| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TRÄTA trä3ta2, förr äv. TRÄTTA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (1Tim. 6: 4 (NT 1526: oorda trättor) osv.) ((†) -er G1R 12: 226 (1539), AOxenstierna 11: 596 (1634)).
1) motsv. TRÄTA, v. 1: handlingen l. förhållandet att träta (med varandra l. med ngn annan); (mer l. mindre livlig l. uppriven) ordväxling; (mer l. mindre återhållsamt) grälande; (varaktigt) tillstånd av (stundtals enbart latent) trätande; tvistande; meningsskiljaktighet(er); äv. konkretare, om enskild omgång av sådan handling l. sådant förhållande l. tillstånd; särsk. i uttr. träta (e)mellan (olika parter), träta om ngt; jfr TRÄTO-SAK. Deras träta med varandra gick flera år tillbaka. Hans senaste träta med grannen handlade om en ovårdad häck. Epter longlig tretta haffuer varit emellen eder oc hospitalet her vdi sudercöpung om then tiende her fordomdagx vnderligat haffuer begære vi (osv.). G1R 1: 185 (1524). Effter sådana trättor, hårde tiltall och genswar, som .. (de) haffue sigh emellom, haffuer welbe:te Jören Ericksson lyst konu(n)gzfredtt emellom begge parterne. TbLödöse 71 (1587). Lärdom kommer trättor åstaadh. Chronander Surge A 4 b (1647). Tillfället till trätan var att borgmästarens uthskickade öfverföll een fremmande man tillfrågandes honom om hans pas. ConsAcAboP 4: 181 (1673). Nästan hela Frankrike var den tiden uppmärksamt på de trätor, som föreföllo emellan Jansenisterna och deras motståndare. Rosenstein 1: 76 (1787). Högljudda trätor äro musiken i hennes hem. Bremer Nina 278 (1835). Jag (har) ingen anledning att delta i trätan om vad linje 2 (i kärnkraftsomröstningen) ”egentligen” menade och vem som var dess huvudmotståndare. DN 11 ⁄ 9 1989, s. 5. — jfr ARVS-, GRÄNSE-, JORD-, ORD-, RIKSDAGS-, RÄTTS-, SKOGS-, SOCKEN-, STOR-, TESTAMENTS-TRÄTA m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Ney och Ja gör een långh träta. SvOrds. B 7 a (1604). Gammal träta är snart upprijfwen. Grubb 247 (1665). Ju längre träta, ju flera ord att ångra. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i uttr. ligga (jfr LIGGA 16 a), i sht förr äv. vara, i träta, förr äv. ha l. öva träta, vara inbegripen i träta, stundom ungefär liktydigt med: att träta. De låg jämt och samt i träta med varandra. Th(e)r waa(re) the lenge j træte om. OPetri Tb. 1: 14 (1524). Jagh haff(uer) jngien threttha medh thigh. TbLödöse 111 (1589). Det Fattighjon, som .. öfvar svordom och trätor .. varde första gången alfvarligen varnadt. Wallquist EcclSaml. 5–8: 235 (1788).
c) i sådana uttr. som komma l. råka i träta (förr äv. komma till träta) o. inlåta sig (förr äv. binda sig (se BINDA, v. 13 f) l. föra sig l. lägga sig) (ut)i träta, förr äv. giva sig till träta, mer l. mindre oförskyllt l. oavsiktligt resp. mer l. mindre villigt l. avsiktligt l. på eget initiativ inleda träta. De råkade genast i träta med varandra. Inlåt dig nu inte i några trätor! O me(n)niskia hoo äst tu som will geffua tigh till tretto medh gudh? Rom. 9: 20 (NT 1526). Och hende sigh Såå att the kommo till träta saman i Oluff Bertilssons Stugo. UpplDomb. 5: 157 (1594). Jöran Olufson på Holmshyttone hafuer fördt sigh vtj trätto, medh tuå fremmande karlar. NoraskogArk. 4: 32 (1620; rättat efter hskr.). Jag (vill) icke lägga mig i träta med någon om de sakers viszhet, hwarom jag nu här tänker något handla. Roman Holbg 196 (1746). Redan i Meklenburg kom han i öppen träta med en af dess hertigar. Fryxell Ber. 6: 413 (1833).
d) (†) i förb. med skilja (åt) (se SKILJA I 23 b) l. åtskilja, stundom äv. slita, i fråga om att avgöra en tvist o. d. G1R 4: 172 (1527). Af .. wijssheten, kunde Konung Salomo behändigt åthskilia träton emellan the two Skökior som trätte om barnen. Forsius Phys. 8 (1611). Offta då Grannarne sins emellan eij kunnat förlikas, hafwa de tagit detta Folcket til at slita deras trätor. Ehrenadler Tel. 336 (1723). Dalin (1854).
