Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STRIGE stri3ge2, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 2) -ar.
Ordformer
(förr äv. striige)
Etymologi
[sv. dial. strige; jfr fvn. strigi, nor. dial. strige, nor. strie, d. dial. stri, strie; sidoform till STRY, sbst.1, rotbesläktat med STRID, adj.]
(utom i kulturhistorisk framställning numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) blångarnsväv, grovt lärft; jfr STRY, sbst.1 1. OfferdalKArk. N I 1, s. 117 (1722).
2) skjorta av blångarnsväv, skjorta av grovt lärft. (Han) var .. klädd i .. en blå ylletröja, som var så kort, att en god del af magen mellan tröjan och byxan täktes endast af ”strigen”. Kardell MinnFjällb. 7 (1886). Av hampan vävdes grövre tyger. Både ”strigen” eller den jämtländska skjortan och (osv.). Rig 1959, s. 2.
Ssgr (till 1; utom i kulturhistorisk framställning numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): STRIG-BYXA. i pl.: byxor av blångarnsväv. NorrlS 1—6: 95 (1798). Västerb. 1936, s. 115.
-SÄCK. säck av blångarnsväv. Västerb. 1935, s. 161.
-TRASA. särsk.: fottrasa av blångarnsväv. Rig 1942, s. 111.

 

Spalt S 12674 band 31, 1991

Webbansvarig