| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STADIG sta3dig2, adj. -are ((†) superl. -est Skogekär Bärgbo Wen. 62 (c. 1650, 1680: dhen stadigeste); -st TRudeen Vitt. 239 (1683; i vers)); adv. = (†, Lucidor Hel. C 1 b (1671), Verelius 126 (1681)), -A (†, KOF II. 2: 19 (c. 1655)), -T (Apg. 2: 46 (NT 1526) osv.).
A. som varaktigt uppehåller sig ngnstädes samt i anv. som (åtm. huvudsakligen) utgår härifrån.
1) som varaktigt l. beständigt l. permanent uppehåller sig l. bor l. vistas på en o. samma plats l. ort l. på ett o. samma ställe l. på viss (i sammanhanget angiven) plats osv., äv. (om ngt sakligt): som intar ett o. samma läge, som inte flyttar sig; äv.: som har avseende på l. innebär ett sådant boende osv., ofta ss. adv.: bofast; numera bl. med anslutning till 3; jfr 2. Icke .. skole .. (vakter och vaktmästare) sigh låta wijsa, uthan stadigt blifwa ther the ähre förordnade, till theres wachtstånd ähre uthe. Schmedeman Just. 92 (1590). När nu regerande Konung vthi Swerige dödheligen afginge, och efterföliende Konung vthi Polen stadigt blifwa wille, och icke förfoghe sigh til Swerige igen, skal (osv.). Chesnecopherus Skäl O 2 a (1607). Är .. någon Lösker Man och hwargens staduger at man honom Lagsökt gitter, handles medh hans Godz om det finnes, eller och medh hans Person som Lagh förmähler. Stiernman Com. 1: 712 (1619). Kunne .. finnas Vngefähr 600. (same-)Familier, som stadigt boo i Lappmarcken. Landsm. XVII. 1: 56 (1671). (I motsats till de kvicka lärgossarna) woro de dumme och oläraktige, stadige och blefwo qwar til desz de gift sig. Polhem Test. 32 (c. 1745). Lundberg HusdjSj. 10 (1868; om sjukdom, motsatt: som flyttar sig l. sprider sig). Hembygden tyckes vara .. (gulsparvarna) mycket kär, och gärna stanna de lifvet ut i den hagbacke, där de en gång sett dagen. Men stadiga omkring boet äro de blott om sommaren. Ericson Fågelkås. 1: 87 (1906). Icke jordägande personer .. och personer utan stadig hemvist hade .. (mellan 1750 o. 1846) så gott som femdubblats till antalet (i Ljuders socken). Moberg Utvandr. 9 (1949). — jfr O-STADIG. — särsk. oeg., i icke rumslig anv. (jfr 2), i uttr. bliva l. vara stadig i l. vid ngt, (ihärdigt l. (be)ständigt) förbli i l. vid ngt; äv. hålla ngn stadig vid ngn, hålla kvar ngn i förbund l. vänskapsförbindelse med ngn; utan klar avgränsning från 3. Thå synagogan war åtskildh fölgde Paulum och Barnabam monga Judhar och gudhfructoghe proseliter, til huilka the taladhe och rådde them ath the skulle blifua stadughe j gudz nådhe. Apg. 13: 43 (NT 1526; NT 1981: hålla sig till). Iag förmanade .. att hon skulle blifva stadig vidh thet löftet hon giorde, tå hon tog gåfvorna. VDAkt. 1685, nr 103. Så lönte och födde han dagligt / En som skötte hans tärningar, nu att lägga i bägarn, / Nu att hvälfva dem ut. Så stadig han var i sin osed, / Var han .. dock (osv.). Adlerbeth HorSat. 84 (1814). Stridens vigt i afseende på de utländska förhållandena var .. tillräckligt stor i k. Fredriks ögon, för att hålla honom stadig vid Horn och hans vänner. Malmström Hist. 2: 127 (1863).
