare arbeten af Hörner röja tydlig påverkan af Pilo i färgval och stoffbehandling. Sirén Pilo 50 (1902). En .. bondelivsskildring med ypperlig stoffbehandling. 3NF 6: 447 (1926). —
(1 a, b) -DRIFT. [efter t. stofftrieb] (i skildring av ä. filosofiska åskådningar) sinnlig (se d. o. 3) drift (se d. o. 11 a, särsk. a β); äv.: drift (hos författare) att koncentrera sig på stoffet (se stoff, sbst.1 1 b α). Ljunggren Est. 1: 53 (1856). Nyman NVägPsyk. 228 (1934). —
(1 a) -EFFEKT. i sht konstvet. (illusorisk) effekt (se d. o. 3 a) av stoffet (materialet). (Tessin) lät måla i marmorimitation och med minutiös kontroll för att erhålla de stoff- och färgeffekter, som han .. önskade erhålla. 2SvKulturb. 5—6: 98 (1936). —
(2) -FABRIK. (förr) fabrik för tillverkning av ”stoffer” (dvs. med hjälp av träckverk framställda (finare) ylletyger). SvMerc. 1: 439 (1756). Kjellberg Ull 252 (1943; om förh. på 1750-talet). —
(1 a) -FÅNGARE. [av t. stoffanger] (numera föga br.) om vira (dvs. ändlös formduk) på pappersmaskin (varpå pappersmassan uppfångas efter rensning), massafångare. TT 1879, s. 156. LAHT 1903, s. 308. —
(1 b α) -FÖRDELNING. i sht pedag. om fördelning av lärostoff (på olika ämnen l. olika tidsavsnitt o. d.). PedT 1944, s. 119. —
(1 b α) -HISTORIA. [jfr t. stoffgeschichte] i sht litt.-vet. historia (se d. o. II 1) med uppgift att behandla diktnings (rå)stoff. SvD 26/7 1987, s. 12. —
(1 b α) -HISTORISK. i sht litt.-vet. som tillhör l. avser stoffhistorien. Böök SvStud. 109 (1913). —
(2 slutet) -KARAKTERISTIK. konstvet. karakteristik (se karakteristik, sbst. 2) av stoff(er). SvKopparstickEts. XI (1944). —
(1, 2 slutet) -KARAKTÄR. i sht konstvet. om illusorisk karaktär (se d. o. 3 c) hos ett stoff l. stoffer. I draperistudierna är det .. stoffkaraktären och veckfallet, som utgjort hufvudmålet för konstnärens iakttagelser. Sirén DaVinci 266 (1911). Form 1934, s. 52 (i fråga om fotografering). —
(2) -KARDA. (förr) karda (se karda, sbst.1 1) för uppruggning av stoffer (ylletyger); jfr stoft-karda. BoupptSthm 20/3 1655 (efter överskärare). —
(2) -KJORTEL. (numera bl. om ä. förh.) kjortel (se kjol 5) av (finare) siden- l. ylletyg. Wacklin Minn. 1: 57 (1844). —
(1 a) -KLASS. (numera föga br.) om var o. en av de klasser (se klass 5) vari pappersmassa indelas med hänsyn till sin kvalité, fiberklass. SD(L) 1894, nr 275, s. 2. BtRiksdP 1902, I. 1: BerRikStyr. s. 47. —
(1 b α) -KÄLLA. (i sht i fackspr.) källa (se d. o. 2 c) varifrån stoff hämta(t)s. Randello(s) .. noveller (utgjorde) en outsinlig stoffkälla för de följande 100 årens dramatici i Italien, Frankrike. SD(L) 1904, nr 61, s. 5. —
(2 slutet) -KÄNSLA. konstvet. i fråga om stoffmåleri: känsla (se d. o. 8 b) för l. intuitiv uppfattning av l. sinne för att illusoriskt återge stoff(er). (Porträttet) är lugnt och säkert uppbyggt .. dräkten målad med virtuositet och stoffkänsla, dock utan överdriven petighet. Kjellin Troili 2: 68 (1917). Hård af Segerstad Norrman 48 (1948). —
-MASSA. massa av stoff.
(2 slutet) -MÅLARE. konstvet. målare som utmärkt l. utmärker sig gm sitt stoffmåleri; jfr -skildrare. Sander i 3SAH 10: 139 (1895).
