| Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SUNNAN sun3an2, adv., oböjl. adj., prep. o. sbst.; ss. sbst. r. l. m. (VetAH 1763, s. 60, osv.) ((†) n. Trolle-Bonde Hesselby 171 (i handl. fr. 1761), SvMerc. 1763, s. 89); best. =.
I. ss. adv. (numera bl. i vitter stil, med ålderdomlig prägel).
1) från söder, söder ifrån. En (hade) begynt bestalningen nordan till benembd Hans Scriffuere. Bestallade szå Arffued Slotet sunnan, Och slogh sitt lägre vdi Skällwiks prestegård. Svart G1 42 (1561). Solen moste tå wara verticalisk och ther på Huuset sundan åth komma. Risingh LandB 77 (1671). Blåser vädret sunnan på Mickelsmesso-dagen och det dugg-regnar, så släpper Haf-frun upp sitt haf-fä ur Söderhafvet och då blir fodret odrygt. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 12 (1868). Vinden blåser sunnan. Sundén (1891). — jfr ÖST-SUNNAN.
2) i söder; söder ut, i sydlig riktning. Som en ljungeld for han sunnan, / Som ett stjernfall kom han hem. Nicander 1: 210 (1824). Hon gick, när sommaren gick, när blommorna vissnade, när sångfåglarna flögo sunnan. FBremer (1851) i Bremer 2: 158. Vildgässens plogar hade dragit sunnan över bergen och i förbidan på köld och ovädersnätter höllo älgfamiljerna samman med ängslig trofasthet. Johansson RödaHuv. 1: 75 (1917). Östergren (1950; angivet ss. skönlitterärt o. mindre br.). — särsk.
a) i förb. med efterföljande prep. o. sbst.
α) i (det stundom sammanskrivna) uttr. sunnan för ngt, söder om ngt, i sydlig riktning från ngt. Huset (är) belægit .. næst østan for s(anc)ti lau(ren)tij prebende hus .. och næst su(n)nan for hust(rv) Anne moens larens(ons) ept(er)liffu(er)sk(es) hus. OPetri Tb. 1: 81 (1525). Liggia een hoop skipp sunnen för Calmar. 3SthmTb. 8: 170 (1615). Sunnan för kyrckian finnas ock några kamrar, som af scholæbetjenterna innehafvas. Corylander LundDomk. 115 (i handl. fr. 1754). Det nya ankaret fick gå till botten något sunnanför Grändkarlsudden. Högberg Frib. 193 (1910).
β) (†) i uttr. sunnan ifrån landet, från södra delen av landet. The tidender spordes sunnan ifrån Landet (att ett uppror skedde där). Peringskiöld Hkr. 1: 92 (1697; fvn. orig.: sun(n)an ur Landi).
γ) i uttr. sunnan om ngt, = α. På Hambrunge hedhen .. stodh ett kappal .. sunnan om kärret norr om väghen. Bureus Suml. 49 (c. 1600; rättat efter hskr.). Han önskade .. mot vintern återvända (från Tyskland) till Italien, för att sunnan om Alperna afbida vårens ankomst. Atterbom Minnest. 2: 347 (1824). Rulla mitt nystan, / snurra min jord / östan om västan / och sunnan om nord! Ekelöf BlindSång 17 (1938).
δ) (†) i uttr. sunnan på ngt, = α; äv. i uttr. sunnan på Juda, söder ut i Judeen. The Philisteer ladhe sigh nedher j the städher på heedhenne och sönnan på Juda. 2Krön. 28: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: i Juda .. sydland). På östre Sijdan får man sättia för een wästan och för en södwäst wind på 12. 14. eller 16. fampner. Sunnan på samma öö för en Nordling wind på 16. eller 18. fampner. Månsson Siöb. 11 (1644). RannsaknAntikv. I. 1: 278 (1674).
ζ) (†) i uttr. sunnan vid ngt, söderut invid ngt. Then andra (hagen) ær synnan widh Gatwgardhen, ther kællan ær wti, then tredie ær sönnan widh Fyræbergit. JönkTb. 123 (1532). Sunnan wid sig (hade israeliterna) de Ædomeer och Ægyptier. Rudbeckius KonReg. 141 (1615).
b) i abs. anv. av a.
