| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VURST vur4st l. med mer l. mindre genuint tyskt uttal, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) (numera i sht ss. senare led i ssgr) (rökt) korv. AB 3/10 1864, s. 3. Rullskinka, Metvurst, kokt Vurst och Bräckvurst med flera sorter. DN 28/11 1879, s. 4. Led på sallat och sura viner, / Mätt på wurst och falska sardiner. Strindberg Sömng. 84 (1900). Handens fingrar, tjocka, små och röda, / likt läckra vurstar, hennes älsklingsföda. Hansson NVis. 88 (1907). Öl och snaps och wurst. Ahlin Markn. 393 (1957). — jfr KNACK-, PLOCK-, SALAMI-, SISKONS-, SKINK-VURST.
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.; eg. bildl. anv. av 1] (i sht förr) om kort o. grovt (korvliknande) o. på mitten förtjockat tågvirke med öglor i båda ändar som fästes på mast o. dyl. ss. skydd mot nötning. Wurstarne för Puttingz-Wanten tages så långa som Wanten sprijda sig. Rajalin Skiepzb. 216 (1730). (När) alt är i behörig ordning laddas gevähren ock fängas till vanten igenom en därtill gjord vurst med ridare. ExFlott. § 32 (c. 1740). Vurstarne läggas bakom Canon til at hindra reculens häftighet. ReglArméenFl. 1788, s. 101. Surra .. tvärträn öfver dessa vurstar, så att de tillhopa utgöra liksom ett ror. Rosvall Skeppsm. 1: 204 (1803). Vurstar (på master). Jungberg (1873). — jfr SPINNGODS-VURST.
3) [jfr motsv. anv. i t.; eg. bildl. anv. av 1] (förr) om typ av (öppen) hästdragen vagn med motstående säten längs långsidorna (ofta med stoppade ryggstöd), charabang. Dalin Vitt. 5: 20 (1751). En Würst för 8 Personer, uti Snäck-Facon, med Tak och Gardiner. DA 1771, nr 143, s. 3. Till salu finnes en wurst som rymmer 18 personer passande att begagna wid någon brunsinrättning. LdVBl. 1843, nr 8, s. 4. Om förmiddagarna gick en stor, gul vurst ett par gånger fram och tillbaka med badgästerna. Humble Hemm. 82 (1903). På sommaren köpte pappa den s. k. stora vursten. Den hade gått som omnibus Stortorget–Ulriksdal. Lewenhaupt MinnV 13 (1936). — jfr BRUNNS-VURST.
Spalt V 1653 band 38, 2019