| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TVINA tvi3na2, v. -ade (BOlavi 42 a (1578) osv.) ((†) pr. sg. -er Lucidor (SVS) 326 (1673; uppl. 1997; i rim)); förr äv. TVINAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -ING (†, Wikforss 575 (1804: borrttvining), Lundberg HusdjSj. 49 (1868: aftwining)).
(på grund av sjukdom l. brist på näring l. vätska) gradvis bli kraftlös l. förlora sin livskraft, tyna bort, förtvina; i p. pf. äv. i adjektivisk anv.: förtvinad; förr äv. ss. dep.; ofta i mer l. mindre bildl. anv. (Han) sadhe till me(n)niskiona som then twinadhe ha(n)den hadhe, Statt vp och gack her fram. Luk. 6: 8 (NT 1526). När annat alt får lif då tvinas jag och dör. VFörsök 2: 85 (1754). Nyss hotade att tvina jorden. / Ty (vin)rankan stod i sorgedräkt. Tranér Anakr. 195 (1830, 1833). Fåfänga och snikenhet hos regenterna synas hafva varit anledningar till många tvinande städers hela tillvaro. Frey 1850, s. 556. I ett lågt och skugghöljdt hus / vill hoppets blomma tvina. Söderberg Dikt. 107 (1901). En tallstam tål icke mer än 1 à 1 1/2 meter sand förrän han börjar tvina. SvNat. 1923, s. 9. — jfr FÖR-, HÄN-TVINA.
TVINA BORT10 4, förr äv. TVINAS BORT. [fsv. thvina bort] förtvina l. tyna bort. Then orettwise skal thet see / Och twina bort aff hiertans wee. Ps. 1562, s. E 4 a. Mitt Ansikt twinas bortt. Warnmark Sinnew. 4 (1687). Säd få de på Kinnekulle härlig när våta somrar äro .. men i torra år tvinar och trånar alt bårt. Kalm VgBah. 40 (1746). jfr borttvina.
-SJUKA. (tvin- 1704 osv. tvine- 1626–c. 1750) (numera mindre br.) sjukdom l. tillstånd som yttrar sig i svaghet l. kraftlöshet; tvinsot; jfr sjuka, sbst.1 1, 2. Tiderus GrLat. 36 (1626). Åsynen av lik vållar tvinsjuka. Landsm. VIII. 3: 383 (c. 1900). Lindfors SjOdlVäxt. 55 (1927; hos planta). Ovisshet, tvivel och tvinsjuka är det öde, som väntar en tro, som söker leva avskuren från den kristna gemenskapens levande stam. Andræ Herdabr. 113 (1937). Östergren (1964). —
-SOT. (tvin- 1681 osv. tvine- 1538–1762) (numera i sht i skildring av ä. förh.) om sjukdom (särsk. lungsot) l. själsligt tillstånd som orsakar försvagning l. borttynande l. utmärgling; äv. i fråga om växt; äv. bildl.; jfr -sjuka o. atrofi, ftisis, trån-sjuka 1. VarRerV 15 (1538). Effter Baad skal man icke äta något hett, heeta Krydder, Röd- eller Hwijtelöök, ty ther effter kommer almennelig gärna Twijnesoot och Köttsens förswinnelse. IErici Colerus 1: 183 (c. 1645). Ett för mycket torrt läge och mager jordmån förorsaka tvinsot och rödved hos träden. Lundström Trädg. 163 (1852). Lungsot, hektik, tvinsot, tärande sjukdom, lungsjuka, tuberkler m. m. äro hos oss de mest gängse benämningarna för en och samma sjukdom, lungtuberkulos eller lungsot. Nilsson Lungsot 5 (1900). Tidningen (greps) av tvinsot och avsomnade efter att under sitt sista skede ha fört en tvinande tillvaro. Publicistklubb. 360 (1924). jfr ryggmärgs-, strup-tvinsot.
Avledn. (†): tvinsotig, adj. som lider av tvinsot. Kempe Graanen 87 (1675). Sjuklig, affallen och tvinsotig. Porthan BrCalonius 81 (1794).
B (†): TVINE-SJUK, -SJUKA, -SOT, se A.
Spalt T 3292 band 35, 2009