Ssg: stoffmålar-virtuos. (mera tillf.) stoffmålare som är en virtuos. Romdahl PorträttmH 87 (1907; om A. Roslin). —
(2 slutet) -MÅLERI1004 l. 0104, äv. 3~002. konstvet. måleri (se d. o. 1, 2) kännetecknat av inriktning på l. skicklighet i återgivning av stoffer; jfr -målning. Nordensvan KonstH 242 (1900). Stoffmåleriet i ett verk av Tizian eller Rembrandt är suveränt. Wennberg Lafrensen 53 (1947). —
(2 slutet) -MÅLNING. konstvet. särsk. konkret: målning (se målning, sbst.1 1 c β) utgörande resultat av stoffmåleri. Nordensvan SvK 558 (1892). —
(5) -OMSÄTTNING~020. [jfr d. stofomsætning] (numera föga br.) ämnesomsättning; jfr -växling. Rein Psyk. 2: 226 (1891). —
1) till 1 a, b α. Torpson Norden 3 (1887; om bok). Nyström DöfstUndH 91 (1907; om föremålssamling använd i åskådningsundervisning för döva). Werin Ekelund 2: 342 (1961).
(1, 2 slutet) -SKILDRARE. om stoffmålare; äv. i oeg. anv., om kamera med tanke på dess förmåga att återge stoffer på fotografiska bilder. Form 1934, s. 52 (om kamera). Den store stoffskildraren och psykologen Alexander Roslin. SvFolket 7: 309 (1938). —
(3) -TAPET. (numera bl. i skildring av ä. förh.) = stoft-tapet. Stora Sahlen (på Ekolsund), är beklädd med 25 wåder Stoff Tappeter af Cramisj Bottn blå och aurora Blummor. HusgKamRSthm 1717, s. 406. Stofftapeten, den hos oss under Fredrik I:s tid så vanliga väggbeklädnaden, har gamla anor. Form 1941, s. 3. —
(1 b α) -TYNGD, p. adj. tyngd av (mycket l. alltför mycket) stoff. Den högre skolans stofftyngda kurser. Globen 1927, s. 54. —
(1 b α) -URVAL~02 l. ~20. Verd. 1884, s. 16. En läro- och övningsbok, selektiv till stoffurvalet. Skolvärld. 1972, nr 12, s. 12. —
(5) -VANDRING. [jfr d. stofvandring] (numera föga br.) om de kretslopp av ämnen som äger rum i naturen (det biologiska kretsloppet). Nordwall VäxtNär. 44 (1898). —
(1, 2 slutet) -VERKAN. (i fackspr.) om illusorisk (se d. o. 3) estetisk verkan av det material som användes ss. l. utgör stoff (i motsats till verkan av t. ex. formen l. uppbyggnaden o. d.); jfr -verkning. Ljunggren Est. 2: 80 (1860). Kammarjungfruns i vitt och mattrosa randiga klänning är målad med utmärkt stoffverkan. Wennberg Lafrensen 53 (1947). —
(1, 2 slutet) -VERKNING. (numera mindre br.) stoffverkan; särsk. i sg. best. Nordensvan SvK 655 (1892). —
(1 b α) -VÄRLD. bildl., om det samlade stoff (beträffande ngt) som finns hos ngn l. ngt l. ngnstädes. Ljunggren Est. 2: 217 (1860). Erfarenheter och impressioner, som hopades hos .. (Fröding) bildade en inre, halft omedveten stoffvärld. Edda 1915, 1: 293. —
(2) -VÄVERI.
1) vävning av stoff(er); ss. förled i ssgr.
2) (förr) stoffabrik. Ett stoffwäfwerij på 18 stolar, hwilka på ett åhr tilwärkat 83 st:n Chalon. VgFmT I. 6—7: 62 (1755). Kjellberg Ull 412 (1943).
Ssgr (förr): stoffväveri-manufaktur. till -väveri 1: manufaktur för vävning av stoff(er). KundgiörUllHandel. 10/8 1757, s. 2.