α) (numera knappast br.) i (det äv. sammanskrivna) uttr. sunnan efter, söderifrån, från söder, sunnan ifrån (se γ). Sönnan effter kommer wädher, och Noordan effter köld. Job 37: 9 (Bib. 1541). Sunnan efter och Norrut, wore .. (kung Sigismund, om han underkuvade Ryssl.) rådhande alt ifrå thet berghet Caucaso och in till yterste Skytheske hafstranden. Bureus Påw. C 3 b (1604). När han war komen sunnanefter ifrån Elivogen. Broman Glys. 1: 204 (c. 1730). Till Danmark kommo .. (zigenarna) icke sunnan efter utan västan ifrån. (Cavallin o.) Lysander 265 (1875). Cannelin (1939).
β) i uttr. sunnan före l. (numera bl., föga br., särsk. sammanskrivet) sunnan för, i söder, söder om, på södra sidan (jfr ε). 2Saml. 6: 5 (1668: före). Ländemannen .. hade egen grafplats å kyrkogården, östanför kyrkan och i jorden sunnanför under takskägget. Hildebrand Medelt. 2: 147 (1884).
γ) i (det äv. sammanskrivna) uttr. sunnan ifrån, äv. från, förr äv. ifrå, från söder, söderifrån. För thy thet är med linfrö, såsom med all annor säd, som sunanifrå kommer, att (osv.). Boding ÅngermHush. 57 (1747). Hvad väldig hop af vargar sunnanfrån! Snoilsky 1: 229 (1869). Med hälsning sunnanfrån. Jensen o. Wåhlin Thompson Vällukt. 95 (1928). Konsten att smida järn kom sunnanfrån — men järnet fanns häruppe. TurÅ 1985, s. 33.
δ) (†) i uttr. sunnan med ngt, i sydlig riktning längs med ngt. Komme och så Arffuid Westgöte och Peder Hanson dragandes, först medh resetyget och rende alt westan och synnan medh Staden lika som the hade achtadt stormadt till Söderport. Svart G1 69 (1561).
ε) (†) i uttr. sunnan om, i söder, på södra sidan (jfr β). Desse .. små högar (äro) icke allenast 5, uthan fast flere på en redd sunnan om på åsen. Schück VittA 3: 302 (i handl. fr. 1668).
ζ) (numera föga br.) i (det äv. sammanskrivna) uttr. sunnan till, söder ut, i sydlig riktning; på södra sidan. (Det nya Jerusalem) hadhe en stoor och högh mwr, then ther tolff poorta hadhe, .. östan til tree poortar, norda(n) till tree poortar, su(n)na(n)til tree poortar, westa(n)til tree poortar. Upp. 21: 13 (NT 1526; Bib. 1917: i söder). Östan och sunnan till är een artigh steen mur af fijn steen och spanske Ryttere omkringh. Bolinus Dagb. 65 (1679). (Hälsinglands) gräntzor Sunantil äro thesse, emot Gestrikeland: Mårdabäckbro (osv.). Broman Glys. 1: 21 (c. 1730). En tomt, som var belägen sunnantill mellan kyrkogården och prestens gård. Hagström Herdam. 2: 16 (1898).
II. (numera föga br.) ss. adj.: som kommer från söder; som ligger i söder, sydlig. Alle sönnan fång Wäder, the göra myckit flott i Lemmarne. Bondepract. E 6 a (1662). Idun 1948, nr 13, s. 38 (om länder). — särsk. (†) i predikativ ställning, om väder: som är sunnanväder l. sunnanvind. Wäderet war sönnan. Svart G1 15 (1561). Wädret är sunnan. Lind (1749).
III. (numera föga br.) ss. prep.: söder om (ngt), på södra sidan om l. av (ngt). The tompt ha(n) haffu(er) paa Sødre malm nest su(n)nan ørian Erics(ons) tompt. OPetri Tb. 1: 11 (1524). Fischieboodhen sunnan porthen syllan rutin och laka på. Hööladan westan stallet, taaket aldeless förderfwat. Murenius AV 433 (1660). Från / Liljeprydda, rosenrika / Örtesängar sunnan kyrkan / Ångar det af ljufva dofter. Gellerstedt 2Dikt. 95 (1881). I skogskanten sunnan bergen brann .. (skyttarnas) vakeld. Johansson RödaHuv. 1: 77 (1917). jfr (sammanskrivet): Wpbödz försthe gångien Hans Vidombrigz hallffua jordh sunån. TbLödöse 158 (1589).
