| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STANDAR standa4r, förr äv. STANDARD, sbst.1, l. STANDART, sbst.1, l. ESTANDAR l. ESTANDARD l. ESTANDART l. ESTANDER, n. (MeddRiksheraldÄmb. 10: 113 (1674) osv.) ((†) r. l. m. (l. f.) Widekindi KrijgH 338 (1671), Arnell Smith Brambl. 1: 43 (1827)); best. -et (resp. -en); pl. = (MeddRiksheraldÄmb. 10: 113 (1674) osv.), äv. (numera mindre br.) -er (RP 7: 264 (1638), Östergren (1945)) ((†) -ar KKD 10: 296 (1703: estanderar); -en AntT XIV. 3: 2 (1660); -ier Walde Krigsb. 2: 42 (i handl. fr. 1656); -s l. -es HC12H 4: 322 (c. 1700: Estandares), Därs. 326 (: Estandars)). Anm. I HH XVIII. 3: 80 (1738) förekommer en sg. best. estandaran o. i KlädkamRSthm 1675, s. 92 en pl. estandaror. Här föreligger sannol. tillfälliga hypersvecismer (om icke felskrivningar) för sg. best. -en resp. pl. -er.
1) ryttarfana; fana; banér; fanliknande samlingstecken för kår l. dyl.
a) fälttecken för rytteri l. kavalleri (o. artilleri) i form av en jämförelsevis liten, i regel kvadratisk (fransförsedd) duk anbringad på en stång; ryttarfana; äv. (mera tillf.) dels allmännare: fana (särsk. dragonfana) l. baner (se särsk. γ), dels om medeltida samlingstecken för här (i drabbning) bestående av en lång dukförsedd stång l. mast som fästes i marken l. var anbringad på en vagn; äv. enbart om duken på ryttarfana osv. RP 7: 264 (1638). Rymmer någon i Marken ifrån flygande Fahna eller Estandar, straffes til Lijff och Ähra. Krigzart. 1683, art. 63. Rytteriet hade ett ”estandart” på hvarje kompani. Oscar II V. 2: 12 (cit. fr. c. 1690). In Majo ankommo till Stockholm de Ryske Fångarne tillika med de wid Narven erhåldne Tropheer, Stycken, Fahnor och Standarer. Krook Alm. 1702, s. 30. (Arkivarien) visade oss .. Stadens (dvs. Strassburgs) Standart som fördes på en vagn framför Arméen. Björnståhl Resa 4: 52 (1782). Cornelius vände sig om till soldaterna, och gaf med handen och med rösten .. tillkänna, att han såg sina Ryttares standar och sköldar. Kolmodin Liv. 3: 108 (1832). Fram, fram vårt (dvs. infanteriförbandet Björneborgs regementes) ädla härjade standar! / Än fins en flik med Finlands gamla färger qvar. Runeberg 5: 8 (1860). Samtliga förstärkningstrupperna hade fanor, likasom de ordinarie regementena. Ibland dessa finnas ännu det skånska ståndsdragon-regementets 8 standarter i behåll. Oscar II V. 2: 22 (1861, 1892). Under de stora krigarkonungarnas tidehvarf voro af svenska arméns fälttecken i regel endast rytteriets standar broderade. IllMilRevy 1904, s. 261. Regementets standar hade under skånska kriget blivit slitna. HT 1924, s. 258. — jfr BORGAR-, HEDERS-, KAVALLERI-, KOSACK-, REGEMENTS-, RYTTAR-STANDAR. — särsk.
α) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) i uttr. svära standaret, avlägga krigsmannaed (vid standaret). I morgon effter revaille skola alla nya und. officerare .. och gemena, som intet swurit standaren afläggia sin trohetz ed. KKD 10: 396 (1704). När upbrott sker, skola alle som Fanan eller Standaret swurit hafwa, den följa, och driste sig ej Officerare eller Gemen at blifwa tilbaka, utan .. (överordnads) lof. PH 6: 3787 (1755).
