Publicerad 2002   Lämna synpunkter
-SÄTE, sbst.2 l. -SÄT, m. ⁄ ⁄ (ig.); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-set 1531 (: husset)—1883 (: bodsetar, pl.). -sette 1531 (: hussetta, oblik form). -sät 1531 (: hwssät). -säte (-i) 1681 (: Bod-sæti)—1909 (: hussäte))
Etymologi
[fsv. -säti, ss. senare led i ssgrna boþsäti, backstugusittare, grässäti, dets., hasäti, båtsman, matros, motsv. fvn. -seti (t. ex. i háseti, båtsman, matros); till roten i SITTA, v., o. med samma avljudsstadium som -SÄTA, sbst.3; former med -ä- i sv. sannol. beroende på anslutning till SÄTE, sbst.1 — Jfr -SÄTE, sbst.3]
om person som bor l. vistas (under sådana l. sådana förhållanden); anträffat bl. ss. senare led i ssgrna BOD-, GRÄS-SÄTE o. [i bet. 1 möjl. delvis utlöst ur fsv. hussätisman, i bet. 2 med anslutning till SÄTE, sbst.1] i ssgn HUS-SÄTE.

 

Spalt S 16329 band 33, 2002

Webbansvarig