| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VILJA vil3ja2 l. vil3a2, v.1, äv. (numera bl. tillf., vard.) VILLA vil3a2, v.1 vill vil4, ville vil3e2, velat ve3lat2, äv. (numera bl. vard.) viljat vil3jat2 l. vil3at2.
(pr. (sg. o. pl., 1, 2 o. 3 pers.) vel (w-) Visb. 1: 123 (c. 1640), ÖB 43 (1712). vell (w-) TbLödöse 115 (1589), KKD 7: 41 (1703). viil (w-, -ij-, -ll) G1R 1: 217 (1524), OxBr. 11: 96 (1640). vil (w-) G1R 1: 32 (1521), Lenngren (SVS) 2: 213 (1798). vill (u-, w-) G1R 1: 3 (1521) osv. weller BtÅboH I. 13: 235 (1638). wyll BtFinlH 4: 364 (1568). — 2 pers. sg. vilst (w-, -ll-) Stiernhielm Cup. 12 (1649, 1668), Fröding NyttGam. 13 (1897). vilt (u-, w-, -ij-, -ll-, -th, -tt) OPetri 1: 51 (1526), Tessin Skr. 90 (1763). welt Swedberg Dödst. 281 (1711). — 3 pers. sg. vilt TbLödöse 291 (1593).
imper. sg. vilj Atterbom SDikt. 1: 253 (1809, 1837), Linder Regl. 140 (1886). vill Weste (1807) osv.
ipf. (sg. o. pl., 1, 2 o. 3 pers.) vele (w-) OxBr. 8: 117 (1633), MinnSvNH Bih. 1: 241 (1795). velle (w-) BtFinlH 2: 149 (1560), KKD 1: 167 (c. 1710). vilde (w-, -ll-, -dd-, -dh-) G1R 1: 196 (1524), Lucidor (SVS) 76 (1672; uppl. 1997). ville (w-) G1R 1: 27 (1521) osv. wile (u-) HH XXXIII. 1: 176 (1561), Horn Beskr. 53 (c. 1657). wilie (-ll-) Bolinus Dagb. 36 (1668), SvBrIt. 1: 68 (c. 1700). wilthe BtFinlH 2: 33 (1544). — 2 pers. pl. villen (w-) G1R 1: 232 (1524), Forsius Fosz 20 (1621). wilden Mat. 23: 37 (NT 1526). — 3 pers. pl. welo Petreius Beskr. 2: 183 (1614).
sup. velat (w-, -ee-, -eh-, -dh, -th, -tt) Svart G1 145 (1561) osv. velet (w-, -d, -dh, -dt, -th, -tt, -tth) OPetri 1: 27 (1526), AOxenstierna 13: 4 (1635). vellith TbLödöse 248 (1591). vilit OPetri 1: 68 (1526). viljat (w-, -lg-, -li-, -lli-, -llj-, -dt) Brahe Kr. 44 (c. 1585) osv. viljet (w-, -li-, -lli-) Hebr. 10: 5 (NT 1526), HT 1920, s. 106 (1625). villat (w-, -tt) Brahe Kr. 23 (c. 1585), Östergren (1967). villet (w-, -th, -tt) HH XXXIII. 1: 110 (1561), ÄARäfst 115 (1596). väledt (w-, -dh) UrkFinlÖ I. 2: 46 (1597), OxBr. 5: 319 (1625). vället UpplDomb. 2: 77 (1579). weliat Bolinus Dagb. 11 (1666). weliet 2Mack. 2: 16 (Bib. 1541). welit AJGothus ThesArithm. Föret. 4 (1621), VDAkt. 1650, nr 14. wellat (-ä-) VRP 1626, s. 209, HH XVIII. 2: 50 (1688). wilat (-tth) Svart G1 34 (1561), VadstÄTb. 7 (1578). wilet Tegel E14 290 (i handl. fr. 1568).
p. pf. velad Biberg 2: 217 (c. 1820) osv. wiliad (-ll-, -dh, -t) LPetri 3Post. 128 b (1555: welwiliade, pl.), Lucidor (SVS) 269 (1672; uppl. 1997))
vbalsbst. -ANDE (se avledn.); -ARE (†, VDAkt. 1658, nr 103 (: illwiliara, pl.), Östergren (1967)), -ERSKA (†, Almqvist Ekols. 3: 331 (1847: illviljerskor)).
I. ss. självständigt verb.
1) betrakta (ngt) ss. begärligt l. eftersträvansvärt att ha l. få l. uppnå, eftertrakta l. önska (jfr II 6); förr äv.: godta l. ta emot (se a); numera i sht med anslutning till II 1 (i anv. med utelämnad inf.). Om tw hadhe welet offer, hadhe iach jw gifwit thet. OPetri 1: 110 (1526). De allierade vilja antingen fred eller krigets fortfarande. Rosenstein 3: 358 (1788). Hattarne i Sverige kunde väl vilja några förändringar i författningen, men alldeles icke envälde. Malmström Hist. 5: 251 (1877). Det kom en tid när det blev jobbigt hemma. Lena ville förändring. DN 22/7 1991, s. A1. — särsk.
a) (†) (vilja (i bet. II 1)) godta l. ta emot (ngt) (se TAGA EMOT II 2). Medhan .. j läten fara all mijn rådh, och wilien icke mitt straff så scal iach lee åt idhro oferd. SalOrdspr. 1: 25 (öv. 1536). Gudh wil icke tin almosa aff en anars handh. SvOrds. A 8 a (1604). Om ej folket vill mitt regemente, / Det villigt redskap blir i kyrkans hand. Hedberg Dagen 121 (1863).
b) om Gud: ha (ngt) för avsikt l. låta (ngt) ske; äv.: medge l. tillåta; förr äv. utan obj., i sådana uttr. som vill Gud, om Gud vill (se GUD II 1 f); jfr e. G1R 1: 223 (1523). O Alzmecktige ewige barmhertige Gudh .. thu som icke wilt syndares dödh. KOF 1: 321 (1575). Härom schall man (will gudh helssen) .. (i domboken) om sachzens beschaffenheet wijdlyffteligen Jnföra. ÅngermDomb. 3/12 1646, fol. 16. Gud vill mening med Ditt liv! ST(A) 8/11 1955, s. 21.
c) med bisats (särsk. inledd av att) ss. obj.: eftertrakta l. önska; om person l. institution i överordnad l. inflytelserik ställning ibland äv. närmande sig bet.: påbjuda l. befalla. Saa ære wij .. begerendis oc wilie at lincopungx Domkirke .. wntsetie oss. G1R 1: 100 (1523). Her Götstaff (befallde) sitt folk .. lägra sigh widh Sancte Oleffs Cappell, icke wiliandes att the skulle slå till fiendener then dagen. Svart G1 27 (1561). Någre aff thet politiske Ståndet .. (menar) at the wilja thet emillan the Lutherske och Calvinisterne skal ingen Strijdh wara om sielfwe Saken, vthan om blotta Orden. Schroderus Os. 1: 282 (1635). Han ville icke, att träden skulle skugga växterna i köksträdgården. LbFolksk. 193 (1890). Socialstyrelsen vill att vi äter 6–8 skivor bröd om dagen. SvD 28/2 1976, s. 10. Min klassföreståndare vill att du ringer henne i kväll. Berglin DagSeger 121 (2009). — särsk.
α) i ipf. (i konjunktivisk anv.) o. med bisatsens predikat i pluskvamperfekt l. ipf. ind. l. konj. (jfr ATT, konj. 1 b); särsk. (o. numera nästan bl.) i sådana uttr. som jag ville jag vore osv., jag önskar (att) jag var osv. Jagh vilde, at jagh hadde gifuet de fattige 10000 daller, at jagh Lowis D. Geer aldrigh seeth eller kendt hadde. OxBr. 11: 429 (1629). Jag wille ej ni glömde er, mylord, / Och lopp den faran att jag högg igen. Hagberg Shaksp. 2: 317 (1847). Jag är led åt alltsammans, och jag ville jag vore död! Strindberg GVasa 176 (1899). Jag ville att eder hälsa vore fullkomligt god; men en själ sådan som eder kan inte hysas av starka .. lemmar. Wulff Leopardi 189 (1913). (Rektorn) har kanske ett äss i sin blusärm som hon tar fram när universitetsstyrelsen spikar budgeten i september. Jag ville det vore så väl. Sydsv. 17/6 2000, s. C7.
