| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILL til4, äv. (i bet. I, III, IV, vard.) ti1 l. te1 l. (i bet. II, vard. l. bygdemålsfärgat) te4, äv. (o. numera bl. starkt vard. l. bygdemålsfärgat) TE te4, prep., adv., konj. o. inf.-märke.
Anm. När (mer l. mindre) full bruklighet anges hos en bet. l. anv. i denna artikel, har i flera fall ingen uttömmande redovisning kunnat lämnas av de fraseologiska inskränkningar som likväl kan föreligga i fråga om vilka specifika ord prep. kan l. har kunnat stå i förb. med, utan upplysning härom får sökas på resp. sbst., verb osv.
I. ss. prep. med utsatt (l. ss. rel. pron. utelämnad l. i komparativ bisats l. attributiv inf.-förb. underförstådd) rektion (se d. o. 2). — jfr DÄR-, HÄR-, VAR-TILL.
Anm. 1:o I fsv. styrde prep. till regelbundet gen. (till följd av sitt substantiviska ursprung), o. detta kasus hos rektionen förekommer stundom också i ä. nysv., t. ex. Svart G1 67 (1561: till Sweriges), o. dessutom ännu i nutida språkbruk i en lång rad stående uttr., t. ex. till buds (14 b ζ α’), till fots (3 c γ α’), till handa (1 g β, 4), till sjöss (1 g α, 3 c α), liksom i vissa efter mönster härav bildade till bet. parallella uttr., t. ex. till cykels (3 c β). Se vidare OÖstergren i SoS 1917, s. 129 ff.
2:o I denna artikel redovisas endast undantagsvis ä. l. (numera) ovanligare variantformer hos rektionen i sådana uttr. som till bords l. till mötes när hänvisning görs till resp. sbst.
A. i rumslig bet. l. i därav nära avhängig anv.
1) för att beteckna (uppnått l. avsett) mål (se MÅL, sbst.5 3) l. rumslig slutpunkt för rörelse l. förflyttning o. d.; särsk. med rektion som anger företeelse med större l. mindre rumslig utbredning, särsk. (utrymme i) byggnad l. geografiskt område, vanl. med tanke på att målets uppnående innebär att den l. det förflyttade kommer att befinna sig inuti företeelsen i fråga (förr äv. styrande jord (jfr b)); motsatt: från (se d. o. I 1); i sht dels i förb. med intr. verb som anger att ngn (l. ngt) förflyttar sig l. med tr. verb som anger att ngt (l. ngn) förflyttas, dels inledande prep.-attribut till sbst. som anger (ngns) färd l. (ngts) fortskaffning l. framkomst o. dyl. l. färdmedel l. den l. det som färdas l. förflyttas; särsk. i sådana uttr. som från dörr till dörr, från land till land, se FRÅN I 1 d (jfr k δ); äv. i fråga om bildl. l. tänkt förflyttning l. rörelse o. d. (se särsk. j, k); jfr II 1. Resa, åka, flytta (in, upp, ner) till Stockholm. Åka båt, segla, flyga, bila, frakta varorna till kontinenten. Bege sig till skogs, se SKOG 1 f (jfr 3 c α). Återvända till brottsplatsen. Vår resa, hennes ankomst, tåget, resenärer, postförsändelser till Göteborg. Gå till köket, stationen. Komma för sent, hinna i tid till tåget. Jag skall till New York i höst. Annika till kassan! Th(e)n thiid mj h(er)r(es) nade for til Telge. SthmSkotteb. 3: 188 (1521). Sedan Tranerna om Wåren hemkomne äre, sökia the til Måsar och stora Skogar. IErici Colerus 1: 113 (c. 1645). (Han) förde henne ned til hennes fartyg. Dalin Hist. 2: 165 (1750). Han skulle nu .. wara omtänkt, huru han måtte skaffa sin (döda) dotter til jorden. Borg Luther 2: 685 (1753). Tror du jag har kommit till stan bara för att promenera på Strandvägen? Gustaf-Janson ÖvOnd. 7 (1957). — jfr IN–TILL. — särsk.
a) i fråga om sådant uppnående av målet som endast innebär placering framför l. invid l. i närheten av (inte inuti) det l. den (se slutet) som uttrycks med rektionen; särsk. dels i förb. med adv. som anger riktning, dels med rektion som anger möbel o. d.; äv. styrande fot (i sht förr särsk. i uttr. till fota, förr äv. sammanskrivet; jfr 3 c γ α’), se FOT 1 c κ. Gå (ner) till havet, till sjön (jfr g α), (fram) till stupet, till fönstret, till bokhyllan. Hon smög fram till bordet, till sängen (jfr g α). SvOrds. C 5 b (1604). Man kan .. leda Oxen til brunns, men icke trugan til at dricka. Grubb 626 (1665). SionSång. 2: 33 (1745: tilfota). Ungen .. löpte upp till sida med den andre. Berg Sjöf. 142 (1910). — särsk. med rektion som anger person; jfr c. Slutligen vågade han sig fram till henne. Ther lagh lille Jösse .. och wentade några 1000 thill sig .. som endock icke wore framkomne. Brahe Kr. 38 (c. 1585). Flärdlös trädde genom salen / En yngling fram till bädden, till genralen. Runeberg (SVS) V. 1: 120 (1848).
b) i fråga om sådant uppnående av målet som innebär att den l. det förflyttade hamnar omedelbart invid l. ovanpå o. i väsentlig kroppslig kontakt med (utsidan av) det som uttrycks med rektionen; förr särsk. i uttr. till livs (jfr g β), se LIV II 1 f γ, ζ; jfr e, II 1 a. Falla till jorden. Trycka, sluta ngn till sitt bröst. Dra ngn till sig. Gå till botten, se BOTTEN 3 a. (Fågelfängaren) giömde sigh wachtandes effter Foglarna skulle falla til Näthet. Balck Es. 212 (1603). Han för handen till mössan. Strindberg NRik. 1 (1882). Konstigt att du inte når ner till marken, fast du är så förbaskat lång. Siwertz Låg. 126 (1932).
c) med rektion som anger person med särskild tanke på stället där denna vistas l. verkar o. d., särsk. dennas hus l. bostad, (o. på att ngn där blir mottagen (o. undfägnad) ss. gäst av l. kommer att umgås l. vistas samman med den som rektionen betecknar); särsk. i förb. med hem; jfr a slutet, f, g, 4. Gå, åka, följa med (hem) till ngn. Hon skall resa till sina släktingar på landet. Kom (hem) till oss någon kväll. The ther fremande wore och komme til them .. the worde och deelachtige medh them. OPetri 1: 478 (1528). När iagh war bleffuen sexton åhr / Kommo legater hem til wår. Messenius Blanck. 58 (1614). Dubricius hafwer warit medh en sådan högh Lärdom begåfwat, at monge sökte til honom ifrån fiärran liggiande Landskap, til at låta sigh aff honom vnderwijsa. Schroderus Os. 2: 48 (1635). I afton går jag med Jeana och gossarna till fru Silverstolpe. Geijer Brev 283 (1836). — särsk. styrande sbst. i gen. l. poss. pron. i n. sg. (vartill ett huvudord betecknande hem l. bostad o. d. kan tänkas vara utelämnat l. underförstått).
α’) med rektion i gen.; i ä. språkprov ofta omöjligt att skilja från av rektionsställningen betingad kasusböjning (jfr anm. 1:o, sp. 1115). Befaltes Hoff-Cantzleren gå till Erich Larssons, som i dagh är medh dödhen affgången. RP 6: 25 (1636). Släkt och vänner fick komma hem till Perssons och spela in en trudelutt. DN 31 ⁄ 10 1997, s. 5.
β’) med rektion som utgörs av substantiviskt poss. pron. i n. sg., se DIN, poss. pron. I 3 b, EDER, poss. pron. I 3, MIN, poss. pron. I 3 b, SIN, pron.2 4 a β, VÅR, pron.
d) (vard.) med rektion som utgörs av i sig rumsbetecknande adverbial, särsk. sådant inlett av annan prep.; jfr 6 e, 8. Till om bord. Jungberg (1873). Järntorgsbrunnen finge då flyttas till framför Folkets Hus. GbgP 29 ⁄ 2 1952, s. 20. — jfr DIT-TILL.
e) i förb. med verb som anger placering, särsk. tr. sådant verb, särsk. lägga, ställa, sätta; utom α—β numera bl. dels i anv. som motsvarar b, särsk. (o. numera nästan bl.) i förb. med lägga l. sätta, äv. ansluta, dels i de stående uttr. lägga ngt till handlingarna, sätta (barn o. d.) till världen, se HANDLING 10 a resp. SÄTTA, v.3 I 5 i; förr äv. i uttr. samka till husa (särsk. sammanskrivet tillhusa), om säd o. d.: bärga (jfr HUS 1 m); i ä. språkprov ofta närmande sig l. övergående i 3 b (jfr f β). Hon lade barnet till bröstet. Anslut sedan kontakten till datorn. Sätta till land(s), se LAND 6 c (α) (jfr 3 c α). Sätta yxan till roten, telefonluren till örat. Anders Suensson (blev) tillsagdtt, att han skall lössa sin pannt ighen, som han haffuer satth till Söffrin Suart för — 10 dal(er). TbLödöse 23 (1587). (Drottning Kristinas förmyndare) lägge Äplet, Swärd och Crono, Nykel, Scepter, / Til Hennes Sköt, och skötsl. Stiernhielm Jub. 130 (1644, 1668). Man sanckar .. tilhusa allehanda gröda. IErici Colerus 1: 296 (c. 1645). (Man) fattar Pijken .. medh högre Handen mitt om, och .. lägger honom til Axlen. Söderman ExBook 26 (1679). En år fastsatt med en vidja till bakstammen (på forsbåten). Forsström Dagb. 112 (1800). Då hon böjde sig ner och satte ögat till nyckelhålet, såg hon (osv.). Lagerlöf Troll 2: 27 (1921). — särsk.
α) i anv. som motsvarar g, numera bl. med rektion som anger föremål o. d., särsk. i förb. med refl. verb, särsk. (o. numera i sht) i sådana uttr. som sätta sig till bords, lägga sig till sängs, ställa sig till rors (jfr g α, 3 c α). Therföre .. Formane wij ider attj wele .. settia ider barnn till Schola. G1R 8: 211 (1533). Sätter han sig så til årorna. Verelius Gothr. 44 (1664). Jag satte mig åter till spinnrocken. Bremer Hertha 38 (1856). Innan vi satte oss till bords gick han fram till fönstret. Siwertz Tråd. 108 (1957).
β) i förb. med förlägga; numera bl. i fråga om verksamhet l. sammankomst o. dyl. o. med rumsbetecknande rektion. Förlägga mötet till samlingssalen. Effther wij förnimme, att thet will ware .. wåre vndersåther .. fast beswärligitt .. att vnderhålle thet fremmende krigzfolck till them äre förlagde (osv.). HB 2: 145 (1570). Vissa yrken, som företrädesvis .. äro förlagda till landsbygden. EkonS 2: 20 (1894).
f) i förb. med ord l. uttr. som inte anger rörelse l. förflyttning men vars bet. (i det givna satssammanhanget) förutsätter l. underförstår sådan av ngt slag; äv. i anv. som motsvarar c, g, h; jfr II 1 c. Lura med ngn till Köpenhamn. Längta till Jämtland. Mötet utlystes till Karlstad (jfr e β). Hänvisa ngn till en annan avdelning. (Han) blef tillaten til hofretten. JTBureus i 2Saml. 4: 123 (1629). Vad tusan hade du till Järnö att göra? Siwertz Sel. 2: 217 (1920). Skrääk hade .. aldrig mera vågat sig till församlingen. Johansson SmedBrukspatr. 57 (1933). — särsk.
α) i förb. med sådana verb som (in)bjuda, kalla, med rektion som anger den l. det som ngn (in)bjuds l. kallas o. d. att infinna sig hos l. vid l. i l. på. Jag var bjuden till Lisa, till bröllopet. Verelius Gothr. 6 (1664). (Den heliga staden där) silfverklockor ringa / Till bords med Jovas fromma patriarker. Stagnelius (SVS) 1: 23 (1814). Den ädla damen (skulle) .. inbjuda värmlandspojken till platsen vid sin sida. Lagerlöf Länk. 9 (1894). Polisen var inte ens informerad om att mannen var kallad till domstolen. SvD 13 ⁄ 6 1996, s. 9.
β) (numera bl. vard. l. bygdemålsfärgat) i förb. med vara; i sht förr äv. i förb. med sådana ord l. uttr. som hälsa på, besök; särsk. styrande ortnamn; i sht i ä. språkprov ofta närmande sig l. övergående i 3 (jfr e). Mædh(e)n folkit war til west(er)aarss om mormessone wart elden løøss østantil. OPetri Tb. 84 (1525). Hans propriam confessionem, at han hafver varit til Hertigen med Hr Bengts bref. RARP 9: 200 (1664). En söndagh mädan iagh var till kiörkan. VDAkt. 1706, nr 40. Vi var ute till Alkobbarne förleden. Strindberg Hems. 104 (1887). Söderhjelm Brytn. 96 (1901: hälsat på). Doktorinnan .. hade på förmiddagen varit till ett par bankkontor vid Kungsgatan. DN(A) 1933, nr 114, s. 1. Viola saknar dedär spontana besöken man gjorde till varandra förr. Astra 1981, nr 12, s. 15.
γ) i uttr. gripa l. ta, förr äv. fatta, till ngt, gripa osv. tag i ngt (för att betjäna sig därav); numera nästan bl. i mer l. mindre bildl. anv., särsk. för att beteckna att ngn börjar med ngt, närmande sig l. övergående i 14 b δ (äv. med utelämnat verb, särsk. i uttr. till vapen (ss. uppmaning)); i vissa språkprov svårt att skilja från II 10 b; jfr g, 14 b α. Gripa, ta till vapen. Det slutade med att han tog till flaskan. Till vapen, kamrater! VRP 1630, s. 382. Ondt taa til Kättils dher intet är i förråd. Grubb 812 (1665). Pijkeneraren .. fattar .. til Wärian, och drager dhen uth, öfwer den wänstra Armen. Söderman ExBook 41 (1679). Det är ju inte osannolikt att det var den förorättade som grep till revolvern. Balderson StatsrTid. 60 (1980).
g) med rektion som anger föremål l. utrymme l. ställe typiskt l. avsett för viss verksamhet l. sysselsättning o. d., i sht samhällelig l. regelbunden vardaglig förrättning, i uttr. med mer l. mindre framträdande (bi)bet. av att förflyttningen till det med rektionen betecknade föremålet osv. görs i avsikt att där ägna sig åt verksamheten osv. i fråga (jfr 14 b δ); särsk. styrande sådana ord som affär, kontor, kyrka, skola, ting; äv. med rektion betecknande yrkesutövande person (jfr c), med tanke på behandling l. åtgärd o. d. av yrkesutövaren i fråga, äv. i det bildl. uttr. gå till kungs, se KONUNG, sbst.1 I 1 c; jfr e α, f, h. Hon har redan gett sig av till kontoret, till kyrkan. Han skyndade iväg till affären, till posten. Hon skulle äntligen gå till frisören, till doktorn. Samme personer, som gå till schole i .. Jöneköping. G1R 28: 59 (1558). Mångenn will draga till marknadz. 3SthmTb. 2: 302 (1599). Till Tings! Till Tings! Budkaflen går / kring berg och dal. Tegnér (TegnS) 4: 128 (1821). Nu måste ja ner te köpe (dvs. snabbköpet) å handla hem för söndan. DN 18 ⁄ 1 1970, s. 10. — särsk.
α) i de stående uttr. (jfr e α, 3 c) till bords, se BORD, sbst.1 4 h α, 6 b, d (jfr a). — (numera bl. mera tillf.) till by(s) (förr äv. sammanskrivet), se BY, sbst.2 2 e. Messenius Disa 19 (1611; sammanskrivet). — gå o. d. till havs, se HAV 1 b α (jfr a, 2 i). — komma o. d. till hovs, se HOV, sbst.4 1 c α. — stiga o. d. till häst, se HÄST 1 b α. — krypa o. d. till kojs, se KOJ 2 slutet. — gå o. d. till sjöss, se SJÖ, sbst. 3 c δ (jfr a, 2 i). — (numera bl. mera tillf.) gå o. d. till skepps, se SKEPP, sbst.1 1 c β. — gå o. d. till stols, se STOL, sbst.1 IV 1 e ε. — gå o. d. till sängs, se SÄNG 1 a (jfr a). — till torgs, se TORG.
β) med mer l. mindre förbleknad bet., i de adverbiella uttr. till handa, se HAND 13 h γ, δ (jfr 4). — få sig o. d. ngt till livs (förr äv. sammanskrivet tillivs) (jfr b), se LIV II 3 b. Ekeblad BrClEkeblad 124 (1653; sammanskrivet). — till vägs, till väga, se VÄG.
h) med rektion som anger sammankomst l. verksamhet l. händelse o. d. med (specifik syftning o.) mer l. mindre framträdande rumslig bet.; vanl. med inbegrepp av avsikt o. d. (jfr 14 b (δ)); stundom äv. med inbegrepp av tidfästning (jfr 6 f); jfr f, g. Gå till arbetet. Bege sig, åka till konferensen, marknaden. De kom inte till hennes bröllop. Örnetaslare .. bär ondt Malt til gillet. Grubb 914 (1665). Hade då objudna åskådare infunnit sig till högtidligheten? Rydberg Ath. 418 (1859). Vi hoppas att många kommer till mötet. SDS 9 ⁄ 2 1995, s. C4.
i) i bildl. uttr. (jfr j, k), styrande hjärta l. mod l. sinne, se HJÄRTA 1 f ε δ’, ε’, MOD, sbst.1 1 c γ (jfr 18 a) resp. SINNE, sbst.2 13 g (jfr 18 a).
j) i fråga om abstr. l. bildl. (jfr i, k) rörelse hos l. förflyttning av ngt l. ngn till abstr. (ss. rumsligt mål tänkt) företeelse, särsk. kategori l. gruppering o. d.; äv. i anv. som motsvarar k, särsk. k α; stundom med anslutning till 10; jfr 16 b, c. Föra, hänföra saker till olika kategorier. Hon har gått över, sällat sig till vår grupp. Ha lång väg till försoning. Stiernhielm Lycks. 5 (1650, 1668). Näppeligen lärer större förråd (av ämnen) någonsin varit samladt til et Tal. SÖdmann hos BBergius PVetA 1780, 2: Föret. 2 (1787). Varje samtal, som försöker tränga in till väsentligheter, lämnar en underligt ensam. Heerberger Hägr. 103 (1950). — särsk. i fråga om tänkt förflyttning i talad l. skriven framställnings innehållsliga förlopp, med rektion som anger delämne o. d. inom framställningen. Kom till saken. Från det ena till det andra, ska vi gå på bio i kväll? FoU 17: 371 (1789). Detta om texten. Nu till kommentaren! Lidforss Dante 1: IV (1903). Till åtskilliga av de ämnen som Parridius Gratus avhandlade med prefekten .. återkommer han .. senare i boken. Strömholm Fält. 185 (1977).
k) i utvidgad anv., för att beteckna gräns för utsträckning l. utbredning o. d. (uppfattad ss. slutpunkt för endast tänkt l. bildl. (jfr i, j) rörelse) l. bortre ände av (väg)sträcka o. d.; motsatt: från (se d. o. 6); särsk. i förb. med sådana verb som nå, räcka, sträcka sig; äv. i bildl. uttr., i fråga om utbredning o. d. för ngt abstr.; jfr 5 e. Vattnet räckte honom (upp) till midjan. Ängen sträckte sig till bergets fot. Slätten bredde ut sig till himmelsranden. Fylld till brädden. VarRerV I 3 a (1579). Det sida skägget flöt till gördeln ned. Geijer Skald. 27 (1811, 1835). En af de förnämsta handelsvägar, som redan i den gråa forntiden ledde från Italien till Norden, gick öfver .. Brenner-passet. Schück o. Lundahl Lb. 1: 41 (1901). Inte heller denna sommar nådde sjukdomen till dem alla. Lagerlöf Holg. 2: 32 (1907). — särsk.
α) inledande prep.-attribut till ord som anger (anlagd) väg l. farled l. för förflyttning avsedd anordning, särsk. väg, trappa, med rektion som anger vart denna leder; jfr j, 2 g. Riksvägen till Härnösand. (Gud) satte för Lustgården Eden, Cherubim .. til at förwara wäghen til lijffzens trää. 1Mos. 3: 24 (Bib. 1541). Framför trapporna till tronen. Snoilsky 2: 22 (1881).
β) i uttr. vara l. ha o. d. så l. så långt till ngt; motsatt: från (se d. o. 7). Så haffve M(in) K(äre) B(roder)s böndher föghe mehra änn 18 mijl till Righa, menn 40 till Reffle (dvs. Reval). OxBr. 5: 254 (1623). Från Stockholm är det inte så värst mycket längre till Aten än till London. DN 1 ⁄ 12 2002, s. B1.
γ) i satssammanhang utan verb (l. motsv. sbst.) som uttryckligen anger utbredning l. sträcka o. d., särsk. i fråga om hur mycket ngt täcker l. omsluter l. vidrör l. äger giltighet för av ngns l. ngts kropp; äv. dels i uttr. brinna ned l. ner till grunden, dels styrande en bredd o. d. av (så l. så många måttsenheter). Huset brann ner till grunden. KlädkamRSthm 1580 G, s. 64 a. Vi hafve .. sedt täppor, där Fäboskap gått up til knäs i gräset, och likväl trånat af hunger. Bergius PVetA 1769, s. 10. På spjutet är till en bredd av 16 cm. anbragt en segelgarnslindning. Krigsman Kast 53 (1918). Han halkade i bäcken och blev blöt till under armarna. PiteåT 7 ⁄ 5 1986, s. 7; jfr d.
δ) i uttr. korresponderande med (o. vanl. omedelbart föregånget av) ett med (i)från inlett uttr. (jfr 2 a β, 5 a, c β, f, 6 b), i fråga om ngts hela rumsliga utbredning l. omfång o. d.; äv. med samma rektion till båda prep. betecknande var sin av två (i sitt sammanhang) unika företeelser, i sådana uttr. som från pol till pol, från öra till öra (jfr huvudmom.). Vättern sträcker sig från Askersund i norr till Jönköping i söder. Från topp till tå. Barnet .. / Är ganska lijcht Ehr ifrån Foot til Topp. Chronander Bel. K 3 b (1649). Ifrån Torne norr vth til Torneträsk äre wid pasz 40. mijl. Peringskiöld MonUpl. 8 (1710). Hela stora verk genomgick han ifrån perm till perm. 2SAH 39: 50 (1864); jfr 5 b.
ε) med mer l. mindre förbleknad bet., i uttr. till ända, se ÄNDA, sbst.