2) i fråga om ngt annat än boende l. vistelse: icke tillfällig l. provisorisk, permanent; fast; äv. dels: konstant l. obligatorisk, dels: som sker l. uppträder regelbundet, regelbunden; äv. ss. adv.; numera bl. med anslutning till 3 l. 6. Wisse och stadighe vnderhåld begärar man icke, såsom een part föregiffua, för ährgirigheet, stoore fordeel och eghen nytto skuld, vthan (osv.). Annerstedt UUH Bih. 1: 18 (i handl. fr. 1593). Att I låthe vthsee för be:te Academia någre wisse Kyrckiotijender och hemman, dee sädan allt framgeenth kunne blifwa henne för een stadigh anordningh. BraheBrevväxl. II. 1: 13 (1641). PH 6: 4181 (1756; om tjänst). 1845 inskränktes .. (arbetsstyrkan vid Kongsbergs gruvor) till högst 400 stadiga arbetare. Palmblad Norige 138 (1846). SPF 1852, s. 220 (motsatt: provisorisk). Man .. kan (ej) lyckas att upptäcka den logiska grunden till .. indelningen (av dygden i fyra delar) innan man försäkrat sig om den konstanta betydelsen af hvarje särskild af dessa s. k. dygder. En sådan stadig betydelse saknas .. hos de gamle filosoferna. Nyblæus Forskn. III. 2: 235 (1890). Under det gångna året har ett 20-tal personer stadigt begagnat sig af mr Fillols undervisning. SD 1904, nr 323, s. 8. Det (dvs. att hon fick gammal fisk i fiskaffären) hände innan de förstått att hon var en stadig kund. Hedberg StorkSev. 319 (1957). Det gäller att bli spelad mycket ofta (som en schlager med häftig blomning) eller mycket stadigt (som Peterson-Berger eller Evert Taube) för att man ska kunna tjäna några riktigt stora pengar på Stim. DN(A) 24/1 1965, s. 24. — särsk. (ngt vard.) om sällskapande mellan pojke o. flicka l. man o. kvinna, äv. (vard.) ss. adv., i uttr. kila l. gå stadigt med ngn, ha stadigt sällskap med ngn; äv. (vard.) om person: som ngn viss har stadigt sällskap med (ngn gg äv. i substantivisk anv.). Du har kanske aldrig gått stadigt med nån pojke? Hedberg Vild 28 (1949). Själv smakar jag inte sprit i samband med dans .. Med mitt stadiga är det raka motsatsen — han skulle inte kunna ta ett steg om han inte fick sig en styrketår. Widerberg Drak. 115 (1959). Så småningom hade de börjat kila stadigt med två grabbar som också höll ihop. Fogelström StadVärld. 224 (1968).
3) varaktig, beständig, bestående; oföränderlig; äv. (om slädföre o. d.): pålitlig; jfr 2, 5. Ith .. möthe .. (skall) stonda .. ther en stor del wtaff Danmarcks raad meth oss och .. richesins rad til samtals .. komma skula i fforhop, at thær tho bindas skal een stadug frid och wendscap rickom emellom. G1R 1: 185 (1524). Herreskiffte förbätrar sig siellan, Thz är iu intedt bäter än stadugt Regemente. Svart G1 147 (1561). Aprillwäder och Herregunst ähro lijka stadige. Celsius Ordspr. 2: 312 (1709). Det lämnas, Christen, tig at ha i stadigt minne, / Med önskan, at Guds lag och Jesu dyra sinne, / Så aldels oförryckt i hiertat plantas må, / Som (osv.). Lybecker 224 (c. 1715). Ej förglömde han .. att tömma sitt stop för de sinas / Stadiga lycka och väl. Runeberg (SVS) 3: 107 (1832). Fastings marknad började .. den 24 Februari, medan .. slädföret ännu var stadigt och isarne säkra. KLilljebjörn Hågk. 16 (1838). Herr Sten den yngre dött. Ej höfding finns, / Som dannemännen nu kan stadigt samla. Wirsén Vis. 175 (1899). Stadigt väder. SvHandordb. (1966). — särsk.
a) (†) ss. adv., i uttr. allt stadigt (jfr 5 a), beständigt. (Hammarsmedslärlingen) skal .. wara förpliktad, at tiena uti then samma Smedian, och hos samme Mästare han är, alt stadigt in til thesz han för en Mästerswen passera kan. Bergv. 1: 104 (1638). Modée FruR 93 (1738).
b) (numera mindre br.) närmande sig l. övergående i 5: beständig, varaktig, i förbindelse med verbet vara (förr särsk. i uttr. stadig l. stadigt varande, stadigvarande) l. bliva (l. förbliva l. vidbliva) l. sådana verb som innebo (i bildl. bemärkelse); jfr 1. Ändock iag från Eder måste skillias med kroppen, skall dock hiertat och tanckan stadigt hoos Eder blifwa. Gustaf II Adolf 584 (c. 1614). Min stadigt varande gunst, till vedergellingh för eder trogne tiänst. OxBr. 1: 155 (1621). Befaller härmedh min K(äre) B(roder) Gudh Alzmechtigh och förblifuer stadichtt min k. broders troghne och tienstvillige bror. Därs. 5: 371 (1625). Hösten gifwer oss Föde, / Fyller Källaren öde, / Stadigt Wärmen ey blifwer, / Kölden honom fördrifwer. Arvidi 160 (1651). Att ingå med H:s Kongl. M:t någon skriftelig förbindelse till en stadig warande Defensiv alliance emot Moscow. Carl XII (1710) hos Lagerberg Dagb. 3 (möjl. ssg). Blott löftena kunde icke medföra Guds kärleks stadiga inneboende i hjärtat. Rudin OrdUngd. 3: 95 (1903); jfr 1. Stadigt vidbliva sin övertygelse. Östergren (1945).