-DRYG. (trät- 1745–1852. träte- 1586–1938. träto- 1526–1788) [fsv. thrætto drygher] (†) trätlysten; jfr dryg 7 c o. -full. Så skall .. en biscop, wara ostraffeligh .. icke snijken, vtan redheligh, icke trättodrygher, icke girugher. 1Tim. 3: 3 (NT 1526). Emedan Choleran lättast angriper dem, som äro begifne på fylleri, trätdryge, osnygge samt sådane som äro vane att icke vårda sin helsa. SPF 1831, s. 210. TurÅ 1938, s. 27.
-FRÅGA, -FRÖ, se E. —
-FULL. (trät- 1732–1760. träte- 1693. träto- 1536–1712) [fsv. thrætto fulder] (†) trätlysten; jfr full, adj. 2 a, o. -dryg. Såsom kolen glödh, och wedhen eeld, så ko(m)mer en trättoful man kijff åstadh. SalOrdspr. 26: 21 (öv. 1536). Nicander SalOrdspr. 48 (1760). —
-GIRIG. (trät- 1746 (: trätgirighet) osv. träte- 1734 (: trätegirigheten)–1783. träto- 1747–1851) som ständigt traktar efter l. är benägen att träta, som gärna träter; i sht förr äv. i fråga om tillfällig trätlystnad; jfr girig 1 o. -kär, -lysten o. trätaktig, trätosam. Om en långsam rättegång .. icke är et större beneficium för den trätogiruga än den spakfärdiga .. at den på alt sätt förkortas. Höpken 2: 74 (1747). Ett par trätgiriga kattors vidriga jamande. Snellman Gift. 1: 151 (1842).
Avledn.: trätgirighet, r. l. f. egenskapen att vara trätgirig; i sht förr äv. om tillfällig trätlystnad; jfr trät-lystnad o. träto-ande. 2BorgP 5: 538 (1734). Särskildt warnades för trätgirighet, som fläckar Embetet. Wallquist EcclSaml. 1–4: 551 (1790). Trätgirighet är en egen sinnesförfattning, som merändels härleder sitt ursprung ifrån envishet, men stundom äfven .. af nyckfullhet, enstödighet, eller ock af en elak vana. Rademine Knigge 1: 119 (1804). —
-KAMRAT, se E. —
-KÄR. (trät- 1963 osv. träte- 1665–c. 1880. träto- c. 1709) (numera mindre br.) trätgirig; jfr kär II 2. Trätekiär finner snart orsak. Grubb 822 (1665). Östergren (1963). —
-LYSTEN. (trät- 1807 osv. träto- 1848–1972) som är trätgirig (l. har mer tillfällig (av situationen bestämd) lust att träta); jfr -dryg, -full, -sjuk o. trätosam. Hon kände sig mäkta trätlysten när hon kom hem. Möller (1807). Vermländingen .. är gästfri och tjenstaktig mot hvar och en och sällan trätlysten och svårhandterlig i hvardagslag. VLS 122 (1886). —
-LYSTNAD. (trät- 1820 osv. träto- 1783–1800) egenskapen l. förhållandet att vara trätlysten; jfr -sjuka, -sot o. trätgirighet. Utan owärdig och ochristelig trätolystnad. VDAkt. 1783, nr 595. Finlands folk och speciellt dess politiska ledare .. hänger sig åt trätlystnad och personlig maktkamp. FinT 1955, s. 1. —
-MAKARE, -MÅL, -SAK, se E. —
-SJUK. (trät- 1795 osv. träto- 1641–1765) (numera bl. tillf.) trätlysten; jfr sjuk 4. Alm(Sthm) 1641, s. 41. Lycksalig är den Man som ej, / Gift runda året om, sin qvinna trätsjuk funnit. Lenngren (SVS) 2: 144 (1795). —
-SJUKA. (trät- c. 1755 osv. träte- 1743. träto- 1781) (numera bl. tillf.) trätlystnad; jfr sjuka, sbst.1 3, o. -sot. Är det intet nog för Er trätesiuka, at han altid gillar det i ogillar? Knöppel Legrand Vän 10 (1743). —
-SKRIFT, se E. —
-SOT. (†) trätlystnad; jfr sot, sbst.2 2, o. -sjuka. Triewald Lärespån 74 (c. 1710). Den gamla trätsoten och näfrätten hänger ännu nog qwar hos de Norska. SvMerc. 1: 29 (1755). —
-SYSTER, -ÄMNE, -ÄPPLE, se E.