2) (utom i a—j numera mindre br.) för att beteckna riktmärke för ngns l. ngts rörelse l. förflyttning o. d. (utan tanke på att målet uppnås) l. riktning i vilken ngt (l. ngn) sträcker l. utbreder sig l. är vänt (vänd) l. (in)riktat (riktad) o. d.: mot, åt; motsatt: från (se d. o. 5); i vissa språkprov möjl. med inbegrepp av målets uppnående o. i så fall att hänföra till 1; äv. mer l. mindre bildl.; förr äv. i uttr. till hövdes (äv. sammanskrivet), se HÖVD 1 slutet; jfr II 2. Måns Pederssonn .. skakade sinn yxehammar till een dannemann. G1R 23: 406 (1552). Schroderus Dict. 291 (c. 1635: tillhöffdes). I thet han .. går vthi Tanckar .. / Trippar ett artigt Wijf .. / Til honom an. Stiernhielm Herc. 6 (1648, 1668). Hästarna .. / .. stampa och stänka / Och gnägga til skyn. Bellman (BellmS) 1: 168 (c. 1771, 1790). (Vi) kunde ej ligga högre än två streck till kursen, då vinden skralnat. Bergdahl Antip. 78 (1906). — särsk.
α) styrande ordet höger l. vänster, i fråga om rörelse l. förflyttning l. utsträckning o. d. åt höger resp. vänster (i förhållande till ngt); jfr 3 d. Sväng till vänster i korsningen. Grollen gick .. i helt och kort galop, til höger och wänster. Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). Gå .. 50 meter, ta till höger över bron och gå ner mot havet. GbgP 27 ⁄ 8 1995, s. 7.
β) styrande uttr. för väderstreck, i fråga om utsträckning l. utbredning l. riktning mot vilken ngt är beläget; numera bl. dels i uttr. korresponderande med ett av (i)från inlett uttr. (jfr 1 k δ, 5 a, c β, f, 6 b) som anger det motsatta väderstreck mot vilket ngt utbreder sig, dels (i ä. fackspr.) i sådana uttr. som sydväst till syd, i fråga om riktning mellan sydväst o. syd på kompass. Ther sträcka sig stora och långa Fiäll ifrån Nordost till Sudwäst. Peringskiöld Hkr. 1: 4 (1697). (Sverige) gränsar til Norr åt Ryska och Norrska Lappmarken. Bergklint MSam. 2: 153 (1792). Strecket närmast till vänster om NO (på kompassen) kallas Nordost till Nord (NO t. N). Hägg PraktNav. 19 (1900).
γ) i fråga om förh. ombord på skepp, i uttr. till lovart, se LOVVART c, till lä, mot läsidan. Rosenfeldt Tourville 75 (1698). (Sjömannen) har .. (vid sopning) att iakttaga följande: Att alltid äntra .. (upp)för hytt trappan till lä. Bergdahl Antip. 13 (1906).
δ) i det närmast till ett adv. utvecklade o. stundom sammanskrivna uttr. till rygga, se RYGG 5, förr äv. i uttr. till akters (äv. sammanskrivet), se AKTER, adv. II 5. SkinnkamRSthm 1543, s. 40 (: tilakth(e)rs).
b) (fullt br.) i förb. med vända ngt l. sig; i refl. anv. av verbet särsk. i mer l. mindre bildl. uttr., i fråga om hänvändelse till ngn om upplysning l. hjälp l. stöd o. d., närmande sig 4 b. Vända ryggen till ngn. Han vände sig till mig innan han började tala. Hon vänder sig alltid till fadern med sina problem. Tå solen begynnar wenda sich antingen til oss eller ifrå oss. VarRerV 5 (1538). Slutligen vände de .. sin kosa till norden. Almqvist AmH 1: 35 (1840).
c) (numera bl. i vitter l. högre stil) i förb. med verb för synförnimmelse; jfr 19 c. Blickande till ett fjerran ljus. Topelius Vint. I. 1: 265 (1859, 1880). Alla sågo bestörta bort till henne. Lagerlöf Topelius 97 (1920).
d) (fullt br.) i fråga om att ngn l. ngt befinner sig l. färdas (o. är kommen (kommet) så l. så långt) på vägen mot ngt l. ngn; särsk. i uttr. på väg till ngt l. ngn. De var halvvägs till stan. 2SAH 51: 224 (1875). Jag var .. på väg till en vän. Hallström Händ. 9 (1927).
e) (fullt br.) i fråga om närhet o. d., dels i fråga om närmande, särsk. i förb. med verbet närma, se NÄRMA, särsk. I 1—3, II 1, 5, 6, III 1, 3 slutet, särsk. (o. numera i sht) i fråga om diplomatiskt o. d. närmande (se d. o. c), särsk. i förb. med vbalsbst. närmande, dels (o. numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. nära l. närmare l. närmast o. d. till ngt, i närheten (resp. större resp. störst närhet) av ngt (jfr NÄRA, adv. o. adj. 1 a α) (jfr II 4 a slutet). Huarigenom han all-makeliga kom närmare til sin föresatte Crone-prof. Stiernhielm Arch. A 4 b (1644). Nära till muren satt den skröpliga, halta Rebecka. Runeberg (SVS) 3: 72 (1832). De vestindiska öarne .. äro .. närbelägna till Mexico. Svedelius Statsk. 2: 127 (1868). En känslig fråga under .. (det islamiska toppmötet) var Turkiets närmande till Israel. SvD 12 ⁄ 12 1997, s. 11.
f) (fullt br.) i det bildl. uttr. dras l. känna dragning o. d. till ngn l. ngt, lockas av l. åtrå l. sträva efter att närma sig ngn l. ngt. Jag dras oemotståndligt till henne. En del människor ha ju, när det gäller klädseln, en mycket stark dragning till det opassande. SvD(B) 25 ⁄ 5 1943, s. 10.
g) (fullt br.) i fråga om öppning l. utrymme i byggnad o. d.: vettande mot; ss. bestämning till ord som anger dörröppning o. d., särsk. dörr, varigm förflyttning kan ske till det med rektionen betecknade utrymmet, svårt att skilja från 1 k α; jfr 16. Porten til indra Gården. Hes. 40: 23 (Bib. 1541). Churfursten .. stelte sig utj it fenster ut til torget. Spegel Dagb. 135 (1680). Ifrån min vinkällare fins en liten glugg in till Lagmannens. Strindberg HögreR 55 (1899). Försiktigt lättade han på dörren till sovrummet. Holmer Allm. 68 (1976).
i) (fullt br.) i fråga om förflyttning l. placering längre in o. bort från ytterkanten av (större) skogs- l. vattenområde, i uttr. så l. så långt till skogs l. havs l. sjöss o. d., så l. så långt ut i skogen resp. ut på havet l. sjön; äv. i uttr. hålla, styra, driva o. d. (ut) till havs, hålla osv. ut mot (öppna) havet; jfr 1 g α, 3 c α. De hade redan hunnit långt till skogs, till sjöss. Skeppet dref ut till hafs, och förgicks der. Fryxell Ber. 1: 51 (1823). Tvänne lotsar .. (syntes) klättra upp i tallen, hvilken tjenade som utkik och hvarifrån man kunde se .. sex mil ut till hafs. Strindberg Vårbr. 1: 35 (1881).
j) (fullt br.) i förb. med gränsa, se GRÄNSA II, gräns; äv. mer l. mindre bildl.; jfr 3 b, 16. All höjd af fullkomlighet är gränsen til fall. Kellgren (SVS) 5: 264 (c. 1793). På gränsen till långhuset stod altaret. Hahr ArkitH 139 (1902).
3) († utom i a—e) för att beteckna läge l. befintlighet för ngn l. ngt: i l. på l. vid l. hos; särsk. i uttr. till fält l. fälde (äv. sammanskrivet tillfälde), se FÄLT 10 c α, till hemma (särsk. sammanskrivet), hemma, till hemman (jfr HEMMAN, sbst. 1), till hus(a), se HUS 4 f α, till ställe (äv. sammanskrivet), se STÄLLE, sbst.1 I 1 d; jfr II 3. Then sidst holdne riksdagh til Västerås. RA I. 1: 415 (1544). BtFinlH 4: 304 (1565: tilffälde). Enn het(er) Briita och är tilhem(m)a i h(ustru) Briita Ottas Stuffw. VadstÄTb. 47 (1580). Christus är .. vpfaren j himmelen, ther han sitter til Fadhrens högre hand. Carl IX Bew. B 3 a (1604). Oluff Nielsson Skomakare till hemman nu wahrandes hooss Oluff i Rööwijk. HammarkDomb. 18 ⁄ 4 1617. Ekeblad Bref 2: 297 (1662: tillställe). Optiken lär oss, at det endast är genom Omdömets öfning, som Flugan til en half tums afstånd icke synes oss lika stor som Örnen på 30 famnar. Kellgren (SVS) 5: 258 (c. 1793). Inne till danssällskapet, som var ganska talrikt. Topelius Dagb. 1: 174 (1834). — särsk.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med (numera bl. i gen. böjd l. med poss. pron. i n. sg. uttryckt) rektion som anger person: (hemma) hos, i (ngns hem l. hus). Påå thett att Suerigis infödde almoge måtthe sittie hem till sith. G1R 1: 125 (1523). Sedan näst för leden wåhr, Tå han begÿnte undertijden wijstas till henne och förrättade hännes wåhr arbete. VDAkt. 1679, nr 37. Till Kerstins hade det .. blivit så mycket förvandlat. Månsson Rättf. 2: 411 (1916).
b) (utom ss. efterled i ssgn IN-TILL numera bl. ålderdomligt) invid (o. i (omedelbar) kontakt med); jfr 2 j. Dhen jordhen, som ligg(er) wp till Jacobp Gadz jordh. TbLödöse 9 (1587). Gråta war min första röst, / Då jag låg till Modrens bröst. Frese AndelD 55 (1726). (Boskapen o. fåren) gå där (på ängen) med munnen till marken och äta sig långsamt fram. Hallström Skepn. 259 (1910). — jfr IN-TILL.
c) (fullt br.) i vissa stående uttr., vanl. med motsvarigheter under 1 (g (α)).
α) i uttr. stå till boks, se BOK, sbst.2 1 b ε. — sitta o. d. till bords (förr äv. sammanskrivet), ha o. d. ngn till bordet, se BORD, sbst.1 6 b (jfr 1 e α). Tilbordz sittiande. Verelius 40 (1681). — (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till bredd(s) (förr äv. sammanskrivet), se BREDD 2. Leopold (SVS) II. 2: 310 (1795; sammanskrivet). — till havs, se HAV 1 b β (jfr 2 i). — (numera bl. arkaiserande) till hovs, se HOV, sbst.4 1 c β. — till häst, se HÄST 1 b β (jfr γ α’). — till lands, till lands och vatten l. vatten och land, se LAND 6 (jfr 1 e); i sht förr äv. i uttr. här till lands, se LAND 3. — stå o. d. till rors, se RODER, sbst.3 2 a ν, d α (jfr 1 e α). — till sjöss, se SJÖ, sbst. 3 b δ (jfr 2 i). — (†) till skepps, se SKEPP, sbst.1 1 b β. — till skogs, se SKOG 1 f (jfr 1, 2 i). — ligga o. d. till sängs, se SÄNG 1 c (jfr 1 e α). — (numera föga br.) sitta till tings, se SITTA 6 h γ. — sjöt. uttr. till väders, se VÄDER (jfr 2 h).
β) (numera bl. tillf., vard. l. skämts.) i efter mönster av α nybildade uttr., vanl. med rektion i gen.; särsk. i uttr. som betecknar fortskaffningssätt. Att resa till camels. Eneman Resa 2: 3 (1712). Den klarnande aftonhimlen såg nu en ensam vandrare, än till cykels, än .. till fots. TurÅ 1903, s. 188. Primadonnan ligger, om inte till sängs så till soffas. SvD 15 ⁄ 4 1977, s. 17.
γ) i utvidgad anv., med rektion som anger den del av ngt varpå detta vilar l. är ställt l. anbragt o. d. på sitt underlag.
α’) i uttr. till fots (förr äv. sammanskrivet tillfot(s); jfr 1 a), se FOT 1 c α. OxBr. 5: 92 (1616; sammanskrivet).
δ) med förbleknad bet., i det närmast till ett adv. utvecklade o. stundom sammanskrivna uttr. till hands, se HAND 13 h ζ.
d) (fullt br.) styrande ordet höger l. vänster, i fråga om placering på höger resp. vänster sida (om ngn l. ngt); förr äv. styrande höger l. vänster sida, särsk. i best. form; jfr 2 a α o. HÖGER, adj. 3 d. Några steg härifrån står till högra sidan en trappa af 28 steg. Eneman Resa 2: 162 (1712). Lilian, som satt till höger om honom, skrattade också. Gustaf-Janson ÖvOnd. 87 (1957). Jag .. såg på hur Harriet .. stannade till precis till vänster innanför dörröppningen. Evander Härl. 9 (1975).
4) [eg. specialanv. av 1 l. 2] för att beteckna mål l. riktmärke för överlämnande l. översändande l. överföring o. d. av ngt (l. ngn), särsk. fraktgods l. postförsändelse, med rektion som anger (avsedd l. verklig) mottagare härav, särsk. person, vanl. utan (tydlig) tanke på dennas (närmare) rumsliga befintlighet (vid mottagningstillfället); motsatt: från (se d. o. 9); särsk. inledande prep.-förb. som motsvarar indirekt obj.; stundom, i sht i (sats)sammanhang där verb (l. annat uttr.) som anger det mottagnas förflyttning o. d. till mottagaren saknas, närmande sig l. övergående i 14 a: avsedd (att stå till förfogande o. d.) för, åt; stundom, i sht i fråga om person som mottas, svårt att skilja från 1 c; särsk. i uttr. till handa (äv. sammanskrivet) (jfr 1 g β), förr äv. till trogen hand, se HAND 13 h α, β, ε, stundom med kvardröjande bet. av 1 g; jfr II 5. Sända material, ett brev till ngn. Ge, lämna, överräcka ngt till ngn. Betala ut pengar till ngn. Det har kommit ett paket till henne. Här ligger en present till dig. Hon överlämnade pojken till mig. Jt(em) en fierdu(n)g lax til borgemest(er)ene aff Køpenhaff(e)n. SthmSkotteb. 3: 188 (1521). Then som .. under predijkan .. giör nogot buller, skal bötha till kyrckian 20 öre. Rudbeckius Kyrkiost. 6 (c. 1635). Till Far skall jag bära mat och dryck. Geijer Skald. 152 (1815). (Skulptören J. Forsslunds byst) af Linné .. inköpt till Åbo universitet. NF 5: 78 (1881). Jag lovar att till den, som roar oss mest, ska jag ge den här halsduken. Lagerlöf Holg. 2: 276 (1907). På baksidan (av ett fotografi) stod det: ”Till Otto från hans tacksamma Ninni.” Siwertz Tråd. 93 (1957). — särsk.
a) i fråga om överlåtande l. övertagande av ägande- l. förfoganderätt o. d. över ngt, äv. ngt ej flyttbart, särsk. landområde o. d., l. abstr. företeelse (jfr f), särsk. ställning (se d. o. 7) l. rättighet o. d.; särsk. i fråga om arvsskifte o. d. Hyra ut ngt till ngn. Sedan kom turen till henne. Överlämna ordet till ngn, jfr ORD, sbst.2 2 k. Thet hanss naadhe .. gaff riichesens raadh ath wthwälia .. en aaff oss .. aaff riichesens raadh ath anamme tiil siigh höffwiidssmansdömiith her i riicheth. SvTr. 4: 7 (1521). Verldsdelar i arf till de rika Sönerna falla. Stagnelius (SVS) 3: 81 (1817). Af Finspong .. sålde .. (min far) en sjettedel till Wetterstedt. De Geer Minn. 1: 2 (1892).
b) i fråga om överföring av muntligt l. skriftligt (l. endast i tanken formulerat) budskap, med (personbetecknande) rektion som anger (avsedd) mottagare härav; motsatt: från (se d. o. 9 a α); särsk. i förb. med sådana verb som säga, tala, skriva l. inledande prep.-attribut till ord som anger (resultat av) språklig handling, särsk. brev; jfr 2 b, II 5 a. Hon talade lugnande till hunden. Skriv nu till mig snart igen. Ring till polisen! Een liten formaning til closterfolk. OPetri 1: 473 (1528). Målet och Bokstafwen betiäne både ett Ämbete: Thet ene bär ärende til örona, thet andre, til ögonen. Stiernhielm Fateb. Föret. 3 a (1643). Heidreker frijade .. till hans dotter Helga. Verelius Herv. 110 (1672). En ewig otack skolen I få, sade Gubben til den sloken, som hade ridit .. (hästen) så illa. Dalin Vitt. II. 6: 106 (1740). Säg honom att det ligger ett brev till honom från mig på Stockholms postkontor. Fröding 15: 48 (1884). Det är obegripligt att Petrarca icke ens hälsar till kardinalen. Wulff Petrarcab. 222 (1905). Jag är oerhört fåfäng, tillstår han gärna. Inte till Svenska Dagbladet, men till andra, gamla vänner. SvD 28 ⁄ 2 1976, s. 14. — särsk.
α) i fråga om adressering av brev l. annat skriftligt meddelande; jfr c. Till taxeringsnämndens ordförande i Rigelsta kommun, herr David Yttersten … Det är ett öppet brev, det här, förstår ni. Gustaf-Janson ÖvOnd. 35 (1957).
β) i fråga om bön; särsk. i uttr. be, förr äv. önska, till (högre makt o. d., särsk. Gud). Gör wel wid en skalk, och bid till Gudh at han lönar tig aldrigh. SvOrds. A 7 b (1604). Förf. önskar till Gud, att han aldrig måtte råka i ett svårare dilemma än detta. Palmblad Norige Bih. 30 (1847). Jag har en bön till dig. Carlén Skuggsp. 1: 9 (1861, 1865).
γ) i utvidgad anv. (jfr e), i förb. med sådana verb som anteckna, föra, ta o. med rektion som anger handling (se d. o. 10) o. d. i vilket ngt nedtecknas, särsk. protokoll, se PROTOKOLL 2 a β—δ, äv. papper, se PAPPER 1 b β; äv. i uttr. befordra till trycket, se BEFORDRA 2 b α. AOxenstierna 2: 679 (1624). Till Erich Spore, att han .. antager alle rytare och dugelige personer .. och dem til visse ruller antechnar. G1R 28: 620 (c. 1650).
c) i fråga om att ngt, särsk. skriftligt alster (jfr b (α)), tillägnas ngn l. är tillkommet till ngns ära o. d.; särsk. i uttr. offra till ngn, se OFFRA 1. ”Till min fader”, stod det i boken. Festskrift till professor Nilsson. En sölffsmedh .. som giordhe silffuer tempel, till then affgudhinnan Diana. Apg. 19: 24 (NT 1526). Fredmans epistel Til Cajsa Stina. Bellman (BellmS) 1: 1 (c. 1769, 1790).
d) (†) med rektion som anger motpart vid giftermål l. trolovning o. d., närmande sig 16. Hwilken Jungfrw .. giffter sigh till Ofrelsses Man, hafwe förbrutet sine Jordegodz. RARP 3: 155 (1640). Älsta Polhems doter är förlofwad til konungens HoffJunkare. Swedenborg RebNat. 1: 286 (1718). Strinnholm Hist. 5: reg. 196 (1854).
e) i utvidgad anv. (jfr b γ).
α) med rektion som anger den l. det som ngt avgörs l. är avhängigt av o. d., särsk. dels i förb. med stå, se STÅ, v. II 33 c, dels i uttr. vara upp till ngn, se UPP.
β) i fråga om i siffror angiven favör i (slut)-ställning i match tillkommande ettdera laget l. endera spelaren, särsk. i bollspel. Halvtidsresultat blev 2—0 till Malmö. SportIdrNyh. 1924, nr 24, s. 6. Vid ställningen 5—3 till Norlén i första set (i tennismatchen). IdrBl. 12 ⁄ 9 1942, s. 4.
f) bildl., i fråga om överlämnande av ngt l. sig själv till abstr. företeelse; särsk. i uttr. lämna ngn till sitt öde. Lemna sådant til tiden. Sahlstedt (1773). Fåwitskt, at öfwerlemna sig til sinliga lustar. Liljestråle Kempis 2 (1798). Sedan han .. blifvit lemnad knappast 12 år gammal till sitt öde, upptogs han .. af farbrodern. BL 13: 147 (1847).
5) [utvecklat ur 1 k] för att beteckna gräns för abstr. kvantitativt l. kvalitativt förhållandes giltighet o. d.; motsatt: från (se d. o. 6); stundom med kvardröjande bet. av 1 k (se särsk. b, e). — särsk.
a) med rektion som anger (övre) gräns för ngts utbredning l. omfång o. d. i talserie l. på numerisk skala l. i måttsdimension, styrande räkneord l. motsv. uttr.; särsk. i uttr. som korresponderar med (o. vanl. närmast föregås av) ett med (i)från inlett uttr. (jfr c β, f, 1 k δ, 2 a β, 6 b); äv. i förb. med räkna, se RÄKNA 4 q. Från 2 till 5 års ålder. Brasck FörlSon. G 4 b (1645). Varmrätter (kostar) från 50 till 140 kronor. Expressen 2 ⁄ 3 1990, s. 10. — särsk.
α) i fråga om spännvidd för antalsmässig variation l. oprecis l. ungefärlig l. svävande antalsangivelse, i förb. med räkneord o. med rektion som anger högre tal än det med föregående räkneord angivna: mellan (det l. det talet) och (det l. det talet), (det l. det talet) eller (det l. det talet). Socialstyrelsen rekommenderar 6 till 8 skivor bröd om dagen. En 20 till 30 personer. Rudbeck D. ä. Atl. 3: 47 (1698). Det är soliga, luftiga och ljusa arbetarbostäder i sex till sju våningar. Gadolin Ostalp. 181 (1932).
β) i fråga om (anmärkningsvärd) övre gräns för antal; särsk. (o. numera bl.) i förb. med ända (jfr d, 6) l. upp; i ä. språkprov utan sådan bestämning stundom svårt att skilja från slutet. Hon brukade hålla sig med upp till åtta katter. Ther .. (faten) ecke borde epter gamle sætteth mera wægha æn till ij liffzpund. G1R 3: 320 (1526). Krutt .. hafver jag lathett införa på galejan till 5 läster. AOxenstierna 2: 465 (1622). Att Malmö har ända till fem bangårdar. Sandström NatArb. 1: 32 (1908). — särsk. (†) övergående i exakt tal- l. antalsangivelse. Såsom gyllene talet är til nitton så haffua the och nitton bokstaffuer i Runeskrifften på rimstaffuer. OPetri 4: 556 (c. 1535). Sammadagh betalte han till 12 d(ale)r Reda Penningar. VRP 1647, s. 213. Rudbeck D. Ä. Atl. 1: 180 (1679).
b) med rektion som anger bortre gräns för textomfång, särsk. sidnummer l. annan numrerad enhet; ofta med kvardröjande konkret rumslig bet. (jfr 1 k δ); särsk. i uttr. till och med, betecknande att omfånget inbegriper det som anges med rektionen (jfr c β, 6 a, II 6). Till (och med) sidan 27, tredje bandet, avsnittet om franska revolutionen. Ifrån 105 versen till den 115. Rudbeck D. Ä. Atl. 3: 425 (1698).
c) med rektion som anger gräns för det omfång på kvalitativ skala varinom ngt kan placeras. — särsk.
α) i fråga om spännvidd för variation hos egenskap, i förb. med adjektiv(iskt uttr.) angivande den kvalitativa skalans ena gränsvärde o. med rektion som utgörs av annat adjektiv(iskt uttr.) av samma typ angivande skalans andra gränsvärde; särsk. i fråga om färg l. (i sht meteorol.) vindförhållande. NF 3: 1205 (1880). (Väder)Utsikter: Frisk eller hård, västlig till nordlig vind på Bottenhafvet. GHT 26 ⁄ 9 1895, s. 3. Klorit .. mörkgrönt till svartgrönt. Starck Kemi 143 (1931).