c) (†) som icke ändrar karaktär l. förvärras; jfr d. Fadren hade en god och stadig starr på vänstra ögat. Acrel Chir. 62 (1759).
d) vars storlek l. mått (i stort sett) icke förändras (från en tidpunkt till en annan l. ett ställe till ett annat), konstant; jfr 2. Det vigtiga har här (dvs. vid uppgörandet av en jämförelse mellan kyrkoräntornas o. de övriga årliga räntornas belopp efter den kyrkliga reduktionen under G. I) varit att stadigt vidhålla samma beräkningsgrund för begge lederna i jemförelsen. Forssell Hist. 1: 230 (1869). Införseln af bomullsväfnader hade under åren 1871—77 varit tämligen stadig vid omkring 50, 000 c(en)t(ne)r. Dens. Stud. 2: 306 (1880, 1888). Det ställe vid stranden, där stadigt djup af 2 m. vidtager. 2NF 8: 432 (1907).
e) (†) hållbar (se d. o. 2); äv.: värdebeständig. Det Egyptiska paperet kan räkna sin ålder ganska långt tilbaka, men fants icke nog stadigt och waraktigt til de heliga skrifters förwarande. Bælter JesuH 2—3: 220 (1756). Det var silfret, som var stadigt, och pappersmyntet, som vexlade i värde. Malmström Hist. 5: 177 (1877).
4) (†) trägen l. ihärdig l. flitig (o. kunnig l. erfaren); enträgen, ivrig. Han wardt betaghen aff ångest, och badh stadwgt. Luk. 22: 44 (NT 1526; Luther: hefftiger; Erasmus: prolixius; Bib. 1917 o. NT 1981: allt ivrigare). Nu skeer sådant här på werldenne, at en aff them andra nödughom med trägenheet offta winner thet han begärar, Huru mykit meer kunne wij medh een stadugh och hinnogh bön förwerffua aff Gudhi, thet wij behöffue? LPetri 4Post. 44 b (1555). Effter Krijgzfolcket yrkiade så hårdt och stadigt vppå at Accord skee måtte, nödgades .. (befälhavaren) änteligen at bewillia vthi theras trägne Begiäran. Widekindi KrijgH 202 (1671). En mindre Piga, som ej så stadig är i arbete eller wan wid hushålds syszlor, får i års lön 25 Dal. samt skor och strumpor som en stadig Piga. Stiernman Com. 4: 1006 (1687). Then christeliga församlingen war stadig i sina ifriga böner. Münchenberg Scriver Får. 266 (1725). (Sv.) En stadig flit, (lat.) Industria continua. Schultze Ordb. 4916 (c. 1755). (Lat.) Assiduus .. (Sv.) Flitig, stadig, trägen. Ekblad 343 (1764).
5) som ideligen l. (se b) regelbundet upprepas l. (utan klar avgränsning från 3) utan uppehåll fortgår l. manifesteras o. d. i tiden l. under den aktuella tidsperioden, ständig, oavbruten; ofta ss. adv.: ständigt, oavbrutet, hela tiden; alltid; alltjämt, alltfort, allt framgent. Hwar dagh woro the stadugt och eendrechteligha j templet. Apg. 2: 46 (NT 1526; Luther: blieben bestendig teglich; Erasmus: quotidie perdurantes; gr.: ἡμέραν τε προςκαρτεροῦντες .. ἐν τῶ ἱερῶ; NT 1981: möttes varje dag troget). Een trättosam quinna och itt stadigt drypande tå fast regnar, warda wel widh hwart annat lijknat. Ordspr. 27: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: oavlåtligt takdropp). Wi bäre ingen twifwelsmål det Ed. Maj:t i nåder spordt hafwer .. huru wårt endaste ögnamärke i alt hafwer warit och stadigt är, at .. fullgöra wårt Ämbetes och Eds plikt. HC11H 3: 56 (1670). När oss (dvs. krigsfångarna) natten bör then kiära hwilan gee, / .. En stadig skräck oss opp ur söta sömnen wäcker. Fånge 53 (c. 1710). En ganska lustig stad, i Solens land belägen; / Ser hwarken Mån ell’ Sohl, doch har en stadig dag, / Och obeskrifligt lius ehwart man tager wägen. Hiortzberg YttDom. 29 (1734). Humbla Landcr. 252 (1740; om skjutande vid ett sjöslag). Luften är mulen och grå och det brisar stadigt från sydväst. Sparre Spinnspö 5 (1930). Här mina älskade åhörare, är ett exempel, som vi stadigt böra hålla för ögonen. Spong Lewis Dagg 148 (1936). — särsk.
