| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TJUSA ɟɯ3sa2, v. -ade, äv. (numera bl. i vitter stil) tjuste; äv. (numera bl. i vissa trakter; i bet. 2 b) KUSA kɯ3sa2, v.2 -ade. (pr. sg. tjus LPetri 4Post. 6 b (1555); -ar Lillienstedt Vitt. 264 (c. 1675) osv.; -er LPetri Wijgd. C 2 b (1538), WoJ (1891). — ipf. -ade Kellgren (SVS) 4: 316 (1783) osv.; -te Rålamb Resa 47 (1658, 1679) osv. — sup. -at Baazius Upp. E 3 a (1629) osv.; -it Gal. 3: 1 (NT 1526), LPetri Wijgd. C 4 a (1538); -t PErici Musæus 1: 213 b (1582) osv. — p. pf. -ad Österling Lärops. 5 (1724) osv.; -at, m. JWollimhaus Ind. E 9 d (1652); -t Palmchron SundhSp. 207 (1642) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ERI, (se avledn.), -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.), -ARINNA (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
1) (†) med besvärjelse(r) o. d. utsätta (ngn l. ngt) för trolldom l. magi, utöva trolldom osv. (på ngn l. ngt). Han tryllar och kiwser thet arma creaturet. LPetri Wijgd. C 2 b (1538). Menniskiorna .. hempnas på trollpackor, som the meena them kwsat haffua. Baazius Upp. E 3 a (1629). Thet är wist, at alle Hedningar wid alla sina widskepelser, signerij och .. kiusande .. hafwa altijd uprepat tre gånger the orden, som (osv.). Lindestolpe SuurbrFr. 8 (1718). Likaledes förstå .. (trollen) att .. kusa folk och fä, att i luften tillskicka dem trollskott eller sjukdom, och på deras sinne och handlingar öfva ond inflytelse. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 19 (1863). Kämpe Träl. 26 (1907). — jfr FÖRTJUSA.
2) [i förbleknad anv. av 1]
a) med blick o. d. behärska l. kontrollera; äv.: betvinga; äv. övergående i bet.: bedöva l. söva l. hypnotisera; äv. dels i p. pf. i adjektivisk anv., dels med saksubj. Kempe Graanen 76 (1675). Så lindra mig dän swåra Sårg åg smärta / Såm kiuser Tungan min mitt i sitt tal. LejonkDr. 254 (1687). Thet hade wäl skedt (att branden spritt sig), om icke en wisz man hade strax kiusat elden. Scherping Cober 2: 45 (1737). Linné GenMorb. 16 (1763; i p. pf.). Vetenskapen at tjusa Ormar, har ifrån uråldriga tider blifvit utöfvad i Italien och Africa. Vet-AH 1778, s. 101. (Sjökaptenens maka) såg nu mot den blånande rymden .. som hade hon med kärlekens längtan velat tjusa hans skepp från de klippor, för hvilka hon fruktade att det blifvit ett rof. Runeberg (SVS) 7: 81 (1836). Det finns ormar som tjusa sitt rof när de fått det i sigte. Börjesson Brödr. 25 (1861). — jfr ORM-TJUSA o. ELDS-TJUSANDE.
b) (numera bl. mera tillf.) förvända l. inverka på (ngn l. ngns sinne(n) l. sinnesorgan (ss. syn l. hörsel o. d.)); äv.: locka i fördärv l. dåra; äv. dels med saksubj., dels utan obj. Hoo haffuer kusit idher athi icke skullen lydha sanningenne? Gal. 3: 1 (NT 1526; Bib. 1917: dårat; Bib. 1999: förhäxat). Fannen har så kiust tin öron, att du witnar orätt emot predikanten. HärnösDP 1693, s. 80. Sjö-röfweriet .. förswarades ur sådana skäl, som ehuru falska och bedrägeliga i sig sjelfwa, likwäl gjorde tilfyllest, at kjusa i så dunkla tider. Botin Hem. 1: 2 (1755). Det gällde för honom att driva ut satan med djävulen och inte låta sig kusas, luras, skrämmas eller övertalas. Höijer RödaFanor 112 (1980). — jfr FÖRTJUSA.
c) locka (o. förleda) (ngn) l. väcka (ngns) begär, charma; äv. speciellare: förföra; äv. närmande sig l. övergående i d; äv. i mer l. mindre bildl. anv.; äv. utan obj. AAAngermannus VtlDan. 593 (1592). Det förbigångna är en vacker Mätress, som öfvergifvit oss .. det tilkommande en Gat-Nymph som kjusar i mörkret och som visas på dörren när hon följt hem. Kellgren (SVS) 5: 267 (1793). Sedan .. (Augustus) tjusat Soldaten genom skänker, Folket genom lifsförråd .. steg han småningom högre, drog åt sig den makt, som tillkom Senaten. Kolmodin TacAnn. 1: 8 (1833). (Han) tjusade en konsthandelsänka, som han gifte sig med. Pauli Ungd. 150 (1925).