β) styrande substantiv(iskt uttr.) som anger det ena gränsvärdet på ss. kvalitativ skala tänkt uppsättning av typer, korresponderande med (o. vanl. närmast föregånget av) ett med (i)från inlett uttr. (jfr a, f, 1 k δ, 2 a β, 6 b) som anger det andra gränsvärdet; vanl. i uttr. med totalitetsbet. där två ytterlighetstyper anges; i sht förr äv. i uttr. (från och med —) till och med (jfr b, 6 a, II 6). Vi saluför allt från späck till oxfilé. (Tidens lättsinnighet) då man från höga palatserna till låga kojorna icke längre wille känna någon gräns för köttsliga begärelsers utöfning. Cavallin Herdam. 3: 358 (i handl. fr. 1780). Fruar .. af alla statens värdigheter, från och med statsrådinnor till och med länsmanskor. De Geer VSkr. 1: 178 (1844, 1892). I turistalfabetet från A till Ö kommer det just nu allra bästa sist: Ölandsbron! SvD 19 ⁄ 7 1974, s. 14.
d) i fråga om mer l. mindre fullständig l. (anmärkningsvärt) höggradig l. omfattande l. långtgående giltighet l. tillämpning av förhållande l. tillstånd l. handling o. d.; särsk. dels i uttr. med bestämningen ända (jfr a β, 6), dels i de adverbiella l. adjektiviska (o. stundom sammanskrivna) uttr. till fullo, se FULL, adj. 12 b, till fyllest, se FYLLEST I 4, förr äv. till fyllo (äv. sammanskrivet) (jfr FYLLA, sbst.); särsk. med rektionen attributivt bestämd av sista; äv. dels med rektion som anger tillstånd o. d. (närmande sig 10), dels (vard.) i uttr. till tusen, ss. efterställd bestämning till adj., angivande (mycket) hög grad (närmande sig 12 b); jfr 10 g, 18 b, II 6. Till sista man, se MAN, sbst.2 7 b, SIST, adj. I 1 h. Till (punkt och) pricka, se PRICK, sbst.1 I 8, PUNKT 10. Hon drack ur flaskan (ända) till sista droppen. En till trängsel fylld festsal. Älska ngn (ända) till vanvett. Dricka alkohol till övermått. FörsprRom. 6 a (NT 1526). Tilfyllo. Schroderus Liv. 815 (1626). Förr än alla giort sin lefwerering till fyllo. VRP 1714, s. 19. Huru hvar medlem af mennisko-slägtet, ända til den brotslige missdådaren, är berättigad at niuta rätvisa och mensklighet. Schönberg Bref 1: 255 (1778). En glad, tokrolig varelse .. liflig nästan till oförsigtighet. Almqvist AMay 21 (1838). Han var till förvillelse lik sin far. Holmberg Gullberg 22 (1966). Han är teknisk till tusen. DN 13 ⁄ 7 1969, s. 13. — jfr IN-TILL. — särsk.
α) styrande substantiverat adj. i superl. n. sg.; särsk. (o. numera nästan bl.) i uttr. till det yttersta. Anstränga sig till det yttersta. Svart Ähr. 48 (1560). I lijka måtto hafwer iag .. mig til det högsta winlagt .. at effterkomma thenna sidstledne herredagz resolution. Gustaf II Adolf 144 (1617). Hushålla till det nogaste med bränslet måste de. Bengts Vargt. 161 (1924).
β) (†) i negerat satssammanhang, styrande räkneordet en, betecknande att förhållande o. d. inte (ens) gäller en enda (av ngt l. ngra); särsk. i uttr. icke till en; äv. i uttr. icke till fyra penningar, se PENNING I 1 b β. OPetri Tb. 142 (1526). Annatt schall dhem icke till een höna bliffve iffrå tagitt. OxBr. 5: 259 (1623). Intet fruentimmer behåller .. (drottningen i sin stat,) ike till en. Ekeblad BrClEkeblad 153 (1654).
γ) styrande grad; jfr GRAD, sbst.1 2 b α. Uppröras till den grad att man inte längre kan tiga. Sturzen-Becker 1: 33 (1845, 1861). Aldrig hade hon drömt om att den store mannen kunde bli till den grad konsternerad. Siwertz Tråd. 62 (1957).
δ) i mer l. mindre förbleknad bet., i fråga om distributivt jämnt fördelad giltighet, i uttr. till mans, se MAN, sbst.2 7 g, äv. (mera tillf., vard. o. skämts.) till kvinns. Ett initierat och verklighetstroget foto från modebildernas kulisser skulle nog intressera oss lite till mans eller åtminstone till kvinns. VeckoJ 1955, nr 40, s. 17.
e) i förb. med begränsa, binda, inskränka, se BEGRÄNSA II 2 b, BINDA, v. 15 resp. INSKRÄNKA 3; stundom med kvardröjande bet. av 1 k.
f) i fråga om distributivt fördelad variation mellan olika företeelser (av samma slag), i förb. med ett närmast föregående med (i)från inlett uttr. (jfr a, c β, 1 k δ, 2 a β, 6 b), dels med samma rektion till båda prep., dels i sådana uttr. som från en person till en annan. Det där är olika från fall till fall, från en person till en annan. Diagnosen varierar från den ena läkaren till den andra. Något har det väl att göra med hur det mentala klimatet (på tidningsredaktionen) varierar från blad till blad. ST 14 ⁄ 2 1965, s. 7.
B. i tidslig bet.
6) [utvecklat ur 1] för att beteckna tidslig gräns l. slutpunkt för tidrymd varunder handling l. skeende l. tillstånd o. d. äger rum l. varar, med rektion som anger mer l. mindre välavgränsad tidpunkt, i sht kalendariskt preciserad tid l. del av dygn l. klockslag o. d.; vanl. med tanke på att tidrymden omfattar den tidpunkt som anges med rektionen (jfr a); motsatt: från (se d. o. 12 a); särsk. med ända ss. bestämning (jfr 5 a β, d) för att beteckna mer l. mindre anmärkningsvärt lång tidsutdräkt; äv. i uttr. för hur lång tid som återstår till den l. den tidpunkten (l. den l. den tidsperiodens början); särsk. i ssgrna DIT-, HIT-, HÄR-TILLDAGS. De arbetade outtröttligt (ända, fram) till sena kvällen, till påsk. Kontraktet gäller (ända) till 30 juni, till nästa år, till 2017. Till döddagar, se DÖD-DAG 2. Till tidens ände. Till dags dato, den dag som idag är, våra dagar. Rysserne haffua .. beslutatt, att the icke lenger än till sidha hösten, vele opå H(ans) F(urstlige) N(å)des ankompst förtöffua. OxBr. 5: 14 (1612). Vi gingo till middagsmåltiden klockan 12 och åto till kl. 1 eller 1 1 ⁄ 2. Kurck Lefn. 5 (1705). Det guld han förwärfvat i Grekeland, som war mer än man til den tiden sedt på et ställe i Norden. Dalin Hist. 2: 7 (1750). Räkna efter hur många dagar det är kvar till jullovet eller våravslutningen. Lagerlöf Top. 42 (1920). Till halv elva satt jag därhemma. Trenter AldrNäck. 154 (1953). — jfr IN-TILL. — särsk.
a) i uttr. till och med (jfr 5 b, c β, II 6) för att entydigt ange att ifrågavarande tidrymd omfattar också den med rektionen betecknade tidpunkten (jfr huvudmom.); äv. i anv. som motsvarar b (jfr FRÅN 12 a γ). Kontraktet gäller (från (och med) nu) till och med 30 juni, till och med nästa år, till och med 2017. Ifrån Åhr 1670 in till och med åhr 1680. BoupptRArk. 1703. Utställningen är öppen till och med den 10 oktober. SDS 2 ⁄ 10 1965, s. 40. Perioden november 1994 till och med april i år. DN 18 ⁄ 5 1995, Arbete s. 2.
b) i uttr. korresponderande med ett (vanl. omedelbart) föregående uttr. inlett av (i)från (jfr a, 1 k δ, 2 a β, 5 a, c β, f), i fråga om tidrymds inledande o. avslutande gräns; äv. med samma rektion efter båda prep., i fråga om fortlöpande serie av tidpunkter, närmande sig 8 (jfr FRÅN 12 b). Kriget varade från 1939 till 1945. Hon arbetar från morgon till kväll. Från början till slut. Onsdagen i hwarie Wecka, ifrån Klockan Åtta om Morgonen, til Middagen, skal Consistorium .. sammanträda. FörordnRättegDomcap. 1687, § 3. Nu spelar historien i hastigare tempo från år till år. Hedin 1Varn. 14 (1912).
c) i uttr. till dess (att), förr äv. till dess som, äv. sammanskrivet tilldess, ss. temporal konj.; motsatt: från (se d. o. 12 a δ).
α) inledande bisats som anger sluttid för den överordnade satsens handling l. skeende l. tillstånd o. d.; förr äv. inledande motsv. satsförkortning; jfr IV o. TILLS. Th(e)r fore (sköts) th(et) ærendet vp til tess vor nadig(este) h(er)res tilko(m)melse. OPetri Tb. 126 (1526). Begrafwes Lijket i Kyrckian, tå stånde thet mitt för Predikstolen, til des Predikan är hållen. Kyrkol. 18: 6 (1686). 2RARP 4: 362 (1727: till thess som). Jag skulle dröjt tilldesz jag fått er munter. Hagberg Shaksp. 12: 287 (1851). (Fredsförhandlingarna) måste .. anstå till dess att en stabil vapenvila skapats på nordfronten. SmålP 13 ⁄ 4 1974, s. 8.
β) (†) inledande bisats till negerad överordnad sats: förrän. Tu wardher ther icke vthkommandes, till thes tu haffuer betalat then ytersta skärffuen. Matt. 5: 26 (NT 1526). Wikner Pred. 162 (1877).
d) i uttr. till dess, äv. sammanskrivet, ss. adverb(ial), med rektionen vanl. syftande på en i föregående sammanhang omnämnd tid: (fram) till den tidpunkten; äv. allmännare, ungefär liktydigt med: så länge, under tiden. Linc. Bb 6 b (1640). Tilldess innesluter jag mig i Eder vänliga åtanka. Strindberg Brev 1: 49 (1870). Om .. (ngt verkligt allvarligt) skulle vara att vänta, så komme hela världens press att tala om det i långa artiklar .. Till dess kan man alltså lugna sig. Larsson Bildn. 26 (1908).
e) med rektion som utgörs av i sig tidsbetecknande adverbial, särsk. adv. nu l. prep.-förb. med rektion som anger dag l. del av dygn; jfr 1 d, 8. Jag stannar till i kväll, till på måndag. Tet wpsaat .. Som i wti tenne sak tiil Nw haft hafwe. G1R 1: 161 (1523). Det hus, hvari han .. växt upp till framemot sitt sjette år, stod omgifvet af murar och vallar. Rydberg Varia 285 (1890, 1894). Beskedet att Sydafrika till nyss var världens sjätte kärnvapenmakt reser nya frågor. DN 26 ⁄ 3 1993, s. A2. — jfr HIT-TILL.
f) med rektion som anger händelse l. skeende o. d., särsk. historisk l. rituell l. tillståndsförändrande händelse o. d., fungerande ss. tidsangivelse; jfr 8 e. Han stannade kvar till bröllopet. Hon arbetade (fram) till pensioneringen. Begäre .. att I med våre trogne undersåther .. förhandle vele, att the .. samme gierd till videre besked inne medh sigh .. tilstädes behålle. RA I. 2: 263 (1568). Ryska krigen till Stolbowafreden underhöllo oordningarna och eländet (i Finl.). Fryxell Ber. 14: 178 (1846). (Min mor) var vacker ända till sin död. De Geer Minn. 1: 4 (1892).
g) (†) i uttr. till vidare, tills vidare. Murenius AV 601 (1666). Mina .. föraldrar tilstadde mig få wara hos them, til widare. VDAkt. 1737, nr 144. Trolle-Bonde Hesselby 172 (i handl. fr. 1762).
h) i uttr. natten till den l. den dagen, natten som föregår den l. den dagen; jfr 7. Natten till den 8 juli. Carlén Skuggsp. 1: 55 (1861, 1865). Det var natten till helga lekamens dag. Heidenstam Svensk. 1: 230 (1908).
i) i förb. med verb som anger uppskjutande av handling l. verksamhet o. d., särsk. uppskjuta, med tydligt inbegrepp av tidfästning av den uppskjutna handlingen osv. o. övergående i 8. Några ährender .. hvilka till andra dagen opskutne bleffve. RP 8: 4 (1640). Låt den flicktyckmyckna minen fara, eller göm den till din nästa bal! Fröding Guit. 20 (1891).
j) styrande ordet tid (jfr 8 c); i sht förr med sådant attribut hos rektionen som karakteriserar hel tidrymd o. övergående i 9; särsk. i uttr. till evig tid, se EVIG 1 b. Till en tid höll hon sig lugn. G1R 1: 2 (1521). Än är liwset medh idher till en kort tijdh. Joh. 12: 35 (NT 1526). Ther man sätter enom, som i dryckenskap hafwer bedrifwit mandråp, thet till plicht, att han till en wiss och bestämd tijd icke skal gå till gästebodh. KOF II. 2: 101 (c. 1655). Ännu till någon tid förmildrades och tillbakahöllos desza onda böjelser. Fryxell Ber. 2: 240 (1826).
7) [utvecklat ur 2] (numera föga br.) för att beteckna tidens rörelseriktning: mot; särsk. i förb. med gå l. lida, särsk. i fråga om klockslagsangivelse (jfr slutet); jfr 6 h. Lindfors (1824). Klockan går redan till tre. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 5 (1886). Bergroth FinlSv. 162 (1917). — särsk. i uttr. så l. så mången kvart o. d. l. så l. så många minuter l. halv(gånget) till den l. den heltimmen, med så l. så mången fjärdedels timme osv. liden (efter närmast föregående heltimme) mot den l. den heltimmen. Halfgångit till tu ringes samman. KOF II. 2: 10 (c. 1655). (Vi) kommo kl. 6 och 35 min. til 7 om aftonen, efter min klocka, hit til Stockholm. Carl XI AlmAnt. 373 (1696). Samlingen skedde kl. 1 ⁄ 2 till 6 å Östgötha Nations Sal. SvLittFT 1837, s. 176. Klockan slog nyss tre kvart till tolv. Lagerlöf Körk. 30 (1912).
8) [utvecklat ur 3] för att beteckna tidfästning av handling l. skeende l. tillstånd o. d.; i sht i fråga om (nära förestående) planerad l. avtalad l. förutsedd tidpunkt; utom i a—c, e, f numera företrädesvis i fråga om ngns ankomst o. dyl. l. ngts förfärdigande l. slutförande o. d., ofta övergående i bet.: (allra) senast vid (den l. den tidpunkten), (omedelbart) före; äv. med rektion som i sig kan fungera adverbiellt med tidfästande bet., särsk. prep.-förb. (jfr 1 d, 6 e); förr äv. i uttr. till forno (särsk. sammanskrivet), i forna tider (jfr FORN 2 a (β)); jfr 6 i, 13 d. Till kvällen skall vi ut och äta. Det får vara till en annan gång, till ett annat år (jfr d). Bilen är färdig till klockan fyra, till på tisdag. TbLödöse 76 (1587). Att i Twå Boofaste Bönder af hwarje härede Fullmechtige giorde .. ställe eder inn här i Stockholm till 15 Januarij nästkommande 1627. Åhrs. RARP 1: 11 (1626). Ottesången och afftonsången .. förrättas .. på lijka sätt, som tillforno .. ther om stadgat är. KOF 3: 11 (1682). Jag blir 20 år till 1803. MoB 7: 27 (1802). Till på onsdag är han, genom ett litet artigt kort, inbjuden till middag hos Pleskow. Wallengren Mann. 18 (1895). Kom ihåg att du är hemma till tio, sade far. Sjödin StHjärt. 37 (1911). Kanske kan det komma snö till natten. Hedberg GalnH 132 (1971). — särsk.
a) med rektion som anger (förestående) årstid l. (kyrklig) helg(dag) l. högtid(sdag) o. d. (jfr e). Resa utomlands till helgen, till sommaren, till jul. Det blir snöglopp till valborgsmässoafton. Penni(n)ger att betale till 2 termin(n)er, som är till Lauritzmesso nestkomendis 52 1 ⁄ 2 daler, och till Michaelis strax ther effter 52 1 ⁄ 2 daler. TbLödöse 76 (1587). Lundeqvist brådskar, att boken må bli färdig till hösten. 3SAH 37: 38 (1841). Det bekräftar sig, att regeringen ämnar upplösa parlamentet till påsk. PT 1903, nr 247 A, s. 3. Om allt gick väl, skulle han ta realexamen till våren. Fogelström FörvStad 158 (1966).
b) med rektion som anger regelbundet återkommande (slag av) veckodag, särsk. (o. numera nästan bl.) i uttr. till vardags; jfr SÖNDAG a δ. Till hvardagslag. Hansson Kås. 11 (1897). Det bordsskick vi har till vardags har en tendens att följa oss ut i andra sammanhang också. Uddenberg Rätt 25 (1985).
c) styrande ordet tid (jfr 6 j); särsk. (o. numera nästan bl., ngt ålderdomligt) i uttr. till varje tid l. alla tider o. d., i fråga om ngt som ständigt upprepas l. återkommande gäller vid olika tidpunkter (i historien); förr äv. i uttr. till tid l. tida l. tids, se TID 11 h. VarRerV H 8 a (1579). Sädan .. (fadern till den tilltänkta bruden) halade så till dän ena tiden alt in till dän andra, öfuergaf .. (den tilltänkte brudgummen) för:de pigo. ÄARäfst 5 (1596). Änskönt ordet, som han skall förkunna, är till alla tider ett och detsamma, så är det dock jemväl till hvarje särskild tid ett annat och nytt. Flensburg KyrklT 108 (1871).
d) (numera mindre br.) styrande ordet år utan egna bestämningar (jfr huvudmom.), i uttr. så l. så till års, vid en sådan l. sådan tidpunkt på året; förr äv. i uttr. till året, nästa år. EGGeijer hos Marcus GeijerL 377 (1842). ”Ta oss med!” skreko barnen .. ”Inte i år, men till året,” ropade pojken. Lagerlöf Holg. 1: 209 (1906). Det var ännu tidigt till års, men lärkan sjöng. Browallius ParDagg 115 (1957).
e) med rektion som anger handling l. skeende l. tillstånd o. d., särsk. högtidsfirande (jfr a) l. måltid l. sammankomst, som indirekt tidfäster ngt annat; ofta med inbegrepp av avsikt (jfr 14 b); jfr 6 f. De dök upp till bröllopet, till frukosten, till årsmötet. RA I. 2: 230 (1568). Så att samme arbete till förste öped watn ändeligen motte blifue reede. HB 1: 243 (1589). Jag tror, att vi skola vara .. (i Rom) lagom till aftonvarden. Heidenstam Svensk. 1: 59 (1908). Du var ju inte ens här till promotionen. Söderhjelm Brytn. 132 (1901).
f) närmande sig l. övergående i 14 b: med tanke på l. ss. förberedelse o. d. inför (karakteristisk l. vanl. förekommande verksamhet l. sysselsättning o. d. vid) (den l. den (nära) förestående tiden); särsk. inledande prep.-attribut, övergående i bet.: avsedd för; i sht förr särsk. styrande ordet natt (jfr slutet). Hon förbereder sig, sitt anförande till den 12 april. Til Jul man slachtar brygger och bakar. Ps. 1567, Kal. s. B 5 a. Är .. tijden redan inne, på hwilken man gärna nidlägger i kiällaren dricka till sommaren. VDAkt. 1686, nr 35. Då Årdala klockor ringa till pingst. Snoilsky 4: 41 (1887). (Fiskalen) tog in på gästgifveriet till natten. Bengts Vargt. 37 (1915). — särsk. i uttr. till afton(en) l. kvällen, se AFTON 4 b, KVÄLL 3 b. Den 3 Februarii reste Hans Maj:t til middagsmåltid til Rättwik, och sedan til afton hit til Fahlun. HC11H 9: 9 (1673).
9) (†) för att beteckna varaktighet för handling l. skeende l. tillstånd o. d.: under, i; jfr 6 j. Her berendt bliffuer her tiil nogher daghar qwar. G1R 2: 39 (1525). Önskandes, att sådant måtte till månge åhr continueres. OxBr. 10: 383 (1639). Helt vanligt var att kontrahenterna (dvs. ett brudpar) skickades i drängstugan till några timmar för att repetera sin kurs (i katekesen). FinKyrkohSP 5: 57 (1905). — särsk. i uttr. till (ngns) livstid, på livstid, under ngns livstid; särsk. i fråga om äganderätt. Att morgon gåfver, som gifves uti fast jordegodz, motte .. behålles till lifstidh. RA I. 3: 177 (1593). Kan iche thet skee At .. them för Vnnas et Crone bondehemman .. till theras Lijfztijdh. Stiernhielm (SVS) III. 1: 108 (1645).