a) (†) ss. adv., i uttr. allt stadigt (jfr 3 a), ständigt, oavbrutet, hela tiden; alltid; alltfort, allt framgent. Kongl. Maij:t .. förklarar, att dhen samme (praxis, dvs. att förvisa ur socknen den som allvarligt försyndat sig,) alt stadigt herefter brukas och vid macht hålles skall. Wallquist EcclSaml. 5—8: 211 (1681). På thet sidsta wände sig bladet om, så at drickandet (som utgjorde straff vid förlust i kortspelet) alt stadigt träffade mig. Humbla Landcr. 98 (1740). De Danske hade alt stadigt yrkat, at (osv.). Loenbom Stenbock 4: 219 (1765). Dalin (1854).
b) regelbundet upprepad l. som präglas av regelbunden upprepning, regelbunden (se d. o. (2 o.) 3), ständig; kontinuerlig; jfr 2. (Kristi förklarings dag) skal .. stadigt hållas på then siunde Söndagen effter H. Treefaldigheetz Höghtid. Phrygius HimLif. 1 (1615). Nähr jagh kommer till Elbingen igen .., hoppas jagh att fåå stadhigare adviser dädhan (dvs. från Danzig). AOxenstierna 5: 322 (1630). Ingen ting är allmännare i Naturen än en stadig omväxling. Biberg Linné Oec. 21 (1750). Sysslandet med andra problem (än de som rörde etruskerna) var under (professor O. A. Danielssons sista år) mer sällsynt och har mindre stadigt satt spår i breven. HågkLivsintr. 19: 258 (1938).
c) i fråga om process o. d. (med visst bibegrepp av 3): jämn l. (kontinuerlig o.) oavbruten. Linc. (1640; under continue). (En del patienter drabbas av att ”det veneriska giftet”) genom ett långsamt, men stadigt om sig frätande, sielfwa benen så upäter och söndermalmar, att the blifwa så mööre, som färska kringlor, eller weka som wax. Lindestolpe Frans. 55 (1713). Icke .. ser .. (historien) i de gångna årtusendenas utveckling ett stadigt och oafbrutet framåtskridande. EHTegnér i 3SAH 5: 5 (1890). Augustana Colleges historia under dessa fyrtiotvå år har visat stadig tillväxt och framgång. Prärieblomman 1903, s. 296. Hennes man blev fattigare, men trots detta (eller kanske just därför) blev hon stadigt rikare. Wieselgren Paris Banz. 214 (1926). Om styrbord hade de stadigt det låga hemlandet med långa bukter och utskjutande uddar. Edqvist MannHem 255 (1969).
B. som står säkert l. är säkert anbringad l. som är stabilt hopsatt o. d. samt i anv. som (åtm. huvudsakligen) utgår härifrån.
6) som står säkert l. är säkert anbringad l. som är stabilt hopsatt o. dyl. l. som har avseende på l. präglas av handlingen l. egenskapen att stå säkert osv., icke (lätt) vacklande l. vickande l. rickande l. (se särsk. b) darrande, fast, säker; äv. (se d): styv l. fast till konsistensen o. d.; äv. (jfr 7) mer l. mindre oeg. l. bildl. (se särsk. b α, c, e, f); ofta ss. adv. Stå l. sitta l. gå stadigt. VarRerV 59 (1538). Landtmätaren (bör), på en stadig och jämn träskifwa, noga utsticka Swenska måttstocken, til en eller flere stängers längd, och derefter stycketals jemnföra sin Kedia. PH 5: 3370 (1752). Huru mycket, och i huru stor mängd, både ungdomen .. drifwits af lättare hog att söka Lärdoms-Säten; såsom ock litteraturen någorlunda stadigt hos osz fått fästa sig, är mer än en bekant sak. Hwalström SpecPaid. 96 (1773). Arbetsstyckets och verktygets ömsesidiga rörelse måste vara så anordnad, att det senares skärande kant småningom beskrifver hela den yta, som skall framställas. Ju stadigare denna rörelse är, desto renare och vackrare blir den bearbetade ytan. TT 1873, s. 181. (Vid torrflugefiske i sjö) skall man ha en stadig båt och ej något elände, som vid allra minsta rörelse börjar vicka och sända ut vågor i alla riktningar. Hammarström Sportfiske 121 (1925). Han tryckte monokeln stadigare i ögat. Östergren (1945). En brevlåda måste stå stadigt mot väder, vind och snö. Claesson YFrej 9 (1968). jfr O-STADIG. — särsk.