β) herald. ss. heraldisk figur; jfr RYTTAR-FANA 2. (Ovanför hjälmbusken på vapnet för Riddarorden av svärdet eller bältet skola ha) stått twå röda Hanar eller tuppar, åtskilde med twå silfwerfärgade estandarer eller fanor i kårswijs satte. HSH 3: 145 (1693). Emellan vingarne stå ock ofta allmänne figurer: fanor och flaggor af många slag och benämningar såsom estandarer, fanor, baner (etc.). Schlegel o. Klingspor Herald. 77 (1874).
γ) (numera bl. mera tillf.) om statsöverhuvuds l. befälhavares värdighetstecken l. om flagga ss. nationell symbol: baner; äv. i uttr. under (visst) standar, under (visst) baner. Alle dhe som Godtz hafwa i (Skåne, Halland o. Blekinge) .. måge præstera till landzsens säckerheet deras Rustninger under detta Skåniske Standaret. GenMRulla 1684, nr 1522, s. 352. De (efter Konstantin den store) följande Käjsare, förutan Julianus den affällige, efterfölgde hans fotspår, och brukade korset på sina fanor och standarer. Bælter JesuH 6: 503 (1760). (En preussisk officer i svensk tjänst ämnade) ansöka om sin dimission .. för att åter begifva sig till sitt fädernesland, i ändamål att emot Preussens och Sveriges samfälda fiende, ehuru under en annan estandart, föra vapen. Ekman Dagb. 164 (1790). Konungens Standar, fördt af .. Friherre .. Mörner. TornSp. 1799, 2Ordn. s. A 3 a. Dessa två färger (dvs. gult och blått) kallas .. de svenska färgerna, och ingå såsom en icke ovigtig beståndsdel i våra flaggor. En stor flagga kallas standar. Wallengren EnHvarProf. 57 (1894). — jfr RIKS-STANDAR.
b) om samlings- l. värdighetstecken för kår l. sammanslutning o. d. i form av en kvadratisk (l. rektangulär) l. tungad duk anbringad på (tvärslå till) bärstång (l. enbart om duken); processionsfana. Bergman GotlVisby 21 (1858). Standar är ett reqvisit, som för de flesta brandkårer torde befinnas nödvändigt. Ahlström Eldsl. 369 (1879). Chorgossar buro under sång standarer och doftande rökelsekärl. Bergman GotlSkildr. 27 (1882). Ett af salens hörn pryddes af ett standar, bestäldt af Huskvarna vapenfabrik och afsedt för fabrikens skyttegille. Standaret är af blått siden (osv.). Idun 1890, s. 602. Beslöts delta i majdemonstrationen med fana och standar. Johnson Slutsp. 145 (1937). Studenterna från Tekniska Högskolan begärde att studentkårens standar skulle medföras i tåget. De Geer Bergsl. 244 (1951). — jfr MÄSTERSKAPS-STANDAR.
c) i jämförelser l. i mer l. mindre bildl. anv.; motsv. a l. b l. a o. b.
α) i jämförelser. De mörka, högväxta och vidsträckta barrskogarne stå där som djupa legioner af grönklädda krigare, mellan hvilkas leder här och där kyrkspiror liksom fanor och standarer höja sig. Rydberg 3: 100 (1856). Rosor på stammar, som raka som standar bära våra färger i rödt och gult kring skalde-konungens piedestal. Ahrenberg Infall 7 (1908). (Fabrikören) viftade .. med (snusnäsduken) .. ett slag som om den varit ett frihetens standar. Hellström Malmros 38 (1931).
