| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖVERLÅTA ø3ver~lå2ta, v. -låter, -lät, -låtit, -låten (se för övr. LÅTA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.); -ARE (se avledn.).
1) (i juridiskt bindande form) lämna ifrån sig l. överlämna l. avstå från (ngt); särsk. med avs. på dels (äganderätten till) fast egendom l. värdepapper o. d. (ofta mer l. mindre liktydigt med: sälja l. avyttra), dels rättighet, dels makt l. befogenhet l. ansvar o. d. (äv. ungefär liktydigt med: hänskjuta l. anförtro); äv. med avs. på person som ngn har l. haft ansvar för l. tar l. tagit hand om; ofta i förb. med prep.-uttr., särsk. inlett av åt l. till, äv. på, angivande mottagare av det som lämnas osv., förr äv. med indirekt obj. (se a); jfr LÅTA I 10 o. ÖVER-DRA 3 b, ÖVER-FLYTTA 2 c γ, ÖVER-FÖRA 1 c ζ, ÖVER-GE 1, ÖVER-SKRIVA 3 b β. Överlåta lägenheten till sin dotter. Överlåta ansvaret på kommunerna. Biljetten får ej överlåtas. Vi överlät åt henne att bestämma. Therföre wele wij och biude att förschreffne wåre vndersåter Köpmännen j Städerne .. sådane warer, för en skälig betalning öffwerlathe schole. G1R 18: 53 (1546). Att dee må .. försellja och öffverlåta deres sextonde deell till den dee finne bäst. RP 6: 255 (1636). Administratoren (har) nu sögt .. öfverlåta panträttigheten till en, som heter Pless. Carl XII Bref 143 (1715). Hwarföre wäljer man icke den kraftigaste utwäg at lefwa wärkelig lyckelig, at äras af sin samtid och at öfwerlåta sit minne åt odödligheten? Posten 1769, s. 773. Det var de i svenskan minst hemmastadda af klassens elever, hvilka .. öfverlätos åt mig. Vasenius UndSpr. 76 (1894). Vid diskonteringen överlåter säljaren växeln till banken, varvid anteckning om överlåtelsen göres på växelns baksida. Västhagen Affärsbokf. 66 (1945). Han (kunde) ej överlåta något till andra utan att själv i detalj övervaka och följa arbetets gång. 3SAH LXVIII. 1: 158 (1958). — särsk.
a) (†) med indirekt (person)obj. Sedan skal han förmå H. F. N. till at öffverlåta oss sitt kriegssfolck. AOxenstierna 8: 137 (1633). Varandes våre oförgriplige tankar desse efterföljande, hvilke vi dock andras nogare skärskådande gerna til Censure och ändring öfverlåte och underställe. Wallquist EcclSaml. 5–8: 370 (1724). Han öfverlät sina Bönder, ärftelig och evärdelig besittning på sin jord. LBÄ 29–31: 132 (1799). 1741 års s. k. Kongl. ”Transport”, hvarigenom Sala grufva öfverläts dervarande bergslag. Agardh o. Ljungberg I. 3: 27 (1853). Ahlman (1872).
b) i p. pf. i adjektivisk anv.; särsk. (o. numera nästan bl., mera tillf.) i uttr. överlåten åt sig själv, hänvisad till l. utlämnad åt sig själv; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: övergiven. Hurusåssom min Cappellan H:r Ionas Ifflander .. försummat att besökia Nielss Persson i Raxholmen, med Herrans Högwyrdiga Nattward; hwaröfwer Änckian .. och Sonen .. mycket klaga, att dhän Siälen blefwet så öfwerlåten och ohulpen i dät yttersta. VDAkt. 1708, nr 510. Ett argare villdjur än menniskan gifves det icke, när hon är öfverlåten i sina onda begärelsers våld. Melin Pred. 2: 98 (1847). Detta grämde mig så, att jag förlorade all lefnadslust, i tanken på Er och er öfverlåtna ställning. OoB 1904, s. 17 (1855). (Fadern) faller alltid till slut undan för sin unge herr son, som är överlåten åt sig själv – och sin omgivnings alla frestelser. DN(A) 30/9 1929, s. 6.