d) lustfullt tilltala l. betaga; särsk. gm skönhet l. behag på ett fängslande l. bedårande l. stimulerande sätt påverka (ngn l. ngns sinnen); äv. om ljud (särsk. ton(er) l. musik) l. om ngt som ses l. om ngt som känns vid beröring o. d.: på ett angenämt l. behagligt l. intagande sätt inverka på (ngn l. ngns sinne(n) l. sinnesorgan), trollbinda; äv. dels i p. pr., dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr c. Serenius F 4 a (1734). (Lunden) var beväxt med .. tjusande vackra trädslag. Almqvist VSkr. 5: 48 (1817). Genom öppna fönstret, Föll mitt tjusta öga på en moder, Blomstrande och skön och sjuttonårig. Braun Knut 23 (1847). Sigrid Arnoldson .. tjusar med sina härliga toner skaror af andäktigt lyssnande åhörare. Idun 1890, s. 337. — jfr FÖRTJUSA o. ALL-, SINNES-TJUSANDE. — särsk. (numera föga br.) glädja l. entusiasmera (ngn); i sht ss. p. pf.: berörd l. betagen l. förtjust. Thorild (SVS) 1: 151 (c. 1785). Hvarje blick hans öga skickar, / Lockar tacksamhetens tår; / Rörd och tjust af dessa blickar, / Sjelf den trumpne glädtig går. Bellman (BellmS) 2: 153 (1791). Du dag af saknad .. / Själ af min själ och anda af min anda, / I den jag åter tjuses, åter ler. Börjesson E14Son 52 (1847). Jag är inte någon talare, och jag skulle bli mycket tjusad om min svåger Agamemnon … ville vara .. så innerligt god och hjelpa mig litet i det predikamentet! Hedberg Hel. 27 (1865). Under sommaren stodo i skyltfönstren damer i florstunna silkesjumpers .. medan herrar i vita segelbyxor .. tjusta lyssnade till sången av villiga utombordsmotorer. Siwertz Varuh. 122 (1926).
TJUSA TILL10 4.
1) (†) till 1: gm trolldom locka (ngn l. ngt) till sig. På Mickelsmesso-natten .. är det, som Lappar och Nordlänningar kjusa skogsfoglen till sig. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 441 (1864).
2) till 2 c: (lyckas) charma (ngn); förvrida huvudet på (ngn). Om man inte ä’ så schangtil i syna som du .. så har man dock tjusat till en huspiga i ett grosshandlarhus. Jolin Ber. 5: 144 (1881). I varje fall levde hon så länge att hon hann tjusa till den italienske kommendanten. Hedberg BleknBrud. 222 (1951).
-KRAFT. (i sht i vitter stil) (ngns l. ngts) kraft att tjusa, förtrollande kraft; särsk. i fråga om ngns utstrålning l. personlighet; jfr tjusnings-kraft. Fahlcrantz Schiller Fiesko 146 (1821). Rörande är det att .. läsa hennes veklagan över sin brist på skönhet och tjuskraft. Wittrock EKey 314 (1953). —
-MAKT. (numera mindre br.) (ngns l. ngts) makt att tjusa, förtrollande makt; jfr tjusnings-makt. Atterbom SDikt. 2: 167 (1814). Musikens och skönhetens tjusmakt. Scott Wav. 128 (1855). Han tycktes vara övertygad om sin oemotståndliga tjusmakt över kvinnor. Hedenvind-Eriksson OrB 134 (1924). —
-ORM. (†) om (skaller)orm som anses ha förmåga att med blick kontrollera l. hypnotisera sitt byte; särsk. i jämförelse. Lyceum 2: 214 (1811). Det ligger någonting av tjusorm i blicken, något av den lede frestaren. SvD(B) 13 ⁄ 2 1927, Söndagsbil. s. 5. —
-VILLA. (†) tjusande synvilla l. inbillning, bländverk. Thorild (SVS) 1: 70 (1784). Skulle ej vänskapen äga det gemensamt med kärleken, at den gör alla stånd lika? .. Nej, Herr Pastor! Denna tjusvilla tilhör blott kärleken ensamt. Eurén Kotzebue OkSon. 63 (1794). SDS 2 ⁄ 6 1901, s. 4. —
-ÖGON. (†)
1) ögon med fängslande l. förförisk blick. Maken till hennes svarta silkeshår och hennes svarta tjusögon. Carlén Ensl. 3: 209 (1846).
