| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STYNG styŋ4, sbst.2, äv. (numera föga br.) STYGN styŋ4n, sbst.2, förr äv. STIUNG, sbst.1, n. (2Sam. 20: 10 (Bib. 1541) osv.) ((†) r. l. m. Apg. 2: 37 (NT 1526), Kempe Graanen 48 (1675)); best. -et (resp. -en); pl. = (Girs E14 93 (c. 1630) osv.) ((†) -er UpplDomb. 7: 19 (1547)).
A. abstrakt(are), om stickande med spetsigt vapen l. dyl. l. djurs stickande med gadd o. d.
1) stick (se STICK, sbst.1 I 1) med stickvapen l. med spetsigt verktyg, sting (se STING, sbst.1 1); förr äv. om måttat stick som icke fullbordats l. träffat; numera företrädesvis dels ss. senare led i ssgr, dels i bildl. anv. (jfr 10). 2Sam. 20: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: stöt). Tå Johannes Chastell .. hade i Sinnet at dräpa Konung Henrijk aff Franckrijke och Nawarra, och sticka honom igenom Strupan, tildrogh sigh, at stynget slogh honom feelt, så at han sargade honom i öffre Läppen. Schroderus Os. III. 2: 342 (1635). En ben(ämn)d Rösling .. skall med en wärja gifwit borgaren Köckö 2:ne swåra styng. ConsAcAboP 10: 273 (1712). När Försten af Parma intog Antwerpen Anno 1685 .. gaf han ett dödeligit slag och styng uti all desz Handel och Siöfart. Nordencrantz Arc. 318 (1730). Man räknar trenne hjelpsätt af sporren, (näml.) flatning, nypning och styng. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 78 (1836). SvD 18/6 1977, s. 10. — jfr BAJONETT-, DOLK-, KNAPPNÅLS-, KNIV-, NÅL-, SPJUT-, SPORR-, SYL-STYNG m. fl. — särsk.
a) (†) i förb. med lägga (jfr LÄGGA, v. I 2 a β) l. slå (se SLÅ, v. I 1 e), i uttr. angivande att ngn ger ngn l. ngt stick l. stöt. Fångas the som sådant giorde (dvs. förövade dråp) åå färska gerning, miste tå Lijff för Lijff, så månge som åå then Dödhe hugg eller stiung lagt hafwe. Stiernman Com. 2: 164 (1638). Thomander 3: 132 (1831).
b) i utvidgad anv., i fråga om att spetsigt vapen stötes l. kastas mot l. (o. numera företrädesvis) träffar ett mål; jfr STING, sbst.1 1 b. (De kunde) renna upå honom mäd spiuth, och högg hann mestaparten styngen ifrån sig. Reenhielm ThViik. 135 (1680). Hemmamannen anföll honom med spjutet, men stygnet träffade skölden. Hildebrand Isl. 171 (1883).
2) om handlingen l. den enskilda akten att insekt sticker (se STICKA, v.1 I 5), stick (se STICK, sbst.1 I 2) l. att insekt l. larv (med sugsnabel o. d.) gör hål i blad o. d. (gm att äta l. för att lägga ägg o. d.), sting (se STING, sbst.1 2); förr äv. om stick l. bett o. d. av annat djur. Wäxa Matkar i Trän och Fruchten är sammaledes Matkäten, stryk offta Nötegalla på Rötterna, så döö Matkarna, och Fruchten förwaras för Stiung. IErici Colerus 1: 58 (c. 1645). 2RARP 13: 88 (1742; i bild, av orm). Spanska folket som stod der omkring (har) warnat honom, när han wille taga det (dvs. en insekt) i handen, föregifwandes at denna Meloë kunde göra skadeliga styng. Osbeck Resa 62 (1751, 1757). Fjärsingen, som förekommer i Kattegat, gifwer smärtsamma, giftiga styng med sina ryggfentaggar. Holmström Ström NatLb. 3: 89 bis (1852). Deras (dvs. tsetseflugornas) stygn gå rakt igenom kläderna. Dahlin SvartL 281 (1934). Få ett styng av en insekt. SvHandordb. (1966). — jfr BI-, BROMS-, FJÄRSING-, GETING-, INSEKT-, MASK-, MOSKIT-, MYGG-, ORM-, SKORPION-STYNG.