a) (numera föga br.) ss. predikativt attribut (i sådana uttr. som hålla l. stå stadig), liktydigt med: stadigt. Jorden bäffuar och alle the ther på boo, men iagh håller hennes pelare stadigha. Psalt. 75: 4 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Laga at stolpen står stadig. Sahlstedt (1773). De gräddade tunnbröden läggas .. det ena på det andra, så att de bilda ett helt berg, och på detta läggas tunga stenar, så att bröden hållas stadiga. Hildebrand i 3SAH 12: 260 (1897).
b) (i fråga) om person l. djur l. kroppsdel (i sht hand l. fot). Vara stadig på handen. Stå på stadiga fötter. Stå stadigt. Sitta stadigt i sadeln. Strax wordho hans föter och been stadhughe, och språng vpp och stoodh, och gick och (osv.). Apg. 3: 7 (NT 1526; Bib. 1917: fingo .. styrka; NT 1981: fick .. stadga). Var stadig i hand! syfta säkert! Stenborg Jäg. 13 (1780). Är du stadig på foten? Ahlman (1865). ExFältartill. 1893, 1: 34 (om gång). Ryggen vart helt knak, nacken fick en stadig och säker krökning. Sjödin StHjärt. 11 (1911). (Sv.) Hästarna kunna gå stadigt (t.) die Pferde können sicher auftreten. Auerbach (1913). I en saga berättas om hjälten Svätogor, som i övermåttet av sin styrka tilltrodde sig kunna lyfta upp hela jorden, blott han finge ett stadigt fotfäste utanför. Ruin Gyckl. 127 (1934). — särsk.
α) (numera föga br.) i det bildl. uttr. på stadig fot, i ett fast l. säkert l. tryggat läge, äv. (jfr 1): bofast l. i en tryggad ställning; äv. i sådana uttr. som på den förra stadiga foten, i det tidigare fasta l. säkra l. tryggade läget l. förhållandet. Det är oss alltför okärt att veta, det gamla förtroendet emellan (Trollhätte slussverks) Directions resp. ledamöter icke synes fortfara på den förra stadiga foten. Dædalus 1952, s. 88 (1772). Hans syssla är ej på stadig fot. Weste FörslSAOB (c. 1817). Så snart .. Carthagerne hade satt Afrikas angelägenheter på stadig fot, gåfvo de Hamilcar genast en krigsmakt och sände honom dermed till de Spanska orterna. Emanuelsson Polyb. 1: 162 (1833). Komma på stadig fot, blifva bofast l. få en tryggad ställning. Sundén (1891). Cannelin (1939).
β) i fråga om sättet att hålla (i) l. utföra ngt; äv. om skrift för hand: som skrivits med l. vittnar om en säker hand; jfr γ. Hålla tyglarna stadiga. Weste FörslSAOB (c. 1817). Köra med stadiga tömmar. Därs. Utan tvivel drack han åtskilligt .. men när jag äntligen lyckats avtvinga honom hans manuskript, var det alltid skrivet med en stadig och läslig stil. Olzon Nevinson Vittne 54 (1936).
γ) (i fråga) om grepp l. tag l. sätt att gripa l. hålla ngt (med vag bibet. av 8 a): säker, fast; jfr β, c. Tidfördrijf B 3 b (c. 1695; ss. adv.). Drängarna höllo med stadiga nävar om .. (bondflickornas) liv, men sneglade försiktigt åt stadens pigor med deras mera raffinerade elegans. MinnSvLärov. 2: 187 (1928). Jag höll stadigt i fästet (på svärdet). Lindgren Mio 166 (1954). Hon for upp och tog ett stadigt tag i Lidén och drog honom helt enkelt med sig ut i dansen. Siwertz Tråd. 51 (1957).
c) i fråga om sätt att vara sammanfogad l. förenad (ofta med vag bibet. av 8): fast (o. hållbar); äv. bildl. (jfr 7 d); jfr b γ. JReenstierna d. y. (1687) hos Columbus BiblW a 2 b (ss. adv.). (Sv.) Stadig knut, (t.) fester Knoten. ÖoL (1852). I hufwudet ligga flera ben, som äro stadigt sammanfogade. Berlin Lrb. 3 (1852). (Han) kunde, med armen stadigt ombunden, röra sig ute. Ahrenberg StRätt 76 (1899). (Gässen) stodo tätt och stadigt flockade för sig mitt bland fjantigt löpande höns och hest rapande änder. Holmström LändStränd. 2: 1 (1919). Kungen blev furstligt undfägnad, och sedan han knutit ett stadigt vänskapsförbund med hertigen, återvände han till sitt eget slott. SvFolksag. 6: 20 (1944).
d) styv; jämförelsevis fast till konsistensen o. d.; numera bl. (mindre br.) med vag anslutning till 8.