β) om ngt personifierat, ss. tillfällighet l. händelse o. d.; särsk. i sådana uttr. som händelsen l. olyckan l. slumpen ville att osv. (se HÄNDELSE 4 resp. OLYCKA, sbst. 1 d β; jfr SLUMP, sbst.1 2 b). Knorring Cous. 1: 9 (1834). Slumpen ville, att .. (kungen) just i den tiden .. utöfvade en .. energisk handling inom sin norska regering. Hellberg Samtida 2: 78 (1870). En lycklig tillfällighet ville, att vi barn en dag kommo .. tätt förbi den hemlighetsfulla gården. Engelke Småstad 24 (1906).
d) (numera bl. tillf.) med inf.-förb. inledd av att ss. obj. Thå wille wii alle med liff ok macth at näpsza ther wtöffuer. G1R 6: 355 (1529). Sedan tror iagh inthet att han med Bibliotekets bygnader warken kan eller wil att hafva beställa medh. Rudbeck d. ä. Bref 189 (1682). Om regeringen verkligen hade velat att – såsom den sagt – främja tillkomsten av förhandlingar mellan Israel och PLO, kunde den lätt ha gjort detta genom att (osv.). SmålP 31/3 1976, s. 6.
e) (numera bl. mera tillf.) i pass. l. i p. pf., om ngt önskat l. avsiktligt; särsk. i mer l. mindre adjektivisk anv. Omöjligtgörande af sjelfva den moträttliga handlingen, äfven om den skulle viljas. Biberg 1: 17 (c. 1814). Att ingenting kan anses såsom af Gud i egentlig mening veladt, så länge det betraktas såsom lösbrutet ur sammanhanget med den stora verldsplanen. Wikner Lifsfr. 2: 49 (1871). Äktenskapet förhärligas som det velade bandet, från hvilket oändliga etiska värden utgå. 2NF 13: 1497 (1910). Det finns en velad dövhet liksom en velad glömska. Siwertz Förtr. 161 (1945).
f) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; förr äv. i adverbiell anv. (se särsk. β). Dannemän the ther ecke haffue varet viliande eller vållande vdinnan. G1R 5: 52 (1528). Jagh .. moste .. veliendes och ovilliendes fuller vara till fredz medh dett som skeer och inthet skeer. AOxenstierna 5: 603 (1630). Den viljande och handlande menniskan. Klockhoff ESkr. 351 (1865). Gudomens viljande väsen. Söderblom Gudstr. 358 (1914). — jfr ALLS-, ALLT-, EGEN-, ILL-, RÄTT-, SJÄLV-VILJANDE o. FRI-VILJANDES. — särsk.
α) (†) i uttr. viljande väder, om gynnsam vind l. önskat väder; jfr VILJE-VÄDER. Th(ett) skep ligger o[c]h bidh(e)r .. / .. (till dess) th(ett) får sitt willia(n)dhe wedh(e)r. Visb. 1: 69 (1573).
β) (†) i adverbiell anv., liktydigt med: avsiktligt l. uppsåtligt, med vilje; särsk. i sådana uttr. som vetande(s) och viljande(s) (se VETA, v.1 2 j δ slutet), veterligen och viljandes (se VETERLIG II 1). Huilken E. K. M:ts nådige och Christlige tilbudh i så långh tijdt wiliend(es) fördrögt och wppehollet haffuer. HH XXXIII. 1: 148 (1561). En mandråpare, then viliande och med ondt mood slog en student i hiäl. OxBr. 12: 269 (1641). At källardören icke så altid går i lås, antingen viljandes, eller af förseende. VetAH 1743, s. 170. Wallin Rel. 4: 196 (1837). — jfr SJÄLV-VILJANDE.
2) i fråga om att önska ngn l. ngt välgång l. motsatsen; i sht förr äv.: bry sig om l. hålla av (ngn) (se a). särsk.
a) (numera mindre br.) bry sig om l. hålla av (ngn). Mitt folk lyydde intit mi(n)ne röst, och Israel wille mich intit. Psalt. 81: 12 (öv. 1536). (Sv.) Wilja enom .. (eng.) To wish one well, to see one with pleasure. Serenius (1741). Icke lockades Mozart av någon frivolitet! Det var människorna han ville. GHT 1924, nr 65, s. 3. För Aron hade tingen varit slutna innan han träffat henne, världen hade inte velat honom. Tunström Julorat. 27 (1983).
b) önska (ngt) l. ha (ngt) i sinnet; äv. med indirekt personobj.; särsk. (o. numera bl.) med obj. bestående av substantiverat adj. l. adv., i sådana uttr. som vilja (ngn) gott l. ont, vilja ngns väl; jfr c. Wj .. viliom inghom aff hanss fiendhom annad en venskap æra oc dygd. G1R 1: 31 (1521). Hwad jag kan bedyra är at jag will ingen warelse i Naturen ondt. Bellman Lev. (BellmS) 23 (1794). Fy, – hvad du pratar! – Jag vill honom ingenting. Knorring Ståndsp. 1: 35 (1838). Här finnes ej / Bland menskor någon, som af hjertat vill hans väl. Runeberg (SVS) 6: 169 (1863). De allra flesta arbetsgivarna vill bara gott. FaluKurir. 28/11 2012, 2: 2.
c) i sådana uttr. som vilja (ngn) väl, ha goda avsikter (gentemot ngn), önska (ngn) välgång, inte veta hur väl man vill ngn, anstränga sig för att vara ngn till lags, ta mycket väl hand om ngn; äv. i uttr. vilja ngn illa (se ILLA I 2 b); jfr b. Effter at laghen seija at then barnenne beste formyndare som them wel wil. G1R 7: 182 (1530). Låth de gambla råda, när de willia wäl. Grubb 489 (1665). På ett stenkasts håll stodo tvenne tält, hvilkas invånare icke visste hur väl de ville oss. Hedin Transhim. 3: 31 (1912). Folk vill en väl och tar hand om en. KvällsP 22/6 1964, s. 22.
3) i fråga om att ngn har ett specifikt ärende till ngn l. söker ngn med ett särskilt syfte l. intresse, särsk. dels i uttr. vilja något, ha något (speciellt) att framföra l. komma till rätta med, dels i direkt l. indirekt frågesats inledd med vad; äv. med indirekt personobj. Olauus .. hwij kallar tu migh? Nicolaus .. Jagh wil tigh någhot. FormPuerColl. C 8 a (1559). Hade .. (fienden) då något velat migh, så hade han kunnat gåå öffver Donau. OxBr. 8: 517 (1645). Må wäl hin weta, hwad den Karlen wil mig med pappers-Lappen i handen. Modée HåkSmulgr. 92 (1738). Hvad vill ers nåd af mig? Franzén Skald. 1: 367 (1824). Är det något du vill så kom bara och säg till. Wassing Slott. 24 (1960). Säg till Ahlberg att jag finns på mitt rum om han vill någonting. Sjöwall o. Wahlöö Ros. 21 (1965). Vad vill ni oss? frågade jag. Vi är inga studerade karlar som ni. Jersild 50Fräls. 102 (1984). — särsk. i anv. motsv. II 6, med underförstått komma l. dyl. (enl. nutida språkkänsla); särsk. i uttr. vilja åt ngn (med huvudtonen på åt), komma ngn nära l. få tag i ngn, särsk. (o. numera bl.): söka tillfälle att skada l. bekämpa ngn; förr äv. i sådana uttr. som vilja på l. till ngn, vända sig emot l. söka strid med ngn, vilja i färd med ngn (se FÄRD 3 a), vilja ngn i håret (se HÅR, sbst. 3 d α) l. luven (se LUV, sbst.2 2 b). Han förlossar mina siel med fridh ifrå them som til mich wille. Psalt. 55: 19 (öv. 1536). Sij tu stålte, iagh wil til tigh, sägher Herren .. Ty tin dagh är kommen, tinne heemsöknings tijdh. Jer. 50: 31 (Bib. 1541). Begynte så ordkastas. Jacob nappade till en yx, och wille åth Jngemar. VDP 1669, s. 252. En stor Spegel, der med han wille på Rancken. Nordberg C12 1: 62 (1740). Var det någon af sina pigor han ville åt, så frågade han ej om de ville eller inte. Wallengren Mann. 124 (1895). (Lärarna) ville inte åt honom längre, hånade honom inte. Gustaf-Janson LastHäxa 192 (1969).