3) om spetsig växtdels stickande (se STICKA, v.1 I 6); jfr STING, sbst.1 3. Men ändå kom sången mig att känna ett litet styng av en törntagg .. i mitt hjärtas innersta. Lindström Leksaksb. 94 (1931). — jfr SMÄRTE-STYNG.
B. i konkret(are) anv., om resultat av styng (i bet. 1—3) m. m.
4) sår åstadkommet av styng (i bet. 1); numera företrädesvis dels ss. senare led i ssgr, dels i bildl. anv. (jfr 10). Saar som P(er) Lars(son) .. giorde påå Lasse Olsons drengh .. ffem styng(er) ok huggen sår. UpplDomb. 7: 19 (1547). Jagh togh strax saaken bättre i acht, / Och sågh hwad Dråpet hade an bracht. / Nembligen, itt stiung i hans Låår, / Som war itt ganska lijtet såår. Brasck FörlSon F 1 a (1645). Om tyranners hjertan öppnades, skulle man se dem betäckta af sårnader och styng. Kolmodin TacAnn. 1: 396 (1833). Bremer Nina 835 (1835). — jfr DART-, KNAPPNÅLS-, KNIV-, NÅL-, SPJUT-, SPORR-, SYL-, SÅR-STYNG.
5) (smärtande) sår åstadkommet av styng (i bet. 2); numera företrädesvis ss. senare led i ssgr. Man dödhar .. (skorpioner) i wijn eller olio, ther the gifua theras förgift uthi, och thet samma läker theras styng. Forsius Phys. 271 (1611). Så kyszer’t (dvs. biet) Blomman af Natur, / Men skadar henne ingenting; / Ty där syns eij till något Styng. Lucidor (SVS) 453 (1674). — jfr BI-, BROMS-, FJÄRSING-, GETING-, INSEKT-, MASK-, MOSKIT-, MYGG-, ORM-, SKORPION-STYNG m. fl.
6) (†) om ngt spetsigt varmed ngn l. ngt kan stickas.
a) om oxpik. Tigh är swårt ath spierna emoot styngen. Apg. 26: 14 (NT 1526; Bib. 1541: vdden; Bib. 1917: udden).
b) om insekts gadd. Jagh meenar thet skal wäl til måtto komma, at hwar och een (dvs. geting) medh sin styngh sticker honom (om han förstör getingboet). Bullernæsius Lögn. 446 (1619).
c) om tagg l. dyl.; anträffat bl. i bild. Vpåå thet ath iach mich icke åff the stora oppenbårilse förhäffua skulle, wart mich giffuen en styng j kötit, Sathanes engel, then mich kinpusta skulle. 2Kor. 12: 7 (NT 1526; Bib. 1541: en påle; Vulg.: stimulus; Bib. 1917: törntagg; NT 1981: tagg).
7) (numera mindre br.) = STICK, sbst.1 II 13; särsk. om smärta i sidan, i sht i samband med håll (se HÅLL, sbst.1 VI) l. övergående i bet.: håll (ofta i förb. med håll); förr äv. (särsk. i uttr. håll och styng) i utvidgad anv., om lunginflammation (med tanke på det håll o. den andnöd som åtföljer denna sjukdom); jfr STING, sbst.1 4. Lemnius Pest. 15 (1572; uppl. 1917). Bland en sådan myckenhet, ther doch på Landet och i Städerna många tusende aff hetziga Skälfwor, Styng och andra swåre Siukdomar beföllo, och ganska många dödde. Hiärne Suurbr. 163 (1680). Styng (Pleuritica L.) hafva tvänne öfvervunnit, genom några dagars Electricering. VetAH 1768, s. 93. De herskande Sjukdomar (i Skara stift) hafwa warit .. (bl. a.) Håll och Styng, som bortryckt 514. GT 1786, nr 63, s. 2. Patienten .. (upplyser) att han .. insjuknat d. 20 Maj med håll och styng i högra sidan. Hygiea 1839, s. 315. IllSvOrdb. (1955). — jfr BRÖST-, MJÄLT-, SID-, ÖRON-STYNG m. fl.