β) oeg. l. mer l. mindre bildl.: fana (se d. o. 1 d), baner (se d. o. 1 b); i sht förr äv.: samlande o. ledande l. inspirerande person l. symbol; jfr 2, 3. Res up den lilla smutsade / Och slarfviga och brokiga / Standarten af din qvickhets skam. Thorild (SVS) 1: 111 (1784). Urnan näst intill (H. Järtas sarkofag) är Geijers — medeltidens man, förfäktare och återupprättare i begreppen under sina yngre år och sin egen medelålder: de nya lärornas standar på sina gamla dagar. Crusenstolpe Ställn. 12: 10 (1848). Vi hade blommor, som vi plockat, .. en stor bukett hängde ned från min käpp, som jag bar likt en herdestav högt i luften, ett vårens och blommornas standar. Lagergren Minn. 3: 18 (1924). Ständigt nya stridsfanfarer / under eggande standarer / skall från ungdomsleden dåna och förskräcka mor och far. Viksten SkogSjung. 215 (1933). I diktens marmorhallar sänkte man de röda standaren och visade därmed att man inte tog dessa standar så allvarligt. SvLittTidskr. 1961, s. 2 (om Erik Lindorm o. hans kamrater). — jfr REVOLUTIONS-, SEGER-STANDAR.
2) [eg. specialanv. av 1 c β] (numera mindre br.) jäg. på räv: svans. Stupar .. (räven) i skottelden med nosen mot marken och standaret uppåtriktadt, blir han antingen på platsen, eller faller han död efter några tumlande flyktförsök. Hemberg JagtbDäggdj. 71 (1897). Pang! — där låg räven och slog ett par slag med standaret, sedan var det slut. Sparre Björkhag. 53 (1914).
3) [jfr motsv. anv. av lt. standare, ävensom mlt. stanthart, om icke närmare angiven kvinnlig klädespersedel; sannol. eg. specialfall av 1 c β] (†) om ett slags hög huvudbonad (?) för kvinnor. Huru står til, Fru Pastorska, med Ödmiukheten? Man säger eljes gerna om Prest-Hustrur, at the äro högferdiga. Min Man är i ett högt stånd. Och tu (dvs. prästhustrun) har på hufwudet ett högt ståndar. Scherping Cober 2: 213 (1737).
4) (†) om avdelning av ryttare l. kavalleri under ett standar (i bet. 1 a); anträffat bl. om utländsk avdelning osv. (Truppen) skingrade .. sig .., der effter fölgde twänne standarer, hwilcka iag högst Jugerade till 200 hästar. GHvSiegroth (1702) i KKD 12: 31. Nordberg C12 1: 185 (1740).
5) [i bet. a sannol. eg. ombildning av STANDER med anslutning till STANDAR; i bet. b sannol. efter eng. standard i motsv. bet. (eg. specialfall av en belagd allmännare bet.: ståndare o. d., uppkommen gm nyanslutning till stand, stå (se STÅ, v.)); i bet. c möjl. av ett icke anträffat vallonsk dial. standar l. dyl. i motsv. bet. (ytterst sannol. beroende på nyanslutning till STÅNDA (se STÅ, v.))] (†) om ngt upprättstående o. d.
a) = STANDERT, sbst.3 (Sv.) Standar, .. (sjöt., standar ell. standarstag) (t.) Stander od. Schnaustag eines Leiters m.; (fr.) l’étai d’une draille m.; (eng.) jack-stay, traverse-horse. ÖoL (1852).
b) vid gasvävnad, om skaft (se SKAFT, sbst.1 4) varigenom halvskaft träds. Skaften 1 och 2 äro (vid gasvävnad) kallade standarer, och halfskaften passera genom dem. Ekenmark Hb. 96 (1820).
c) i smedja: i golvet nedslagen järnställning för visst redskap l. vissa redskap (vid användningen l. när det resp. de icke används); äv. om lös anordning (av järn) till bakugn, möjl.: järnlucka att sätta för ugnsmynning (jfr motsv. anv. av STÅNDARE). Backungnen lijtet oferdig fram uthj munnen (.) Spiell och Standar der till. BoupptSthm 11/8 1675, s. 850 a [möjl. med betoning på den första stavelsen o. en form av STÅNDARE med bevarad a-vokal o. bortfall av slutvokalen]. Standar, (dvs.) en i golfvet nedslagen järnställning, hvarpå lupressen (dvs. den tång, varmed smältan drages ur härden) ligger, då den användes. UpplFmT 20: 121 (1899; i en uppräkning av fackuttr. knutna till vallonsmidet vid Österby bruk). jfr: Standar .. (dvs.) i smedjegolvet nedsatt järnställning varpå man lägger tänger och spett som för tillfället ej användas. Holmkvist BergslHyttspr. (1945).