4) (†) säga l. mena l. påstå (ngt), göra gällande. LPetri Kyrkiost. 75 b (1566). Becanus will att Arken skulle stannat på det Berget som Alexandri Magni Soldater honom till ähra kallat Caucasum. Rudbeck d. ä. Atl. 4: 23 (1702). The meste wilja then (dvs. syndafloden) naturligen wara skedd. Swedenborg RebNat. 3: 309 (1718). En almän sägn wil, at denna gården skolat heta Stenta eller Stensnäs. Hallman Blacksta 36 (1748). Legenden vill .. att den äldsta tempelplanen icke uppgjorts af någon dödlig. Piehl Egypt. 4 (1896).
5) i fråga om att utvecklas l. utfalla (så l. så); i sht (o. numera bl.) refl. (se b).
a) (†) om växt o. d.: utvecklas l. arta sig (väl). Om humlan wil wäl, fordrar hon .. (det tredje året) stänger 16 a 20 fot långa. Serenius EngÅkerm. 237 (1727). Om säden intet allestädes warit så ömnig. Så har doch Trägårdsfruchten welat wäl. Scherping Cober 2: 318 (1737). Brauner Åker 65 (1752).
b) refl.: utfalla l. avlöpa l. utveckla sig (så l. så, särsk. väl l. illa); i sht med opers. det ss. subj.; särsk. i sådana uttr. som det vill sig (så) att (osv.), det faller l. slumpar sig (så) att (osv.), som det vill sig, som det faller l. slumpar sig; förr äv. utan refl. pron., i uttr. det vill väl, det går bra. När han .. nalkades fördäcket, ville det sig, att han kom midt emot den chaira okända. Almqvist Går an 22 (1839). Mycket hade jag önskat att få samspråka med dig munteligen, men det ser icke ut att vilja sig så. Bremer Brev 4: 162 (1861). Pitkänen får ibland till och med sex mark om dagen, när det vill väl. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 24 (1886). De draga i världen kring / och leva som det vill sig. Bergman TrAllt 119 (1931). Vem som helst kan hamna .. (i cellen) om det vill sig illa. Wassing Slott. 127 (1960). — särsk. pregnant, i uttr. (inte) vilja sig, avlöpa väl (resp. illa), (inte) fungera l. ta form som ngn önskar l. förväntar. Resan till Dalarne, som allt mera tyckes – vilja sig. Bremer Brev 2: 273 (1842). Redan vid första ackordet i ouverturen kan man förutsäga: detta vill sig, eller vill sig icke. Norman MusUpps. 94 (1883). Jag kan nämna ett tillfälle, då pokulerandet hade kunnat kostat liv, om det velat sig. Rallarminn. 28 (1949). Det vill sig inte riktigt för vår slalomkung. DN 17/1 1994, s. D1.
II. ss. hjälpverb i förb. med inf. utan att (l. (numera bl. vard.) i förb. med huvudverbet i sup. i st. f. inf. (se särsk. 1 c)); äv. i elliptiska uttr. (med underförstådd inf.; se 6).
1) motsv. I 1 (om person l. ngt personifierat): betrakta ss. eftertraktat att (göra l. uppleva l. få l. ha o. d.); önska; åstunda l. eftersträva l. ha som sin målsättning att; äv.: ha lust att; särsk. i fråga om att föredra ett alternativ framför ett annat; äv. om ngt sakligt (se e); särsk. i sådana uttr. som jag vill l. ville l. skulle vilja se ngn l. ngt (se SE I 3 m), inte vilja veta ngt (se VETA, v.1 2 i β β’), inte vilja veta av ngn l. ngt (se VETA AV slutet β); i ä. språkprov ofta svårt att skilja från 2; jfr 4, 5. Vill ni sitta ute eller inne? Alle the ther wort rike j suerige sökia vilia med thera köpenskatt j venskap, the skula gudj oc oss vel kompne wara. G1R 1: 31 (1521). Iach will heller wacta dörena j mijns gudz hwse. än lenge boo vti the (ogudaktigas) .. hyddom. Psalt. 84: 11 (öv. 1536). Alla wele Herrar wara, ingen wil Säcken bära. Grubb 568 (1665). En tid, då alla villa växa öfver de andra och alla ordningar som äro gambla ikulkastas. HT 1915, s. 262 (1771). Kungen sade sig vilja betänka saken. De Geer Minn. 1: 225 (1892). På morgonen .. ringde Sören och undrade om jag ville komma och äta middag hos honom. Siwertz Tråd. 76 (1957). (Hon) undrar vad en sån rar pojke kan tänkas vilja bli när han blir stor? Jörgensdotter BergDöttrar 440 (2009). — särsk.
a) i förb. med verbet ha; jfr 5 slutet.
α) med sakobj. till ha: önska få l. erhålla l. åtnjuta; äv.: önska se som resultat; särsk. med objektiv predikatsfyllnad l. adverbial; äv. i sådana uttr. som vilja ha ngt gjort (se HAVA, v. 6 c), vilja ha det så l. så (se HAVA, v. 4 a), vilja ha det till det l. det, mena l. påstå att ngt förhåller sig på ett visst sätt (jfr HAVA, v. 6 a γ slutet), inte vilja ha att osv., i fråga om att ngn inte tillåter l. går med på att osv. (förr äv. i icke negerat uttr.; se HAVA, v. 1 k). Han ville ha det till att det inte var hans fel. Jag vill ha det sagt en gång för alla. Troone, ath gudh wil haffuat ath troon icke skal liggia fordold j hiertat. OPetri 2: 154 (1528). Att wij till wår tillkomst willie haffwe .. the wåninger som wij achte wijstes vti alldeles färdige. SthmSlH 1: 193 (1591). Hans östgiötta går vell iagh intet ha. KKD 7: 41 (1703). Jag vill ha det lugnt och tyst kring min person och försöka koncentrera mig på mitt arbete. Expressen 1/3 1991, s. 8. Vi vill inte ha att det blir en småbåtshamn, säger Claes-Göran Jagenroth vid stadsbyggnadsförvaltningen. HbgD 6/4 2011, s. A26.
β) med personobj. till ha; särsk. dels i uttr. vilja ha ngn till ngt, särsk.: önska göra ngn till ngt (jfr HAVA, v. 6 a γ), dels i förb. med bet.: önska att ngn skall vara l. komma l. bege sig ngnstans (jfr HAVA, v. 8 a). 1 häst går af hvar krok till Åbo eller hvart man vill haffva’n. HH XI. 1: 15 (1530). Wele dhe fremmende haffwe någett arbetissfolck, måghe the sielffwe betale them. HH XIII. 1: 29 (1562). Naturen har willat haft honom til Botanicus fast konsten giort honom till präst. Linné Bref I. 2: 33 (1744). Till mur vill man ha mig kring bondens bo / Och till lås för tiggarens säck. Geijer Skald. 7 (1811, 1835). Jag har ej funnit någon, som velat ha mig. Wetterbergh Selln. 208 (1853).
b) i hövlig l. indirekt uppmaning l. begäran formulerad som en frågesats; särsk. dels i ipf. i konjunktivisk anv., dels i förb. med skulle (se SKOLA, v.3 I 12); jfr 2 e. Vill du öppna fönstret? Thet wij .. meth wort elskelige richesens raadt, epter theris eyen begær, samtycte oc beleffuade .. setiandis in til eder, om i och thet samma beleffue wilie. G1R 1: 184 (1524). Om Herr Prof. skrifver till Mag. Winge, ville ej Herr Prof. vara så god och säga honom (osv.). Choræus Bref 25 (1799). Vill du tiga? eller ska jag slå dig i skallen med Violoncellen? Levin Schiller Cab. 8 (1800). Vill Hanna vara snäll och gå till bokhandeln i hörnet och köpa ett exemplar af dr Mårten Luthers lilla katekes. Söderberg Främl. 110 (1903). Skulle du vilja beskriva henne, gärna längd, kroppsstorlek, utseende och kanske vilka kläder hon brukar ha? Wahlberg FrusLiv 102 (2003).