c) ss. vbalsbst. -ande: överlåtelse (se d. o. 1); förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: övergivande l. uppgivande. Överlåtande av verksamheten, hyresavtalet, förlagsrättigheterna. Möller 1: 274 (1745). Ett maktlöst öfwerlåtande af Fosterlandets sjelfständighet. IT 4/5 1810, s. 3. Som giftermålet innebar en slägtmedlems öfverlåtande uti en annan slägt med alla de förpligtelser, den förra ålegat, så var (osv.). Nordström Samh. 2: 14 (1840). Insikten .. att lånet i grunden består i ett överlåtande på viss tid av förfoganderätten över kapital. Cassel TeorSocEkon. 194 (1934).
2) (utom i religiöst spr. numera bl. ngn gg) refl.: (med förtröstan l. tillförsikt) överlämna sig (åt ngn l. ngt); förtrösta l. förlita sig (på ngn l. ngt); helhjärtat ägna sig l. hänge sig (åt ngt); ofta i förb. med prep.-uttr. inlett av åt l. till, förr äv. med indirekt obj.; jfr ÖVER-GE 3 c. Wi måste alle .. öfwerlåta osz honom (dvs. Gud) til at handla med osz efter all sin wilja. Borg Luther 2: 144 (1753). Den efterlåtenhet och orklösa, uti hwilken de mäst lysande Nationer nu för tiden lika som aldeles sig öfwerlåtit. Posten 1769, s. 558. En böjelse och makt att träda ur, att lyfta sig öfver, att frigöra sig från sitt Sjelf, för att öfverlåta sig åt något Annat. Atterbom PhilH 6 (1835). Yngve öfverlät sig med fröjd och af hela hjertats fullhet till den känsla som så mäktigt och lycksaligt började intaga hans själ. Bremer Hertha 252 (1856). Öfverlåta sig åt den Helige Andes ledning. Emanuelsson 1PredHögm. 1: 52 (1865). Om eftermiddagen överlåter jag mig till Lorenz Piirs. Nesser BarinTri. 387 (1996). Hon släpper kontrollen över sitt liv och överlåter sig till Gud. Barometern 22/3 2019, s. 24. — särsk.
a) i p. pf. (förr äv. p. pr.) i adjektivisk anv., mer l. mindre liktydigt med: tillitsfull l. förtröstansfull; äv.: hängiven. (Man bör) wara willig och lika öfwerlåten, om .. (Gud) åter behagade taga .. (sina nådegåvor) ifrån enom. Borg Luther 2: 473 (1753). En känsla så fri och öfverlåten. AGSilverstolpe Bokst. 87 (1811). Hon var .. icke så ödmjukt öfverlåtande i sin gudsfruktan men lika rättskaffens och pligt-trogen. Carlén Prof. 93 (1870). Han var en helhjärtad, trofast och överlåten kristen som litade på Gud. VetlandaP 24/1 2017, 1: 4.
b) ss. vbalsbst. -ande: tillit l. förtröstan; äv.: hängivelse; jfr ÖVERLÅTELSE 2, ÖVERLÅTENHET. Tinna, hwilken eljest medelst sin ödmjukhet, enfald och upriktiga öfwerlåtande til Frälsaren, hade warit Arbetarne til mycken hugnad .. blef otålig, och led någon afbräck på sit barnsliga förtroende och kärlek til Frälsaren. Oldendorp 2: 375 (1788). Ett öfverlåtande åt känslans och inbillningskraftens ingifvelser. Ljunggren SVH 3: 521 (1881). Det fulla överlåtandet, / samtycket som är utan förbehåll. Gullberg Terzin. 54 (1958).
ÖVERLÅTBAR, adj. till 1, om egendom l. tillgång l. rättighet o. d.: som kan l. får överlåtas; jfr överlåtlig. Överlåtbara utsläppsrätter. SvSjöfartsT 27/4 1896, s. 4. Skatterättsfordringar voro öfverlåtbara och eftersöktes på skilda håll såsom erbjudande tillfälle till förvärf af kronan. LAHT 1910, s. 75.