1) (†) till 1: person som utövar trolldom, häxmästare. IndSvec. E 8 a (1641). Ahlman o. Forsman (1885).
a) till 2 a: ormtjusare; numera bl. i ssgn orm-tjusare. At han icke skal höra kiwsarens röst, beswäriarens then wel beswäria kan. Ps. 58: 6 (Bib. 1541; Bib. 1999: ormtjusaren). Många gånger har det hänt, att tjusare blivit stungna och dödade av sina egna ormar. Hedin Pol 1: 313 (1911).
b) (†) till 2 b: person som gm trollkonster o. d. förvänder synen på ngn, trollkarl. Gycklaren är en kiusare, och wänder med sijn Gerningz behändigheet Synen på åskodaren. Schroderus Comenius 241 (1639). Linc. Mmm 2 b (1640).
c) till 2 c: charmör l. förförare. Oelreich 66 (1755). Vore jag pietist, så skulle jag vara rädd för Strauss värre än för Belzebub själv, ty det är en tjusare. Topelius Dagb. 4: 102 (1839). Det retade väl den vane tjusaren i honom att en kvinna .. hade vägrat att ge vika en enda tum för honom. Thunberg HemBorg 177 (1934). jfr flick-, kvinno-, pig-, tjej-tjusare.
d) [numera nästan bl. med försvagad agentiell innebörd, med mer l. mindre verbal bet.] till 2 d: om ngn l. ngt som gm skönhet l. flärd bedårar; numera bl. ss. förled i ssgn tjusar-kung. Meurman (1847).
Ssgr: tjusar-, äv. tjusare-blick. (numera bl. mera tillf.) till tjusare 2 a: fängslande l. hypnotiserande blick. Hagberg Shaksp. 8: 24 (1849). (Kung Eriks) tjusarblick på en gång förstelnar och tilldrager. Cavallin o. Lysander 2: 113 (1861). Ni ock blef bränd af den der tjusarblicken. Dahlgren Moreto 5 (1873). SAOL (1973).
-förmåga. (numera mindre br.) till tjusare 2 c: tjusningsförmåga. SvT 1852, nr 17, s. 2. Armfelts .. glänsande, yppiga personlighet, utrustad med en ovanlig tjusareförmåga .. har bländat så många. Stavenow G3 100 (1901).
-glans. (†) till tjusare 2 d: glans som bedårar. Men när åldern engång snö på min hjessa strör, / Då kringsväfven, som nu, själen med tjusarglans, / Att den Gamle sin afton / Må till morgon förvandlad se. Atterbom SDikt. 1: 125 (1807).
-konung l. -kung. (om ä. förh.) till tjusare 2 d: ss. smeksam benämning på Gustav III. Crusenstolpe Mor. 4: 3 (1841). Tjusarkungen på sin sockel .. har säkert aldrig varit mer tjusad än denna dag då drottning Elisabeth kom till Sverige. SvD(A) 9 ⁄ 6 1956, s. 8.
-lock. (skämts.) till tjusare 2 c: (speciellt friserad) hårlock som förför. Blomberg Landk. 6 (1922). Den tjusarlock som de unga pojkarna brukade låta falla ner i pannan befanns vara farligt attraktiv. SvD 3 ⁄ 6 1998, s. 13. —
TJUSARINNA, f. (†) om vacker l. behagfull o. förförisk kvinna; jfr tjusare 2 c, tjuserska 2 b. Weste (1807). En Indisk flicka äger i sin växt en vällustig vekhet .. (så) att en främling sällan förmår emotstå dessa tjusarinnor. Palmblad HbGeogr. 1: 83 (1826). Adelsköld Dagsv. 1: 245 (1898). —
TJUSERI, n. verksamheten l. egenskapen att tjusa.
TJUSERSKA, f. kvinna som tjusar.
1) (†) till 1: kvinna som utövar trolldom, häxa. En signerska, kiuserska, trollkona. Linc. Ggg 3 c (1640). Dalin (1854).
2) till 2.
a) ormtjuserska; jfr tjusare 2 a. Dalin (1854). Anna-Therese Eyvindsdottir, dansös och tjuserska, hade varit tvungen att lämna Atlas hemma, hennes afrikanska klippyton hade snuva. Expressen 18 ⁄ 2 1996, s. 26.
b) vacker l. behagfull o. förförisk kvinna; jfr tjusare 2 c o. tjusarinna. Phosph. 1811, s. 7. En beslöjad tjuserska i Teheran lyckades lura besparingarna av 18 ensamma ungkarlar genom att locka dem att fria och sedan försvinna med pengarna till hemgiften. DN 28 ⁄ 8 1995, s. A18. jfr all-, man-tjuserska.
Spalt T 1706 band 34, 2005