c) (numera bl. vard.) i sup. o. med huvudverbet i sup. utan inf.; jfr a. Om tw hadhe welet hafft offer, hadhe iach .. gifwit thet. OPetri 1: 110 (1526). Iagh hafwer inthet wellat öfwerlastat h. K. R. medh brefwen. HH XVIII. 2: 50 (1688). Sådan skam jag ej har velat haft för pengar. Lannerstierna Äfv. 36 (1790). Jag skulle velat burit henne öfver strömmar, jag skulle velat trotsat tusen dödar. Bondeson Chronsch. 1: 43 (1897). Tyvärr hade han inte den matlust han skulle velat haft. Martinson VägKlockrike 240 (1948).
d) (†) närmande sig l. övergående i bet.: göra en ansats till att l. försöka (se d. o. 4 (a)) (göra ngt). Med .. (en) undsägelse skrift .. mente Konungen i Danmarck at wela reta Sweriges Cronos undersåtare til twist och oenighet emot Konung Eric. Tegel E14 96 (1612). Hwilket mordiska vpsåt .. (Satan) intet hafwer försumat at willa werckstella. Swedberg SabbRo Ödmj. skr. § 27 (1712). Några .. af besättningen som villat simma ha druncnat. CAEhrensvärd Brev 1: 198 (1789). De försmädade och förföljde Honom, och wille många gånger tagit lifwet af Honom. Schartau Und. 13 (1799).
e) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., om ngt sakligt: syfta till l. vara avsedd att (göra l. vara ngt); särsk. i förb. med vara: syfta till l. gälla för l. skola föreställa (att vara det l. det). ”Kungs-leken” .. vill i sinnebild afmåla gullålderns allmänna jemlikhet och broderliga hjertelag. Atterbom Minnest. 1: 141 (1847). Det tredje (porträttet) från vänster är otvifvelaktigt Dante, och det första vill förmodligen vara Petrarca. Wulff Petrarcab. 29 (1905). Berättelsen (torde) väl inom förkunnelsens ram vilja visa Jungfru Marias förmåga att hjälpa sina trogna. Arv 1957, s. 129.
2) († utom i a, b β, δ, f) i temporal (i sht futural) l. därav nära avhängig anv.; särsk. dels liktydigt med: skola (se SKOLA, v.3 I 7) l. komma att (se KOMMA, v. I 12 (c)), dels närmande sig l. bildande en omskrivning av huvudverbet (i det tempus som motsvarar hjälpverbets tempus) (se särsk. b); äv. i hypotetisk anv. (se särsk. d; jfr SKOLA, v.3 I 15); ofta med bibet. av (o. svårt att skilja från) 1, 3; jfr 4, 5. G1R 1: 8 (1521). Then ey will lenge leffue som icke wil sorgh haffue. SvOrds. C 5 b (1604). Kristopfer torstenson låter hälsza fark[iär] med hustru och barn, dät är sant han har inga barn men iag will tala om dän wnga soopen och wlffsparen han har hosz seig. Ekeblad Bref 1: 346 (1654; rättat efter hskr.). I Waggan syns huad Man / En gång wil duga til. Lucidor (SVS) 243 (1672; uppl. 1997). Jag hörer .. at du wil kunna långt mera, än det jag wet at tala om. Borg Luther 2: 436 (1753). Den gode Läsaren med lätthet finna vill, / At den Latin jag anfört hafver / Hör icke mig men Tyska Fältskärn til. Kellgren (SVS) 2: 358 (1793). Märkvärdigt ändå, vad hon ville hålla sig benig och mager den här (suggan), fastän hon åt så duktigt. Sjödin StHjärt. 12 (1911). — särsk.
a) (numera bl. med mer l. mindre klar anslutning till 1, fullt br.) ha för avsikt o. komma att (göra ngt) (jfr f), särsk. ss. uttryck för löfte l. försäkran l. hot (jfr TÄNKA, v. 3); förr särsk. (med subj. i första person pl.), liktydigt med: låt oss (göra det l. det) (se LÅTA I 18 g α). At sedhen konung Cristiernn begynthe fegda in paa suerigis rike oc ville med örlig trengia seg in tiill rikedh. G1R 1: 27 (1521). Iach wil straffa tich. Psalt. 50: 21 (öv. 1536). Göthernar .. äre .. til nästbeliggiande Norla(n)dzfolk .. vtreste, williandes sig the(m) vnderlägaia (sannol. fel för vnderläggia). Tempeus Messenius 89 (1612). Brudhgumen förobligerar sigh .. at wela owägerligen taga sin förb:de Brudh på föreskrefwne termin till ächta. Barckhusen Cotossichin 153 (1669). Jag aldrig mer de orden nämna vill. Atterbom LÖ 1: 213 (1824). Så vilja vi begynna en domaredans, Och domarn är nu sjelf hemma. SvForns. 3: 376 (1842). (Hunden) kommer så nära, som om han ville bitas. Lagerlöf Holg. 2: 177 (1907).
b) med sakligt subj. (jfr d α, f); äv. opers. (se α–δ). Saa at tompten wil tha wa(re) xix alne. OPetri Tb. 70 (1525). Så snartt vädredt vill någorlundhe vare oss medh, skole vij icke tage någon försumelse före. AOxenstierna 2: 1 (1606). Hwarföre Stadens förmögnare Inwånare, så länge deras förråd wille tillåta, .. sökte, at utan betalning, gå .. (soldaterna) til handa. GT 1788, nr 139, s. 2. Hvad du nu berättat mig, vill skingra mitt sista tvifvel. Rydberg Ath. 301 (1859). Barfods verk på min hylla vilja nog upptaga en god del af min sommarledighet. ZTopelius i FoU 21: 202 (1883). — särsk.
α) opers. (jfr β–δ); äv. med subj. bestående av bisats l. inf.-förb., särsk. med det ss. formellt subj. o. bisatsen (särsk. inledd av att) l. inf.-förb. ss. egentligt subj. Ther aff wille fölia ath wor salugheet stodhe j menniskiors werck. OPetri 2: 71 (1528). Wil blifwa möd- och wåndsamt, / Sämia thesse Sinnen hoop. Stiernhielm Fred. 13 (1649, 1668). Emedlertid vil det vara högst angelägit, at I med första skrifver honom .. til. Dahlberg Lefn. 115 (c. 1755). När det vill otura sig så vill det. Agrell Sthm 9 (1892). Så har det varit i alla tider och så vill det förblifva i alla kommande generationer. Nyström DöfstUndUtv. 401 (1908).
β) (fullt br.) opers., i allmän rel.-sats; särsk. i sådana uttr. som kosta vad det kosta vill (se KOSTA, v.2 2 d); jfr 6 h β. ”Vara vem det vara vill” heter det i sången. Finnes .. huar thz finnas will, / Alt thetta skall tu skaffa migh till. Asteropherus 35 (1609; uppl. 1909). Låt oss lofva hvarandra att, hända hvad som hända vill, så skola vi alltid bli lika goda vänner ändå. De Geer Lillie 84 (1880).
γ) i direkt l. indirekt (retorisk) frågesats (särsk. inledd av vad l. hur), ss. uttryck för oro l. osäkerhet; äv. med opers. l. obest. det ss. subj. Huad mon thetta wilia wara? Apg. 2: 12 (NT 1526). Huru ded nu vill gåå, gifuer tijdhen med. AOxenstierna 2: 50 (1612). Ach! Jesu söt, hwad wil här wara? Lybecker 48 (c. 1715). Hwad wille det blifwa, då han en gång finge se sit hopp aldeles förloradt? Ullman Frök. 55 (1780).