9) [jfr liknande uttr. i dan. o. t. dial.; jfr GHolm (1959) hos Horn Beskr. 119] (†) i uttr. ett styng i ögat, = STICK, sbst.1 I 17. Så lärer Inders makt mot wåras (dvs. romarnas) litet wäga / När Phrat- åg Tiger-Strand instänger all dän Iohl / Såm willa Öster-bor ett styng i Ögat ligger. LejonkDr. 20 (1689).
10) i utvidgad l. bildl. anv. av 1, 2, 5 o. 7 (jfr 1, 4): plötslig o. mer l. mindre häftig, om psykisk, inre upplevelse av intensiv, om stick erinrande känsla av sorg l. irritation l. olust o. d.; i sht i sådana uttr. som (känna o. d.) ett styng av oro l. ånger l. svartsjuka o. d.; jfr STING, sbst.1 6. Känna ett styng i sitt samvete. Bullernæsius Lögn. 35 (1619). Ett styng af oro och samvetskval flög igenom henne. Roos Skugg. 285 (1891). Vid närmare eftertanke kände man ett litet stygn av triumf. IdrBl. 9/10 1916, s. 3. Jag .. kände ett styng vid tanken på alltings förgänglighet. Laurin Minn. 4: 313 (1932). Thorén Herre 132 (1942). — jfr SAMVETS-, SMÄRTE-, SORGE-STYNG. — särsk.
a) i förb. med hjärta (äv. bröst o. d.), i sådana uttr. som (känna) ett styng i hjärtat, i sht pregnant: (få) plötslig o. mer l. mindre häftig l. intensiv känsloupplevelse av sorg l. oro l. skam l. ånger o. d. (o. därvid stundom få upplevelsen av en styngliknande smärta i hjärtat); särsk. om en av Gud inspirerad sådan känsloupplevelse rörande den drabbades andliga tillstånd; jfr STING, sbst.1 6 a. Thå the thetta (dvs. Petrus’ berättelse om Jesus) hördhe fingo the en styng j hiertat och sadhe till Petrum, och till the andra apostlana, I män och brödher huad skolom wij göra? Apg. 2: 37 (NT 1526; Erasmus: compuncti sunt corde). Ack! Du (dvs. den allsmäktige) genomtränger oss! ger oss ett styngn af Ditt Gudomeliga ord. Thorild (SVS) 1: 135 (1787). Han kände ett styng i hjertat och gråten kom honom i halsen. Strindberg Giftas 2: 35 (1886). Hedberg DockDans. 67 (1955).
b) om smärta tillfogad med ord; jfr STICK, sbst.1 I 7 slutet, STING, sbst.1 6 b. Hwart och et ord, som hon sade, war et smärtefullt styng, som genombårade mitt hjärta. Riccoboni Catesby 133 (1761). Lagergren Minn. 3: 90 (1924).
-GRÄS. (styng- 1755—c. 1870. styngs- 1843—1894) [växten användes förr ss. medel mot ”styng”] (†)
1) växten Gentianella campestris (Lin.) Börner, fältgentiana; jfr håll-gräs 1. Linné Fl. nr 230 (1755; från Medelpad). NormFört. 47 (1894).
2) (†) växten Gentianella amarella (Lin.) Börner, ängsgentiana. Högberg Fl. 2: 55 (1843). Lyttkens Ogräs 41 (1885). —
-KORN. [växtens korn användes förr ss. medel mot ”styng”] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om växten Silybum marianum (Lin.) Gaertn., mariatistel. Linné Gothl. 175 (1745). —
(1) -LAV. [lavbålens översida är punkterad av små hål] (†) laven Menegazzia terebrata (Hoffm.) Massal., hållav. Acharius Lich. 116 (1798). —
-PULVER. i ä. farmaceutiskt bruk: ss. medel mot ”styng” avsett pulver (se d. o. 2). ApotT 1698, s. 60. Därs. 1739, s. 58. —
-VÄRK. (numera föga br.) värk i förening med stickande smärta l. håll (se håll, sbst.1 VI). Acrel Chir. 227 (1775). —
-ÖRT. [växtens frukt användes förr ss. medel mot ”styng”] (numera bl. i skildring av ä. förh.) växten Bryonia alba Lin., hundrova. Franckenius Spec. F 1 a (1638). Möller (1755; under couleuvrée).
C (†): STYNGS-GRÄS, se A.
Spalt S 13438 band 31, 1993