C. i resultativ bet.
10) [utvecklat ur 1 (j)] för att beteckna (slut)resultat av förändring l. förvandling l. åtgärd o. d. som utgör övergång till nytt tillstånd l. förhållande o. d. (från annat tidigare tillstånd osv.); dels med rektion, äv. inf.-förb., som beskriver det nya tillståndet osv., dels med rektion som beskriver ngn l. ngt efter undergången förändring osv.; motsatt: från (se d. o. I 4); i sht i förb. med dels verb som anger förändring osv., särsk. bli, förvandla, göra, dels (egentliga) rörelseverb i bildl. anv., särsk. komma, (över)gå; med rektion som anger inträdande verksamhet l. handling o. d. ofta svårt att skilja från 14 b; förr (jfr dock h) äv. styrande adj. som beskriver uppnått tillstånd; äv. i fråga om översättning o. d. (motsatt: från (se d. o. I 9 b)); jfr 1 j, 5 d, II 8. Hennes tvivel blev med tiden till misstro. Förändras till det bättre. Kvickna, väckas till liv igen. Misshandla o. d. ngn till döds, se DÖD, sbst. 1 h κ α’. Växa upp till kvinna, man. Bli till en fara för sig själv. Bringa ngn till lydnad, tystnad. Komma till ro, klarhet, uttryck. Komma o. d. till heders, se HEDER, sbst.2 1 a (jfr 11 a). Gå till överdrift. Ordet har övergått från substantiv till interjektion. Omvända ngn till buddhist. Övergå till att kallprata. G1R 1: 97 (1523). Om .. (en sjuk l. skadad person) kommer till thenna kiällen och offrar .. så kommer han til sin förra helsa igen. Bolinus Dagb. 11 (1666). När .. (Jesus) begynte med sina gjerningar .. då gingo alla Prophetior och hela Skriften til sin fullbordan. Borg Luther 1: 105 (1753). Genom Kongl. Förordningen af den 19 Sept. 1723, lemnades Kronohemmans åboer tillstånd lösa sina hemman till Skatte. Rosenblad PVetA 1807, s. 13. Vid dessa ord krympte Gråskägg af bara förargelse ihop till allt mindre och mindre. Topelius Läsn. 2: 29 (1866). Jag översatte direkt arkitekturens språk till litteraturens. Lo-Johansson Förf. 5 (1957). — särsk.
a) i fråga om yttre (gm ngns (avsiktliga) handling l. åtgärd o. dyl. l. omgivande omständighet åstadkommen) övergång l. förvandling till annan materiell beskaffenhet l. skepnad o. d.; särsk. i fråga om dels (magisk) förvandling av ngn l. ngt, dels naturlig (kemisk) förändringsprocess, dels gm tillagning o. d. åstadkommen förädling av matråvara. Förvandlas till en groda. Frysa till is. Ändra första siffran till en etta. 1Mos. 3: 19 (Bib. 1541). Vatn blifver jord, och guld säges kunna rifvas till vatn. Duræus Naturk. 77 (1759). Äggviteämnenas klyvning till aminosyror. Starck Kemi 267 (1931).
b) i förb. med verb som anger kvantitativ o. d. förändring, särsk. dels öka, minska, dels stiga, sjunka, höja, sänka (med kvardröjande bet. av 1 j); jfr 12 a. Antalet har ökat, minskat till 23. Priset höjdes till det dubbla, sänktes till 150 kr. Kronkursen sjönk igår till en ny bottennotering. Nogh(e)n tijdh th(e)r ept(er) wart tidh(e)n forlængd til jtt åår. OPetri Tb. 92 (1525). (Mississippikompaniets) aktier stego till 20 gånger det ursprungliga priset. Malmström Hist. 1: 151 (1855).
c) i fråga om uppnående av riktigt l. rättmätigt l. normenligt förhållande l. tillstånd o. d.; särsk. (o. numera företrädesvis) dels i uttr. komma o. d. till sin rätt, se RÄTT, sbst.2 4 h, dels med mer l. mindre förbleknad bet. (jfr h) i det närmast till ett adv. utvecklade uttr. till rätta, se RÄTTA, sbst.2 4. Hielp migh til min rett. Klag. 3: 59 (Bib. 1541). Det (var) omöjligt för menskligheten att komma till reda med Gud och med sig sjelf. Thomander Pred. 1: 429 (1849).
d) i fråga om uppnående av (åldersmässig) mognad l. mer l. mindre hög ålder; särsk. dels förr i uttr. komma till manna l. mans, se MAN, sbst.2 2 d, dels i sht förr i uttr. vara (kommen) l. komma till ålder(s), ha nått resp. nå mogen ålder, dels (o. numera nästan bl.) i uttr. bli l. vara till åren (kommen), bli resp. vara (förhållandevis) gammal; förr äv. i uttr. med ålder angiven i antal år. 2SthmTb. 1: 143 (1546). Een til ålders kommen alwarsam Fru. Stiernhielm Fateb. Föret. 4 a (1643). At giffta sig med Henne, som tå war nästan til 50 åhrs ålder. VDAkt. 1731, nr 161. Som min mor är till åren .. så reser jag med henne. MoB 6: 48 (1782). Violet Stoneham, en ensam, litet till åren kommen angloindiska. SvD 15 ⁄ 10 1987, s. 17.
e) i förb. med dels döpa, med rektion som anger den döptes namn (uppfattat ss. erhållet gm dopet), dels (numera bl. i Finl.) kalla, i fråga om benämning o. d. (äv. med rektion som anger tillmäle (äv. i förb. med skälla o. d.), övergående i 13 a α (jfr KALLA, v. II 2 f)). Han döptes till Carl. D(ömdes) Erick Clockare saach till 40 march(e)r för thet ha(n)n skellte henrick tÿsk till en tiuff. EkenäsDomb. 1: 273 (1563). Nog får du kalla mig till du. Lagus Pojk. 191 (1904).
f) i förb. med tr. l. intr. verb i mer l. mindre tillfällig refl. anv., i fråga om gm eget vållande iråkat l. egen (strävsam) handling uppnått tillstånd l. förhållande o. d., särsk. ohälsa o. d.; äv. i anv. som motsvarar g (särsk. g β (äv. i förb. med verb som anger sinnesförnimmelse, särsk. lukta, smaka)); jfr i. Han har arbetat sig, intrigerat sig till sin ställning. Arbeta upp sig till raseri. Stressa sig till hjärtbesvär. Det får du själv läsa dig till, gissa dig till. Man kunde lukta sig till vad som hänt. MStenbock hos Loenbom Stenbock 4: 10 (1712). Egenskaper .. hvilka man på intet annat sätt kan lära sig till än att man lefver sig till dem. Thomander 1: 569 (1836). Personer, som riskera att äta sig till en för tidig graf. Bergdahl Antip. 16 (1906). Han .. grät sig till sömns. Melin VikSaga 5 (1910).
g) med rektion som i sig ej anger tillstånd l. förhållande utan endast väsentlig företeelse hos gm förändring osv. uppkommet tillstånd l. förhållande; särsk. dels i uttr. till blods, se BLOD 1 k, dels i uttr. röra o. d. ngn till tårar (stundom med anslutning till 5 d), dels förr i uttr. komma till lag (särsk. sammanskrivet tillag), (åter)insättas i lagenligt oförvitlig ställning; äv. med rektion som anger produkt o. d., särsk. i förb. med stava, se STAVA, v.2 1 (övergående i 19); jfr f. The slogho migh til såårs. HögaV 5: 7 (Bib. 1541). Atth .. velbördigh Jachim Fleming skulle alldelis kome tillaagh, effter på honom vaar inghen viss eller san kunskap, så ath han skulle vara brutzlighen. G1R 29: 867 (1559). Jag blev så glad att jag blev rörd till tårar. DN 14 ⁄ 10 1984, s. 32. — särsk.
α) med rektion som anger förvärvad l. erhållen egendom o. d.; särsk. i förb. med gifta sig; ofta svårt att skilja från II 5. Runeberg (SVS) 6: 476 (c. 1850). Morfar gifte sig .. till den här gården. Edqvist MannHav. 54 (1967).
β) med rektion som anger (föremål för) uppnådd (kunskapsmässig) insikt o. d.; särsk. i förb. med sluta sig; jfr f. Särskilt brukade man sluta sig till det kommande årets beskaffenhet efter den veckodag, på vilken nyårsdagen inföll. Nilsson FestdVard. 194 (1925).
γ) med rektion som anger det som föreligger efter utbyte o. d.; särsk. i förb. med byta (förr äv. byta ngt, se BYTA 6 b). Byta till vinterdäck. JGOxenstierna 2: 171 (1796, 1806).
h) med mer l. mindre förbleknad bet. (jfr c, i β; stundom svårt att skilja från 11 b l. 14 b ζ α’), i de stående adverbiella l. adjektiviska uttr. falla till föga (förr äv. sammanskrivet tillföga), se FÖGA, sbst.1 3. 3SthmTb. 5: 37 (1603; sammanskrivet). — (†) till gångs (äv. sammanskrivet), se GÅNG I 11 e—g. Rålamb 13: 97 (1690; sammanskrivet). — till hopa (numera vanl. sammanskrivet), se HOP, sbst.3 I 4. — till intet (förr äv. sammanskrivet), se INGEN 4 h, i. Årstiden och väderleken gjöra mig alldeles tillintet. Leopold (SVS) II. 5: 47 (1812). — [efter mlt. tō kort. zu kurz, där tō, zu är adv. med bet.: alltför, men i sv. uppfattats ss. prep. o. anslutits hit (se PHolm i NysvSt. 1937, s. 95 ff.)] till korta, se KORT, adj. 7 b. — komma l. vara till synes (stundom sammanskrivet tillsynes), se SYNE, sbst.1 2. Collinder Kalev. 96 (1948; sammanskrivet).
i) med rektion som anger person l. företeelse med given funktion; ofta närmande sig l. övergående i 13 a (α); äv. i anv. som motsvarar f. Herren skal göra tigh til hoffuudh och icke til stiert. 5Mos. 28: 13 (Bib. 1541). Then Romerske Curtius som giorde sig til ett Offer. Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668). Klippan, Öknen, Moraset hafva blifvit til Åkrar. Kellgren (SVS) 5: 603 (1792). — särsk.
α) i fråga om gm val l. utnämning o. d. tilldelad (värdighet l. ställning med given) funktion, i förb. med sådana verb som befordra, (in)viga, taga, utnämna, välja. Tha rikisins mæn honom valde och anammade till en konungh oc herra. G1R 1: 28 (1521). Then af Academiens Ledamöter som til Secreterare väljes, bör i Stockholm bo och vistas. 1SAH 1: 21 (1786). Wi (bör) af den Heliga Anda wara inwigda till medlemmar af Jesu Andeliga rike. Hagberg Pred. 1: 14 (1814). Jana Bobosikova, som Hodac utnämnt till chef över .. (det statliga tjeckiska TV-bolagets) nyhetsredaktioner. DN 28 ⁄ 12 2000, s. A16.
β) med mer l. mindre förbleknad bet. (jfr h), i det närmast till ett adv. utvecklade o. stundom sammanskrivna uttr. till fånga, se FÅNGE 1 c, förr äv. i uttr. till fången, se FÅNGEN 1 b slutet.
11) för att beteckna följd l. verkan (för ngn l. ngt) av handling l. skeende l. tillstånd o. d.; stundom, i förb. med verb som anger övergång o. d., särsk. komma, leda, svårt att skilja från 10; äv. dels styrande att-sats, dels i förb. med sådana verb som medverka l. bidra. Flera personer kom till skada. Det hela ledde till att de gick skilda vägar. Detta medverkade, bidrog till framgångarna. Foordrer icke kötit, till ath thes begärilse skall fult göras. Rom. 13: 14 (NT 1526). Att en stor del af folket (i Nordamerika) är stadt på flyttning måste .. verka till en särdeles rörlighet i alla ekonomiska förhållanden. Svedelius Statsk. 4: 40 (1869). — särsk.
a) med rektion som anger negativt l. positivt värderad följd l. verkan l. känslomässig effekt l. reaktion o. d., särsk. styrande dels sådana ord som skada, men, nytta, gagn, (o)lycka, dels sådana ord som förvåning, förtjusning, glädje, sorg; särsk. (o. utom i slutet numera bl.) dels med rektionens huvudord bestämt av framförställt adj.-attribut l. gen.-attribut l. av prep. för inledd efterställd bestämning vars rektion anger den l. det som drabbas l. gynnas av l. upplever följden osv., dels (o. numera bl. i sht i vitter l. högre stil) med (omedelbart) föregående indirekt obj. angivande sådan person l. sak; i vissa språkprov med (bi)bet. av avsedd följd osv. o. övergående i 14 b. Kurserna steg kraftigt till gagn för alla aktiesparare. Till publikens oförställda förtjusning kom hon av sig. Ligga ngn till last, se LAST, sbst.2 3 c slutet. Lända ngn till heder, se HEDER, sbst.2 5 (jfr 10). Boken har varit till glädje för många. Hans insatser blev till ovärderlig nytta. (Han) loot skinna j röther Vpsala stadh och Domkyrkia oc suenska manna skeep oc godz, rikena tiill en obothelighen skadha. G1R 1: 27 (1521). Thet skal skee tigh til ingen fromma. Gevaliensis Jos. B 1 a (1601). Till olycka felade han wägen. Tessin Skr. 91 (1763). Till sin stora sorg förlorade han .. sin älskade gemål. Ekelund 1FädH 1: 145 (1829). Till min förvåning reste han sig och gick fram till fönstret. Jersild 50Fräls. 44 (1984). — särsk. styrande substantiverat adj.; särsk. (o. numera nästan bl.) vanl. med mer l. mindre förbleknad bet. (jfr b), dels i det närmast till ett adv. utvecklade och stundom sammanskrivna uttr. till godo, se GOD 24, dels i uttr. till (det) bästa, se BÄTTRE 3 i α γ’, β—ε. Sådana oskickeligheet j kroppen at enom intet ko(m)mer tilgodo thz han äter. VarRerV 16 (1538). Effter Elector Saxoniæ och hans son .. bruka alle sine consilia oss till versta .. ty kunde han (osv.). RP 8: 322 (1640). — särsk. i uttr. till ondo, se ONDO 4 b, d, g.
b) med mer l. mindre förbleknad bet. (jfr a slutet; stundom svårt att skilja från 10 h l. 14 b ζ α’), i de stående adverbiella l. adjektiviska uttr. till freds (numera vanl. sammanskrivet), se FRED 7. — till lags (ngn gg äv. sammanskrivet), se LAG, sbst.3 6 b δ. Aldrig är det tillags i någonting. Aurell NBer. 87 (1949). — till måtta l. måtto (förr äv. sammanskrivet), se MÅTTA, sbst.2 3, närmande sig a. — till nöjes, se NÖJE 2 g. — till pass, se PASS, sbst.1 17 c, 19, närmande sig a. — till spillo, se SPILLO, sbst.2 — till viljes, se VILJA, sbst.
c) (vard.) styrande inf.-förb., närmande sig l. övergående i 14 b β, i icke satsformat uttr., i förb. med substantiv(iskt uttr.) som utgör tankesubjekt till infinitiven, i fråga om (hastigt) påbörjad l. inträdande handling o. d. (ss. (impulsiv) reaktion på ngt). Nu dök odjuret upp. Och vi till att springa. Weste (1807). Tiggaren till att skratta. Lagerlöf Berl. 1: 14 (1891).
12) för att beteckna mer l. mindre preciserat värde o. d.
a) i förb. med verb(förb.) som anger värdering l. beräkning l. uppmätning l. fastställande o. d.; jfr 10 b.
α) i förb. med sådana verb som värdera, beräkna, belöpa sig, uppmäta, med rektion som anger (i siffror preciserad) kvantitet. Hennes juveler är värderade till 4 miljoner. Skadorna belöper sig till 15 000 kronor. Gäddan mättes upp till 20 kg. Fastighetens marknadsvärde uppgår till astronomiska summor. (Fraktkostnaden) calculeras mer eller mindre til 200 Tusend Daler Silfwermynt årligen. HC11H 8: 139 (1682). Regnhöjden för året är (i Berlin) mätt till 206 paris-linier (57 centim.). NF 2: 318 (1877). In- och utgående lagervärde är beräknat till inköpsvärde. Thoresen AktivBudg. 111 (1981).
β) i förb. med sådana verb som bestämma, fastställa, med rektion som anger kvalitativt värde. De fastställde färgen till neongrön. NF 2: 601 (1877). Tiden för onsdagskvällens möte bestämdes till halv sju. Koch Arb. 116 (1912).
b) [möjl. utvecklat ur l. i anslutning till 5 a β] i annan anv. än i a, dels med rektion som utgörs av räkn. l. motsv. uttr. (o. måttsenhet), dels med rektion vars huvudord (bestäms av adj.-attribut o.) utgörs av sådana sbst. som antal, myckenhet, mängd, summa, kostnad, pris, värde; förr äv. i uttr. till ett stort, storligen; numera bl. i fråga om angivelse av (penning)värde l. pris o. d.; förr äv. styrande ordningstal, i fråga om släktskapsled (jfr LED, sbst.1 10 c). Revben till (ett pris, en kostnad av) 39 kronor kilot. Kontanter till ett belopp av flera tusen. Till en ringa kostnad. Sälja ngt till nedsatt pris, till underpris. Till varje pris, se PRIS, sbst.3 I 1 c β α’. G1R 1: 154 (1523). HC11H 15: 16 (1662: til et stort). Dheras respective barn .. (är) till tredie medh hwar annan skylde. VDAkt. 1675, nr 35. 1 st. Silfwerstopp till 8 loo (dvs. lod). VDAkt. 1725, nr 481. Vipor voro här till myckenhet på Liungen. Tidström Resa 36 (1756). (Oppositionens män) hade .. till ett antal af 28 samlat sig hos Baron Tersmeden. Liljecrona RiksdKul. 35 (1840). Guldsaker till ett värde av 300 kronor. SvD(B) 1943, nr 120, s. 2.
D. i bet. av funktion l. ändamål o. d.
13) för att beteckna funktion l. vad ngn l. ngt utgör l. är o. d.; ofta: såsom.
a) med rektion som anger vad ngt är avsett att utgöra l. användas l. fungera som o. d.; vanl. med bet. av ändamål (jfr 14); särsk. i förb. med sådana verb som använda, bruka, duga, ha; äv. styrande abstr. sbst. i konkretare anv. avlett av l. samhörigt med verb; särsk. i uttr. till motsats (mot), se MOTSATS, sbst.2 1, förr äv. till regel, se REGEL, sbst.1 2 c; jfr b, 10 i. Den används till mössa. Ha en konservburk till ljuddämpare. Till åretruntbostad duger stugan inte. Du kan använda de där lådorna till blomkrukor (jfr 14 a). Ha till uppgift. Komma ngn till del. Ligga, lägga till grund för ngt, se GRUND, sbst.1 III 1 d β. Till ett vårdtecken giver jag dig denna ring. Han fick bara otack till lön. Vad fick du till svar? G1R 1: 176 (1523). Folket hade intedt till brödz taga vtan barckekakan. Svart G1 114 (1561). Resolverades att .. gamble Rentemesteren, skall till underhåld niutha 400 daler silffvermynt. RP 8: 64 (1640). Måsen, hwaraf .. et godt stycke blef intaget til beteshage för Grollen. Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). Grenarna .. höggos .. af för att nyttjas till bränsle. LbFolksk. 193 (1890). — särsk.
α) med rektion som anger funktion l. uppgift o. d. som innehas av person; särsk. styrande gäst (förr äv. sammanskrivet tillgäst), se GÄST, sbst.1 4 a; jfr 10 i. Ha ngn till fiende, till sekreterare. Sätta bocken till trädgårdsmästare. Vthi vpstondilsen huilken theras hustrw skall hon wara, effter thz siw hadhe hafft henne till hustrw. Luk. 20: 33 (NT 1526). 3SthmTb. 10: 101 (1618: thillgäst). Her Clas Flemingh begärade een godh karll till Borgmästare. RP 6: 121 (1636). Till utkik du åtminstone ej duger. Jolin UHansDr 38 (1860).
β) med mer l. mindre förbleknad bet., i uttr. till dömes (i sht förr äv. sammanskrivet), se DÖME 2 slutet, till exempel, se EXEMPEL 1 a, till skänks, se SKÄNK, sbst.2 2 f; med anslutning till 14 b ζ α’. Denna tilldömes så berättigade fråga. Wallengren EnHvarGentlem. 35 (1894); jfr DÖME 2 slutet anm.
b) i värderande l. expressivt uttr.; delvis med anslutning till a.
α) i förb. med (starkt) värderande substantiv(iskt uttr.), särsk. sådant bestämt av poss. l. genitiviskt pron., med rektion som anger neutral klassifikation av den l. det värderingen gäller, i sådana uttr. som en baddare till fisk, min lymmel till son, hennes skrothög till bil; äv. dels i förb. med svordom, dels i sht förr styrande egennamn; jfr14 b β γ’. Det war en oxe til Pojke. Dalin Vitt. II. 5: 53 (1738). Har Mor Märtha någonsin tittat in i deras röfvarnäste till kök? Knorring Ståndsp. 1: 159 (1838). Det var då väl sjelfvaste f-nken till Vega! Hedenstierna Kaleid. 231 (1884). Olyckligt hade han fullgjort det som var hans jobb, medan den vidriga skatan till turist hade överhöljt honom med förebråelser. SvD 30 ⁄ 7 1986, s. 11. En grupp dönickar till akademiledamöter. SDS 11 ⁄ 5 2003, s. B2.
β) i förb. med kvantitativt l. komparativt (pronominellt) ord, i fråga om i vilken mån ngn l. ngt uppfyller kriterierna för l. påminner om l. liknar företeelse l. egenskap o. d., vanl. i expressivt (litotetiskt) uttr.; äv. styrande adj.; särsk. (o. numera företrädesvis, vard.) i förb. med dels negerat mycket o. styrande sbst., dels (o. numera bl. i vissa trakter) något l. negerat litet o. styrande adj. Kungen är inte så mycket till pjäs i schack. Det där var inte lite till dumt! Eneman Resa 1: 12 (1711). Du må tro, att Haüy är något till vetenskapsidkare. Berzelius Res. 169 (1818). Det var dock annat till fredsslut det. Afzelius Sag. XI. 2: 254 (1870). Ni kvinnor är något till konservativa. Hertzman-Ericson Hand 169 (1943). Ändå blir det inte mycket till debatt. SvD 18 ⁄ 5 1987, s. 14.
c) (†) styrande (substantiverat) adj. i superl., särsk. högst, se HÖG, adj. 12 b, senast, se SEN, adj. 5 a.
d) med rektion som anger inledande l. avslutande placering i förlopp o. d., i uttr. till en början, se BÖRJAN 2 a slutet, till en begynnelse, se BEGYNNELSE 1 e, till slut, se SLUT, sbst.1 2, till beslut, se BESLUT I 1 a α, till först (förr äv. sammanskrivet), till förstone, se FÖRSTE, adj. II, III d, till sist (stundom sammanskrivet), till det sista, till sistone, se SIST, adj. I 1 g, II 1 d, III 1, 6, ofta med mer l. mindre tydlig anslutning till 8 (jfr 14 b β α’); förr äv. i fråga om numrerad placering i ordningsföljd, styrande (substantiverat) ordningstal o. d., särsk. först, se FÖRSTE, adj. I 3 i; äv. i uttr. till syvende och sist, se SYVENDE. G1R 10: 46 (1535). Til det tridie äro särdeles i Österbotn så många träsk, at i hela wärlden finnes ingen ort med så många begåfwat .. Til det 4. at här finnes mycken hwasz, det är allom Bönder bekandt .. Til det femte (osv.). Rudbeck d. ä. Atl. 1: 429 (1679). Skam och spe blir hycklarns lön tillsist. Hagberg Shaksp. 11: 15 (1851). Hvem skall nu tillförst jag tacka. Collan Kalev. 1: 420 (1864).
e) i uttr. ha l. få ngt (i sht uttryckt med att-sats) till följd l. resultat o. d.; äv. i de prepositionellt använda uttr. till följd av, se FÖLJD 5 a slutet, till följe (av) (äv. sammanskrivet tillfölje), se FÖLJE 5 a, b. Vad fick nu detta till följd? Ambrosiani DokumPprsbr. 31 (i handl. fr. 1672). Gifver magen (vid sjukdom) .. vinet ifrån sig, så bör .. kroppen öfversmetas med stött lök, och när denna intorkat, har den till verkan, att vinet stannar kvar i magen. Odenius 2Celsus 181 (1906). Ett försök att försona två sina vänner .. har ofta till enda resultat, att man skaffar sig själf två fiender. PT 1912, nr 60 A, s. 2. SmålP 8 ⁄ 8 1972, s. 13 (: tillfölje).
14) för att beteckna ändamål (jfr 13 a) l. avsikt o. d.; ofta: för; jfr II 10.
a) med rektion som anger konkret l. specifik företeelse som ngt är avsett (att användas) för; särsk. i förb. med sådana verb som använda, bruka; jfr 4, 15 b. Skjulet används till redskap. Du kan använda de där lådorna till blomkrukorna (jfr 13 a). Pengar till hyran, till det nödvändigaste. Almanacka till Lunds horisont. Två biljetter till åtta-föreställningen, tack! Silffu(er) til th(et) kredense kar(e)t Mort(e)n guls(me)t haffu(er). SthmSkotteb. 3: 189 (1521). (I templet fanns) bordet til Skådobröden, hwilket war giordt af kosteligit trä. Bælter JesuH 4: 47 (1757). Sinnena ger oss endast råmaterialet till vår verklighetskunskap. Aspelin TankVäg. 1: 123 (1958). — särsk.