δ) (numera bl. med mer l. mindre klar anslutning till 1, fullt br.) i nekande sammanhang, för att beteckna att ngt inte sker l. äger rum; numera bl. om ngt personifierat; äv. opers. När ingen Läkiedom hielpa wil, hwadh sigh tå then siuke haffuer til at trösta. Berchelt PestOrs. H 4 a (1589). Med Greffue Magnus will thett intet myket bättra sigh, och ähra och många andra siuka. Ekeblad Bref 1: 153 (1652; rättat efter hskr.). Osz kom ett mörker an, som aldrig wille dagas. Frese VerldslD 9 (1715, 1726). En gång, då han skodde sina hästar .. ville en sko icke passa, emedan han var för liten. Rääf Ydre 1: 55 (1856). Maskinerna ville inte fungera och leverantören lyckades inte åtgärda problemet. BlekLT 13/4 2010, s. 4.
ε) styrande inf. i passiv form (jfr 3); ngn gg med utelämnat subj. Thesse män haffua the tanckar som wilia illa lychtas. Hes. 11: 2 (Bib. 1541). Straxt lät Kon. Eric tilreda hwad som til Hans .. Faders begrafning och likfärd wille behöfwas. Tegel E14 3 (1612). Här wil wakas, tänckias, grubblas, höras, läsas. Kenorin Runbom 35 (1729). Att Östman .. egt bekantskap med hela herrskapsbygden rundtomkring, så att han kände hvarest kor kunde vilja utlegas (dvs. hyras ut). Almqvist Lad. 15 (1840). I sjelfbekännelsen .. ligger djupare sanning än som vill synas af det sammanhang, hvari orden förekomma. Lysander Almqvist 69 (1878).
c) i sådana uttr. som (för ngns skull) vilja och skola göra och låta, handla l. verka (på uppdrag av ngn l. för ngns räkning) (jfr GÖRA, v.1 IV 1 j, o. LÅTA I 15 a). Hwarfföre [för]bjuder Jagh allom som fför mine skull willja och skola giöra och låtha honom .. qwälie plågha eller offörretta .. widtt mine plicktt och wredhe. G1R 1: 7 (1521). BtHforsH 3: 95 (1676).
d) i hypotetiskt satssammanhang.
α) i huvudsatsen till en villkorsbisats, för att beteckna den tänkta verbhandlingen ss. en förväntad följd under de i sammanhanget mer l. mindre tydligt angivna förutsättningarna; i sht i ipf., mer l. mindre liktydigt med: skulle (se SKOLA, v.3 I 15 a). Om her gaas epter ssaadana stycker ther oss och Swerigis riche kombe tiil skadha och ffördærff Taa wilie wij annarledis wara her wdinnan fförtæncthe. G1R 1: 118 (1523). Om fienden skal lära oss strijdha, så will wårdt kindbeen swijdha. OPetri Kr. 79 (c. 1540). Een Grodha .. tänkte wedh sigh siälff, om hennes rynkiotta hudh bleffuo wäl vpfylt, så wille hon wäl bliffua så stoor som Oxen. Balck Es. 162 (1603). Hade hans Pager intet förklenad mig hos honom, jag wille nu wara en Nederlandisk Præsident. Weise 36 (1697). Såge jag .. en vinst af ditt stora besvär och din möda, / Mindre ville jag då på din oförtrutenhet undra. Runeberg (SVS) 3: 39 (1832). Vore det ej för öfningen i språket, jag ville ej hålla ut (i London). Wallin Bref 266 (1849).
β) i villkorsbisats; jfr SKOLA, v.3 I 15 b β. G1R 1: 232 (1524). Att ther som man ytterligere .. ther vm ranszake wilde, skulle man än icke aldelis finne them så orsake, som en part aff edher .. meene. G1R 16: 190 (1544). Visst är, att, om jag ville välja mig en boningsplats i Norden, jag skulle föredraga .. (Sverige) framför alla andra. Geijer Häfd. 44 (1825).
γ) med Gud l. Jesus ss. subj., i uttr. som innebär en förhoppning l. bön om att Gud osv. skall (låta) utföra det som betecknas av huvudverbet. Herre at tu doch wille höra mijn röst. Psalt. 5: 4 (öv. 1536). Han (dvs. Jesus) wille .. tigh käre Läsare, och oss allom widh godh helse och welmåghe lenge widh macht hålla, och nådhelighen bewara. Berchelt PestOrs. A 6 b (1589). (För oeniga makar) hålles Böön i Församlingen, at Gud wille them omwända, och leeda in på then rätta wägen igen. Kyrkol. 16: 11 (1686).
e) i hövlig l. försynt befallning l. uppmaning till ngn att göra det som betecknas av huvudverbet, särsk. ss. artig omskrivning för: skola (se SKOLA, v.3 I 1 a); särsk. i att-sats, vars huvudsats innehåller verb med bet.: befalla l. be l. förmana; jfr 1 b. Beder Iach eder alle Ati wille wæl göre Och försee Thenne min Cappellan .. med then prebende her Jöns Petri Haffuer Haffth. G1R 1: 1 (1521). Wij befale .. att dhu ransaker om Peninge opbörden der af Finland .. Du wilt .. der om medh flijtt ransake och läth oss wette beskedh, huru myckitt opburidt är. SUFinlH 2: 249 (1606). Herr Rådet wille .. låta upsättja den Fullmagten för Vellingen, som min Gemål skal skrifwa under. HC11H 1: 119 (1685). Eder faderliga högwördighet .. wille icke för små, den ellendass bön! VDAkt. 1723, nr 4. (Jag) förmanar .. eder, att I villen behjerta apostelns ord om troheten såsom det väsentliga krafvet på en Herrens tjenare. Flensburg KyrklT 93 (1893).
f) (fullt br.) ofrivilligt hålla på (se HÅLLA PÅ 4) l. vara nära att; i sht i förb. med verb betecknande fysiologiskt skeende. Basuner och Änglasång .. så liuffligha, at Menniskiorna haffua willet lijka såsom aff glädhie försmechtat. PPGothus Und. A 8 b (1590). När han sågh att wagnen med Aarcken wille stiälpa, stegh han till och tog emot Arcken. Rudbeckius KonReg. 220 (1615). Dett första iag bemödar mig något, tyckes iag strax willia mista Andan. VDAkt. 1704, nr 215. (Hon) strök .. sådana tag på sin fiol att mina örhinnor ville spricka dervid. Bremer Grann. 1: 172 (1837). De sjöng om kärlek och spelade gitarr så vackert att hjärtat ville brista. SvD 21/12 2001, Kultur s. 16.
3) (numera bl. i Finl.) med tanken särskilt riktad på huruvida förutsättningarna för ett visst handlande l. förhållningssätt föreligger, särsk. mer l. mindre liktydigt med: förmå l. kunna (se KUNNA, v.1 II 1, 2) l. vara i stånd att (göra l. utföra ngt); äv. (med sakligt subj.): vara möjlig att, låta sig; särsk. i förb. med en inf. i pass.; ofta med bibet. av (o. svårt att skilja från) 2; jfr 4, 5. Mat. 3: 9 (NT 1526). Huem är wäll som will Afwunds Mans owett wäija, / Äy föddes än til dags så heel fullkommen Man. Lucidor (SVS) 283 (1672; uppl. 1997). Hur vil man komma öfver bäcken? Se hur det strömmar. Björn Paul 20 (1794). Saker som ej bero af förnuftet, de vilja Ej med förnuft behandlas. Adlerbeth HorSat. 65 (1814). Hon .. (var) så kraftlös, att hon knapt ville hållas uppe. Hertzberg Canth Lifsb. 1: 11 (1886). ”Hon ville inte få degen att jäsa” = högsv. ”hon hade svårt att få degen att jäsa”. Pettersson Bergroth Högsv. 36 (1958). — särsk. med huvudverb betecknande (syn)förnimmelse l. tänkande l. önskan (särsk. se, önska), i rel.-sats som bestämmer huvudord med adj. i superl. Det skönaste och fetaste kiött en någonsin wil önska. Serenius EngÅkerm. 225 (1727). Jagtwägarna äro de bästa man will see. Geijerstam Lev. 50 (1753). En snöhwit häst, den skönaste man wille skåda, uppsteg .. (ur floden) på stranden. Afzelius Sag. VIII. 2: 101 (1857).