Avledn.: överlåtbarhet, r. l. f. om förhållandet att vara överlåtbar; jfr överlåtlighet. Vid styckegodsbefraktning utfärdas .. vanligen konnosement, som .. genom sin rörlighet och öfverlåtbarhet bereder handelsföretagen ökad lättnad och snabbhet. NDA 17/9 1870, s. 3. —
ÖVERLÅTELSE, r. l. f.
1) till 1, om handlingen att ngt överlåts l. förhållandet att ngt överlåtits, överlåtande (se överlåta 1 c); äv. konkretare; äv. i fråga om person (se slutet). Överlåtelse av bostadsrätt, pensionsförsäkring. (Paragrafen) hvilken .. klarligen fordrar en åtkomst grundad på rätta ägarens uttryckeliga öfverlåtelse, som med laggilda bref och skrifter bör documenteras. Calonius 4: 75 (1796). Fru Rosenadlers förbindelse utgjorde visserligen icke en verklig öfverlåtelse af äganderätten. SC 1: 420 (1820). Vid diskonteringen överlåter säljaren växeln till banken, varvid anteckning om överlåtelsen göres på växelns baksida. Västhagen Affärsbokf. 66 (1945). De ofta förekommande överlåtelserna av fabrikerna. SvGeogrÅb. 1952, s. 53. jfr arrende-, egendoms-, original-, prokura-, sken-, säkerhets-överlåtelse. särsk. (i religiöst spr.) om del av begravningsceremoni i vilken officianten överlämnar den döde i Guds händer. Ölandsbl. 13/5 1997, s. 4. Officiant var Gunilla Andersson som höll ett personligt griftetal och förrättade överlåtelsen. BoråsTidn. 21/8 2020, s. 11.
2) (utom i religiöst spr. numera bl. ngn gg) till 2: (överlämnande av sig själv i) tillit l. förtröstan; äv.: hängivelse; jfr överlåta 2 b, överlåtenhet. Dig (dvs. människan) tilhör at hafwa samma öfwerlåtelse til mig (dvs. Jesus) uti sorg, som i glädje. Liljestråle Kempis 151 (1798). En fridfull öfverlåtelse gick genom hela hennes varelse. Almqvist DrJ 389 (1834). Vägen till hjärtats frid heter hjärtats fulla och hela överlåtelse åt Kristus. Bolander HerrKr. 87 (1946). (I dikterna) finns intet av skepsis eller reservation: .. överlåtelsen är total. Fehrman Gullberg 127 (1958).
Ssgr (till överlåtelse 1): överlåtelse-akt. överlåtelsehandling (jfr akt, sbst.1 II a); äv. (o. numera i sht) liktydigt med: överlåtelse (jfr akt, sbst.1 I 3) (särsk. till överlåtelse 1 slutet, vid begravningsceremoni). AB 14/7 1832, s. 4. Uppläsandet och undertecknandet af öfverlåtelseakten. Ahnfelt KröntRiv. 1: 71 (1887). Att Kongostaten skulle genom en öfverlåtelseakt af konung Leopold tillfalla Belgien. ÖgCorr. 26/6 1894, s. 2. Man läser bibelord, ber Fader Vår, sjunger psalmer och förrättar överlåtelseakt. JönkP 31/10 2019, 2: 24.
-avtal. avtal gällande överlåtelse; äv. konkret (jfr -låtelse-handling); jfr -låtelse-kontrakt. Nuvarande innehafvaren kan .. endast inlåta sig i öfverlåtelseavtal med sådan person, som kan prestera antingen kontant liqvid eller fullt säker borgen. AB 25/8 1859, s. 4. En kopia av ett överlåtelseavtal med en köpare visade att systern undertecknat avtalet för honom enligt fullmakt. VBostad 5/6 2002, s. 30.
