Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÖVLETT stövlät4, förr äv. STIBLETT l. STIFLETT, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(stebb- c. 1805. stib- (-bb-) 1771—1895. stieb- 1739. stif- 1755—1769. stöf- (-ff-) 1725—1926. stöv- (-fv-, -fw-) 1889 osv. stöve- (-fw-) 1745. -lett 1725 osv. -lette- i ssgr 1799—1836. -lätt 1747—1776)
Etymologi
[jfr d. støvlet (stivlet(te), stivelet(te), stiflet(te), stifelet(te)); av t. stiefelette, av it. stivaletto, dimin.-bildning till stivale (se STÖVEL, sbst.2); ö-vokalen i sv. o. dan. från STÖVEL, sbst.2]
1) (förr) om (vanl. av väv l. läder tillverkad, ofta vid sidan snörd l. knäppt) trång stövelliknande damask (som slutade strax under, stundom strax ovanför knäet, o. som ofta täckte större delen av fotens ovansida); särsk. om sådan damask buren av militärmanskap; jfr SCHAVAD. BoupptVäxjö 1725. Stolt dina ben med hvita stöfletter / Trippa beständigt kring gångar och hus. Bellman (BellmS) 1: 112 (c. 1780, 1790). Benen (på soldat) insnördes (under slutet av 1700-talet) i ”stybletter”, som slutade strax ofvan knäet och sutto så spända, att de måste ”juktas” på, d.v.s. pådragas fuktiga. Björlin Ford. 1: 188 (1895). Smala, i höga stövletter insnörda vrister. Agrell Tolstoj Kar. 1: 44 (1925). — jfr LINNE-, LÄRFTS-STIBLETT o. LÄDER-, LÄRFTS-, NOPKINS-STÖVLETT m. fl.
2) (elegant) halvstövel l. känglikt skodon (vanl. utan knäppning l. snörning, i sht avsedd för inomhusbruk), dels om sådan halvstövel osv. för mansperson (stundom med resårförsett skaft), dels (o. i fråga om nutida förh. i sht) om sådan halvstövel osv. för kvinna; äv. om kort damytterstövel av gummi; jfr BOTTIN 1, 3, PAMPUSCH 1, 2, SKOLETT. Weste FörslSAOB (c. 1817). Man kan väl inte ha’ hjerta att för hvarje dag låta en artig kavaljer riskera sitt lif för .. ett par guldfransade stöfletters skuld! Hedberg Sardou 124 (1866). Om jag .. i stället för de vanliga stöfletterna tar på mig ett par lätta tofflor, kan jag arbeta mycket längre (vid symaskinen). Idun 1888, s. 106. I sliten kavaj, snedgångna stöfletter och solkig krage. Törnblom Magerl. 76 (1909). Resårskor, som, när de voro av en vanlig kängas höjd .. kallades stövletter. Söderström Upps. 58 (1937; om förh. c. 1885). IllSvOrdb. (1955). — jfr RESÅR-, SAFFIAN-STÖVLETT.
Ssgr (i allm. till 1; om ä. förh.): A: STÖVLETT-FABRIKÖR. fabrikör som bedrev tillverkning av stövletter. DA 1771, nr 44, s. 4. —
-HÄLLA. hälla (se hälla, sbst.2 4) för l. på stövlett. KrigVAT 1848, s. 269. —
-KNAPP. knapp (se knapp, sbst. 2) på l. till stövlett. SamlFörfArméen 5: 244 (1832). —
-MAKARE. hantverkare som tillverkade (l. lagade) stövletter. SthmStCal. 1773, s. 94. —
(2) -MODELL. (numera bl. tillf.) modell (se d. o. 1 c) som påminner om stövlett. Filttofflor för damer tillverkas även i lågsko-, käng- och stövlettmodeller. Varulex. Beklädn. 358 (1945). —
-REMSA. (†) remsliknande strumpeband på stövlett (ingående i militäruniform). ReglKrigAcad. 8⁄4 1799, § 91. —
-STICKERSKA. stickerska som tillverkade stövletter. Kjellberg Ull 450 (1943). —
-VÄV. vävt tyg avsett att användas för tillverkning av stövletter. PH 11: 421 (1778).
B (†): STÖVLETTS-MILITÄR. nedsättande om militär (se d. o. II 1), sannol. om infanterist, som bär stövletter. MoB 8: 98 (c. 1780; yttrande av kavallerist).

 

Spalt S 14330 band 32, 1997

Webbansvarig