4) med mer l. mindre försvagad bet. av (o. utan klar avgränsning från) 1–3, ss. modifierande hjälpverb uttryckande försiktighet l. reservation; särsk. dels utgörande en försvagande l. förmildrande omskrivning av huvudverbet, dels i bet.: vara benägen l. böjd att; numera i sht i förb. med huvudverb betecknande dels tänkande l. erinrande l. tyckande (ss. tro, minnas, mena), dels yttrande l. bedyrande, särsk. i sådana uttr. som det vill jag lova, jag vill lova att osv. (se LOVA, v.2 3), tacka vill jag (se TACKA, v.2 d β); förr äv. dels i uttr. vilja veta ngt (se VETA, v.1 2 i γ β’), dels i uttr. ngn vill säga det l. det, ngn säger l. påstår det l. det. Wele en part seia, att när Kong. Cristiern sågh them, skulle han haffua sagt till Her Thure Jenson. Alt haffuer tu Her Thure bedragit migh. Svart G1 166 (1561). Scipio Africanus (blev) om nattetijdh, såsom man wil meena .. ihiälslagen. Schroderus Sleid. 45 (1610). Vill förmodhe, att jagh med same rese blifver förskonet. OxBr. 10: 166 (1613). Arena(n)der will påstå att han intet waret ho(n)o(m) till förtreet ey heller skall nogonsin wara. VDAkt. 1705, nr 47. (Kloster)bröderna .. visade .. Sorgbarn större vördnad än äldre män vilja tillmäta gossar. Rydberg Sing. 82 (1876). Summan stämmer, vill jag tro. Andersson Terentius 4 (1896). Du heter Klas, vill jag minnas. Gustaf-Janson ÖvOnd. 38 (1957). — särsk.
a) (†) för att uttrycka en förmodan: lär l. torde. Will han hafwa kallat sine camerather till witnes att honom .. stoor oskäl påbördas. RARP 6: 115 (1657). I fordna tider vill man (hos hinduerna) hafva haft ej mindre än 16000 tonarter. Bauck 1MusH 2 (1862). Jag har aldrig sett stormfågeln dyka .. Scoresby vill dock ha sett det, fast han uttrycker sig något obestämdt. Quennerstedt StrSkr. 1: 49 (1919).
b) om ngt sakligt; äv. i opers. konstruktion (se β, γ). särsk.
α) (numera mindre br.) ha en benägenhet l. tendens att. Järnet å Ler hopblandas .. här, wela klibba tesamman. Runius (SVS) 2: 10 (1699, 1724). (Bleckkärnan) släpper inte smöret bra, och så vill det bli en bismak. Sjödin StHjärt. 7 (1911). Bucht SprHärnös. 144 (1962).
β) (numera mindre br.) i opers. konstruktion, i fråga om yttrande l. framställan o. d. (jfr γ); särsk. med formellt subj. o. en bisats (särsk. inledd av att) l. inf.-förb. ss. egentligt subj.; jfr 5. Ded vill .. seijas att Commissarierne .. skole hafue afferdatt deres post. AOxenstierna 2: 535 (1622). Den St. Staffan som .. blef dödad i Helsingland, liggiandes begrafwen, som wil säyas, i Norala Sokns Kyrkegård. Dijkman AntEccl. 88 (1678, 1703). Petrus fick tilgifft på sina synder; doch wil thet berettas om honom, at han wid hwarje hanerop skal hafwa gråtit bitterliga. Swedberg Ungd. 88 (1709). Det will påståås, att ingen Underrättelsse om honom kunnat Erhållas. VDAkt. 1715, nr 36. Afzelius Sag. X. 2: 79 (1866).
γ) i fråga om innebörden l. intrycket av ngt, särsk. i sådana uttr. som vilja säga ngt (se SÄGA 18 b), vill säga l. det vill säga (ofta förkortat dvs. l. d.v.s.) (se SÄGA 18 c), vilja betyda ngt, betyda l. skola betyda ngt, det vill synas l. tyckas (som om …), det förefaller l. verkar (som om …). BenzelBr. 115 (1733). Då mannen gråtögd tar / .. Herrn afsides at förnimma, / Hvad slikt betyda vill i en så vådlig timma. Bellman (BellmS) 19: 205 (1793). Nu är det, vill det tyckas, från allmänhetens sida som sådana planer .. skulle komma att emanera. Samtiden 1871, s. 636. Det vill synas, som om fotogenmotorerna alldeles undanträngt bensinmotorerna. PT 1906, nr 187 A, s. 3.
5) med kvardröjande bet. av 1–3, ss. uttryck för att ngt anses lämpligt l. tillbörligt l. erforderligt, särsk.: böra l. skola (se SKOLA, v.3 I 1 e); i förb. med inf. i pass. äv.: behöva (göras l. åtgärdas o. d.); äv. opers.; särsk. (o. numera nästan bl.) i sådana uttr. som vilja sägas (jfr 4 b β) (se SÄGA 1 e α), ville jag säga, borde jag säga, menar jag; i sht förr äv. i uttr. vilja ha ngt (se slutet); förr äv. dels i uttr. vilja vara (till) ngt (se slutet), dels i uttr. vad ville jag säga (se SÄGA 6 k). Therföre wil här icke soffuas och snarckas, vthan waka moste man. LPetri 3Post. 88 a (1555). Will fuller med hårda händer tagas uthi sådanna hårdnackade menniskor. VDAkt. 1694, nr 449. Fönstren, som äro för små och giöra Kyrkian mycket mörck, willia giöras större. VDAkt. 1731, nr 77. Efter han nu ska öfvertaga mitt värdshus, vårt värdshus ville jag säja, så (osv.). Jolin Barnhusb. 197 (1849). Plantan i blomningens tid vill oftare vattnas. AAGrafström 2: 225 (1864). (Bokens innehåll) vill begagnas med urskilning. Torpson Norden 3 (1887). Under hviloperioden vilja somliga växter till och med frysa. Abelin TrInomh. 22 (1904). — särsk. (numera bl. med mer l. mindre klar anslutning till 1) i uttr. vilja ha ngt (jfr 1 a (α)), förr äv. vilja vara (till) ngt, behövas l. erfordras (till) ngt; i sht om ngt sakligt. Her j Rikit .. förorsakes then dyre och swåre tijd opå spannemålen mest ther aff, att effther åkeren will haffwe stor rychtan, gran skötzel, och myckit arbete .. monge .. försmå åkeren. G1R 18: 38 (1546). All ting will haa sin tijdh. Grubb 22 (1665). Til Riketz tarff och tienst, will många händer wara. Brenner Dikt. 2: 44 (1713). Lat oxe vill ha en flitig pådrifvare. Granlund Ordspr. (c. 1880). Trädgårdsiris .. Hithörande former .. vilja ha full sol och torr, kalkrik jord. Laurent–Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 221 (1946).
6) motsv. 1–4, i sht (o. numera bl.) motsv. 1, i elliptiska uttr., med utelämnad l. underförstådd inf. (jfr I 3 slutet); särsk. (ibland svårt att skilja från I (1)) dels med (eg. till den underförstådda infinitiven hörande) pronominellt obj. (särsk. vad) l. med infinitiven (l. annat underförstått satssammanhang) ersatt med det, dels med (eg. till den underförstådda infinitiven hörande) adverbiell bestämning (särsk. så); särsk. i förb. med (o. i motsättning till) verb som kunna l. skola, särsk. i sådana uttr. som det ena du vill, det andra du skall (se SKOLA, v.3 I 17 a α α’), förr äv. i uttr. ngn säger som han vill och icke som han skall (se SKOLA, v.3 I 17 a α β’); särsk. i sådana uttr. som (man må) säga vad man vill (se SÄGA 12 slutet). Gör som du vill! Vill man så kan man. Hon är van att få som hon vill. Ögat vill mer än magen förmår. Om du vill som jag, så (osv.). Han gör inte mer än han vill. Iach fructar ath thå iach kommer, må skee ath iach finner idher icke så som iach wil, och j finnen icke migh som j welen. 2Kor. 12: 20 (NT 1526). Then ena ville så, then andre så. RA I. 3: 37 (1593). Kast vth kroken grijpe om thet will. SvOrds. B 4 a (1604). Uti en tid då alt pack äga en viss autorisation att göra vad de villa. Anckarsvärd Brev 28 (1791). Min kärlek kan jag icke offra dig, / vill det ej ens. Tegnér (TegnS) 4: 48 (1824). Gustaf Adolf gjorde sin fred med Danmark ej såsom han ville, utan såsom han kunde. Geijer SvFolkH 3: 94 (1836). Bajesid visste, vad han ville. Grimberg VärldH 7: 204 (1936). Den som ville kunde .. läsa själv i lugn och ro. Jonasson Hundraår. 241 (2009). — särsk.
