Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PREDICERA pred1ise4ra l. pre1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr PREDIKATION (se avledn.).
Ordformer
(pre- 1821 osv. præ- 1835)
Etymologi
[efter t. prädizieren, av lat. prædicare, förkunna, omtala, av præ (se PRE-) o. dicare, förkunna (jfr DEDICERA), till stammen i dicere, säga (jfr TE, v., TECKEN); jfr PREDIKA, v., PREDIKAT m. fl.]
log. o. språkv. utsäga (ngt om ngn l. ngt), använda (ngt) ss. predikat (om ngn l. ngt). Geijer I. 5: 343 (1821). SoS 1914, s. 208. —
Avledn.: PREDIKATION, r. l. f.
1) log. o. språkv. handlingen att predicera ngt om ngt. Vannérus WundtPsyk. 302 (1896).
2) språkv. predikativ konnexion (se predikativ I a). Noreen VS 5: 152 (1906). Wallin GrSubj. 114 (1936).

 

Spalt P 1689 band 20, 1954

Webbansvarig