-brev. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) jfr brev 2 o. -låtelse-handling, -låtelse-urkund. SFS 1830, s. 43. Att principen om en delad äganderätt till skattehemmanen mer eller mindre konsekvent behärskade de maktägande kan man se av själva överlåtelsebreven. Heckscher SvEkonH 1: 332 (1936).
-dokument. jfr dokument 4 o. -låtelse-handling. En Assurance-police får icke genom påskrift i sjelfva Policen transporteras på annan Person, utan måste sådant ske genom utfärdande af serskildt öfverlåtelse-document. NordFörsäkrT 1961, s. 139 (1828).
-handling. särsk. konkret: handling (se d. o. 10) som bekräftar l. stadfäster överlåtelse; jfr -låtelse-akt, -låtelse-avtal, -låtelse-brev, -låtelse-dokument, -låtelse-kontrakt, -låtelse-urkund. Enär riksgäldskontoret ännu vore innehafvare af såväl öfverlåtelsehandlingen som begge kontraktsexemplaren. AB 22/11 1858, s. 2.
-kontrakt. överlåtelseavtal; särsk. konkret (jfr -handling); jfr kontrakt, sbst. II 1. Sjöberg .. företedde ett mellan honom och Hedman den 16 December 1849 upprättadt öfverlåtelsekontrakt. PT 7/5 1850, s. 2. Små enkelhus med rum och kök, vilka enligt överlåtelsekontrakt efter vissa år övergått i hyresgästernas ägo. Hasslöf SvVästkustf. 489 (1949).
-stämpel. (i sht förr) jfr stämpel, sbst.1 3 (c), o. fond-stämpel. Vid växlarnes öfverlåtande till banken voro de på vanligt sätt transporterade in blanko, hvarefter banken påslog sin vanliga öfverlåtelsestämpel. BörsT 4/9 1889, s. 3.
-urkund. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) jfr -låtelse-brev, -låtelse-handling. Patrie svarade .. att prins Louis Napoleon visserligen 1847 hade öfverlåtit sina ärfda fordringsanspråk, men att öfverlåtelseurkunden likväl sedermera .. blef annullerad. AB 15/8 1851, s. 2.
-villkor. villkor för l. vid överlåtelse. BlekLT 20/5 1899, s. 2. Ej må om överlåtelse av legoområde eller överlåtelsevillkoren bestämmas genom frivillig överenskommelse. FFS 1922, nr 129, s. 533. —
ÖVERLÅTENHET, r. l. f. (utom i religiöst spr. numera bl. ngn gg) till 2 a: förtröstan l. tillförsikt l. tillit; äv.: hängivelse l. hängivenhet; särsk. i uttr. stilla överlåtenhet (jfr stilla, adj. 3 c); jfr överlåta 2 b, överlåtelse 2. Jag lämnade alt sådant i stilla öfwerlåtenhet under Gudz wilja och styrelse. Schröder Lev. 78 (1729). (Han) tyckte sig .. märka mer och mer, att han genom förmycken öfverlåtenhet åt sång och deklamation ansträngt sitt bröst öfver dess krafter. Atterbom Minnest. 2: 341 (1824). Med den mest gränslösa öfverlåtenhet omtala de för er sina husliga bekymmer. AB 19/5 1857, s. 2. En liknande känsloreligion, sammansatt av barnslig fromhet och överlåtenhet åt Gud. NArgus 1925, s. 61. —
ÖVERLÅTLIG, förr äv. ÖVERLÅTELIG, adj. (numera bl. tillf.) överlåtbar. Holmberg 1: 63 (1795). Slutligen blir det tvifvel underkastadt, huruvida .. (folket) någonsin verkligen haft någon eganderätt eller öfverlåtlig rättighet till jorden. GHT 12/10 1855, s. 3. jfr o-överlåtlig.
Avledn. (numera bl. tillf.): överlåtlighet, r. l. f. överlåtbarhet. Weste 1927 (1807). Sedan .. vexelbrefvets öfverlåtlighet blifvit antagen och erkänd. Nordström Cred. 152 (1853). jfr o-överlåtlighet.
Spalt Ö 543 band 39, 2023