Anm. till 6. Flera av de hithörande uttrycken utgör l. motsvarar elliptiska bildningar till särsk. förb. av ett verb i inf. styrt av vilja o. ett adv. l. en adverbiellt använd prep., med huvudtonen på adverbet l. prepositionen, o. har i sådana fall en motsv. accentuering, t. ex. vilja av10 4, vilja fram10 4, vilja till10 4, vilja upp10 4, vilja ut10 4, vilja vid10 4 (se a, d, f); jfr äv. I 3 slutet.
a) med underförstått rörelseverb; särsk. i förb. med rumsadverbial angivande riktning l. mål o. d.; särsk.
α) vilja ta sig l. komma (till l. från en plats); ämna sig (ngnstans); förr äv. (motsv. 2): vara på väg (till l. från en plats), äv. om sak. The lypsche herrer the vele ingelunde heden för æn (osv.). G1R 1: 115 (1523). Så er det graffvit 3 alna bret dijcke emelom Axseberg hammar och siön Lången, så man kan see, huartåt vatnet vijll. OxBr. 11: 96 (1640). Midlertjd hafwa åtskillige caprer .. tagit bort några skutor, som wille från Lijflandh til Stockholm. Spegel Dagb. 14 (1680). Han frågade osz med en sträng röst, utur hwad Land wij wore, och hwart wij wille? Ehrenadler Tel. 29 (1723). Då förstod jag, att .. (grönsiskan) wille ut i den fria luften. Topelius Lb. 1: 39 (1860). Jag ville av båten så fort som möjligt. GbgP 13/3 1994, s. 14.
β) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk.: vilja komma (ngnstans l. i viss riktning); i sht förr äv.: leda l. föra l. vara på väg (ngnstans); äv. i fråga om att lämna ifrån sig ngt, särsk. i sådana uttr. som (inte) vilja ut med (pengar); förr äv. i uttr. vilja stort ut (se STOR, adj. I 5 l ϑ). G1R 10: 120 (1535). Ifrån den dagen märkte .. (friaren) wäl, hwart thet wile. Horn Beskr. 53 (c. 1657). Gumman ville intet ut med sin ålagda taxering. Dahlberg Lefn. 19 (c. 1755). Att personer som vilja åt samma håll verka med samlade krafter. Samtiden 1872, s. 349. Allt gör intryck af en stat i sin begynnelse, men en stat som ville framåt. Hallström Skepn. 281 (1910). Pengar är ett problem för de unga tennisspelarna som vill upp. DN 21/4 1992, s. D4. — särsk.
α’) i förb. med prep.-uttr. inlett av till (jfr f): vilja komma till l. sträva efter, förr äv. opers. (motsv. 2): vara på väg mot; förr äv. dels övergående i bet.: vara villig till l. gå med på (jfr β’), dels (om ngt sakligt): duga l. förslå till. Wilie(n) är wel godh, me(n) cropsens skröpeligheet will icke ther till. GlMat. 26: 41 (NT 1526). Erchebispen wille til ingen förlijkning. OPetri Kr. 260 (c. 1540). Ther .. (bönderna) icke haffwe weledt till, vthan haffwe swaredt att högz:te Kong:e M:tt haffuer .. giffwett them frij, att the ingen städz draghe skulle. HH XIII. 1: 148 (1564). Så at alt lät sigh wäl ansee på Kongl. M:tz sijda, hwad thet tå wille til fridz eller krijgh. Widekindi KrijgH 651 (1671). Mamsell Bremer var icke nöjd med sig sjelf .. hon ville till någonting högt .. någonting ingripande. Sturzen–Becker 1: 110 (1845, 1861).
β’) (†) i uttr. vilja på ngt l. vilja därpå, gå med på l. vara villig till ngt (jfr α’); särsk. med obj. bestående av att-sats; äv. (motsv. 2): vara på väg (att göra ngt). Gr. Piper will eij på at gifwa Lisenheim låf til Surbrunnen. Hermelin BrBarck 5 (1702). Underligt är det, at man wil så nödigt på det, som likwäl är oss det nyttigaste. Linné Diet. 2: 3 (c. 1750). Hans Maj:ts vilja var, att folket skulle taxeras; men jag ville ej derpå. Crusenstolpe Tess. 5: 97 (1849). Så kom det sig, att .. (hushållerskan) ville på att traktera trollkärringen .. när prästen kom ned i köket. Landsm. VIII. 3: 324 (c. 1900).
γ’) i uttr. vilja åt ngt, vilja komma åt ngt (se KOMMA ÅT 2); särsk. dels: vilja tillägna sig ngt, dels: vilja fånga (o. förmedla ett intryck av) ngt. (Han) hugger i wägger och dörar, så at alt huussfolket måste stocka sig in om lyckta dörer, men sedan han wille åt fönsteren, måste de vth at hindra. VDAkt. 1677, nr 8. En man, som, skröplig, elak, hård, / .. förtärd af penningsjuka, / Vill åt den skönas hand, att hennes gull få sluka. Remmer Theat. 1: 50 (1812, 1814). Jag har kallat detta opus En bok till, emedan jag för åtskilliga år sedan .. utgaf En bok, hvilken titel man då fann originell, och det är ju originaliteten man vill åt. Engström 2Bok Föret. 1 (1909). (Vargen) ville åt hundmaten i skålen. DN 29/6 1984, s. A6.
δ’) i fråga om resonemang l. yttrande o. d., särsk. i uttr. (inte veta l. förstå) vart ngn vill (hän), (inte veta l. förstå) vad ngn vill komma fram till; äv. i sådana uttr. som vilja fram med ngt, vilja säga l. avslöja ngt, vilja ut med ngt (se UT, adv. 6 a α). Thetta sägher iach aleena för then skul ath j seen huart all Euangelia wilia. OPetri 2: 309 (1528). Ej heller wilia de fram medh sanningen. Rudbeck d. ä. Bref 117 (1675). Hwart wil karlen hän? hwad menar han? Serenius C 1 a (1734). Läsaren förstår inte alltid vart författaren vill hän, och det förefaller emellanåt som om han inte visste det själv heller. OoB 1928, s. 544.
ε’) (†) i uttr. vilja fort, utvecklas väl, trivas; särsk. om växt l. djur; äv. i uttr. det vill ej fort (för ngn l. med ngt), det går inte bra (för ngn l. med ngt); jfr KOMMA FORT I 2 a, b. HC11H 8: 141 (1682). Antingen man försöker med de hwita, grå, gröna eller swarta (ärtorna), så blir man warse, att de wela icke särdeles fort i den Åkerjorden. SmålHembygdsb. 4: 31 (1749). Af .. snille .. hade jag ej mycket, och därföre har det ej welat rätt fort för mig i Skaldekonsten. Hof Självbiogr. 31 (c. 1768). I allmänhet ville det ej fort med denna handel. Porthan 5: 413 (1799). Schulthess (1885).