B (†): TRÄTA-BRODER, se E.
C (†): TRÄTE-BRODER, se E. —
-DRYG, se A. —
-FRÖ, se E. —
-FULL, -GIRIG, se A. —
-KÄMPE, se E. —
-KÄR, se A. —
-MÅL, -SAK, se E. —
-SJUKA, se A. —
-SYSTER, -ÄMNE, -ÄPPLE, se E.
D (†): TRÄTES-MAN. (trätes- 1611. träts- 1655) [jfr fsv. thrætto man] (manlig) motpart i träta, trätobroder. Om iagh hafuer drömt om hundar som migh hafua welat bijta, tå hafuer iagh fått en upenbar fiende och trätesman. Forsius Phys. 346 (1611). Stiernhielm (SVS) III. 1: 177 (1655). —
-MÅL, se E. —
E (Anm. Förledsformen används numera företrädesvis i ssgr som är personbetecknande l. betecknar föremål o. d. för träta): TRÄTO-ANDE. (numera bl. tillf.) (person med) trätgirig natur l. karaktär (jfr ande VI 1 o. -makare); förr äv. abstraktare: trätgirighet (jfr ande VIII 1). Tillät ock Gud ibland the Corinthier split, skiljachtighet och parti, som trätoanden åstad kom; på thet the rettsinnige skulle vppenbarade warda. Swedberg Gr. Förrspr. 18 (1722). Diefwulen är en rätt träto-ande. Bliberg Acerra 156 (1737). —
-BRODER. (trät- 1738–1824. träta- 1526. träte- 1524–1697. träto- 1526 osv.) [fsv. thrætto brodhir] (mans)person som man (ofta l. gärna) träter (l. trätt) med; i pl. äv. (o. i sht) om (mans)personer som träter (l. trätt) med varandra; äv. i fråga om återkommande mer vänskapliga meningsutbyten o. d.; jfr broder 5 o. -kamrat, -syster o. trätes-man. Sa(m)ma dagh kom ock hans nagel och wille gaa sÿn lag, men ha(n)s trætebrod(er) iørien lakensnid(er) wille th(et) eÿ tilstædie. OPetri Tb. 1: 34 (1524). När Kejsar Sigismunds utslag intet uträttade, påtog sig Påfwen at stifta fred emellan desza enwisa trätobröder. Lagerbring 1Hist. 4: 55 (1783). Orden är .. ett citat från ett brev av vännen och trätobrodern Waldemar Bülow i Lund, som börjar med hälsningen ”Rälie Karlin!”. Kulturen 1992, s. 106. —
-DRYG, se A. —
-FRÖ. (trät- 1773–1814. träte- 1713–1821. träto- 1735 osv.) frö l. anledning till träta, tvistefrö; jfr -äpple. Runius (SVS) 1: 291 (1713). Oliver Cromwells minne skall alltid blifva ett trätofrö mellan politiska partier så inom som utom hans fädernesland. Forssell Stud. 1: 1 (1865, 1875). —
-FULL, -GIRIG, se A. —
-KAMRAT. (trät- 1656. träto- 1926 osv.) person med vilken man (ofta l. gärna) träter l. trätt vänskapligt; jfr -broder. ConsEcclAboP 14 (1656). Hon .. grät ännu en tår över sin gamla säng- och trätokamrat som låg kall och tyst i boden. Fogelström DrömStad 55 (1960). —
-KÄMPE. (träte- 1555. träto- 1582–c. 1755) (†) person som deltar l. deltagit i (häftig) träta. Tesse Tusula boer och Paiala boer (är) store trätekämpp(er). Teitt Klag. 235 (1555). Schultze Ordb. 2211 (c. 1755). —
-KÄR, -LYSTEN, -LYSTNAD, se A. —
-MAKARE. (trät- 1728–1915. träto- 1876 osv.) (numera bl. tillf.) person som ofta l. gärna inleder träta, trätgirig person; jfr -ande. De wridkånstige trätmakare och Dialecti finna intet gehör. Lundberg Paulson Erasmus 80 (1728). —
-MÅL. (trät- 1738–1749. träte- 1639–1814. trätes- 1685–1705. träto- 1661 osv.) (numera mindre br.) trätosak (jfr mål, sbst.2 2); ngn gg äv.: mål (se mål, sbst.2 1) som avser träta, tvistemål. Då hafuer johan sagdt till abraham, du söcker Effter trätemåll Licka som son rörer i träcken. ÅngermDomb. 17 ⁄ 8 1639, fol. 147. Ackta sättet i Trätomåle, följa Processen. Verelius 150 (1681). Högberg Storf. 213 (1915).
