| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÄDSE stä3dse2, äv. städ3se2 (stä‘ddse Dalin, stä3dse2 l. städ3se2 LoW (1911)), adv., förr äv. STÄDES, adv.2, förr äv. adj. oböjl.; äv. (numera i sht i vitter stil) STÄDS stä4ds, äv. städ4s (stä´dds Dalin, stä4ds LoW (1911)), adv.
I. (numera bl. i vitter l. högre stil l. ålderdomligt) ss. adv.
a) utan uppehåll, oavbrutet, ständigt; alltid; förr äv. i uttr. allt städse, ständigt, alltid. OPetri 2: 35 (1528). Thedt ähr wist adt thee frwer szåm ähre sted(es) hoss Drötningen haffue migh berettedt adt (osv.). HH XXXIII. 1: 160 (1561). Wår syndige begärelse är lijkasom een Ström, hon .. flyter alt städse och tager aldrig ända förr än sielfwa Lijfwet. Spegel Oliw. A 2 a (1675). (Markaryds allmoge) måge städze så länge som behöffwes förblifwa (under gästgivaren Nils Nilssons befäl). Svedenfors Gränsb. 1: 87 (i handl. fr. 1676). Stedz hoppas jag lijkväl. Leyoncrona Vitt. 147 (c. 1685). Längst up i Dalarna, der Jisen och Sniön ligger städse på Bergen. Rudbeck Atl. 3: 247 (1698). Dät man städse har för ögonen. Schultze Ordb. 4912 (c. 1755). Sven Dufva växte opp likväl, blef axelbred och stark, / .. Var from och glad och villig städs, långt mer än mången klok. Runeberg (SVS) V. 1: 51 (1848). Umgängesförhållandena voro af det mest inskränkta slag, så att vi nästan städse voro vid vårt ensliga hem. Svanberg RedLefn. 40 (1882). Arv 1948, s. 4. — särsk. (numera föga br.) i inlednings- l. avslutningsfras i brev: ständigt (l. evigt). OxBr. 11: 432 (1629). Näst tusende hälsningar till min Syster och barnen, förblifver städse Min Högtär(ade) K(ära)ste Svågers uprigtige vän och tjenare J H Kellgren. Kellgren (SVS) 6: 338 (1794). Strindberg Brev 13: 10 (1898).
b) i fråga om ett oavbrutet upprepande l. i fråga om ngt gång på gång återkommande: ständigt; ideligen. RA I. 1: 196 (1533). Slöts att ett par galleijor förordnas skulle att löpa städz emellan Pryssen och här. RP 2: 83 (1631). Så beklagar jag wäl, at folket städse så hastigt rusar på den, som skrifwer något. Dalin Arg. 1: 36 (1733, 1754). Han lofvar städse, men han städs nedrifver. Geijer I. 3: 260 (1813). Barndomsminnet våren är, / Som grönskar städs på nytt! Qvanten Dikt. 64 (1880). Smith OrgKemi 18 (1938). — särsk. (numera föga br.) använt ss. konj.: så snart l. ofta som. Den dryck, som blev i festtid redd / med sötma och med must, / blev, städs den närmades min mun / av själens dystra makter spädd / och kändes fadd och tunn. Kumlien Träd. 66 (1934).
c) [specialanv. av a l. b] i den mer l. mindre pleonastiska förb. städse och alltid; förr äv. (utan konj.) städse alltid. Schmedeman Just. 43 (1560: städes ock altijd). (Eders furstliga nåde) är wår ödmiuke och wälwillige tienst nw och städhes altijdh ödmiukeligen bewijsandes. Chesnecopherus Skäl Ss 3 b (1607). Bondepract. A 2 b (1662: städze och altijd).
d) (numera mindre br.) i bet. a l. b, ss. bestämning till p. pr. l. p. pf. l. komp. betecknande ett stegrande l. minskande, närmande sig, förr äv. övergående i bet.: allt mera resp. allt. Humbla Landcr. 580 (1740). (Stiernhielm) måste ej sällan intaga sjuksängen, hvarifrån han .. till städse kortare helso-mellanskof uppstod. Atterbom Minnest. 1: 266 (1848). Stiftelsens idé och väsende är att blifva till städse ökad välsignelse. KyrkohÅ 1958, s. 132 (1856). Denna städse växande uppgift. Brilioth HerdabrÄrkest. 60 (1950).
II. (†) ss. adj. med attributiv anv.
a) motsv. I a: oavbruten, ständig, beständig. OxBr. 3: 89 (1625; om sjukdom). H. K. M:tt, dragandes städse och oförtruten omsorgh och arbete för .. Fädernässlandets conservation och förswar, och (osv.). RARP 6: 326 (1658). Mig ähr i städze minne och efftertänkande, huru mig böör (osv.). VDAkt. 1661, nr 398. Rudbeck Bref 143 (1677: städse helsa). VDAkt. 1681, nr 427 (om bevågenhet).
b) motsv. I b: ständig l. idelig. Tegel G1 1: 61 (1622). (Barnen skulle förbli i skolan) til thesz the hade fått öfwade sinnen genom städse öfning i Gudachtigheten. Ekman Siönödzl. 378 (1680); jfr a.
-VARIG, se B.
B (†): STÄDS-BEREDD, p. adj. städse l. ständigt beredd (se d. o. 2). Stiernhielm (SVS) III. 1: 33 (1635). —
-BRÄNNANDE, p. adj. städse l. ständigt brinnande; jfr bränna, v. II 1 b. Æthna, Vesuvius och andre sådane stedzbrännande Berg. Hiärne 2Anl. 232 (1706). —
-GRÖN, se C. —
-VARANDE, se C. —
-VARIG. (städes- 1705. städs- 1675—c. 1710) oavbrutet l. beständigt l. evigt varande l. rådande. Spegel Oliw. B 3 b (1675; om krig). Dens. GW 170 (1685; om mörker). Städswarig oro och wedermödo. Dens. SalPräd. 26 (c. 1710). —
(I a slutet) -VILLIG. städse l. evigt villig. Mijn Vnderdånige städz-willige tiensts tilbiudelsze. Stiernhielm (SVS) III. 1: 51 (1637).
C (utom i städse-grön numera bl. i vitter l. högre stil l. ålderdomligt): STÄDSE-BRINNANDE, p. adj. oavbrutet l. evigt brinnande. Lind (1749; om eld). —
-GRÖN, adj. (städs- 1740. städse- 1904 osv.) (i fackspr.) om växt l. växtdel: ständigt grön, grön året om. Cederhielm PVetA 1740, s. B 1 a (om träd). NE (1995). —
-VARANDE, p. adj. (städes- 1617—1659. städs- 1625—1706. städse- 1690 osv.)
1) till I a: beständigt varande, beständig, bestående; oavbruten l. ihållande. RA II. 2: 155 (1617; om lag). JSkytte (1622) hos Annerstedt UUH Bih. 1: 196 (om monument). Städzwarande Krig. Hiärne 2Anl. 380 (1706). Qväfvande hetta, blandad med hällande rägnskurar samt et städsevarande dunder och liungande. Wallenberg (SVS) 1: 308 (1771). Weste FörslSAOB (c. 1817).
2) till I b: som ständigt pågår l. regelbundet återkommer l. sker ständigt o. jämt. 3PrästP 8: 579 (1734). Genom städsewarande samtal med Herren skola de (omvända) förwara sig för hwarjehanda oseder. Schartau Pred. 508 (1805, 1821).
Spalt S 13946 band 32, 1997