b) till 1 b; jfr -förare c. Lagergren Minn. 9: 213 (1888, 1930). Till (studentkårens) standarbärare utsågs med. stud. Per Olof Almquist. UNT 14/9 1934, s. 1.
c) (numera mindre br.) bildl. (jfr standar 1 c β): fanbärare (se d. o. 2), banerförare. Skarstedt Pennfäkt. 156 (1897). —
-FÖRARE. person som bär (l. för) l. har till uppgift att bära (l. föra) standar (l. fana); särsk.
b) (numera bl. mera tillf.) till 1 a γ: banerförare. Konungen .. marcherar in i Fältbanan .. med Sin Standar-Förare, litet bakom. TornSp. 1799, 2Ordn. s. A 3 a.
-HÅLLARE. (mera tillf.) person som håller l. bär (l. har till uppgift att hålla l. bära) standar (l. fana l. baner); särsk. till 1 a γ: banerbärare, banerförare. Schück i 3SAH LII. 2: 89 (1941; i tornerspel). —
(1 b) -INSKRIFT~02 l. ~20. inskrift på standar l. standarliknande plakat (buret i demonstrationståg). Olzon Nevinson Vittne 164 (1936). —
(1 a) -JUNKARE. [jfr t. standartenjunker] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) militär befattningshavare (officer l. underofficer) som (bl. a. l. urspr.) hade till uppgift att vara standarförare; särsk. om underofficer av högsta graden inom kavalleriet. I det .. (ryssarna) blefwo mig warse, gofwo de mig en Salfwa, men träffade ei mer, än Estandar Junkaren. CMDeLaval (1748) i KKD 12: 388. Regements-Staben (vid spanska linjekavalleriet) består af 1 Överste, 1 Öfverste-Löjtnant, 2 Commendanter, 4 Adjutanter och 4 Standarjunkare. KrigVAT 1843, s. 328. Fahn-, standart- och styckjunkare (i norska armén) hafva lika uniform (dock utan gradbeteckning) som officeren, men under-officerstschakot. Därs. 1856, s. 88. Cannelin (1921). —
(1 a) -KVAST. (†) tofs (av guld- l. silvertråd) på standarstång. KlädkamRSthm 1676 A, s. 64. Därs. 1710 B, s. 100. —
(1 a) -SKO. [jfr t. standartenschuh] (av beriden standarförare använd, vid höger stigbygel fäst) hylsa (lanssko) för standarstång. ÖoL (1852). —
(1 a) -STAKE. (†) standarstång. KlädkamRSthm 1675, s. 501. MeddRiksheraldÄmb. 10: 57 (i handl. fr. 1684). —
(1 a) -VAGN. (förr) Standarvagnen, som kallades carroccio, var en vagn på fyra hjul, dragen af fyra par oxar .. Midt ur vagnen reste sig .. en rödmålad mast, som öfverst bar en förgylld kula. Närmast under den och midt emellan två hvita slöjor fladdrade det milanesiska borgerskapets standar. Rydberg KultFörel. 5: 307 (1887). —
-VAKT. vakt (i konkret bemärkelse) l. hedersvakt vid standar.
a) till 1 a; jfr fan-vakt 2. Estandar wakten förstärkes med en man. KKD 10: 219 (1702). Hvar sqvadrons standar-vakt skall, stående på front-linien, midt för sqvadrons-luckan, hålla standaret. TjReglArm. 1858, 2: 244. BonnierLex. (1966).
Spalt S 10967 band 30, 1986