α) i fråga om (o)tillräcklighet, dels med kvantitativt specificerad rektion som anger hur mycket l. många ngt räcker till l. är avsett för, dels i förb. med antingen sådana verb som förslå, räcka l. kvantitetsangivande adj., särsk. dels bestämt av adv., särsk. (allt)för, nog, tillräckligt, dels uppträdande i komparativ bisats med underförstådd rektion, i sådana uttr. som som ngn är lång till, som ngt är stort till; i sht förr äv. styrande att-sats; jfr II 10 e. Mat till tio personer. Det där räcker, förslår inte till oss alla. Tröjan är för stor till dig. Hwar som ffaar nogra fförlening paa slot oc festhe scal giffua Cancellario .. fför hæredzhöffdinga breff .. ij gyllen oc meer som hæredhet stort ær tiil. G1R 1: 64 (1523). Til et halft stop winbärs-saft, tages sex ägg. Warg 568 (1755). Sängen var för låg till att flaskorna skulle kunna stå derunder. Benedictsson Ber. 36 (1885). — särsk. i utvidgad anv., i fråga om kvalitativ oöverensstämmelse, med rektion, särsk. inf.-förb. (jfr b β), som anger konstaterat förhandenvarande förhållande som står i (överraskande l. oväntad) kontrast till annat förhållande. Hon är enastående duktig till att vara så ung. Han är fasligt barnslig till att vara aderton år. Benedictsson Eftersk. 151 (c. 1885).
β) i förb. med verb l. adj. som anger anpassning l. lämplighet o. d.; äv. i förb. med dels passa, i sht förr äv. stämma, närmande sig l. övergående i 15 b, dels i sht förr vänja; jfr 16 c. Han fick anpassa sig till sin nya roll. Det släpet är lämpligt till en mycket större bil. Jackan passar inte till dig, till hennes stil. (Det är nödvändigt) att man söker någre Medel-Proportioner .. till hwilka thet Fijna skal genlijkas. Stiernhielm Arch. E 1 a (1644). (Ossians) bilder stämde .. märkvärdigt till naturen i detta landskap af nära nog skottska berg. Bergström LittNat. 54 (1889). (Han) fick .. vänja sig till kroppsarbete. LfF 1903, s. 161.
b) med rektion som anger (framtida) avsedd handling l. avsett skeende l. tillstånd o. d.; i sht förr äv. styrande att-sats; särsk. dels i förb. med tjäna, särsk. med rektion som utgörs av det frågande pronomenet vad, dels i komparativ bisats med underförstådd rektion, dels i uttr. till den ändan (att), se ÄNDA, sbst.; äv. i förb. med sådana verb som råda, (upp)mana med rektion som anger rådets osv. innehåll; jfr 10, 11 a. Det var jag som rådde, uppmanade henne till det. OPetri Tb. 1: 125 (1526). Tijdhen til at iach skal lidha pino är nw här. OPetri 2: 193 (1528). Detta kan ock göra till fyllest till mitt ändamål. Chydenius 89 (1765). Blommor äro icke alltid så ömtåliga som de se fina ut till. VL 1902, nr 34, s. 3. Vad skulle det tjäna till? Evander Härl. 11 (1975). — särsk.
α) styrande sbst. avlett av l. samhörigt med verb(förb.) (jfr γ) l. avlett av adj.; äv. inledande attribut; jfr ε, ζ α’. Komma, vara ngn till hjälp, förr äv. sammanskrivet tillhjälp. Till påseende i 14 dagar. Täckena ligger till torkning därborta. Min bil står till ditt förfogande. Hon försökte locka mig till skratt. Sedan gick de till beslut, till anfall. Komma ngn till undsättning. Mana till försiktighet. Ta initiativ till en revision. Ta till flykten, jfr 1 f γ. Till universitetsstudier krävs det självdisciplin. Kläder till ombyte. Han skal Som mich Hopas wara then Helge Kirke Och eder tiil tiænisth i alle motthe. G1R 1: 2 (1521). Berchelt PestOrs. C 2 a (1589: tilhielp). Alt stellendes till E. K. M:tz nådigste ratification efter min medgifne instruction. OxBr. 10: 227 (1617). Långfredagen bör .. helgas, och Folcket til fasta och nychterheet förmanas. Kyrkol. 2: 8 (1686). At fördrifwa sin oro .. (över sin son) hade hon slagit sig til superi. Hoffman Förnöjs. 362 (1752). Hvetemjöl och vissa slag af gryn förbjödos till införsel. Malmström Hist. 4: 240 (1874). Med åtgärd förstås här, till politikers och byråkraters upplysning, .. handfast ingripande. SvD 25 ⁄ 10 1986, s. 2.
β) styrande inf.-förb.; särsk. i förb. med dels stå, se STÅ, v. I 33, dels (o. utom i α’—ε’ l. anv. som redovisas i ε numera företrädesvis) ge sig (jfr II 10 a), se GIVA SIG TILL, syfta, sätta ngn; jfr ε, a α slutet, III anm. Den inledande passusen syftar till att förbereda läsaren på det som följer. Effter thet at en Domare förer Gudz befalning til at döma rett, therföre bör honom (osv.). OPetri 4: 301 (c. 1540). Skulle sig hända, / At en otijdig lust skulle binda tin Hug til at läsa. Stiernhielm Herc. 133 (1648, 1668). Oss har Herren satt till att vara jordens salt, till att vara verldens ljus. Rundgren Minn. 2: 213 (1870, 1883). — särsk.
α’) inledande syntaktiskt fristående adverbial; utom i uttr. till att börja med, se BÖRJA, v. 4 b α slutet (med anslutning till 13 d), numera bl. i vitter l. högre stil. Att .. her Jöns Bonde och Jacob Bagge .. schole förholle sigh på thet fharwatn emellom Nyland och Lijffland .. till att vptage och förhindre them som sigh till Narffwen .. achtet haffue. HSH 9: 51 (1562). Det kan .. knappt kallas en öfverträdelse af konungens förordning, om ett antal krigsfolk afsändes från lägret för Bohus till att afvärja det hotande angreppet. 2SAH 51: 205 (1875). Till att nu komma Sverige på fall hade kejsaren förbundit sig (osv.). Forssell G2A 51 (1894).
β’) styrande inf.-förb. med underförstådd bestämning motsv. led i den sats vari prep.-förb. ingår; i sht förr äv. inledande attribut; jfr ε’. Skjulet utnyttjas till att förvara redskap i. Byxorna duger till att ha på landet. Jagh haffuer giffuit idher allahanda örter .. Och allom diwrom på iordenne .. at the skola haffua allahanda gröna örter til at äta. 1Mos. 1: 30 (Bib. 1541). Vännen hade skickat honom litet pengar till att förvalta. Lagerlöf Troll 2: 71 (1921).
γ’) (ngt vard.) i förb. med (värderande) varelsebetecknande sbst., inledande bestämning som anger handling o. d. vartill ngn är (särskilt) lämpad l. skickad l. duglig o. d.; äv. styrande det med inf.-förb. ss. (underförstått) korrelat; jfr 13 b α. En sådan mästare till att dansa. Hon är inte människa till det. Schück FUpsala 82 (i handl. fr. c. 1636). En bra karl till att föra processer. Wigström Folkd. 2: 196 (1881).
δ’) (vard.) i uttr. det är (jfr ε’) bara l. blir till att osv., i fråga om handling o. d. som ngn tvingas att underkasta sig. Det är bara till att göra som jag säger! Det blir nog med till att följa med på station .. sa polisen. Delblanc Homunc. 23 (1965).
ε’) i förb. med vara (jfr δ’), i fråga om förhandenvarande förhållande, särsk. (o. numera nästan bl.) dels i negerat satssammanhang, vanl. i anv. som motsvarar β’, dels (numera bl. vard., vanl. mer l. mindre skämtsamt) i uttr. det är till att osv., vanl. med den tilltalade ss. inf.-förbindelsens tankesubj., stundom med lätt förebrående l. försmädlig l. insinuerande bibet., i sht förr äv. i syfte att undvika tilltal(spron.). Något sådant var inte till att tänka på. Det är till att vara ute och gå idag. Det är till att kosta på sig ordentligt. RARP 1: 105 (1629). Han var knappt till att känna igen. Essén HExc. 95 (1916). Det är till att bo flott. Benecke Munro JupitMån. 23 (1985).
ζ’) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i mer l. mindre förbleknad bet., i uttr. till att, fungerande ss. inf.-märke; jfr III. Thå begynte han til at hungra. OPetri 3: 126 (1530). Ändock vij hade till att gjöra medh een svår och vidt öffverlägen fiende. RP 6: 412 (1636). Det är intet sagt, at alla behöfva til at vara Ciceronianer eller Eloquentiæ Professorer. Lanærus Försök 41 (1788). Anm. till β. I ä. tid kunde stundom till sammanskrivas med inf. (utan inf.-märke), t. ex.: Thett Gudh .. driffuer och öffuar æcktenskapet medh månghahandha .. bekÿmmer, är lätt tilförståå, att han thet for inghen annan saak skull gör, än att (osv.). LPetri Œc. 11 (1559). En à vista vexel å, tillbörja med 500 Fr. Strindberg Brev 3: 394 (1883).
γ) [jfr motsv. anv. av mlt. tō, t. zu, t. ex. mlt. dat is tō dōnde, det bör l. måste göras; med rektionen anslutande till p. pr. i motsv. gerundivisk anv. (jfr t. ex. BEGRUNDA II 2 c, PÅLITA 2 b)] med rektion som utgörs av substantiviskt (jfr α) p. pr., vanl. slutande på –s, i gerundivisk anv., angivande vad som bör l. skall göras l. är lämpligt l. (väl) värt o. d. att göra o. med underförstått obj. som motsvarar led i den sats vari prep.-förb. ingår; förr äv. med participet föregånget av att (jfr ATT, inf.-märke anm. 1:o (sp. A 2583)); särsk. (o. utom i γ’ numera nästan bl.) i uttr. till märkandes, se MÄRKA 11 b α, β, till sägandes, särsk. i uttr. skam till sägandes, se SKAM, sbst. 1 b ν, så till sägandes, se SÄGA 3 a α. En forwarilse for theres skul som icke äre såå forfarna j scrifftenne ath the besinna kunne, huad ther vdinnan ståår till troendes eller ey. OPetri 1: 154 (1527). Doch kan inth(et) ware til att förmodendes att (osv.). Brahe Oec. 171 (c. 1580; uppl. 1971). Tyskar och Fransoser äre deruti mycket til berömmandes, at de i deras språk (osv.). Salberg Gr. 7 (1696). Det är till märkandes, att han likvisst förut fattat sitt beslut. HLilljebjörn Minn. 104 (1874). — särsk.
α’) [jfr motsv. anv. av t. zu, t. ex. eine zu bauendemauer, en mur som bör l. skall byggas] (†) i attributiv bestämning till sbst. som motsvarar underförstått obj. till participet o. anger det som bör osv. göras; jfr β’. I behörigt stånd at .. bijbehålla sielfva den här igenom som kraftigast till befästande freden. 2RARP 3: 343 (1723). Ett till inrättande Riksens Ständers Contoir. AdP 1789, s. 714. Rydqvist SSL 1: 415 (1850; angivet ss. kommet ur bruk).
β’) i uttr. till görande(s), se GÖRA, v.1 IV 1 l, 6 a—c; äv. i anv. som motsvarar α’. Vid en framdeles tillgörande ny upplaga. Calonius 3: 118 (1803).
γ’) i det närmast till ett adv. l. adj. utvecklade o. stundom sammanskrivna uttr. till finnandes, i förb. med vara l. stå, se FINNA, v. 1 g; förr äv. i attributiv ställning: förefintlig, förhandenvarande. Tempeus Messenius 20 (1612). Ther war inthet annat tillfinnandes än som een stoor Myckenheet aff Fiskemåsor. Kiöping Resa 11 (1667). De tillfinnandes exemplaren. NTIdr. 1900, Julnr, s. 16. Anm. till γ. I ä. tid (jfr dock γ’) kunde till sammanskrivas med participet i denna anv., t. ex.: Wij (ger) oss thet inthit tiilscaffandhe huar han ær mera ther eller annorstadtz. G1R 2: 74 (1525). Såsom aff medhföliende intimation är tillseendes. BraheBrevväxl. II. 1: 33 (1646). Den tilanställande judicele ransakningen. VDAkt. 1750, nr 33 a. Den reda och visshet, som i en så angelägen .. sak vore tillönskandes. Wallin 1Pred. 2: 256 (c. 1830). Jag har så tillsägande utnött min själs tillfredsställelse i den krets hvari jag nu slites omkring. GHMellin i Roos FamArkiv 219 (1836).
δ) styrande sbst. som anger föremål för l. väsentlig företeelse l. omständighet hos avsedd handling osv.; stundom med rektion som kan uppfattas som beskrivande handling l. händelse o. d.; särsk. dels i förb. med döma o. d., med rektion som anger utdömd rättsföljd, dels i uttr. ta till orda, se ORD, sbst.2 3 o, till segels, se SEGEL, sbst.1 1 f, förr äv. till härbärges, se HÄRBÄRGE 2 b; äv. i förb. med sådana sbst. som förslag, idé, uppslag; jfr ε. Lysning till äktenskap. När det kommer till kritan, se KRITA, sbst. 5. Anmäla sig till en kvällskurs. Hon har en idé, flera uppslag till nya TV-serier. G1R 1: 137 (1523). Bleff så .. Her Peder Synnanweder .. dömd .. till stegell och hiwll. Svart G1 114 (1561). Effter som Stenderna .. till Richzdagen församblade ähre. RP 8: 5 (1640). Min hustrus kläder måste iag i fiohl till födan sälja. VDAkt. 1718, nr 46. Förslag till en ny grundlag för Svea rikes styrelse. Järta 1: 43 (1809). Gemensamt verka till det stora målet. Mellin Nov. 3: 540 (1840, 1867). De äro till lunch. SvD(B) 1927, nr 205, s. 4.
ε) i förb. med sbst. l. adj. som anger möjlighet l. beredskap l. ändamålsenlighet l. förmåga l. benägenhet l. anledning l. tillåtelse l. rättighet l. skyldighet o. d. (att göra l. undergå l. vara det som uttrycks med rektionen); äv. (o. i sht) i anv. som motsvarar α, β, δ. Redo till strid. Jag har inte hjärta till att neka dem. Ha kraft, mod till ngt. Villig till försoning. Hon fick inga tillfällen till försyndelser. Det har han ingen orsak till. Tala som man har förstånd till. Rätten till arbete. Har du tillstånd till det här? Hwar och en me(n)niskia ware snar till ath höra, och seen till ath tala. Jak. 1: 19 (NT 1526). Så snart een Menniskia får Gudz Nåd, strax blifwer hon til all Ting mächtigh. Preutz Kempis 162 (1675). Till allehanda handtverk är denna allmoge fallen. EconA 1807, febr. s. 47 (1792). Obotligt vanför till äktenskap. SFS 1920, s. 978. Iris gör aldrig saker hon inte har lust till. Heerberger Hägr. 110 (1950).
ζ) med mer l. mindre förbleknad bet.
α’) med vanl. i gen. böjd rektion, ofta sbst. avlett av l. samhörigt med verb (jfr α), i en lång rad stående adverbiella l. adjektiviska uttr. (stundom svårt att skilja från 10 h l. 11 b; jfr 13 a β), särsk. till buds (stundom äv. sammanskrivet), se BUD 3. UpplDomb. 5: 165 (1596; sammanskrivet). — till bytes (äv. sammanskrivet), se BYTE 4 slutet. Månsson Rättf. 2: 232 (1916; sammanskrivet). — till doms, se DOM, sbst.1 4 a. — (†) till fångs (äv. sammanskrivet), se FÅNG 9 a. G1R 28: 472 (1558; sammanskrivet). — (†) till förgäves (äv. sammanskrivet), se FÖRGÄVES 1, 2. G1R 10: 184 (1535; sammanskrivet). — till känna, se KÄNNA, v. anm. till 3. GlJoh. 13: 34 (NT 1526). — till köps (förr äv. sammanskrivet), se KÖP 1 e. 3SthmTb. 9: 391 (1617; sammanskrivet). — till låns (förr äv. sammanskrivet), se LÅN 2 a γ. VadstÄTb. 40 (1580; sammanskrivet). — till minnes (förr äv. sammanskrivet), se MINNE, sbst.1 1 b. — (†) till muns, se MUN, sbst.1 4 n. — till mötes (äv. sammanskrivet), se MÖTE 2, 3 b. Lagerkvist EvigLeend. 94 (1920; sammanskrivet). — till nyes, se NY, adj. 12 e. — till nöds, se NÖD 4 b δ. — (†) till redo, se REDA, sbst.1 3 a. — till reds, se REDS. — till råds (förr äv. sammanskrivet), se RÅD, sbst.3 13 d, 17 a, 18 b, 19 a, d. Schroderus Dress. 238 (1610; sammanskrivet). — till salu, se SALU 1 a, 2. — till skiftes (förr äv. sammanskrivet), se SKIFTE 1 (a β), 2 slutet, 3 slutet, 6 a, b, e—g, 15 d, 19 a, b. — till storms, se STORM, sbst.1 5 a, e α. — till svars (äv. sammanskrivet), se SVAR, sbst. 2 a—g. — till tals, se TAL, sbst.2 1 d, 6 a, b, e. — till tåls, se TÅLS. — till vara, se VARA, sbst. — till verks, förr äv. verka, se VERK. — till (yttermera) visso, se VISSO. — till äventyrs, se ÄVENTYR. — till övers, se ÖVERS.
E. i bet. av komplement l. relation o. d.
15) för att beteckna utökning l. komplement o. d.; jfr II 11.
a) med rektion som anger företeelse som utökas med ngt ytterligare (av samma l. snarlikt slag som helheten l. de däri ingående delarna); särsk. i förb. med dels bidra, bidrag, lägga, tilllägg, tillägga, dels substantiv(iskt uttr.) som är identiskt med rektionen; i sht förr äv. med personbetecknande rektion, i sådana uttr. som jag o. en till mig, jag o. ytterligare en person, hon och många till henne; äv. i uttr. göra ngt till ngt, särsk. saken, se GÖRA, v.1 I 19 a, IV 1 b slutet, närmande sig 18 c; motsatt: från (se d. o. I 11 (l)); jfr II 11 a. Ett viktigt bidrag till verksamheten. Har någon något att tillägga till detta? Dra sitt strå till stacken, se STACK, sbst.1 4 b, STRÅ, sbst.1 3 e. Uppsatsen hette ”Till frågan om könens jämlikhet”. G1R 9: 337 (1534). Til thesse twå fruchter .. kommer then tridie. OMartini Pred. D 1 b (1606). Achtar jag rådeligit at ännu til the förra afskrifwa och införa ett wackert församlingens bref. Swedberg Amer. 80 (1732). (Han) köpte .. i Abbotsford land till land, lade plantering till plantering, bygde rum till rum i sitt Götiska slott. Geijer I. 2: 213 (1839). Var det möjligt att hon och så många till henne kunnat misstaga sig. Wahlenberg StorM 163 (1894). Till allt annat ingav Patron Törnqvist stort förtroende genom sitt kända andeliga sinnelag. Högberg Frib. 49 (1910).
b) i förb. med ord l. uttr. som anger komplement l. (kompletterande) utrustning o. d. som används l. förekommer l. är tänkt att användas osv. tillsammans med det som anges med rektionen; särsk. i fråga om tillbehör, särsk. dryck l. sås, till mat(rätt); dels i vissa språkprov närmande sig 14 a: avsedd för, dels stundom svårt att skilja från 16 a; jfr II 11 b. Vin, gräddsås till söndagssteken. Vill du ha salt till potatisen? Sätta ord till musiken. Vi behöver ett lock till burken. Nÿclene som ære til Eric smelter(es) huss. OPetri Tb. 67 (1525). (Vi befaller) att ingen .. skal fördrista sigh att bruuka till eller på kläder gylden och silfverduuk. RARP 9: 319 (1664). Till den kärran finns det en gammal, gammal häst. Lagerlöf Körk. 27 (1912). Om nu presenningen till deras eka skulle bli stulen. Tunström Tjuven 196 (1986).
c) med rektion som anger ss. åtföljande l. ledsagande omständighet uppträdande företeelse, särsk. musik l. musicerande o. d. som ledsagar sång l. dans. Sjunga till pianoackompanjemang. Dans till Kent-Oves orkester. Til thesse Ord skal berörde Krijgszman hafwa fallit til Marken och blifwit dödh. Schroderus Os. 1: 795 (1635). Lillklockan klämtar til Storklockans dön. Bellman (BellmS) 1: 270 (1790). Låt histrioner jollra till sitt strängaspel. Rydberg Dikt. 2: 50 (1891). Det är härligare att vakna till fågelsång än till väckarklocka eller ilskna nyheter på radio. ICAKurir. 1993, nr 15, s. 8.
16) för att beteckna samhörighetsförhållande o. d.; jfr II 12.
a) inledande attribut till substantiv(iskt uttr.) som anger den l. det som (naturligt l. väsensbetingat) hör samman l. står i förbindelse med l. utgör (underordnad) del av l. förfogar över o. d. den l. det som anges med rektionen; ofta i uttr. som motsvarar genitiviskt uttr. där gen.-attributet svarar mot rektionen o. dess huvudord mot det överordnade substantiviska ledet; äv. i förb. med dels anledning, orsak, skäl o. d. (i sht med satsformad rektion övergående i 19 (jfr 19 d)), dels adj. l. p. pf. (se α); jfr 15 b. Roten till det onda. Upphovet till allt detta. En förort till Malmö. En anhängare till honom. Maken till ngt, se MAKE 3. En parallell till ngt. Håll i räcket till trappan. Ägaren till affären. Arvinge till tronen. Orsaken till strömavbrottet, till att det blev så. Han är heerden till fåren. Joh. 10: 2 (NT 1526). På wästra sijdan till Smålandh ligger och en öö. Bolinus Dagb. 66 (1679). Du första gnistan til mit lif uptände. Bellman (BellmS) 1: 60 (c. 1770, 1790). Fadern var .. kyrkoherde i en grannsocken till Törup. Siwertz Tråd. 94 (1957). — särsk.
α) i förb. med (vanl. obest.) sbst. som anger släkting l. vän o. d., äv. adj. släkt, se SLÄKT, adj., förr äv. p. pf. befryndad, se BEFRYNDAD 2 b α α’, besläktad, se BESLÄKTAD 2 a slutet; förr äv. i förb. med personnamn betecknande ngn närstående, särsk. den persons hustru som anges med rektionen. Mor till tre barn. En kusin till Hasse. Det är en gammal vän till mig. OPetri 1: 37 (1526). Sigridh till Jonn på Sånnen. TbLödöse 254 (1591). Han sade sig .. vara befryndad till den .. adliga ätten med hans namn. Rydqvist Resa 305 (1838). Jag ser ut som en gammal sjuk farbror till mig själv. Fröding 15: 81 (1889). Hertig Erik, son till Magnus Ladulås och bror till konung Birger. Cederschiöld Ordlek. 202 (1910).
