| Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SYMFONI sym1foni4 l. -fω-, sbst.1, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. -er; äv. (särsk. i bet. 2) SINFONIA sin1foni4a l. -fω-, r. l. f.; best. -an; förr äv. SINFONI, r. l. f.; best. -en; pl. -er l. SIMFONI, r. l. f.
1) (†) i fråga om instrumental l. vokal musik: samklang; äv. i fråga om språkljud. Harpors och Instrumentz Symphonij, och lijka liudh och herligha sammanstempning. Baazius Upp. 46 a (1629). Fast i ljud och röst hon (dvs. åsnan) ej sin maka hade, / Hon dock war obeqwäm til zirlig symphonie. Browallius Holbg 75 (1744). Hon död! .. / Hvars röst var ljuf, som Lutors symphoni. Lidner (SVS) 3: 17 (1787). Den rimmade versen, grundad på den ena versliniens symphonie med den andra. SvLitTidn. 1816, sp. 144. Agardh ThSkr. 1: 68 (1843, 1855).
2) (vanl. i formen sinfonia) (numera bl. i skildring av ä. förh.) instrumental, äv. vokal komposition av varierande uppbyggnad, särsk. om sådan komposition som inleder musikteater l. opera o. d., ouvertyr. De (hade) kunnat spela en simphonie, innan spectaclerna börjades. GJEhrensvärd Dagb. 1: 220 (1777). (I Rom) slutas altid Psalmerne och messan med en Simphonie tagen utur någon af förra årets Operor. Palmstedt Res. 118 (c. 1780). Jeanson (o. Rabe) 1: 127 (1927).
3) mus. instrumental komposition för stor orkester; numera oftast om sådan komposition bestående av flera (vanl. fyra) satser; jfr SONAT. Cook 2Resa 64 (1783). Af Musicaliskt Tidsfördrif .. äro 30 Numror utkomne och innehålla (bl. a.) .. Vivace utur Haydns Sinfonier arrangerad för Claver. SP 1792, nr 44, s. 3. Sinfoni .. Är nu hos oss en förening af flera stämmor, för at utgöra en del eller stycke af en hel konsert. En Sinfoni är desutom i stort, hvad en Sonat är i smått. Envallsson 289 (1802). Lyssna till en symfoni af Beethoven, om ni vill finna en förklaring af lifvet! Bremer Grann. 1: 292 (1837). Just då rämnade .. molnen däroppe och avtäckte plötsligt en flik blått — som när ett förtrollande litet vismotiv skymtar i en tung symfoni. Aronson Medalj. 80 (1935). Han visslade på cellostämman i Tjajkovskijs femte symfoni. Westberg WaltHus 11 (1980). — jfr C-DURS-, C-MOLLS-, PASTORAL-, PROGRAM-, SEGER-SYMFONI.
4) [eg. oeg. l. bildl. anv. av (2 o.) 3] om blandning av flera till en helhet samverkande delar, i sht dels om ljud l. röster o. d. som samtidigt utgår från flera källor, dels om flera (o. samstämda) färger l. färgnyanser l. dofter o. d. En symfoni i färger. Leopold 3: 236 (1799, 1816). Dryckessånger, svordomar och alla slags oljud, som en menniskostrupe är i stånd att frambringa, blandades med hvarandra till en symfoni, som skulle förekommit sjelfva Beelzebub odräglig. Rydberg Frib. 2 (1857). Hvilken färgprakt! hvilka rikedomar! / och hvilken symfoni af doft från alla länder! BonnierMH 1911, s. 163 (1890). En barnsbörd, denna förfärliga symfoni af skrik och smuts och blod. Söderberg Glas 15 (1905). Chaufförens kolleger (uppmuntrade) hans snara avfärd med en symfoni av signalhorn och svordomar. Lundwall Segal Oliv. 167 (1977). — jfr FÄRG-SYMFONI.
-KÖR. (numera bl. mera tillf.) kör (se kör, sbst.1 2) med uppgift att medverka vid framförande av symfoniskt verk, filharmoniskt verk. 2NF 36: 1139 (1924). —
-MUSIK. musik som utgör (del av) symfoni; musik av symfonisk art. Musikaliska virtuoser .. som stannade flera veckor och uppförde så mycken symfonimusik, att jag tyckte mig nästan vara lefvande kommen in i en basfiol. De Geer Minn. 1: 1 (1892). —
-ORKESTER. stor orkester (med stråk-, blås- o. slaginstrument) med huvudsaklig uppgift att framföra symfonisk musik. Wegelius Musikl. 2: 190 (1889). —
Spalt S 15550 band 33, 2000