IV. ss. sbst.
1) (numera föga br.) om det väderstreck som är rakt motsatt norr (se d. o. II), söder. The warda kommandes frå östan och westan, och nordhan och swnnan. Luk. 13: 29 (NT 1526; NT 1981: från norr och söder). Dän (kvist) som högt upp i träet sitter och wänder sig emot öster äller sunnan, ähr bättre (som ympkvist) än dän som finnes på nederste qwistarna. Rosenhane Oec. 102 (1662). En hägg, / som stod vid trädgårdslandets gräns mot sunnan. Reuter SeglSky. 47 (1896). Var ville världen gå till storms mot våra murar? I östan uppför svåraste sluttningsvall, från lägre slättland .. I nord och sunnan över två bergfloders djupt nedskurna dalklyftor. Högberg JesuBr. 1: 1 (1915). — jfr OST-, VÄST-SUNNAN.
2) (numera bl. med ålderdomlig prägel) sydlig vind, sunnanvind. Schwartz Alm. 1646, s. 13. Et Sunnan snön tilsammans drifver, / Den höga tufvan täkter blifver. SvMerc. 1763, s. 89. Från korinthiska viken blåste en häftig sunnan in i dalen. Rydberg Ath. 41 (1859). Endast på ett enda ställe har vattnet en så vid passage, att båtar kunna komma in och ut, när inte sunnan eller östan är alltför svår. Ymer 1953, s. 168. — jfr ÖST-SUNNAN.
V. [specialanv. av I—IV] ss. förled i ssgr.
3) för att beteckna läge söder om ngt l. läge l. befintlighet l. hemmahörighet o. d. i ett sydligt område l. i södra delen av ngt; se SUNNAN-BYGD, -FJÄLL, -LAND, -SKOG m. fl.
(V 3) -FJÄLL. i söder beläget fjäll, sydligt fjäll. Topelius Fält. 1: 177 (1853). —
(V 3) -FJÄLLS, adv. [jfr nor. sønnafjells] söder om fjällen l. fjället; i sht om förh. i Norge (särsk.: söder om Dovrefjället). Norigis riikitzs raadh Swndhenfieldtz. G1R 3: 112 (1526). Andra folkstammar af ljusare, mildare lynne nedsatte sig vid hafskusterna och sunnanfjälls. Topelius 23: 14 (1841). Dovre gård och socken i Gudbrandsdalen, den första bygden sunnanfjälls. NoB 1930, s. 15. —
(V 3) -FJÄLLSK ~fjäl2sk, adj. [efter nor. sønnafjelsk, till sønnafjell (se -fjäll)] som ligger söder om fjällen (i sht: söder om Dovrefjäll). Längs Gula (Gulelfven) löpa en jernväg och en landsväg, som .. förbinda det nordanfjällska Norge med det sunnanfjällska. NF 6: 217 (1882). —
(V 1) -FLÄKT. fläkt (se fläkt, sbst.1 II 1) från söder; svag sunnanvind; äv. bildl. Törneros (SVS) 1: 303 (1825). Hellas’ vindar skola blandas / I begärens sunnanflägt. Wirsén NDikt. 237 (1880). Den värme som svenskt gräs lämnar från sig, då det brinner, är som en mild sunnanfläkt jämförd med den hetta, det australiska buskgräset ger. Bengtsson Austr. 120 (1928). —
(V 2) -FÄRD. (numera bl. tillf.) färd söderut. Om ung jag vore, visst på sunnanfärd / Jag följde dig. Atterbom LÖ 2: 376 (1827). —
(V 3) -LAND. i söder beläget land, sydligt land. Den som sett Rhônefloden .. skall .. erfara ett så lifligt intryck af sunnanländer då han ser Ångermanälfvens strandbäddar upptrafvade af gul sand, att (osv.). Strindberg TrOtr. 4: 172 (1897). —
(V 1) -LUFT. (†) luftdrag l. vind från söder, sunnanvind; jfr luft, sbst.2 7. (21—26 februari) mäst lindrigh Sunnan lufft och fucht, medh tiocka Sniööflingor. Voigt Alm. 1669, s. 7. —
(V 3) -SKOG. [fsv. sunnan scogh (i bet. 2)]
1) skog som ligger i söder, sydlig skog. Hon sörjde tyst, som i sunnanskog / en turturdufva hvars make dog. Tegnér (TegnS) 4: 88 (1824).