β) i förb. med ord l. uttr. som anger upphovsman o. d., särsk. författare, till det som anges med rektionen, särsk. konstnärligt l. intellektuellt alster. Författaren till artikeln. Hon är tonsättare till många kända sånger. Scribenten til thenna Book. Baazius Upp. 1 a (1629). Med nöje igenfann jag i ynglingens anletsdrag dem af Skaparen til Sweriges constitution. 3SAH XXXIX. 2: 57 (1824).
γ) [jfr motsv. anv. av t. zu] (numera bl. i skildring av ä. förh., arkaiserande) i förb. med ord l. uttr. som anger ämbete l. värdighet l. överordnad ställning o. d., med rektion som utgörs av ortnamn o. anger område som ämbetet osv. avser: av (se d. o. I 7 b); äv. i förb. med personnamn (med appositionell beteckning för ämbete osv. underförstådd l. utsatt ss. titel före namnet). Jach göstaff Eriichson paa Ribbeholm wtwald höffuitzman tiil Swerighe. G1R 1: 5 (1521). Biscop Braske till Linköping war .. föga bäter. Svart G1 59 (1561). K. M:t till Sverige. HH XXVI. 1: 143 (1624). Samuel Löfgren till Uddarp i Christianstads län .. blef .. 1756 adlad. Hellberg Samtida 5: 147 (1871). Forssell Gal. 37 (1964).
b) i förb. med verb som anger tillhörighet o. d., särsk. höra, se HÖRA 10 a—e, stundom svårt att skilja från II 12, ligga, se LIGGA 18, förr äv. lyda, se LYDA, v.1 4 a—d; äv. i förb. med bekänna sig, se BEKÄNNA II 3, räkna, se RÄKNA 14; jfr 1 j.
c) i fråga om samband gm anknytning l. sammankoppling l. avhängighet o. d., i förb. med sådana ord som anknyta, se ANKNYTA 3 a α, anknytning, se ANKNYTNING 2 a, anslutning, se ANSLUTNING c, d, binda, se BINDA, v. 14, 18 a, koppling, svara, se SVARA V 2 (närmande sig 14 a β), förr äv. förbinda, förbindelse; ofta med bevarad bibet. av 1 j; äv. med rektion som anger utgångspunkt l. ursprung, särsk. i fråga om (del av) framställning (se d. o. I 3) l. (i sht språkv.) språklig bildning o. d.; jfr 17. Mordet har kopplingar till maffian. Skador relaterade till arbetslivet. Jag vill anknyta till det du sade. Vilken stam är ordet bildat till? (Vi) moste .. bekenna, att thet är åtskillige orsaker, som oss högre förbinda till Frankerijke och Nederland än någon annan. RP 8: 348 (1640). Om någon med Förbindelse til Sathan .. sig försyndar, så skal (osv.). StadgEed. 1687, 1: 9.
17) för att beteckna förhållande o. d. i vilket ngt l. ngn befinner sig l. står gentemot ngt annat l. ngn annan; särsk. (o. numera företrädesvis) dels i uttr. stå o. d. i skuld till ngn (jfr SKULD, sbst. I 2, 4), dels i förb. med ord som uttryckligt anger förhållande, särsk. förhålla sig, se FÖRHÅLLA, v.2 9 (stundom övergående i 19 b), förhållande, se FÖRHÅLLANDE 5 (stundom övergående i 16 c), relation, se RELATION 2, 3, relativ, se RELATIV, adj. 1 a, d, motsats, se MOTSATS, sbst.2 1, motsättning, se MOTSÄTTNING 3; förr särsk. i fråga om placering i hästtävling: i förhållande till (segrande häst). Han står i stor tacksamhetsskuld till dig. Borg Luther 1: 29 (1753). Man vet .. at Tens specifica tyngd är til Blys, som 15 til 23. VetAH 1755, s. 138. Man ser slägt vara till slägt, såsom sedermera stat till stat. Geijer SamhFörh. 7 (1845). Mithra .. inkom som andre häst till Sorella. TIdr. 1886, s. 99.
F.
18) för att beteckna ur vilken aspekt l. synvinkel l. i vilket hänseende som tillstånd l. egenskap o. d., i sht förr äv. handling l. skeende o. d. (jfr c), gäller: med avseende på, i fråga om; särsk. i förb. med adjektiv(iskt uttr.); särsk. i fråga om ngts giltighet i ett avseende, (uttryckligen) motsatt ett annat. Klen till hälsan, till förståndet. Liten till växten. Många till antalet. Trevlig till sitt sätt. Känna ngn (bara) till namnet, till utseendet. Både till kropp och själ, se SJÄL, sbst.1 1 b ζ, till liv och själ, se LIV II 1 h. Vara ngt till namnet, men inte till gagnet, se GAGN 3. Gammal till åren, men ung till sinnet. G1R 1: 93 (1523). Han määlte byggningena til wijdd och högd. Hes. 40: 5 (Bib. 1541). Biskoparna .. (skall) afråda (från prästvigning) .. them, som äre til theras Lemmar så lytte, at the theraf hindras i Gudztienstens förrättande. Kyrkol. 19: 2 (1686). En är til kroppen starck, men til förståndet swager, / En skarpsynt til förstånd, til kroppen torr och mager. Hesselius FruentSp. 113 (c. 1710). I allmänhet är frihet till person och egendom individens absoluta rättighet. Snellman Stat. 47 (1842). Till sin kulturuppfattning var arbetarpressen konservativ. Lo-Johansson Förf. 90 (1957). — särsk.
a) med mer l. mindre förbleknad bet. (jfr b), dels i uttr. till mods, se MOD, sbst.1 1 c α, dels i de närmast till adv. utvecklade o. stundom sammanskrivna uttr. till sinnes, se SINNE, sbst.2 7 b, till synes, se SYNE, sbst.1 3; jfr 1 i. Annorlunda wore bondernar tilsinnes. Brahe Kr. 37 (c. 1585). GHT 1898, nr 5 B, s. 2 (: tillsynes).
b) med mer l. mindre förbleknad bet. (jfr a), i fråga om att ngt gäller med avseende på större l. mindre del av helhet l. fullständighet; särsk. i fråga om procentandel, särsk. (med anslutning till 5 d, vard.) i uttr. till hundra (procent), helt och hållet, fullständigt. Westee (1842). De böcker jag läste handlade till femti procent om vildar och till femti om den elektriska tidsålderns nya mänska. Lo-Johansson Förf. 29 (1957). Jag har väl inte bestämt mig till hundra. DN 15 ⁄ 5 1987, s. 22. — särsk.
α) i uttr. till större l. största l. minsta delen, till någon l. en l. (en) sådan l. sådan del, till alla delar, se DEL II 1 e, 2 f, III 1 c, till hälften, se HÄLFT 1 e, till det mesta, till mesta delen, se MEST I 2 a, d, till det minsta, förr äv. till minstone (äv. sammanskrivet), se MINST I 3 d, i sht förr äv. till halvs, se HALV 6, till mer eller mindre (del), se MER I 1 b α, γ slutet, förr äv. till det ringaste, se RINGA, adj. I 9 d α β’. Almqvist Lad. 13 (1840: tillminstone).
β) i det närmast till ett adv. utvecklade o. stundom sammanskrivna uttr. till dels, delvis; jfr DEL II 4. Nilsson Ur. 1: 1 (1834, 1866). Dessa tilldels gulnade lägg av konserverade aktualiteter. 3SAH XC. 1: 116 (1983).
c) i förb. med verb, närmande sig 19; numera nästan bl. i uttr. binda o. d. ngn till hand och fot l. händer och fötter, hota o. d. ngn till livet, se LIV I 1 c ϑ α’; jfr 15 a. (Man begärde) ath hann skulle sigie sin sanningh wthi huadh hann wetth thil den sack, som belånngiendis ähr emellom (osv.). TbLödöse 123 (1589). När en fallerar til någon stoor Summa, så draar han giärna fleere effter sigh. Grubb 194 (1665). Säg mig, hvem som är din vän, och jag skall dömma till din karaktär. Jolin Smädeskr. 37 (1863). Att hjälten, bunden till händer och fötter, kastades ner i det skummande havet. Johnson Se 53 (1936). — särsk. (†) i förb. med fälla o. d., med rektion som anger brott(mål), särsk. sak. Iche bör man straffe then som iche ähr thill saken feldt. UpplDomb. 5: 216 (1599). Fryxell Ber. 9: 106 (1841). jfr: En av dem dömdes på måndagen till fortsatt brott innefattande tre stölder och snatteri. VNyland 7 ⁄ 8 1979, s. 3.
G.
19) för att beteckna föremål för ngt, i förb. med dels verb l. adj., dels sbst. som är samhörigt med sådant med till konstruerat verb l. adj. l. med tr. verb; jfr II 13.
b) med rektion som anger föremål för känsla l. (gm tanke l. yttrande manifesterad) inställning l. ståndpunkt l. uppfattning l. åsikt o. d.; särsk. i förb. med dels sådana ord som hat, kärlek, inställning, tilltro, tillit, sätta hopp l. tro, neka, samtycka, tveksam, välvillig, dels motståndare, fiende (stundom svårt att skilja från 16); jfr II 13 a. Hysa kärlek till ngn. Hon har ett gott öga till dig. Han är avogt inställd, tveksam, välvillig till sådant. Jag sätter inget hopp, ingen tro till det. Neka till att ha sagt ngt. Hon samtyckte, gav sin tillåtelse till förslaget. De är motståndare, fiender till allt militäriskt. Thet longa lönliga haat han till swenskæ mæn haffdhe. G1R 1: 28 (1521). Furstarna tör jag icke lita till. Carl IX Rimchr. 23 (c. 1600). Hustru Gyrit Pers dotter i Weramåhla klagar till sin man Tof(w)e Tofwesson, att han (osv.). VDAkt. 1701, nr 320. Utan Samwete wore människan kännslolös til allt. Nohrborg 283 (c. 1765). Jag har intet ondt till Amalia. Cottin AmM 3: 89 (1820). Vi begagna .. detta tillfälle att betyga vår tacksamhet till professorerna. LoW Förord (1889). Hon var skrämd och utan tilltro till sig själv. Edqvist Eldfl. 108 (1964). — jfr IN-TILL. — särsk.
α) i förb. med gratulera, lyckönska, grattis o. d., med rektion som anger händelse l. förhållande som föranleder lyckönskan. Jag får gratulera till ditt nya arbete. Grattis till examen. En lyckönskan till thet nya Åhretz ingång. Rudbeck D. ä. Atl. 1: 92 (1679).
β) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i förb. med svara l. säga, med rektion som anger föremål för (språkligt uttryckt) reaktion o. d. Huadt såsom Oloff Larssonn suarede Lasse Christoffersson tiill hans tiltall. TbLödöse 71 (1587). Vad säger bästeman till saken? Munsterhjelm 3PojkSpetsb. 48 (1931).
c) med rektion som anger föremål för sinnesförnimmelse l. (tankemässig) uppmärksamhet l. insikt o. d.; numera bl. dels i förb. med se (jfr 2 c), se SE I 6, lyssna, vittne, åskådare, dels i stående uttr., i förb. med anseende, se ANSEENDE, sbst. II 1 a, b, d α, e, hänsyn, se HÄNSYN 1 a, b, d, 2, hänseende, se HÄNSEENDE 3 a; jfr II 13 b. Vittne till mord. Apg. 2: 32 (NT 1526). O Herre Gudh hör mildeligha til wåra böön. EvEp. 1562, s. P 3 a. Döf til bekymrets låt, så väl som nöjets toner. Wallenberg (SVS) 2: 243 (1778; uppl. 1999). Hvi fördes jag till kunskaps-templet opp, ⁄ .. att jag .. ⁄ Fick se min pligt och ana till mitt hopp? Wallin (SVS) 1: 286 (1807). Jag äger inga insigter till en så hög värdighet. Palmblad Nov. 2: 163 (1841). En passiv åskådare till svägerskans ifriga bemödanden att af Alvar göra en egenkär och bortskämd pojke. Forssman Aftonl. 12: 38 (1904). Han drömde om att ligga hemma en dag och lyssna till regnet mot ladugårdstaket. Tunström Julorat. 10 (1983).
e) i förb. med antydan, tecken, förr äv. bevis(ning), bud, se BUD 1 c, (känne)märke, märka, prov, med rektion som anger ngt, numera bl. ngt (småningom) inträdande, som antyds l. framgår o. d. (av ngt annat); äv. i förb. med dels förr spår, med konkret rektion angivande den l. det som lämnat spår efter sig (jfr SPÅR, sbst.3 3 d), dels tendens, se TENDENS 2. En lätt antydan till rodnad. Han visade tydliga tecken till otålighet. Låter nw skijna någhon bewijsni(n)g till idhar kärleck. 2Kor. 8: 24 (NT 1526). Ett wist kännemärcke til hans förnedring, och .. tekn til hans ödmiukheet. Phrygius HimLif. 17 (1615). De taga det för et prof til al förtrolighet. 2RARP I. 2: 11 (1720). Et .. bewis til det, som tilförene sagdt är. Nohrborg 57 (c. 1765). Till Palmer synes knappt något spår. SvLittFT 1834, s. 652. Man (törs) väl säga, att här i vår stad märktes föga till något krig. Quennerstedt StrSkr. 1: 371 (1909, 1919).
f) (†) i annan anv. (där numera annan prep. l. konstruktion med obj. används). Peder Månson ägher svara thill Nyslott och the häreder och sokner ther under ligge. Almquist CivLokalförv. 3: 162 (i handl. fr. 1540). Blef honom förehållit hans afskeed var nu alt färdigt och hindrar inthed till hans reesa. RP 4: 23 (1634). (Judarna) begingo sin sabbat i åminnelse til skapelsen, och återlösningen vr Egyptiska träldomen. Swedberg Cat. 32 (1709). Sanningen af detta val-språks tillämpande til en så redelig Ämbetsman. Schönberg ÅmVetA 27 ⁄ 10 1772, s. 31. En dotter, som hitintills ensam egt anspråk till arfvet. Rydberg Ath. 291 (1859).
II. ss. prep. i absolut anv. l. ss. adv.; i sht ss. partikel i förb. med verb; äv. ss. förled i ssgr.
A. i rumslig bet. l. i därav närmare avhängig anv.
1) motsv. I 1; särsk. ss. partikel i förb. med intr. (l. refl.) verb som anger rörelse l. förflyttning o. d., särsk. falla, se FALLA TILL 2, 3, flyta, se FLYTA TILL, gå, se GÅ TILL 1, 2, komma, se KOMMA TILL I 1, löpa, se LÖPA TILL, rinna, se RINNA TILL, rusa, se RUSA TILL, skjuta, se SKJUTA TILL 4, skynda, se SKYNDA TILL 4, smyga sig, se SMYGA TILL 1, 4, springa, se SPRINGA TILL 2, stiga, se STIGA TILL 1, 3, strömma, se STRÖMMA TILL 1—3, störta, se STÖRTA TILL, stöta, se STÖTA TILL 3, svärma, se SVÄRMA TILL; stundom svårt att skilja från 2 (se särsk. b). — jfr IN-TILL. — särsk.
a) motsv. I 1 b; särsk. i fråga om anbringande l. placerande o. d. av ngt invid ngt annat, särsk. dels i fråga om förande av sjöfarkost o. d. in till landningsställe (särsk. (o. numera bl.) i förb. med lägga), dels i förb. med sätta, se SÄTTA TILL I 2 (b), 3, 10, II 1; äv. i förb. med koppla, se KOPPLA TILL, närmande sig 11 a α α’; jfr d, 7. Lägg till vid bryggan där. SkeppsgR 1541. Tree andre Skepp .. lende och til vthi samma Hamnen. Schroderus Liv. 569 (1626). Fort, bind svärdet till! Böttiger 3: 267 (c. 1850, 1858). Lägg ditt öra till / och du skall bäfva, om du rätt vill lyssna. Fredin Dikt. 23 (1882).
b) i fråga om (återkommande l. upprepad) förflyttning l. rörelse fram o. åter o. d.; i vissa språkprov närmande sig 2.
α) (numera mindre br.) i uttr. av och till, i sht förr äv. till och av, såväl av som till; jfr 4 c o. AV II 1 anm. 2:o. G1R 16: 143 (1544). I skole frij och wälbeholdne komma så wähl aff som till. Svart G1 5 (1561). Kiöckemestaren som dagl. emellan Stockholm och Carlberg .. måst reesa af och till. HovförtärSthm 1689 A, s. 815. KKD 3: 181 (1710: till och af). Han vandrade af och till i sin sängkammare. Nicander Hesp. 234 (1835). Cannelin 884 (1939).
β) i uttr. till och från (jfr c, 4 c), se FRÅN II 1 b; särsk. dels (i sht om ä. förh.) i uttr. gå till och från (i sht förr äv. sammanskrivet till-och-från), betecknande att ngn ej har sin bostad i anslutning till sin arbetsplats o. d., särsk. att den som är anställd i annans hem (särsk. kvinna) inte bor därstädes, dels mer l. mindre bildl. (jfr d, e), i fråga om abstr. förhållande, särsk. diskussion o. d.: hit och dit (se HIT, adv. 1 c β β’) (jfr 4 c). Ther woro mo(n)ga som gingo til och fråå. Mark. 6: 31 (NT 1526). Nu discurrerades till och från huru rätteligen med hans saak procederas skulle. VDP 1679, s. 148. Man är väl inte mer än menniska för att man är piga eller går till och från i huset. SöndN 1869, s. 120. Östergren (1957: till-och-från). Hon hade .. en städhjälp som gick till och från två dagar i veckan. Gustaf-Janson Kiv. 216 (1971).
c) motsv. I 1 f. Kalla, locka, ropa till sig ngn. Mat. 10: 1 (NT 1526). Obedin til, går otackad ifrå. Grubb 555 (1665). Har iagh låtitt kalla påstmästaren till. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 234 (1697). En ny form av vård där patienterna skulle aktiveras .. genom att .. duka till och från, diska. Cleve Locknät 174 (1981); jfr b β.
d) i fråga om ngns l. ngts möjlighet att förflytta l. förfoga sig l. ngt ngnstädes l. nå l. få tag i ngt (l. ngn) (för att där l. med detta (l. denna) kunna utföra ngt); äv. dels i anv. som motsvarar a, dels i mer l. mindre bildl. anv. (jfr b β, e), i fråga om abstr. förhållande; särsk. i förb. med komma, se KOMMA TILL I 2—4, släppa, se SLÄPPA TILL (1,) 2, förr äv. gå, se GÅ TILL 1 b, c.
e) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr b β, d), i förb. med träda, i fråga om övertagande o. d. av ngt, särsk. ny förfoganderätt l. ställning (se d. o. 7), särsk. maktställning l. ämbete o. d.; i sht förr äv. övergående i 13 a, i fråga om ingående l. bifallande av avtal l. uppgörelse o. d. (förr äv. i förb. med gå). Så komme vij der uthi öffver eens, att Greffvinnan träder till lähnet och dedt framgeent behåller. RP 6: 373 (1636). Effter H. K. Maij:tz död .. äre the icke allenast gångne till then Prageska friden, uthan hafve (osv.). RP 8: 261 (1640). Träda til et förbund. Sahlstedt 622 (1773). Samlingsregeringen träder till i dag. UNT 13 ⁄ 12 1939, s. 4.
2) motsv. I 2; jfr 1 (b). — särsk.
a) i förb. med adverbial som i sig anger riktmärke l. riktning o. d. Sahlberget begynnes Söder till från Juthyllan och Her Stens bottn. UHiärne Berghl. 435 (1687); möjl. ssg. Ljudet kom icke från torpsidan till. Almqvist Grimst. 9 (1839). Kalle kikade neråt postmästarns till. Lindgren MästBlomkv. 82 (1946). — jfr BAK-, FRAM-, NED-, SUNNAN-, UPP-TILL m. fl. — särsk. i uttr. åt ngt till, i riktning åt l. bortemot l. mot ngt. Titta inte åt det hållet till. Där iag icke warit förhindrad med några små resor åt Landet till. VDAkt. 1720, nr 166. Den gråhårige skolvaktmästaren stod på trappan åt gatan till. Rydberg Varia 275 (1886, 1894). Han hade oupphörligen små ärenden åt modeavdelningen till. Siwertz Varuh. 105 (1926).
b) i fråga om vändande av ngt, särsk. kroppsdel, mot ngn l. ngt (så att endast detta blir synligt); särsk. dels i förb. med sätta, se SÄTTA TILL I 4, dels vända (jfr I 2 b). Stiernhielm Fred. 12 (1649, 1668). Såså, ska du vända baken till så fort det är fråga om att dra! Sjödin StHjärt. 13 (1911). (Han) stod med ryggen till, så att ingen .. kunde se hans ansikte. Lagerkvist Bar. 47 (1950).
3) motsv. I 3; särsk. (o. utom ss. led i ssgr numera bl.) i förb. med hålla, se HÅLLA TILL 4; jfr 4 a. Svart G1 134 (1561). I går natt .. war en kar till om natten och hade så när släpt wth läijonet. Ekeblad Bref 1: 140 (1652; rättat efter hskr.). Witnade nu grannen .. at om fisken är til, så får Lars Hansson honom på sina näät. BtFinlH 2: 349 (1670). — jfr IN-, INNAN-, OVAN-, UNDER-, UTAN-TILL m. fl.
