Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VIOLETT vi1ålät4 l. vi1ω-, adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(fiolet (ff-) 1560–1814 (: Fioletfärgad). fiolett (-ette, -etth) 1560–1853. fiolidt 1563. fiolät c. 1750–1784. fiolätt 1759. violet (w-) 1636–1809. violett (-ette) 1631 osv.)
Etymologi
[jfr d., eng. violet; av fr. violette, av ffr. violete, adjektivering av VIOLETT, sbst.]
som har den lila färgnyans som är karakteristisk för viol, violfärgad; som (helt l. delvis) har den färg l. färgnyans som ligger innerst i ett spektrum av vitt ljus; jfr GREDELIN, LILA. KlädkamRSthm 1560, s. 12 a. Fiolet silke. KlädkamRSthm 1675, s. 346 b. Örten (Plumbago europaea används till) att färga violet på Ull. Linné Bref I. 3: 48 (1761). Att hvarje ofärgad lysande punkt kommer att erhålla ett oändligt antal färgade bilder, af hvilka den violetta faller närmast och den röda längst ifrån linsen. Fock 1Fys. 325 (1861). Den romerska kyrkans högste värdighetsmän, kardinalerna, sörja i violett. Rydberg DSkön. 146 (1889). Färgämnet (lackmus) självt är lösligt i vatten och är då violett, men det ändrar färg till kraftigt blått vid tillsats av en bas och till rött vid tillsats av en syra. Bolin VFöda 41 (1933). I fysikaliska och liturgiska sammanhang används till exempel bara violett, när det handlar om textilier eller plast säger vi oftast lila medan en frusen näsa kan vara gredelin. SvD 27/1 1995, s. 25. — jfr ANILIN-, BLÅ-, BRUN-, GRÅ-, KRISTALL-, MINERAL-, PURPUR-, ULTRA-VIOLETT m. fl.
Ssgr: VIOLETT-BLIND. med. som saknar förmåga att urskilja blått från grönt o. gult från violett, blåblind. SFS 1882, nr 37, s. 3. Utom röd-grön-blinda finnas också s. k. violettblinda, samt totalt färgblinda. Larsson Psyk. 14 (1910).
Avledn.: violettblindhet, r. l. f. Löwegren Ögonsj. 401 (1891). Violettblindhet (dvs.) en typ av färgblindhet, tritanopi (den tredje färgblindheten), även kallad blåblindhet. Lindskog (1997). —
-BLÅ. violblå. Man kan af blåbär få en violettblå lackfärg. Åkerman KemTechn. 2: 345 (1832). —
-BRUN. violbrun. Lind 1: 1670 (1749). —
-FÄRGAD, p. adj. violfärgad. The dubbla (arterna av Hesperis matronalis) äro treggiehanda. Hwita, Purpur- och Violetfärgade. Ahlich 31 (1722). —
-GRÅ. jfr grå-violett. Dofhjorten är skjuten! .. Hvilken glänsande violettgrå hud. Almqvist Herm. 211 (1833). —
-RUBIN. jfr ametist b. Violett korund, som benämnes orientalisk ametist eller violett-rubin. 2UB 5: 258 (1902). —
-RÖD. jfr röd-violett. Kronan (på gökärt) är violettröd och består af 5 kronblad. Forssell InlBot. 18 (1888). —
-SVART. jfr svart-violett. Det svarta är oupphörligen svart, ej stundom brunsvart, stundom blåsvart, grönsvart, violettsvart. Almqvist GMim. 1: 5 (1841).
Avledn.: VIOLETTAKTIG, adj. som skiftar i violett. Det blir tidig höst i år, bären äro röda redan, och himlen är redan violettaktig. Hallström Brilj. 118 (1896).

 

Spalt V 1308 band 37, 2017

Webbansvarig