Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TIK ti4k, f. l. r.; best. -en; pl. -ar; förr äv. TIKA, f. l. r.; best. -an.
Ordformer
(tijke 1621 (i vers). tik (-ij-) 1579 osv. tika (-j-) 1695—1789 (: hund Tika))
Etymologi
[sv. dial. tik, tika, hynda, otuktig kvinna, tik, m., elak karl; jfr fd. garþtik, gårdhund, d. dial. tig, (nedsättande om) hon- l. hanhund, usel person, nor. tik, honhund, fvn. tík, honhund, mlt. tike; möjl. till stammen i sv. dial. tidas (Ekbo SupplHellquistOtr. (c. 1990)) — Jfr TIDD]
hona av tamhunden Canis familiaris, hynda, honhund. VarRerV 51 a (1579). Han hade een tijk som var full medh hualpar. ManhaftLöjtn. 46 (1666; enl. hskr.). Hwalpen wil .. äta sötmiölk .. mera än han dja får af tjkan. Broman Glys. 3: 194 (c. 1730). Bästa afkomman får man genom parning mellan en medelålders tik och en något yngre hund. Hahr HbJäg. 70 (1865). Man får vara beredd på att det i regel tar längre tid att lära handjur än tikar att bli rumsrena. JägUppslB 169 (1989). — jfr DOGG-, HUND-, PUDEL-, ROTTWEILER-, SCHÄFER-, VALP-TIK m. fl. — särsk.
a) allmännare, ss. senare led i ssgrna RÄV-, VARG-TIK: hona av hundsläktet Canis l. rävsläktet Vulpes.
b) (†) i oeg. anv., ss. skymfligt l. nedsättande tillmäle till l. om kvinna: hora, sköka. Forsius Fosz 96 (1621). Din hora och tijk! NVedboDomb. Vårt. 1706. Bemälte Pijga (har) låtit instäm(m)a hustru Britta Jönsdotter, för det hon skall kallat hänne, bligare och Tijk. VDAkt. 1710, nr 233. Weste (1807). — jfr SKINN-TIK.
Ssgr: TIK-VALP. hundvalp av honkön. DA 1793, nr 70, s. 4. Jag hade ”prenumererat” på en tikvalp af den blifvande afkomman. Jahn DjurJägL 113 (1909). SvOrdb. 1262 (1986). —
-ÄGARE. ägare av honhund. Enligt internationellt antagna parningsbestämmelser är tikägaren .. skyldig att betala parningsavgiften omedelbart efter parningen. SvD(B) 28 ⁄ 2 1955, s. 7.

 

Spalt T 1108 band 34, 2004

Webbansvarig