| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
TACKLING tak3liŋ2, r. (l. m.) l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) motsv. TACKLA 1, 3, om förhållandet l. handlingen att tackla; äv. om färdigheten l. konsten att tackla; äv. ss. benämning på undervisningsämne; jfr TACKLAGE 1. Någon Officerare eller Gemen, som igenom idkesamhet och flit uti Siöfahrten, Seglationen, Takling, Skepsbygning .. sig god kundskap hafwer förskaffat. Schmedeman Just. 905 (1685). Flottan var under tackling. BvBeskow i 2SAH 37: 356 (1863). Sjökadetterna (i Karlskrona läste) .. tackling, skeppsbyggeri, fysik (osv.). Ekstrand Karlbg 23 (1937). — jfr SKEPPS-, UPP-TACKLING.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) motsv. TACKLA 1, 3, sammanfattande om allt tågvirke o. alla block till väders på ett segelfartyg; äv. med inbegrepp av segel, rundhult o. d.; äv. bildl.; jfr TACKLAGE 2. Löpande, stående tackling, se LÖPA, v.1 II 2 a slutet, STÅ, v. II 38 a ϑ α’. RP 6: 144 (1636). Om skåttet .. ej råkar i taklingen, så tar det i skeppets skråf eller ger grundskått. ExFlott. § 49: 11 (c. 1740). Mitt hjertas tackling brusten är och bränd. Hagberg Shaksp. 2: 340 (1847). Nu klefwo sjömännen upp i tacklingen, der de bundo sig fast. Berlin Lsb. 327 (1852). Den typiska tacklingen (under vikingatiden) bestod .. av en mast med ett råsegel med enkel rigg, fall, brassar och skot. SvSkeppsbygg. 109 (1963). — jfr BOGSPRÖTS-, BRAM-, BRIGG-, BÅT-, FREGATT-, FÖR-, JAKT-, KORVETT-, KUTTER-, NÖD-, RÅ-, SEGEL-, SKEPPS-, SKONERT-, SLUP-, SPRISEGEL(S)-TACKLING m. fl.
3) sport. motsv. TACKLA 7 a β, om handlingen att tackla; äv. bildl. Justa, ojusta, hårda tacklingar. (En halvback) måste vara skicklig i ”tackling”. IdrB 1: 74 (1913). IdrIMar. 1935, s. 191 (i fråga om handboll). Ett angrepp eller en tackling (i fotboll) kan vara av två slag, tillåten eller otillåten. DN(B) 5 ⁄ 4 1940, s. 12. När Palme försökte med tacklingar visade han skärpa och snärt i repliken. DN 22 ⁄ 1 1970, s. 2. De hårdhänta råkurren, tacklingarna, är en accepterad del av spelet (i ishockey). Därs. 20 ⁄ 3 1971, s. 15. — jfr SKULDER-TACKLING.
4) fisk. motsv. TACKLA 8, om handlingen att tackla; vanl. konkret: tackel (se d. o. 3). Schröder Fiske 25 (1900; konkret). Tacklingar till naturligt bete. Hammarström Sportfiske 35 (1925). Tackling av långrev med levande beten. Östergren (1954).
-KONST. om konsten att utföra tacklings- l. sjömaningsarbete; jfr tackel-konst. KrigVAH 1819, s. XXXIX. —
-MANER.
-STOPPARE. (förr) stoppare (se d. o. II 2 b) med uppgift att fasthålla tåg i tackling. KrigVAT 1835, s. 221. —
-SÄTT. sätt att tackla l. utföra en tackling; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1; jfr -art, -maner 1. Chapman Skeppsb. 223 (1775).
Spalt T 41 band 33, 2002