4) [sannol. utvecklat ur (1 l.) 3] för att beteckna förefintlighet l. förekomst o. d.
a) ss. partikel i verbförb. bestämd av sättsadverbial, angivande beskaffenhet l. sätt på vilket ngt är beläget l. förhåller sig l. förlöper l. sker o. d.; i fråga om dels rumsligt förhållande (med kvardröjande bet. av 3), dels abstr. förhållande, särsk. med hänsyn till möjlighet till l. förutsättning l. lämplighet för ngt; särsk. (o. numera företrädesvis) i förb. med dels ligga, se LIGGA TILL 2, 3, sitta, se SITTA TILL 1, 2, 3 a, stå, se STÅ TILL I 1, II 1, 6, 9, dels gå, se GÅ TILL 5, 9—11; äv. (utom i slutet numera bl. i vitter l. högre stil) i förb. med vara (jfr b), särsk. dels i komparativ bisats, dels i förb. med predikativt sådan ersättande sättsadverbialet, dels äv. i uttr. vara så l. så till sig (närmande sig l. övergående i 8 c β). G1R 1: 55 (1523). Mädan migh .. icke giffs tilfälle besökia idhra församblingar, och ransaka huru ther weter til vthi them: Bör (osv.). Phrygius Valetpr. B 4 b (1613). Wiger then, som ej är Prest .. straffes med arbete wid Konungens slott eller fäste, i try, eller flera åhr, som brottet är til. GB 2: 12 (Lag 1734). Sådana kunna sorgerna vara till. Blanche FlStadsg. 301 (1847). Hvad lynnet beträffar, så kommer det och går, allt efter som nerverna äro till. Strindberg Hafsb. 203 (1890). Weiss .. bodde mycket bekvämt till i tredje våningen. Lundquist Zola Grus 173 (1892). Handelsman var illa till sig. Koch Timmerd. 69 (1913). — särsk. i uttr. ligga l. vara o. d. nära l. närmare l. närmast till; jfr I 2 e. Du är väl närmast till som arvinge. Topelius Läsn. 7: 9 (1891). Detta danshak låg nära till för honom. Siwertz Tråd. 47 (1957).
b) [jfr 8 a β] i fråga om att ngn l. ngt existerar l. ngt föreligger l. är förhanden o. d.; särsk. ss. partikel i förb. med finnas, se FINNAS TILL, vara (jfr a), förr äv. bli, se BLIVA TILL 1, givas, se GIVA TILL 7, ha, se HAVA TILL; äv. i fråga om dels förefintlighet inom synhåll o. d., i förb. med synas, se SYNAS TILL (närmande sig l. övergående i 13 b α), dels förr oåtgärdad fortvaro o. d., i förb. med stå, se STÅ TILL II 4, 11. G1R 1: 111 (1523). Jag hade aldrig sedt något spöke i hela min lifstid .. och trodde .. knapt, at några sådana gofwos til. Säfström Banquer. U 4 a (1753). Om Gud är till, hvad är han? Fröding Gralst. 46 (1898). — särsk. i förb. med (verbet vara o.) adverbial som anger syfte l. ändamål, särsk. av för inlett led, dels inf.-förb. l. sats inledd av för att, dels prep.-förb. vars rektion anger den l. det som ngt (l. ngn) är avsett (avsedd) för. Svårigheter är till för att övervinnas, till för att man skall övervinna dem. (En av änglarna) fäste isynnerhet min uppmärksamhet .. derföre att hon syntes vara till för alla. Bremer Grann. 1: 101 (1837). Sällskapslifvet, enkom till för att ge menniskor tillfälle till menniskokännedom. Blanche Bild. 4: 82 (1865). Förklaringarna lämnar jag helt åt er. Det är ju sånt polisen är till för. Sjöwall o. Wahlöö Brandb. 104 (1969).
c) (utom i slutet numera bl. ngt vard.) i förb. med (ett med till omedelbart samordnat) av l. (i)från, i fråga om (mer l. mindre regelbundet) ömsevis växlande förhållande där ngt än gäller, än inte gäller l. än föreligger, än inte föreligger l. är än framträdande l. lyckosamt l. i gott skick o. d., än föga framträdande osv. (i vissa språkprov utan bestämd avgränsning från 1 b (α,) β); i sht förr äv. i förb. med verb som anger språklig handling, i fråga om jakande l. tillstyrkande l. eljest positivt resp. nekande l. avböjande l. eljest negativt besked o. d., vanl. i negerat satssammanhang, särsk. i förb. med säga, se SÄGA TILL 5; jfr 7 slutet. — Hur mår du? — Det är litet av och till. Det är tyvärr litet till och från med hans insatser, hans närvaro. Thet gick aff oc til medh Christendomen. OPetri Kr. 46 (c. 1540). (Man) håppes .. een förbättringh i tilvärckningän (av koppar), hälst eemädan grufvan ähr i för aviserande godhe tilståndh, fast åm än understundåm någre åmskifftelsär till åch fråån sigh inkastar. OxBr. 11: 356 (1646). Ty hafuer iagh .. inthz swar antingen af eller till kunnat gifua. VDAkt. 1674, nr 37. Den starka eld, den fria låga, / Han kan ju wäxla til och af. Nordenflycht QT 1746—47, s. 154. Det är litet från och till med ministrarnas besök i Hangö. HangöT 6 ⁄ 1 1983, s. 3. — särsk. (fullt br.) i fråga om tidsligt förhållande, i uttr. av och till, från och till, till och från, då o. då, med jämna mellanrum, allt emellanåt. G1R 1: 81 (c. 1580). Små foglar spela af ock till. Stiernhielm o. Columbus (SVS) 34 (1669). Att åtskilliga förståndiga saker från och till påträffas i Stockholms Posten, är ju ingenting märkligt. Sylwan Kellgren 96 (1912). Floyd Patterson .. kommer att finnas på de olika (hamburger)ställena till och från. SvD 11 ⁄ 12 1974, s. 30.
5) motsv. I 4; särsk. ss. partikel dels i förb. med refl. verb (med det refl. obj. dels framförställt, dels efterställt till), i fråga om att ngn för egen del (mot)tar l. förvärvar l. skaffar sig o. d. ngt (särsk. på bedrägligt l. orättmätigt sätt), dels i förb. med falla, se FALLA TILL 5, komma, se KOMMA TILL I 8, 9, skicka, se SKICKA TILL, slänga, se SLÄNGA TILL 2, sticka, se STICKA TILL I 4, i sht förr äv. stå, se STÅ TILL II 10; äv. i fråga om efterskänkande l. förlåtelse, i förb. med ge, se GIVA TILL 2, 3; jfr 10 c, 13 c, I 10 g α. Lura till sig gården. Ta mod till sig. Lägga sig till med skägg. Jag kastade till henne ett par hundralappar. Mat. 18: 27 (NT 1526). Tesse förschreffne .. (har) synet rå rett mellen Tunglebol och åkerbo kyrkie skog så att ten Qwar som Tungelbo mannen haffuer hafft in på kyrkie skoghen är honom ifrån sagdt och presten till. UpplDomb. 5: 72 (1576). Ingen wälle sigh någhon Frijheet til i Grufwan. PrivBergsbr. 1649, 3: B 4 a. Abrahamsson hade skojat till sig några sjalätter billigt af gårdfarihandlaren. Nycander UngfGaml. 15 (1900). Den kritiken har .. regeringen tagit till sig. GbgP 15 ⁄ 3 1995, s. 34. — särsk.
a) motsv. I 4 b, i förb. med verb som anger språklig handling (o. obj. som anger mottagare o. är framförställt till); utom i slutet numera bl. ss. förled i ssgr. OPetri Tb. 4 (1524). Jagh haffver schrifvitt Evertt Hornn till. OxBr. 5: 23 (1613). Så snart de blefvo varse främmande om sig, ropade de oss till. Eneman Resa 1: 160 (1712). Han kunde icke och behöfde icke fråga någon annan till derom. Biberg 2: 300 (c. 1820). Gå ut att fria / Den unge kungen till. Josephson GRos. 132 (1896). Högberg Utböl. 1: 14 (1912). — särsk. (fullt br.) i förb. med dels huta, se HUTA TILL, dels säga, konstruerat dels med (numera bl. efter till placerat) obj. angivande mottagare l. det som sägs, dels utan obj., se SÄGA TILL 1, 3, 4, 6, 8 (i sht utan obj. som anger mottagare åtminstone delvis med anslutning till 9).
b) i fråga om att ngn skålar med ngn annan, i förb. med dricka, se DRICKA TILL, skåla, se SKÅLA TILL, supa, se SUPA TILL 2.
6) motsv. I 5 d, i det satsadverbiella uttr. till och med (stundom äv. sammanskrivet) (jfr I 5 b, c β, 6 a), förr äv. till med (jfr 11 a γ), se MED, prep. o. adv. II c α, β. Så gåå de till och medh en privat handell under sken aff Lijfflendske statens nödh. AOxenstierna 6: 360 (1631). En gång anmäldes tillochmed .. den outgifna konsthistorien. Strindberg NRik. 68 (1882).
B. i resultativ bet.
7) för att beteckna (helt) stängt l. slutet läge l. igensatt l. övertäckt l. (hårt) sammanpressat tillstånd o. d.; särsk. i fråga om dels stängande l. igensättande av öppning, särsk. dörr l. fönster o. dyl. l. mun l. öga l. öra l. öppning i säck o. dyl. l. i klädesplagg, dels (gradvis hårdare) åtdragande l. åtskruvande av ngt, särsk. dels snörning o. d., dels lock l. skruv l. kran o. d.; vanl. ss. partikel i förb. med tr. verb (särsk. stänga, se STÄNGA TILL) vars obj. anger det som stängs osv.; ofta med kvardröjande bet. av 1 a. Hon murade till den gamla fönstergluggen. Mössan sluter inte till om öronen. Knyta till säcken. Du får ta och knäppa till kavajen. Dra till kranen, skruven, skosnörena bättre. Skruva till locket på burken igen. Man (skall) slå portanar til och bomen före. Neh. 7: 3 (Bib. 1541). (Jag) lägger thet Stycke jagh wil probera .. i kärlet; klämmer thärmedh Locket til igen .. och skrufuer hohlet .. tät till. Stiernhielm Arch. B 4 a (1644). Tå een Disputax fram komma will, / Jagh stoppar honom strax munden till. Brasck FörlSon. E 4 b (1645). Der war en sådan dissonantia att man måste hålla öronen till. VDAkt. 1702, nr 254. Täpper man till boets öppning, så att (hackspetts)modern ej kan komma in, flyger hon till Kristi graf. Wigström Folkd. 2: 172 (1881). Upp .. i automobilen, till med dörrar och säkerhetshakar, hop med regnkragar och kappor, ty det är blott +9°C. TurÅ 1912, s. 1. — särsk. i fråga om slutande (se SLUTA, v.1 I 5 b) av strömkrets o. dyl. l. (delvis med anslutning till 4 c) (sättande av strömbrytare i sådant läge) att ström(källa) är inkopplad. I dagligt tal användes ofta uttrycket ”slå till” och ”slå från” kontakten. Nerén HbAut. 1: 23 (1911). Till, är en strömbrytare, då den är öppen och släpper igenom strömmen. Stenfelt (1920).
8) motsv. I 10.
a) ss. partikel i förb. med (l. förled i sammansatt) intr. verb; jfr b.
α) i verbförb. vars subj. anger ngn l. ngt som undergår förändring o. d.; äv. i motsv. opers. verbförb. (se särsk. slutet, jfr γ); särsk. dels i förb. med frysa, se FRYSA TILL 1, dels i fråga om gott l. lyckat utfall vid odling o. d., i förb. med gå, se GÅ TILL 3, slå, se SLÅ TILL 27, förr äv. stiga, se STIGA TILL 4. — särsk. i förb. med verb som är avlett av (l. samhörigt med) adj., stundom äv. (numera bl. tillf.) sbst., som beskriver det tillstånd som inträder l. uppkommer gm förändring o. d.; jfr b α , c β. Det börjar mulna till. Efterhand ilsknade, surnade hon till alltmer. Hon frisknade till, piggnade till igen. Vanten styvnade till i kylan. De nyktrade till när de fick kaffe. Ned mot sjön är det .. (stenigt o. bergigt), men härtil kommer der en annan jordmon af det, som .. landas til af hafvet. Kalm VgBah. 240 (1746). Manskapet .. sjuknade till, så att knappast hälften till vårtiden kunde taga geväret. MoB 8: XIV (c. 1780). Deras skuggor sträckte ut sig till långa, magra jättar, och så, bäst det var, så fetmade de till och frodades. Nordensvan Figge 6 (1885). Lingonklasarna lyste röda; man kände det höstade till. FrSkog. 6 (1892). Mariebergs spelare syntes slöa till, medan A. I. K. fortfarande bibehöll spänstighet och energi. SvD 1 ⁄ 11 1909, s. 8. Jag tror att du tog hand om pengarna åt mej … när jag fyllnade till. Sjögren TaStjärn. 45 (1957). Ungdomarnas respektlösa syn på möbler behövs så att inte branschen stelnar till. ICAKurir. 1992, nr 10, s. 22.
β) [jfr 4 b] i verbförb. vars subj. anger ngt l. ngn som skapas l. alstras l. uppstår o. d., ss. partikel i förb. med bli, se BLIVA TILL 2, komma, se KOMMA TILL I 5, förr äv. födas, se FÖDAS TILL.
γ) i opers. verbförb. (jfr α), i fråga om resultat av mer l. mindre slumpartat l. gm tillfälligheter åvägabragt händelseförlopp, särsk. i förb. med bära, se BÄRA TILL 3, komma, se KOMMA TILL I 6, II 3, råka, se RÅKA TILL 2.
b) ss. partikel i förb. med (l. förled i sammansatt) tr. verb (äv. abs., stundom svårt att skilja från a).
α) i verbförb. vars obj. anger ngn l. ngt som bringas i (fullbordat) förändrat skick o. d.; särsk. dels i fråga om att ngt bringas i ordnat l. fullgott tillstånd o. dyl. l. oreda o. d., dels i förb. med verb som är avlett av adj. beskrivande det förändrade tillståndet (jfr a α slutet, c β), särsk. jämna, se JÄMNA TILL, platta, se PLATTA TILL, släta, se SLÄTA TILL, snygga, se SNYGGA TILL 1, 2. Det här får du hyfsa till, ordna till. Skrynkla inte till mina kläder. Nu har du allt trasslat till det för dig. Krångla till sitt språk. Hon rufsade till hans hår. G1R 7: 140 (1530). Jöran Gyllenstierne lager fuller skepen till. AOxenstierna 2: 50 (1612). Regien (av skådespelet) hade .. inte brytt sig om att rätta till en så tokig uppenbarelse som kocken. DN(A) 13 ⁄ 3 1921, s. 1. Å, men så de styrt till mitt arma lilla barn! Stiernstedt Ullabella 9 (1922). Man skall inte konstra till saker och ting. Expressen 4 ⁄ 8 1990, s. 4.
β) i verbförb. vars obj. anger ngn l. ngt som skapas l. uppstår l. kommer till stånd gm verbhandlingen; särsk. dels i fråga om färdigställande av mat(rätt) l. dryck o. dyl. l. sömnads- l. hantverksalster o. d., dels i förb. med dels ställa, se STÄLLA TILL I 1 (c, d), 6, dels (ngt vard.) få, särsk. i uttr. få till det, lyckas l. ha framgång (med ngt), åstadkomma ngt (i sitt slag) formfulländat l. perfekt o. d.; äv. i fråga om förordnande till innehavare av ämbete l. uppdrag o. d., i förb. med sätta, se SÄTTA TILL I 1; äv. med objektet ersatt av prep.-förb. inledd av med; jfr 13 b β. Laga till en god efterrätt. Röra till en äggsmet. Blanda till en grogg åt mig. Reda till en måltid. Skära till en moderiktig väst. Snickra till en säng. Fila till ett nytt drev. Hugga till, hyvla till ett träskaft. Hon yxade till en ursäkt i all hast. Ordna till, styra till med ett stort kalas. Rudbeckius KonReg. 224 (1615). At små atrapper skapa til. Lenngren (SVS) 1: 347 (1781). Allt hvad vi hade att klippa till och sy för hennes utstyrsel. Bremer Pres. 320 (1834). Hvarför ska vi nu börja på och klåpa till några utväxter på det här huset? Samzelius Fänr. 23 (1899). Jag skulle väl kunna få till en bok om Sverige själv, om jag orkade sitta still så länge. DN 28 ⁄ 10 1984, s. 29. (Bolaget) Vin & Sprit får inte riktigt till det med sina PR-aktiviteter. SvD 6 ⁄ 3 1996, Näringsliv s. 13.
c) ss. partikel i förb. med (l. förled i sammansatt) refl. verb, i fråga om (medveten l. avsiktlig) egen förändring hos den l. det som anges med verbförbindelsens subj.
α) med till efterställt det refl. pronomenet, särsk. i förb. med göra, se GÖRA TILL 5, muntra, se MUNTRA SIG TILL. Et qwinfolk som giör sig mycket til. Serenius Rr 2 a (1734).
β) med till framförställt det refl. pronomenet; särsk. i fråga om dels att ngt l. ngn av sig själv(t) förändras (o. blir bättre l. mognare o. d.), särsk. i förb. med ligga, se LIGGA TILL SIG, l. stå, se STÅ TILL II 2, dels att ngn medvetet tillägnar sig egenskap o. d., särsk. (i sht vard.) i förb. med verb som är avlett av adj. l. sbst. beskrivande denna egenskap osv. (jfr a α slutet, b α); jfr 4 a. Du skall se att det rättar till sig med tiden. De har töntat till sig betydligt på sistone. Brenner Dikt. 1: 258 (1712). Pojken stramade till sig och stack pilbågen i fickan. Alving Bellm. 168 (1907). Mamsell Lovisa .. både växte till sig och blev umgängsam. Lagerlöf Mårb. 40 (1922). Nu har Sundsvalls GIF tuffat till sig. Expressen 3 ⁄ 8 1973, s. 37. — särsk.
α’) i fråga om återfående av själsförmögenhet l. hälsa o. d., i förb. med komma, se KOMMA TILL I 10, II 4, förr äv. bli, se BLIVA TILL SIG 2.
β’) (vard.) i fråga om känslosvall l. (okontrollerad) upprördhet l. upprymdhet o. d., i uttr. bli l. vara (så l. alldeles) till sig, äv. till sig i trasorna; jfr 13 b γ, BLIVA TILL SIG 1. Widegren (1788). Nu blef Moses till sig i trasorna. Backman Reuter Bræsig 67 (1872). Hon var så till sig över att vara huvudperson .. att hon grät och skrattade varannan gång. Edqvist MannHav. 191 (1967). När han började uppvakta mig blev jag alldeles till mig. Gardell Prärieh. 195 (1987).
9) för att beteckna mer l. mindre momentan (se d. o. 1) hastigt l. tvärt inträdande l. eftertrycklig l. kraftfull verkan o. d.; ss. partikel i förb. med verb, i sht sådant som ensamt inte (entydigt) anger kortvarigt avgränsat skeende; särsk. i förb. med dels bita, se BITA TILL, dra, se DRAGA TILL 3, haja, se HAJA TILL, svida, se SVIDA TILL, dels verb som anger rörelse o. d., särsk. blinka, se BLINKA TILL 2, darra, se DARRA TILL, hoppa, se HOPPA TILL, rycka, se RYCKA TILL 1, 2, 4, rysa, se RYSA TILL, spritta, se SPRITTA TILL; äv. i förb. med (o. ngt vard.) tycka, tänka. Kör till, se KÖRA TILL 2 slutet. Plötsligt vaknade hon till. Rålamb Resa 59 (1658, 1679). Gammelgäddan blängde till och visade tänderna ett tag. Forsslund Djur 176 (1900). Ett stort tidningsblad låg vid dikeskanten och fladdrade plötsligt till. Krusenstjerna Fatt. 1: 391 (1935). Han somnade till, men vaknade strax igen. Moberg Nybygg. 490 (1956). Partistyrelsen (har) inte ens tänkt till själv utan nöjt sig med att citera partiets kvinnoförbund. SvD 24 ⁄ 7 1974, s. 4. Massor av läsare följde i går uppmaningen att ringa och tycka till om systemskiftet. SDS 7 ⁄ 6 1994, s. A8. — särsk.
a) i fråga om slag l. hugg l. stöt l. tryck o. d.; äv. i mer l. mindre bildl. verbförb. betecknande ngt som upplevs ss. l. liknas vid plötsligt l. verkningsfullt slag l. hugg o. d., särsk. att ngn gör slag i saken o. d.; särsk. i förb. med hugga, se HUGGA TILL 1, 2, 4, 5, slå (jfr b β), se SLÅ TILL 1, 2, 4, 5, 12, 14, 24 a, sticka, se STICKA TILL I 1—3, 5, 6, 8, stöta, se STÖTA TILL 1. Wexionius Sinn. 3: C 1 b (1683). Samtalet hindrade emellertid icke Ebbas .. flinka tunga att då och då snärta till någon bekant. Westermarck Stud. 1: 88 (1890). Låt oss nu klämma till och få något gjort. Frölich Lewis Babb. 42 (1923). En gång klippte han till henne. Sjögren TaStjärn. 15 (1957).
b) i fråga om avgivande l. åstadkommande av ljud l. ljus o. d.
α) i verbförb. med sakligt l. opers. subj. Det lyste till, small till i mörkret. Blixt kallas en stor låge .. som .. blänker så hastigt till, at han allenast varar ett ögnableck. Duræus Naturk. 199 (1759). Det blixtrade till i den gamles ögon. Carlén Skuggsp. 1: 14 (1861, 1865). Utan en knapp att trycka på kan det vara nog så svårt att få .. ringklockan att skrälla till. DN 2 ⁄ 12 1984, s. 44.
β) i verbförb. med subj. som betecknar person (l. djur); äv. i förb. med ge l. slå (jfr a) o. obj. (l. av prep. med inledd bestämning) som anger frambragt ljud, se GIVA TILL 5, SLÅ TILL 16; jfr 5 a slutet. Hon hostade till. Hunden skällde till när den fick se mig. Vi ropade till, skrattade till vid åsynen av henne. Hilmer gjorde med .. (hästen) et skutt öfwer en stor bäck, så at alle skreko til, som sågo derpå. Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). ”Milioner raketer?” svor öfversten till i det han steg upp. Blanche Bild. 1: 89 (1863). Han visslade till, när han såg frökens och inte grevens namn under de tre raderna. Siwertz Sel. 2: 90 (1920).
C.
10) motsv. I 14; i sht ss. partikel i förb. med verb; utom i förb. med bjuda, se BJUDA TILL 4, numera företrädesvis i a—f; jfr 11 a α δ’. Thet wil komma ther til medh oss, at som wij troo wor himmelska fadher om gott, så få wij och hielpena til. OPetri 3: 135 (1530). Skall huar och en laga sig till med steen at framkiöra till torgzens sten sättiande. VRP 1647, s. 233. På detta sättet bära de sig till med säden. Eneman Resa 1: 204 (1712). Jag har försökt och försökt att skriva min insändare. Men det vill sej inte te. Delblanc Nattresa 28 (1967). — särsk.
a) i fråga om igångsättande av l. (plötsligt) inträdande l. (omedelbart) förestående handling l. skeende o. d.; särsk. i verbförb. vars obj. utgörs av inf.-förb. betecknande den igångsatta handlingen osv.; särsk. i förb. med ge sig (stundom svårt att skilja från I 14 b β), se GIVA SIG TILL, skola, se SKOLA, v.3 I 18 f, sätta, se SÄTTA TILL II 3, 4, ta (utan bestämd avgränsning från b) (jfr TAGA TILL 2), ta sig, se TAGA SIG TILL, i sht förr äv. bära, se BÄRA TILL 4. Plötsligt tog det till att regna. Saulus toogh til ath föröödha församblinghena. Apg. 8: 3 (NT 1526). Jag tog till att ropa högt som en vansinnig. Wulff Leopardi 83 (1913).
b) i fråga om att ngn (i visst syfte) tar i bruk l. anspråk o. d. ngt (angivet med verbförbindelsens obj.); särsk. i förb. med gripa, se GRIPA TILL 1 c, d, sätta, se SÄTTA TILL I 6 c, ta (jfr a), se TAGA TILL 1; jfr I 1 f γ.
c) i fråga om att ngn ställer till förfogande l. lämnar från sig l. ger bort o. dyl. (o. därigm mister) ngt (l. ngn) (angivet (angiven) med verbförbindelsens obj.) l. att ngt förbrukas l. åtgår; särsk. i förb. med dels släppa, se SLÄPPA TILL 3, sätta, se SÄTTA TILL I 6 b, 7, förr äv. låta, se LÅTA TILL 5, dels gå, se GÅ TILL 7; jfr 5.
d) i fråga om ngts nytta l. gagn l. förmåga o. d.; ofta i negerat satssammanhang; särsk. i förb. med duga, se DUGA TILL. Kempe Krigzpersp. 37 (1664). Eljest är .. (försvaret), som vi skåningar säga, inte till något. SDS 23 ⁄ 3 1914, s. 8. ”Det tjänar ingenting till,” sade hon. Lagerlöf Troll 2: 33 (1921).
e) i fråga om ngts tillräcklighet (för ngt ändamål), i förb. med intr. verb, särsk. hinna, se HINNA TILL 1, räcka, se RÄCKA TILL 3, slå, se SLÅ TILL 28; jfr I 14 a α.