α) styv, icke vek l. (lätt)böjlig. En liten ört mäd stadig stiälke. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 48. Hoffman NutidMagi 2: 277 (1883; om papp). När bladen (på boken) slå ut i maj, äro de rent gröna och något håriga; därpå tillväxa de hastigt, bli glatta, glänsande och stadiga. LfF 1900, s. 138.
β) om ngt med eftergivlig l. icke (helt) fast konsistens.
α’) (numera mindre br.) om ngt mjukt (se MJUK 1): icke dallrande l. ”dirrig”, (jämförelsevis) fast; särsk. om (person med tanke på hans) hull (se HULL, sbst.1 1 d). Lind (1749). Gammalt, saltat och stadigt fläsk. VDAkt. 1756, nr 176. Han är mera stadig i hullet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Ingen plussighet, alltigenom fast, stadigt hull. Östergren (1945).
β’) (numera mindre br.) om ngt form- l. omrörbart (t. ex. gröt l. smör l. bly l. välling l. saft): (jämförelsevis) fast; förr äv. trögflytande l. tjock (o. näringsrik). Salé 4 (1664; om soppa). (De många höga bergen i världen) äre .. lijka som ymnige Bröst, aff hwilka rinner een stadigh Safft til Jordennes Wätskande och Wäxternes Wederqwäckiande. RelCur. 264 (1682). Tag ett skålpund gådt Smör, som är lijtet stadigt, men osaltat. Rålamb 14: 110 (1690). Husen (i Karlskrona) timrade på Blekingska sättet, .. fönstren mäst öfwer alt i stadigt bly med kitt utanför insatte. Palmstedt Res. 15 (1778). En massa, tjock som en stadig välling. AHB 66: 41 (1871). Gröten var så stadig att den kunde stå för sig själv. Östergren (1945). särsk. (†) i överförd anv., om mage: som har fast avföring. Hvad .. hvetet angår, så föder det ännu bättre än ris, samt har äfven egenskap at bibehålla lifvet stadigt. Zetzell PVetA 1764, s. 18. Löwegren Hippokr. 1: 134 (1909).
γ’) [specialanv. av α’ o. β’] (†) om föda l. födoämne: fast. J som skullen lärare wara .., behöffue j åter ath wij lära idher hwad första bookstaffuena och begynnilsen äro til gudz oord, och ären wordne sådana ath j betörfue miölk, och icke stadughan maat. Hebr. 5: 12 (NT 1526; Bib. 1541: stadigh; Bib. 1917: stadig). Chydenius 314 (1766).
γ) (†) om ämne, övergående (från α) i bet.: som har stor hårdhet, hård; jfr 8. Man kan giöra sig ett Kärl aff något stadigt ämne, som aff Glaas, Malm, eller Theen. RelCur. 304 (1682).
e) oeg. (l. allmännare) l. bildl., om ljus l. låga l. synintryck o. dyl. l. sätt att lysa l. brinna l. framträda för ögat o. d.: icke fladdrande l. darrande l. hoppande l. flimrande. Jag ser / En stadig stjerna blicka stor och klar. Thomander 3: 67 (1826). Genberg VSkr. 2: 55 (1859; om solljus). Resultatet af denna anordning (dvs. en specialkonstruerad brännare) är en stadig låga af konisk form, lemnande ett rent, hvitt ljus af anmärkningsvärd klarhet. TT 1871, s. 370. Ljuset bör .. vara stadigt, icke fladdrande, hoppande eller växlande till sin karaktär eller på annat sätt störa eller trötta synsinnet. Wirgin Häls. 1: 156 (1931). NFMånKr. 1939, s. 277 (om synintryck).
f) oeg. (l. allmännare) l. bildl., om blick l. sätt att betrakta ngn l. ngt l. rikta blicken på ngn l. ngt: som icke flackar l. viker undan l. ideligen ändrar riktning l. objekt, fast. Ofta skyggar .. (lejonet) tillbaka för en fast, stadig blick, tyckes då likasom blygas (osv.). Holmström Ström NatLb. 1: 50 (1851). Cavallin (1876; ss. adv.). Bombi Bitt tittade honom stadigt i ögonen. Nilsson BombiNick 264 (1946).
