Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NOMINAL nom1ina4l l. nωm1– l. nå1– l. nω1-, adj. o. sbst.; ss. adj. med adv. -T; ss. sbst. r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. nominal (i bet. I), nominale, n. (i bet. II), eng. o. fr. nominal; av lat. nominalis, avledn. av nomen (se NOMEN). — Jfr BINOMINAL, adj.2]
I. ss. adj.
1) (i fackspr., i sht filos.) som har avseende på (ett) namn l. (en) benämning (icke på den därmed betecknade saken); som grundar sig på (studiet av) namn. Både nominal och real definition af begrepet om yttre Mitt och Ditt. LittT 1797, s. 136. Rydberg Myt. 2: 441 (1889; om metod vid jämförande mytundersökningar). särsk. (numera föga br.): nominell (se d. o. 2 a); äv. om pris: som erhålles för en vara i marknaden (räknat i gällande mynt). AdP 1800, s. 629. Varornas nominala pris. Holmbergsson Sartorius 5 (1800). Schulthess (1885).
2) språkv. som tillhör l. innehåller l. har avseende på nomen. Nominal stambildning. Nominal sats, enledad sats innehållande ett nomen, nominalsats. Nominala eller verbala slutändelser. 2SAH 1: 47 (1801). Hellquist EtymOrdb. II (1922).
II. (i fackspr.) ss. sbst.: myntvalör (se d. o. 3); äv. i utvidgad anv., om pris som gm påskrift är åsatt ngt; jfr I 1 slutet. Silfvermyntens olika nominaler. 2VittAH 19: 271 (1850). SvD 25/10 1931, Söndagsbil. s. 23 (i utvidgad anv.).
Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.]: (I 1) NOMINAL-BELOPP. (numera föga br.) nominellt belopp. Palmblad Norige 186 (1846). EkonS 2: 479 (1899). —
(I 2) -BILDNING. språkv. bildning av nomen; äv. konkret. AntT 5: 255 (1878; konkret). —
(I 2) -BÖJNING. språkv. deklination. Rydqvist SSL 4: 327 (1870). —
(I 1) -DEFINITION. filos. definition varmed anges ett ords l. en terms innebörd l. betydelse; motsatt: realdefinition. Tuderus Kiesewetter Log. 96 (1806). —
(I 2) -FORM; pl. -er. språkv.
1) (föga br.) form av ett nomen. Tullberg SvSpr. 2: 92 (1836).
2) infinit verbform. Bjursten SvSpr. 2: 41 (1865). —
(I 1) -KATALOG. (i sht i fackspr.) katalog över böcker, ordnad alfabetiskt efter författarnamn (l., i fråga om anonyma böcker, huvudord i titeln); motsatt: realkatalog. Wallquist EcclSaml. 1—4: 566 (1790). Wåhlin GbgStadsbiblFestskr. 16 (1900). —
(I 1) -KEJSARE. (†) kejsare blott till namnet. SvLitTidn. 1817, sp. 675. —
(I 2) -KOMPOSITION. språkv. äv. konkret; jfr komposition 1. Rydqvist SSL 5: 42 (1874). —
(I 1) -KUNSKAP. (†) om kunskap i humanistiska läroämnen; jfr real-kunskap. Tegnér (WB) 5: 305 (1825). BetUnd. 1828, s. 8. —
(I 1) -LÖN. nominell (se d. o. 2 a β) lön; äv.: i pänningar utgående del av lön; motsatt: reallön. EkonS 1: 416 (1894). SvUppslB 2: 136 (1929). —
(I 2) -PREFIX. språkv. använt i nomen. Tamm TyPrefix 8 (1876). —
(I 1) -RÄNTA, r. l. f. handel. o. bankv. nominell ränta. Fliesberg Handel. 101 (1891). —
(I 2) -SATS. språkv. enledad sats innehållande ett nomen. Vid nominalsatserna, alltså vid ordspråk och liknande satser av typen: ”en gång, ingen gång”. Svanberg SvStil. 90 (1936). —
(I 2) -STAM. språkv. stam i nomen. ASScF 5: 89 (1855, 1858). —
(I 2) -SUFFIX. språkv. tjänande att bilda nomen. Olson AppellSbst. XXI (1916). —
(I 1) -VÄRDE. (i fackspr.) nominellt (se nominell 2 a) värde; äv. om pris: som åsättes en vara (av en myndighet l. i fria marknaden); jfr nominal I 1 slutet. Holmbergsson Sartorius 6 (1800). SC 1: 617 (1820; om pris). Heckscher SvEkonH 1: 218 (1935). —
(I 1) -VÄSENDE. (†) filos. om (ett tings) allmänbegrepp; jfr nominalism 1. Boström 2: 90 (1838).

 

Spalt N 637 band 18, 1947

Webbansvarig