ζ’) om ngt sakligt, i uttr. vilja fram, (pocka på att) komma fram. När man skal tagha til at bruka .. (lagbuden), begiffua sigh strax så mong hinder, at thet icke gerna wil fram som Laghen kräffuer. FörsprBib. a 2 b (1541). Nu kistan öppnas, på Riddarns befäl: / Så stridt vilja tårarna fram! Atterbom SDikt. 2: 231 (1815, 1838).
b) [jfr I 4] i sådana uttr. som om ngn (så) vill, för att beteckna att ett (i den överordnade satsen angivet) uttryck l. uttalande används med visst förbehåll, ss. möjligtvis riktigare l. tydligare l. mer överensstämmande med ngns mening; särsk.: om ngn kan l. får säga l. uttrycka sig så. (Teaterpjäserna) äro blott esquisserade taflor af en statshvälfning, utförde, om man så vill, med en viss sammanhållning af händelserna. AB 16/2 1831, s. 3. (Faunan har) blifvit en bok för hvarje vetgirig naturvän, om man vill, ett nationalverk. Quennerstedt StrSkr. 1: 71 (1884, 1919). Jag är realist, till och med naturalist om du vill. Lo–Johansson Förf. 40 (1957).
c) i sådana uttr. som vare sig l. om ngn vill eller ej. Hwar i nu icke wele medh godwiligheet komma till Konungen, så skole i nu göradt ehuad i wele eller ey. Svart G1 5 (1561). Han måste antingen han wil eller ej. Serenius Ppp 1 a (1734). Båtarna skola ut, om de villa eller ej. TörngrenMål. 151 (1801). Många av huvudstadens ungdomar kan se fram emot en sommar i lättjans tecken – vare sig de vill eller inte. DN 29/5 1993, s. 2. Vare sig vi vill eller ej så nalkas mörkare och kallare tider. KvällsP 10/9 2015, Hem s. 2.
d) (numera bl. tillf.) i uttr. vilja vid ngn l. ngt, vilja vidkännas (se d. o. 2 b) l. ha att göra med ngn l. ngt; i sht i förb. med negation. Ingen vil gärna vidt stort arbete. RA I. 1: 484 (1546). Jag vill inte vid Er nystafning, jag vill inte underkasta mig obehaget att vid min ålder sätta mig på skolbänken igen för att lära mig skrifva svenska. Lundell Rättstafn. 73 (1886). Hon får gå till helvete, om hon vill. Jag vill inte vid henne. Wägner Silv. 192 (1924).
e) med underförstått göra l. dyl.; särsk. i direkt l. indirekt frågesats, i förb. med prep. med, i sådana uttr. som vilja ngt med ngt (l. ngn), önska göra l. åstadkomma ngt med ngt (l. ngn) (äv. (numera bl. tillf.) i uttr. hur vill ngn med det l. det); äv. bildl., med sakligt subj., i uttr. vad vill ngt med det l. det, vad har ngt med det l. det att göra. 1Mos. 33: 8 (Bib. 1541). Huadh will tu mz min broders spiuth / Och boga, som tu bäär här uth? Asteropherus 47 (1609; uppl. 1909). Frågades huru han wille med gården ähn widare. VDP 1681, s. 303. Rätt braf, min Skald! jag icke nekar, / Den teckningen (av en ek) var lycklig nog; / Men säg, hvad vilja dina Ekar / Med salig menniskjan som dog? Kellgren (SVS) 2: 293 (1788). Kära vän, vad vill du med ditt liv? Olofsson Möte 24 (1966).
f) i förb. med prep. till (jfr a β α’): behövas l. fordras; vara nödvändig; särsk. i förb. med adverbiellt prep.-uttr., angivande det för vilket behov l. krav föreligger; i sht opers.; särsk. i uttr. det (i sht förr äv. där) vill (inte) mycket till ((för) att l. om osv.); jfr TILL II 11 a α γ′. Her vil inthet skempt tiil, wij moste haffua folck j Landet. G1R 9: 327 (1534). Fremmed folck, till hvilkes verffning vill tijdh och penningar. AOxenstierna 2: 68 (1612). Dher wil meer til en Dantz, än ett paar nyia Skoor. Grubb 524 (1665). Jag ligger .. diupt i synden, och jag märker wäl, at det wil stor upmärksamhet och besynnerlig alfwar til, om jag skal kunna derifrån blifwa lös. Hoffmann Förnöjs. 42 (1752). Strapatser, som det ville den vane resenärens hela energi och motståndskraft till att öfvervinna. SDS 1899, nr 582, s. 2. Helt enkelt utmärkt är underbefälsafdelningen; och det vill till, ty de skola på 45 dagar inlära lika mycket som en stamrekryt på 100. SDS 1900, nr 293, s. 2. Det vill mycket till att riva upp ett nämndbeslut som en enig allians har fattat. SmålP 3/4 2010, s. A10. — särsk.
α) (†) i sådana uttr. som det vill konst till ngt, det behövs skicklighet l. klokhet till ngt, ngn gg äv. utan prep. till, i uttr. (det) vill en konst att (osv.), det behövs skicklighet l. klokhet för att (osv.). Däd wil konst til at weta. Columbus Ordesk. 44 (1678; uppl. 1963). Fadrens sinne och Sonens äro så twärt emot hwarannan, at der wil Konst til at winna bägges förtroende. Lagerström Molière Gir. 8 (1731). Ännu vill en konst att nyttigt vara god. Bergklint Vitt. 62 (1774).
β) med att-sats ss. egentligt subj. Det vill till att öfriga poster uti den utländska betalningsbalansen skola luta starkt till vår fördel, för att (osv.). StatsvT 1900, s. 197. Matpausen är tjugofyra minuter lång; så det vill till .. att man inte har med sig mat som det tar för lång tid att värma. Lundberg Yarden 102 (2009).
γ) i pregnant anv., i uttr. det vill till (att l. om osv.), det krävs mycket (för att resp. om osv.), äv.: det är tveksamt (om osv.). (Sv.) det vill till, om han hinner .. (eng.) it is a question if he shall have time. Björkman (1889). Belamrat .. som härbret vanligen är, har det verkligen velat till även för den intresserade resenären att uppspåra det. Fatab. 1931, s. 131. Det vill till om någon som inte har Göran Perssons styrka skall kunna bli statsminister annat än till namnet så länge Persson är finansminister. SvD 2/9 1995, s. 2.
g) i sådana uttr. som inte mer än det vill, med knapp marginal, nätt o. jämnt. Det är icke mer än det vill att det bär sig nu. De Geer Hjertkl. 170 (1841). Han hann till kyrkan .. Men det var inte mer än det ville. Expressen 5/6 1999, s. 30.
h) i allmän rel.-sats o. d., för att uttrycka generell giltighet; i sht opers.; särsk. i sådana uttr. som hur l. som det vill, hur som helst. Det får vara hur det vill med den saken. (Han) badh .. blåsa vp huadh wädher ther wille, förvtan icke thz som wille bära til Sueriges. Svart G1 135 (1561). Komme ther hoo som wil, han weet them möta med alfwar. Stiernhielm Herc. 199 (1648, 1668). Om husbonden nu genast vill släppa mig ur tjensten, får det bli som det vill med årslönen. Rydberg Frib. 95 (1857). ”Nej, det får gå, hur det vill,” sade han och höll in hästen, ”men jag kan inte lämna henne ensam med gråbenen.” Lagerlöf Holg. 2: 395 (1907). — särsk.
α) i sådana uttr. som (vara) så l. hur sådan l. sådan (som) ngn vill, (vara) hur sådan l. sådan som helst. Det kan regna så mycket det vill. The komma så tilrustadhe och mechtighe som the wilia, så skola the likwel om kull huggne warda. Nah. 1: 12 (Bib. 1541). Det må frysa så starckt, som det någonsin wil. UHiärne 2Anl. 74 (1702). Ega huru mycket foder man wil, så är man dock osäker om Creaturens mögeliga framförande. Brauner Bosk. 16 (1756). Den herrn må vara hur förnäm han vill; ett sådant bråk med mat, klädsel .. och tusen anordningar. Almqvist DrJ 338 (1834).
β) [utgående från 2 b β] med utelämnad inf., i sådana uttr. som kosta vad det vill (jfr KOSTA, v.2 2 d), i sht förr äv. hända vad som vill, oaktat vad som händer, vad som än händer. Præsidenten Rolamb hade sig föresatt att .. (böckerna) inropa, de måtte .. kosta hvad de ville. BenzelBr. 252 (1737). Vare hvem du vil, til födsel, stånd och lära. Bellman (BellmS) 19: 148 (1793). Hända hvad som ville. Bremer TecknHvard. 1: 162 (1828). Till slut beslöt jag att göra uppror, kosta vad det ville. Österling MinnV 50 (1967).
i) i uttr. vinna som ngn vill, särsk.: vinna överlägset. För pukor och trumpeter gick hon upp i finalen och vann som hon ville. Hammar Wodehouse AllTidWodehouse 185 (1950).
Spalt V 1072 band 37, 2017