-vara. till -väveri 1, 2: gm l. på stoffväveri framställd vara. Flintberg Lagf. 6: 18 (i handl. fr. 1751). Kjellberg Ull 435 (1943; om ä. förh.). —
(2) -VÄVSTOL~02 l. ~20. (förr) vävstol (med träckverk) för vävning av ”stoffer”. SvMerc. 1: 439 (1756). —
(5) -VÄXEL. [liksom d. stofveksel av t. stoffwechsel] (†) ämnesomsättning; jfr -växling. Hygiea 1849, s. 97. —
(5) -VÄXLING. [efter t. stoffwechsel l. ombildning av -växel] (numera knappast br.) ämnesomsättning; äv. bildl.; jfr -växel. Under det lungorna företrädesvis afskilja det under stoffvexlingen förbrukade kolet såsom kolsyra .. så (osv.). TTekn. 1859, 2: 1. Vi .. känna lagarna för stadens blodomlopp och stoffväxling. Levertin Nov. 68 (1906). Cannelin (1939). —
B (†): (2) STOFFS-KLÄDNING. klädespersedel l. omgång klädespersedlar l. dräkt o. d. av ”stoff”. BoupptVäxjö 1725.
STOFFIG, adj. (tillf.)
1) till 1 b α: stofflig; i avledn. stoffighet.
2) till 2: som innehåller mycket stoff. Hade man råd skaffade man (vid 1800-talets slut) stoppade, plyschklädda stolar och soffor. Kuddar och prydnadstextilier .. fullbordade intrycket av stoffig budoar. LevTextil 101 (1987).
Avledn.: stoffighet, r. l. f. (tillf.) till stoffig 1. stofflighet (se d. o. 1 a). GbgP 1951, nr 327, s. 2. —
STOFFLIG, adj. [jfr d. stoflig, t. stofflich]
1) (i fackspr., i sht litt.-vet.)
a) till 1 a, b: som tillhör l. avser l. hänför sig (endast) till (det bakomliggande) stoffet l. realia (se reale 2) l. det sakliga o. d. (icke till form l. det i en (skönlitterär) text o. d. skildrade l. avsedda idé- l. tanke- l. föreställningsinnehållet o. d.); äv. ss. adv.; ngn gg äv. om person, betecknande att denne har de (för en viss uppgift) lämpliga l. riktiga (andliga) förutsättningarna. Att jag (N. Beckman) .. i detta stoffliga kunskapsförvärf skulle vilja se modersmålsundervisningens hufvuduppgift, hoppas jag ingen misstänker. PedT 1896, s. 360. Både stilistiskt och stoffligt har .. (L. Nordström) lärt sig mycket av Albert Engström. OoB 1930, s. 165. När en skicklig, i sig ”stofflig” skådespelerska förfaller till ytspel, ibland teatraliskt, då är det något fel på rollen. SDS 6/5 1979, s. 8.
b) i sht konstvet. till 1 a, 2, i fråga om konstnärlig framställning: som tillhör l. avser l. hänför sig till den illusoriska (yt)verkan av stoffet l. stofferna. Den .. italienske målaren Jacopo de’ Barbari .. lärde (A. Dürer) .. att behandla det stoffliga på venezianskt sätt. 2NF 6: 1178 (1907). Smultna färger och stofflig ytbehandling. Femina 1958, nr 38, s. 94 (i annons). Egentligen är det bara under en kort period i mitten av 40-talet som målningarna (i W. Lams produktion) blommar ljusare och stoffligare. DN 9/4 1967, s. 5.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 5: som tillhör l. avser l. hänför sig till stoffens l. materiens värld, materiell (se materiell, adj. 1), fysisk. Konow Hind. 30 (1927). På trehundraåttitalet dekreterade den östromerske kyrkofadern Gregorius av Nyssa att det fanns en högre andlig värld .. och en lägre stofflig. DN 6/11 1967, s. 5.
Avledn.: stofflighet, r. l. f. [jfr t. stofflichkeit]
a) i sht litt.-vet. till stofflig 1 a. Förutom i det versifikatoriska ligger Oehlenschlägers betydelse för Tegnér i den inriktning på stofflighet och persongestaltning, på ett slags realism som hans diktning fick. IllSvLittH 3: 268 (1956).
b) i sht konstvet. till stofflig 1 b; i sht om egenskapen hos ngt i ett konstverk avbildat att frammana känslan av det material som skildras l. om egenskapen hos ett (textilt) material att låta sig framhävas i sina speciella egenskaper; jfr stoffighet. Här (i målningen ”Sammansvärjningen”) finns också, mitt i ljusdunklet, Rembrandts stofflighet, påtaglighet, blodfullhet. Sandblad Trulson 84 (1944). Målningarna är oljemålningar men saknar den stofflighet som inbjuder till intimt avnjutande. DN 23/1 1974, s. 4.
Spalt S 12039 band 31, 1991