Ssg (numera mindre br.): trätomåls-sak. sak (se sak, sbst. 1) som rör träta. Schroderus Comenius 656 (1639). Lind 1: 399 (1749). —
-SAK. (trät- 1749. träte- 1593. träto- 1670 osv.) (numera bl. tillf.) sak (se sak, sbst. (1,) 6) som är föremål för l. utgörs av träta; stundom ungefär liktydigt med: träta; jfr -mål, -ämne. Stiernman Com. 1: 405 (1593). Den trättosaken som var emellan staden och academien. Rudbeck D. Ä. Bref 1: 69 (1670). —
-SJUK, -SJUKA, se A. —
-SKRIFT. (trät- 1749. träto- 1737–1759) (†) stridsskrift. Scherping Cober 2: 283 (1737). GbgMag. 1759, s. 166. —
-SYSTER. (trät- 1735–1814. träte- 1561. träto- 1610 osv.) kvinna som ngn (ofta l. gärna) träter (l. trätt) med; i pl. äv. (o. i sht) om kvinnor som träter (l. trätt) med varandra; äv. i fråga om återkommande mer vänskapliga meningsutbyten o. d.; jfr syster 6 o. -broder. Haff intet rådh, med een quinno om hennes trätte syster. LPetri Sir. 37: 11 (1561). Om min älskade lilla vackra trätosyster Eva skulle få lust att gifta sig .. lofvar jag henne härmed .. 100 dollars hvarje halfår. Braun Mårt. 175 (1856). Troligen mår trätosystrarna rentav bäst av att få tävla utan påtvingad samhörighetskänsla. GbgP 30 ⁄ 8 1993, s. 21. —
-VATTEN. (†) vatten som föranleder l. föranlett träta, särsk. [efter hebr. meriva, (rätts)tvist (i 2Mos. 17: 7 m. fl. ställen)] i l. med (bildl.) anslutning till ä. bibelöversättningar. Thetta är thet trättowatnet, offuer huilkit Israels barn trätte medh Herranom. 4Mos. 20: 13 (Bib. 1541). Theologia mystica & allegorica afsade han sig alldeles .. likväl utan att påminna fäderna huru djupt Luther trampat i det trätovattnet. SvBL 5: 199 (1864). —
-ÄMNE. (trät- 1798–1807. träte- 1775. träto- 1743 osv.) ämne varöver man träter (l. trätt) l. föremål för träta; jfr -sak, -äpple. HSH 9: 287 (1743). De voro som ett äldre äkta par som varje morgon bökar ned sig i samma gamla trätoämnen. Krusenstjerna Pahlen 5: 23 (1933). —
-ÄPPLE. (trät- 1749–1852. träte- 1743. träto- 1743 osv.) [med avs. på ordets ursprung se erisäpple] (numera bl. tillf.) föremål för träta, tvisteäpple; jfr -frö, -ämne o. strids-, tvedräkts-äpple. Läran om dygden, som borde förena alla hiertan til ett ändemål, blifwer ett twedräckts-frö och ett träto-äple. Mörk Ad. 1: 271 (1743).
F (†): TRÄTS-MAN, se D.
TRÄTOSAM, äv. TRÄTSAM, förr äv. TRÄTESAM, adj. (trät- 1596 osv. träta- 1640 (: trettasambliga). träte- 1586–1700. träto- 1536 osv.) (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) trätgirig l. trätlysten; äv. i överförd anv., om ngt som vittnar om l. utmärks av trätgirighet osv.; förr äv.: som ligger i träta. War icke trättosam för rätteno(m), och halt domaren j ärom. Syr. 4: 7 (öv. 1536). Herman i Nauerstadh trättosam mz sin sohn, förlichtes. ÄARäfst 202 (1596). Den trätsamma vetenskapen och den falska vitterheten. SvMerc. 1763, s. 483. SAOL (1973; angivet ss. ålderdomligt).
Avledn.: trätosamhet, äv. trätsamhet, r. l. f. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) trätgirighet l. trätlystnad; förr äv. i uttr. trätosamhet med ngn. Effter som vij veta, att vij offta synda, deels aff oförstånd, deels aff trettosamheet. RP 6: 422 (1636). Thessa personers skenhelighet, ähregirighet, trätosamhet med sina gelikar. Scherping Cober 2: 114 (1737). Dalin (1854).
trätosamliga, adv. (†) trätgirigt l. trätlystet. The gifwa .. trätosamligha före, Församblingennes macht ganska stoor wara. Schroderus Os. III. 1: 128 (1635). Lind (1749).
Spalt T 2993 band 35, 2009