D. i bet. av komplement l. samhörighet o. d.
11) motsv. I 15.
a) motsv. I 15 a.
α) ss. partikel (l. förled i ssgr).
α’) i verbförb. som anger att ngt utökas med ngt annat l. nytt (av samhörigt slag); särsk. i förb. med bygga, se BYGGA TILL, komma, se KOMMA TILL I 7, lägga, se LÄGGA TILL 6, skjuta, se SKJUTA TILL 3 d α, skriva, se SKRIVA TILL 2, sätta, se SÄTTA TILL I 6 a, 9. RA I. 1: 589 (1549). Svar till Jacob Holst, att han .. läthe mure till ett rum mere opå hussedt än som tilförende var. G1R 23: 272 (1552). Och se, så vacker som han blivit, fogade de till med avund. Bergquist Sag. 72 (1925).
β’) i verbförb. som anger att ngt utökas l. blir större gm eget växande, särsk. i förb. med taga, se TAGA TILL 4, växa, se VÄXA TILL.
γ’) i fråga om att ngt är nödvändigt (att tillföra l. bibringa l. uppamma o. d. (för att åstadkomma l. åvägabringa ngt)), i förb. med måste, se MÅSTE, v. 3 b β, skola, se SKOLA, v.3 I 18 g, vilja, se VILJA, v.
δ’) med mer l. mindre tydlig anslutning till 10, i förb. med dels hjälpa, se HJÄLPA TILL, dels göra, se GÖRA TILL 3, 4, särsk. (numera ngt vard.) i uttr. göra varken o. d. till eller från, inte göra någon skillnad l. ha någon betydelse, kvitta lika, i sht förr äv. med personsubj.: inte bidra (med något). G1R 1: 3 (1521). Eij helder hafuer jag .. någenting giordt till eller från i kopparhandelen. OxBr. 11: 646 (1633). — Och om jag talar om det för direktörn? — Det gör väl varken till eller från. Gustaf-Janson Myl. 21 (1965).
β) ss. bestämning till ord l. uttr. (särsk. räkn. l. kvantitativt pron.) som anger ytterligare mängd l. antal (särsk. ytterligare en) varmed ngt som redan förevarit l. föreligger utökas; ofta: ytterligare; i sådant substantiviskt uttr. där det kvantitetsangivande ordet ej utgör huvudord dels placerat sist (efter huvudordet), dels (numera bl. ngt vard.) omedelbart efter det kvantitetsangivande ordet; äv. dels i uttr. (inte o. d.) länge till, dels förr i sådana tidsuttr. som söndag åtta dagar l. (en) vecka (l. två osv. veckor) till, om en vecka (resp. två osv. veckor) på söndag. En gång till. Litet till. Ta en sup till. Ett ord till, och du åker ut! De fick tre barn till. Hon och några till har rest till Kreta. Han kan (inte) hålla på länge till, i flera timmar till. OPetri Tb. 37 (1524). Nestkommende söndagh otte dager till. OxBr. 6: 23 (1627). I dag vecka till skal Prof. Haartman hålla bröllop. Porthan BrCalonius 264 (1796). Det fanns en till skridskogångare ute på isen. Lagerlöf Herrg. 140 (1899). Det kom en sådan torksommar till — och så dog björken! Gellerstedt Glänt. 119 (1909). Den som hade fått fem talenter .. gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. Matt. 25: 16 (Bib. 1999).
γ) ss. (l. i) (sats)adverbial, i fråga om ytterligare omständighet l. faktor l. företeelse o. d. utöver annan omständighet osv.; ofta: dessutom, därutöver, till (i bet. I 15 a) detta; utom när ordet är bestämt av l. sidoordnat med annat led (förr särsk. i uttr. till med (jfr 6), se MED, prep. o. adv. II b) alltid placerat efter det ord l. uttr. som anger den ytterligare omständigheten osv.; utom i α’ o. β’ numera bl. (o. ofta med anslutning till b) i fråga om ngt som fås gratis utöver det vid köp betalda o. d., särsk. i uttr. till på köpet, se KÖP 1 f (äv. bildl., se β’). OPetri Tb. 150 (1527). Her Abraham ähr siuch förr, men nähr han fåår fanen vthi sigh, till, huru troo det skall bliffwa medh honom då. ÅngermDomb. 16 ⁄ 12 1644, fol. 28. Då skall jag välsigna dig till. Andersson Plautus 84 (1901). Köper jag en tandborste får jag en påse schampo till. Hammarlund SamtJord. 61 (1971). — särsk.
β’) i fråga om ngt mer l. mindre anmärkningsvärt l. påfallande (som utgör särskilt försvårande l. förtjänstfull omständighet l. det yttersta skälet till negativ l. positiv värdering o. d.); stundom: ovanpå allt annat, till råga på allt; särsk. dels i uttr. till ändå l. ännu, dels (o. numera bl.) i det bildl. uttr. till på köpet, i sht förr äv. sammanskrivet tillpå köpet, tillpåköpet (jfr KÖP 1 f δ). Jag har vunnit en bil — och till på köpet en riktig drömbil! (Jag) wille .. gerna blifva af med det långa Tyska (ordet) Fruentimmer, som til på köpet bryr oss så mycket med sitt genus neutrum. Sahlstedt CritSaml. 118 (1759). En människa .. som sitter och skvallrar .. och till ändå sätter ihop själf allt möjligt ondt. Vasenius Top. 2: 473 (i handl. fr. 1843). Den stackars Skoliander som rymde ifrån hustru och barn .. och som till ännu gick och sköt lifvet af sig. Lange Luba 60 (1889). Den ständiga närheten till en ung kvinna, på natten till, måste göra ungefär samma verkan på en präst som på en hvar annan man. Söderberg Glas 71 (1905). Bergman DödM 1: 85 (1918: tillpå köpet). Hedberg Bekänna 24 (1947: tillpåköpet).
b) motsv. I 15 b; särsk. i prep.-förb. inledd av med; jfr a γ. Gröth med dricka eller mjölck till. Tegnér SvBild. 302 (i handl. fr. 1693). 1 wit utsydd bröstlap mäd Krage til. Fatab. 1911, s. 80 (1759). Jag talade med (den tyske) bankiren mest på ”idiotiska”, och med gester till förstodo vi hvarandra godt. Molin FrÅdal 320 (1896). Tomater är gott till. Vi 1970, nr 33—34, s. 17.
12) motsv. I 16 (b l. c); särsk. i förb. med höra (jfr I 16 b), se HÖRA TILL 6, förr äv. lyda, se LYDA TILL 2, räkna, se RÄKNA TILL 4.
E.
13) motsv. I 19; ss. partikel i förb. med (l. förled i sammansatt) verb. — särsk.
a) (numera bl. ss. förled i ssgr) motsv. I 19 b; särsk. i förb. med lita, se LITA TILL 2, 3; äv. dels i fråga om bifall l. anbefallande o. d., särsk. i förb. med styrka, se STYRKA TILL 2, dels i fråga om medgivande o. d., särsk. i förb. med ge, se GIVA TILL 4, låta, se LÅTA TILL 4, stå, se STÅ TILL I 2, städja, se STÄDJA TILL 1; jfr 1 e.
b) motsv. I 19 c.
α) i fråga om sinnesförnimmelse; särsk. i förb. med höra (jfr β), se HÖRA TILL 1, 2, se (jfr β), se SE TILL 1, 2, i sht förr äv. lyssna, se LYSSNA TILL 1, förr äv. känna (jfr β, γ), se KÄNNA TILL 3, lyda, se LYDA TILL 1; jfr 4 b.
β) i fråga om uppmärksammande l. erfarande l. utrönande o. d. av l. aktgivande o. d. på ngt, äv. omsorg o. d. om ngt; särsk. i förb. med höra (jfr α), se HÖRA TILL 3—5, märka, se MÄRKA TILL 2, 3, se (jfr α), se SE TILL 2 b, c, 3—6 (särsk. i verbförb. vars obj. utgörs av att-sats l. inf.-förb. betecknande åstadkommet tillstånd l. förhållande o. d., se SE TILL 5 a (övergående i 8 b β)), o. titta, se TITTA TILL, förr äv. förnimma, se FÖRNIMMA TILL, känna (jfr α, γ), se KÄNNA TILL 2.
γ) i fråga om kunskap l. kännedom l. insikt o. d. om ngt; särsk. (o. numera bl.) dels i förb. med känna (jfr α, β), se KÄNNA TILL 1, KÄNNA TILL SIG, dels i uttr. veta till sig, numera bl. i negerat satssammanhang, i fråga om (tillfälligt inträdd) förvirring l. tankeoreda l. omedvetenhet o. d. på grund av upprymdhet l. upprördhet o. dyl. (o. närmande sig 8 c β β’), vanl. med bestämning som utgörs av prep. av o. rektion som anger känslans art. Hon visste inte till sig av glädje. G1R 20: 188 (1549). Emädan han intet weet till sig när han är drucken. VDAkt. 1696, nr 311. Har man takt, så begriper man att rådslående församlingar, om de veta något till sig, egna sitt understöd åt ideerna. ObjGästen 1829, nr 5, s. 4. Ingen kunde ana till, att den sotiga smeden hade .. hamrat ihop det der vackra åkdonet. Jolin MSmith 27 (1847).
c) (†) i fråga om giltighet, särsk. i förb. med gälla, se GÄLLA TILL; i sht i verbförb. med personobj. ofta med anslutning till 5. G1R 3: 171 (1526).
d) i fråga om användande av tid, dels i förb. med bringa, se BRINGA TILL 2, dels (o. numera bl.) ss. förled i ssgn TILL-BRINGA. RP 2: 59 (1631).
III. [utvecklat ur I på samma sätt som ATT, inf.-märke, ur prep. ÅT o. som de betydelsemässigt motsv. orden i västgerm. spr. (t. zu, nl. te, eng. to)] (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) ss. inf.-märke. SalWijsh. 12: 19 (öv. 1536). Man hadde förnummit, att han skulle begiäre till få lååff att läggia krigesfollk i Prysen. OxBr. 11: 545 (1626). Mera sädh kan iagh eij tänkia till föra härifrå. VDAkt. 1667, nr 400. Aldrig lär man sig bättre te känna förmånerna i sit egit land, än sedan man lite koxat omkring uti främmande. Wallenberg (SVS) 1: 259 (1769; uppl. 1998). Dä va riktigt rart te få lite te läsa. Sparre Tattarbl. 8 (1923). — särsk.
a) med tydligt framträdande bet. av avsikt l. ändamål, inledande inf.-förb. som utgör adverbiell bestämning i sats: för att, till att; jfr b o. ATT, inf.-märke I 1 a. KlädkamRSthm 1560 E, s. 35 a. Till Inbärga 1285 las höö (har åtgått) dagz(ver)k(er) 257. GripshR 1604, s. 55. J thet öfrige sökte iag .. (borgmästarens o. rådets) assistence till förmå borgerskapet att oppenbara thet danske förråd och skuldposter, som här i staden kunde finnas. HTSkån. 1: 188 (1658). Thet infall, som Gyllenlöw tenkte till at göra uti Båhus lähn, emedan han reda hade .. posterat sig wid Qwistrumsbro, ther Generalen Aschenberg låg til mota honom. Spegel Dagb. 2 (1680).
b) inledande inf.-förb. som anger det bruk vartill företeelse är avsedd l. ägnad och som utgör attribut till sbst. som betecknar denna företeelse och vanl. motsvarar underförstådd bestämning i inf.-förb. (jfr c): avsedd l. ägnad att; jfr a. Drogh mijn hustru til Vpsala at .. uttaga 8 tunor rogh til så medh. JTBureus i 2Saml. 4: 34 (1604). Et hus twänne wåningar högt, det undre rum til predika uti, det öfre brukas til Segelsömmaren. HC11H 11: 166 (1697).
c) i sats med huvudverb som anger (påbörjat) innehav o. d., särsk. ha, få, l. kännedom (om ngt) o. d., särsk. veta, o. inledande inf.-förb. som har underförstådd bestämning motsv. (det överordnade ledet i) verbets obj. (jfr b) o. som utgör antingen attribut i obj. l. fristående adverbial i satsen; jfr ATT, inf.-märke I 3. När man thessa bodhen holla skal fåår man såå mykit til göra ath tijdhen skal icke reckia til, ath tagha sich noghra andra gerningar före. OPetri 1: 22 (1526). Menighethenn .. suarade, ath de vetta honom jckie thil beskylla, vttan t(het) som ärligheth och gott ähr. TbLödöse 178 (1590). När Bonden intet har / Til plöya, såå, och måå .. / .. Måst han på sidston böria galnas. Stiernhielm Fred. 9 (1649, 1668).
d) inledande inf.-förb. som utgör predikativ bestämning, särsk. till vara, bli, stå; jfr ATT, inf.-märke I 4. Carl IX Rimchr. 56 (c. 1600). Hvar än skepp vore till nåå. AOxenstierna 2: 184 (1614). Någre svåhre saaker .. som bliffva till consulera. OxBr. 8: 500 (1649). Skiämpt i tijda, står wäl til lijda. Grubb 729 (1665).
e) inledande inf.-förb. som utgör bestämning till komma (se KOMMA, v. I 12). Kommer så nu til stå: (talets uppställning). Stiernhielm Arch. F 4 b (1644). Hon kom alla te gråta. Boding Molière Mick. 9 (1741).
Anm. till III. I vissa språkprov (särsk. i a) är till möjl. att uppfatta ss. prep. följd av inf. utan inf.-märke (jfr ATT, inf.-märke I 5 anm., VIII anm. 2:o) o. i så fall att hänföra till I 14 b β.
IV. [eg. prep. med satsformad rektion l. möjl. elliptiskt för till dess att o. d.] (numera i sht vard.) ss. konj.: till dess att (se I 6 c α), tills. G1R 2: 40 (1525). Thet will icke thiena i fattigh mans Hws, / Att man skall soffua till dager är Liws. Aschaneus HwsRegl. 15 (1614). Låt alla stielkarna (på päronen) stå på ända, til de blifwa hel kalla. Oec. 106 (1730). Förgäfves väntade jag honom på torget ända till klockan slagit tolf. Cederborgh OT 4: 24 (1818). SvHandordb. (1966; klandrat). Europaresan får vänta till hetsen har lagt sig. SvD 25 ⁄ 6 1993, Sommar s. 1. — jfr IN-TILL.
Sammansättningar. Anm. 1:o Många av ssgrna med till ss. förled är verb, vilka i allm. alternativt kan konstrueras som sådana liktydiga fria verbförb. med till ss. partikel som behandlats under II ovan. I p. pr. o. p. pf., liksom i avledn., är dock (i huvudsak) endast ssg möjlig. I övrigt har ssgrna i förhållande till motsv. verbförb. vanl. en formellare stilprägel; numera utgör verbförb. ofta det stilistiskt neutrala alternativet också i skriftspråk, o. för flera ssgr föreligger endast l. nästan endast belägg i p. pf. l. ss. vbalsbst. I en del fall har däremot ssg o. motsv. verbförb. utvecklat (något) olika bet. (l. huvudsaklig anv.) utan stilistiska inskränkningar. Jfr på ssgr anm. 2:o, ävensom bort, fram, genom ssgr anm. i resp. artikel.
2:o Flera av de med till sammansatta verben kunde i ä. tid skrivas ss. två ord, o. det kan ibland vara ovisst om ssg verkligen föreligger.
3:o Ssgrna har ofta omedelbara motsvarigheter i d., lt. l. t., vilka endast undantagsvis anföres nedan.
4:o Med till ss. förled föreligger utöver de ssgr som nedan redovisas på sin alfabetiska plats ett stort antal mer l. mindre tillfälliga (o. självförklarande) ssgr, företrädesvis verb. Av dessa är flertalet ännu fullt möjliga (jfr dock anm. 1:o), medan somliga numera är mer l. mindre obrukliga (oftast på grund av efterledens bruklighet över huvud taget); i följande fylliga exemplifiering anförs de dock utan åtskillnad o. endast med angivande av årtal för äldsta belägg inom parentes. (När bara ettdera av p. pf. l. vbalsbst. finns belagt, anges denna form, eljest inf.) Sålunda föreligger
till II 1 t. ex. till-flotta (1697), -flyga (1640), -forsling (1888), -fösa (1780), -ila (1848), -marsch (1760), -resa, sbst. (1773), -rusa (1728), -skeppning (1626), -skrida (1681), -skrota (1839), -skvalpa (1628), -släpa (1727), -språng (1649), -stimma (1845), -stråla (1901), -suga (1883), -transport (1959), -transportera (1967), -vandra (1931), -väg (1835),
till II 2 t. ex. till-dansa (1665), -fläkta (1830), -le (c. 1813), -måtta (1803), -nalkande (1717), -ränna (1629), -skina (1640), -smila (1864), -stråla (c. 1700),
till II 5 (varav många av verben vanl. refl.) t. ex. till-advocera (1898), -anslagen (1686), -assignera (1680), -bemäktiga (1715), -beskedd (c. 1700), -bettla (1771), -börda (1877), -dedicera (1619), -exekvera (1729), -fantisera (1869), -fjäska (1832), -fägna (1762), -fäkta (1831), -förhandla (1664), -förmäta (1680), -förskicka (1626), -gifta (1764), -gråta (1799), -gyckla (1878), -hyra (1757), -kapa, v.1 (v.2 se sp. 1289) (1852), -krafsa (1878), -kriga (1892), -kyta (1737), -leta (1733), -leva (1912), -lisma (1793), -lista (1864), -mångla (1882), -negociera (1685), -nästla (1871), -ockra (1828), -pakta (1712), -parlamentera (1918), -pracka (1726), -prata (1849), -prånga (c. 1630), -rappa (1542), -reva (1644), -roffa (1784), -råna (1931), -rösta (1900), -schackra (1691), -skinna (1683), -skjuva (1635), -skoja (1957), -skåla (1950), -skänka (1613), -slita (1680), -slumpa (1842), -slänga (1934), -smeka (1833), -smita (1798), -smuggla (1771), -snatta (1907), -snika (1794), -snilla (1789), -snugga (1833), -sparka (1905), -spela (1696), -sticka, v.1 (v.2 se sp. 1162) (c. 1755), -stjäla (c. 1655), -svindla (1895), -testamentera (1676), -tigga (1738), -trolla (1873), -trumfa (1845), -tubba (1846), -tvista (1847), -tyda (c. 1700), -tälja, v.1 (v.2 se sp. 1434) (1643), -votera (1846), -välva (1635), -ära (1698) (särsk. till II 5 a t. ex. till-beskylla (1620), -böla (1640), -dundra (1893), -fråga, sbst. (1845), -förkunna (1680), -förmana (1670), -hota (1702), -hunsa (1881), -huttla (1909), -lykta (1634), -mumla (1937), -skrika (1746), -snusa (1827), -spornad (1681), -språka (1733), -telefonera (1895), -telegrafera (1897), -väsa (1818), -åtvarna (1680)),
till II 7 t. ex. till-balkad (1909), -bromsa (1882), -bulta (c. 1778), -bålverka (c. 1640), -förseglad (1810), -gallrad (1847), -gipsad (1902), -grodd (1714), -gärda (1760), -hartsa (1839), -haspa (1790), -häkta (1640), -kila (1807), -klamra (1823), -klema (1578), -knappa (1791), -lacka (1847), -limma (1640), -linda (1865), -lutera (1741), -mylla (1833), -nypa (c. 1865), -nåda (1773), -picka (1765), -plugga (1868), -påla (1792), -ramma (1840), -rasad (1878), -rostad (1824), -samsa (1872), -sanda (1893), -skalka (1801), -skotta, v.1 (v.2 se sp. 1353) (1899), -skovlad (1877), -smälla (1750), -snarad (1881), -snöa (1852), -sopa (1886), -stocka (1711), -stybba (1872), -tråckla (1864), -täta (1852), -yrd (1831) (särsk. till II 7 slutet t. ex. till-läge (1987)),
till II 8 a α l. c t. ex. till-bistrad (1943), -bulnad (1775), -fläsknande (1952), -fyllna (1927), -härskning (1974), -ilsknande (1915), -isad (1910), -kallna (1825), -krympa (1611), -kärvad (1957), -köttad (1796), -ljusnad (1833), -lugnad (1949), -mogna (1784), -mulna (1800), -mörkna (1768), -segnad (1777), -skorpad (1874), -skummad (1801), -smalna (1814), -styvna (1872), -svullna (1784), -svälla (1845), -tjockna (1818),
till II 8 b α t. ex. till-banad (1802), -banka (1910), -bo (1756), -bocka (1898), -bona (1737), -breda (1640), -bökad (1910), -bönhasa (1766), -dold (1810), -falsning (1920), -flätad (1916), -fuskad (1830), -grisad (1906), -gyckla (1794), -hamra (1811), -harva (1751), -joxa (1959), -kamma (1907), -klipp (1915), -klippning (1846), -klutad (1856), -knusa (1915), -knuta (1832), -krokad (1954), -kråtad (1806), -kupning (1748), -kuschad (1933), -kvackla (1848), -mjuka (1817), -måla (1781), -mästrad (1617), -nysta (1640), -nöta (1829), -piskad (1832), -planad (1915), -pryglad (1849), -pucklad (1899), -putsa (1854), -rugga (1874), -räta (1880), -röja (1687), -röka (1793), -siktning (1899), -sintrad (1898), -sjaska (1898), -skrapa (1881), -skräda (1941), -skuggad (1831), -sladda (1777), -sliten (1903), -smutsa (1904), -smärtad (1844), -snitsa (1927), -snodd (1842), -snuskad (1906), -snygga (1793), -snäva (1914), -solka (1883), -sotad (1898), -stuffa (1926), -ståtning (c. 1786), -svenskad (1961), -syfta (1787), -söla (1893), -tjusa (1900), -trasad (1896), -tråkad (1950), -tugga (1734), -tygla (1852), -valsa (1893), -veckla (1640), -vrängd (1883), -vässa (1690), -yrka (1664),
till II 8 b β t. ex. till-bryggd (1808), -hopa (1723), -höftad (1986), -knåpad (1910), -koka (1854), -komponera (1930), -resonerad (1811), -sjuda (1955), -slarvad (1838), -slöjdad (1814), -stucken (1757), -varpad (1838),
till II 9 (a) t. ex. till-klatscha (1906), -klådd (1835), -knuffa (1896), -näpsa (c. 1540), -raspa (1845), -snärta (1939), -tofflad (1707),
till II 10 t. ex. till-bekvämad (1636), -dristelig (1724), -förtänkt (1593), -lovad (1669), -obligera (1646), -syfta (c. 1700), -tvång (1649),
till II 11 a (α α’) t. ex. till-addera (1832), -arrende (1955), -bakad (1556), -föröka (1556), -gravera (1799), -hänge (1640), -kultiverad (1896), -luttra (1570), -måla, v.1 (v.2 se sp. 1310) (1640), -mältad (1581), -mäntad (1567), -plantera (1861), -rita (1901), -spontad (1901), -sticka, v.2 (v.1 se sp. 1161) (1832), -svetsa (1887), -syltad (1555), -sämskad (1546), -sömma (1553), -tappa (1851), -virka (1873), -ympa (1823), -ösa (1635),
till II 12 t. ex. till-bebunden (1621), -begiven (c. 1655) o.
till II 13 t. ex. till-bevilja (1655), -gälla (1622), -tittad (1958).
Spalt T 1113 band 34, 2004