2) om område som ligger söder om skog; särsk. (o. numera bl. i skildring av medeltida förh.) om den del av Sv. som ligger söder om skogarna Kolmården, Tiveden o. Tylöskogen, Götaland; äv. i uttr. landet sunnanskog; motsatt: nordanskog, ovanskog (se nordan-skog 2, ovan-skog I). Svea kalles nordenskogh och Götha sunnenskog. RA I. 3: 382 (1594). (Magnus Ladulås) lämnade åt sin Broder i dess lifstid hela Göta-rike eller Sunnanskog .. Sielf behöll Magnus .. hvad egenteligen kallas Svea-rike eller Nordanskog. Dalin Hist. 2: 260 (1750). (Svea- o. Götaland) kallades .. (under medeltiden) landet nordanskog och landet sunnanskog. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 86 (1962).
Ssg (†) till -skog 1: sunnanskogs-man. man bosatt sunnanskogs. Boding ÅngermHush. 2 (1747; om man bosatt söder om Skuleskogen i Ångermanl.). —
(V 3) -SKOGS, adv. i den landsdel som ligger söder om skogen l. skogarna; i sht (i skildring av medeltida förh.): i Götaland (jfr -skog 2); motsatt: nordanskogs. Weste (1807). De hårdt tryckta Uppsvearne utgåfvo en formlig uppmaning till sina lika mycket utarmade medbröder sunnanskogs, att (osv.). Ekelund 1FädH 1: 106 (1829). Der midt i den ödsliga Tiveden låg Ramundeboda, landamäre mellan Svea- och Götaland, mellan landet nordanskogs och sunnanskogs. Höjer Sv. 1: 272 (1873). Hos götarna, som bodde sunnanskogs, hördes lek och flöjtspel från gårdarna. Heidenstam Svensk. 1: 110 (1908). Finnarnas ”uppmarschvägar” .. i Ångermanland, nord- och sunnanskogs. HT 1949, s. 54. —
(V 1) -SUSNING. (numera bl. tillf.) susning av sunnanvind (jfr -sus). Strindberg Drömsp. 237 (1902). —
(V 1) -VIND. vind från söder, sydlig vind, sunnan (se d. o. IV 2); äv. dels bildl., dels i personifikation; jfr -blåst, -väder. Linné Öl. 138 (1745). Ah! jag andas åter. Luften är ändteligen fri emellan Jane-Marie och mig. Och sunnanvinden, som skingrade dimman, hette — smicker! Bremer Grann. 1: 189 (1837). Araberna, hvilka om hästens skapelse säga, att Gud tog en hand full sunnanvind och deraf skapade deras älsklingsdjur. Möller Jordbr. 65 (1881). Sunnanvinden suckar i fönstret. Bergman Loew. 251 (1913). Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng, / Solen står på Orrberget, / Sunnanvind brusar. Taube Sjösalabok. 33 (1942). —
(V 1) -VÄDER. [fsv. sunnanvädher] sunnanvind. Luk. 12: 55 (NT 1526). Så fruchtsamme märar at dhe aff Sunnanwäder blifwa hafwande. Rudbeck Atl. 2: 10 (1689). Våren spirar. Sunnanväder / Spela öfver näs och vik. Öman LyrBl. 1: 93 (1857). Så länge solen gick från närmer till fjärmer, från östanväder till sunnanväder. Moberg Rid 344 (1941). —
(V 2) -ÖVER, adv. (numera föga br.) sydöver, söderöver. Hösten kommit; natt och mörker stunda, / Vildgåsflocken sunnanöfver far. Öman LyrBl. 1: 96 (1857).
Spalt S 14558 band 32, 1998