a) om röst l. sätt att tala (l. sjunga): som icke (då o. då) tillfälligt sviker den talande (osv.) l. som icke skär sig l. blir gäll l. grötig (av (upp)rördhet l. rädsla l. ilska); äv. ss. adv. Gossen började läsa en bordsbön stadigt och vackert, men under synbar bäfvan. Almqvist TreFr. 1: 22 (1842). Ja, .. (hon) är död. .. (N. N.) svarade domaren med stadig röst på den frågan. Se 1957, nr 43, s. 17.
b) (i fråga) om lopp l. ström l. bris l. förlopp o. d.: (säker o.) lugn l. jämn, icke ryckig; äv.: som håller jämn (o. god) fart o. d. (särsk. ss. adv. med jämn (o. god) fart osv.); jfr 3. Den smärta, / Som .. / .. i en stadig fart, så hemligt mig förtär. Nordenflycht (SVS) 1: 121 (1743). Hösten gick stadigt på, och kung Carl var intet heller senfärdiger. Topelius Fält. 3: 51 (1858). Det kommer en stadig, en rifvande bris. Juhlin Hundv. 30 (1905). Efter det man (i en häcklöpning) löpt de två första häckarna med det närmaste högsta möjliga fart, gäller det att sedan få in ett stadigt lopp och att icke drifva upp farten hårdare än att man alltid löper stadigt och säkert. Hjertberg HbIdr. 3: 46 (1912). Aktiebörsen kännetecknades av en avvaktande men i stort sett stadig hållning. Östergren (1945).
c) i fråga om ngts utseende l. utförande l. uppbyggnad l. tillämpning o. d.: som utmärks l. är en följd av fast ordning l. linje l. konsekvens l. regelbundenhet, (säker o.) konsekvent l. regelbunden; numera bl. (med ålderdomlig prägel) med bibet. av 3. (I bibeln) hafwe wi then renaste och stadigaste Swenskan. Swedberg Schibb. e 3 a (1716). De swarta Bokstäfwerne i gemen äro (på vissa falska sedlar) mindre stadiga och äfwen sins emellan olika. PH 5: 3632 (1754). Karaktersteckningen är säker och stadig. PT 1882, nr 166 A, s. 3. SvH 2: 437 (1905; om politik).
d) (numera föga br.) som (helt l. oryggligt) gäller l. står fast; grundad, säker; bestämd; förr äv.: giltig l. gällande enligt lag (i stående, mer l. mindre tautologisk förb. med fast (o. gill)). G1R 1: 238 (1524; om åtkomstbrev). Tå döme wij thetta kiöp stadigt, fast och gillt, så ath thet ståndachtigt och obrusseligen hållas skall för alla them, som effter thenne dagh här wppå clandra willia. GävleTb. 52 (1597). Vthaff thetta rummet (dvs. bibelns berättelse om Abels död) göre wij ett sådant stadigt bewijs och beslwt: Om ther wore ingen som hadhe bekymber om oss effter thetta lijfwet, så wore then dräpne Abel icke igensökt. Phrygius HimLif. 48 (1615). Fast Konunga-wäldet tilförene war inskränkt, war likwäl Thron-fölgden stadig och fast. Lagerbring 1Hist. 2: 2 (1773). Mycket i menniskors gerningar kan icke en gång underkastas lagar .. Statens välgång beror af mycket, som omöjligen kan utstakas genom stadiga föreskrifter, utan ankommer på de styrandes klokhet och goda vilja. Rosenstein 2: 328 (1789).
e) (ålderdomligt) (i fråga) om tro l. kärlek l. icke fysisk egenskap hos person: icke vacklande l. eftergivlig; fast; ståndaktig; jfr f. När som wij haffwom såå stadfäst wora böön vpåå gudz löffte och tilseyelse, skole wij och haffwa ena stadogha troo til gudh. OPetri 1: 64 (1526). Fölg icke hwar och en wägh, såsom the ostadiga hierta göra, vtan war stadig j tijn ord, och blijff wid enahanda taal. Syr. 5: 10 (öv. 1536; äv. i Bib. 1541; Apokr. 1921: var fast i din övertygelse); jfr 1 slutet. Leuchowius Zader 58 (1620; om kärlek). Sällan finner man sådana trogne stadige wenner (som David o. Jonatan). Prytz Gyllenstiärna B 3 a (1651). Gif stadig Tro och Kiärlek rund, / Förlän att jag uti all stund / Botfärdig finnes, så att jag / Bereder mig till Dödsens Dag. Brask Sångl. 47 (1690). (Athanasianska trosbekännelsen slutar:) Thetta är then almänneliga Christeliga Tron, then henne icke fast och stadigt tror, han kan icke warda salig. ConcordPia 6 (1730). (Den gripne tjuvskytten) nekade helt stadigt, at han ej haft någon kamerat. Ekelund Fielding 48 (1765). Man ville se en stolt och stadig ställning mot Ryssland, men tyckte sig se en eftergifvande. Svedelius i 2SAH 55: 376 (1878).
