Publicerad 2010   Lämna synpunkter
TYSKA tys3ka2, i bet. 1 f., i bet. 2, 3 r. l. f.; best. -an (G1R 17: 636 (1545) osv.) ((†) -en RA I. 1: 443 (1545), G1R 29: 110 (1559)); pl. (i bet. 1) -or.
Ordformer
(teusk- 1678. tydsk- (th-, -ü-, -dsch-, -dzsk-) c. 1540–1744. tysk- 1525 osv. tösk- 1628. -a 1545 osv. -e, oblik form 1525–1618. -o, nom. c. 1540. -o, oblik form 1547–1742 (: Högtysko))
Etymologi
[fsv. þyþiska, thydska, tyszka m. fl. former; jfr d. tysk, nl. duitsch, fht. diutiscā, mht. diutsch, tiutsch (t. deutsch); till TYSK, adj.]
1) tysk kvinna (l. flicka). En Swensk blijr bunden wid en Tyska, / En Dansk man får till straff en Ryska. CupVen. C 3 b (1669). I den så kallade fabriksaktionen i Berlin grips judar verksamma i krigsviktig industri, i en del fall gifta med tyskor. DN 2 ⁄ 6 1992, s. B12. — jfr PLATT-, SYD-TYSKA.
2) tyskt språk, tyska språket; förr särsk. i inskränktare anv., om högtyska. OPetri Tb. 89 (1525). Jngen .. som thet nyia testamentit vppå tyske seedt haffuer. OPetri 1: 170 (1527). Från tyskan hafva vi fått de mycket allmänna hopläggningspartiklarne eller prefixerne an, be, bi, er. 2SAH 1: Föret. 33 (1801). Småtöser hoppade jämfota av förtjusning över ett AB i tyska. Swensson Willén 7 (1937). — jfr BORÅS-, HALV-, HÖG-, LÅG-, NEDER-, NY-, OND-, PLADDER-, PLATT-, SCHWEIZER-, SKOL-, SLABBER-, SLAMMER-, SYD-TYSKA m. fl.
3) (†) om tyska hoppet; jfr TYSK, adj. b α γ’. AB 26 ⁄ 8 1893, s. 4. NordIdrL 1904, s. 139.
Ssgr (i allm. till 2): A: TYSK-LÄRARE. (tysk- 1941 osv. tyska- 1991 osv.) lärare i (skolämnet) tyska. Jag ogillar framför allt tysklärarnas alltför tidiga och alltför myckna användande av bisatser i översättningsproven redan i realskolan. PedT 1941, s. 67. —
-SPRÅKIG. som tillhör l. avser tyska språket, särsk. dels om person l. folkgrupp o. d.: tysktalande, dels om skrift o. d.: avfattad på tyska. Chiffern .. är till öfvervägande del tyskspråkig, fastän med svenska ord och ändelser inblandade. HBrulin hos AOxenstierna 5: 620 (1915). Hur skall en tyskspråkig regissör och en tyskspråkig dirigent kunna lära en italiensk sångare att ta vara på nyanserna i den svenska texten? SvD(A) 30 ⁄ 1 1965, s. 12. —
-TALANDE, p. adj. (tysk- 1857 osv. tyska- 1988 osv.) som talar tyska; äv. om område l. land o. d.: där tyska talas. I det Danska Riksrådet voro de båda nationaliteterne, år 1856, så representerade, att man .. räknade 53 dansktalande och 27 tysktalande personer. Agardh o. Ljungberg III. 2: 61 (1857). Res i tysktalande bergländer! Beskow Eur. 16 (1937). —
-UNDERVISNING. undervisning i (skolämnet) tyska. TSvLärov. 1940, s. 321.
B: TYSKA-LÄRARE, -TALANDE, se A.

 

Spalt T 3499 band 36, 2010

Webbansvarig