f) (ngt ålderdomligt) som icke (lätt) låter sig påverkas l. ändrar åsikt på grund av andras åsikter l. lyckans växlingar l. av modenycker l. flärdfullt prål l. tillfälliga ingivelser o. dyl. l. som har avseende på l. vittnar om handlingen l. benägenheten att icke låta sig påverkas osv. i nämnda avseenden; stabil (o. allvarsam), fast (o. allvarsam l. redbar); stadgad (se STADGA, v. 4). (G. I) var .. een mächta vällig starck man, deslijkest staadig till sinnes. HH 20: 122 (c. 1565). Stadigh man hweekar intet. Grubb 759 (1665). Swedberg Dödst. 56 (1711; om klädedräkt). (Han) hade .. med sin fru fådt vackre medel och var en jemn och stadig hushållare. Tilas CurrVitæ 242 (1756). PH 8: 7590 (1766; om levnad). (Johannes Döparen) var en stadig man, som hvarken af lyckans leende eller af dess hot lät afvända sig från den heliga pligt han kände, och från den visa väg han utvalt. Lehnberg Pred. 3: 21 (c. 1800). Främmande för allt narraktigt jägtande efter qvickheter, talade han skämt på fullt allvar och lade i sina ord alltid ett stadigt, redbart innehåll. Castrén Res. 2: 24 (1845). (Han) drömde redan om att gifta sig och bli ”stadig”, så långt hans natur kunde medge. Samzelius Gränsm. 73 (1915). Barnkär, stadig flicka 15—17 år, erhåller genast lätt plats. UNT(A) 1934, nr 276, s. 10. Delblanc Åminne 21 (1970). — särsk. (numera föga br.) i fråga om sätt att uppföra sig o. d.: ordentlig l. städad l. hyfsad; särsk. ss. adv. En aff hörarna, som hurtigh är, skall årligen wälias att wara censor morum, lagha att alla disciplar gå stadigt. Botvidi Gymn. 11 (1633).
g) (†) om förstånd: säker, god. Han hade ett makalöst stadigt hufvud. Fries 2Linné 2: 340 (i handl. fr. 1765).
8) som (står l. sitter säkert l. har stadga l. styvhet o.) är grov l. massiv l. tjock (samt tål l. ser ut att tåla påfrestning), stabil, bastant, kraftig; jfr 6. (Lat.) Grauis, (sv.) Tung, Stadigh. VarRerV 63 a (1579). Försummar någon Åboe en .. fast och stadig Stengård åhrligen til at uprätta, .. böte och plichte .. efter 16 Art. i Husesyns Ordningen. Schmedeman Just. 1299 (1691). Först gör man (vid grundning) en helt lätt anläggning, sedan en stadigare. Miniatursk. 19 (1784); jfr b β. Fem alnar utan för hvardera af byggnadens fyra hörn, sättas tvänne stadiga stolpar i lika högd med den tillkommande väggen. LBÄ 19—20: 123 (1799). Man hörde rasslet af en stadig jernhake. Topelius Fält. 1: 232 (1853). Jag fick ett par stadiga promenadskor i utbyte mot ett par tunna stöflar. Dahlgren Stanley 1: 428 (1890). Stadiga rep fjättrade hans ben. Lindgren MästBlomkv. 111 (1946). Det är så skönt att sitta i en vilstol mitt på Sargassohavet. I all synnerhet om man har ett stadigt lastskrov mellan vilstolen och sjögången. Olrog Rosenbl. 4: 6 (1947). — särsk.
a) (i fråga) om person (l. djur) l. kroppsdel: stabil, bastant, kraftig. Ekeblad Bref 2: 338 (1662; om kvinnas midja). En godh Soldat skal hafwa lifliga ögon: raak halsz: bredt bröst: stadiga lemmar: starcka finger: långa armar: liten buuk: stadiga been, och fasta fötter. Isogæus Segersk. 557 (c. 1700). Ehrenadler Tel. 682 (1723; om ben hos häst). (Det) fordras stadig rygg, at stora lyckor bära. Kolmodin QvSp. 1: 598 (1732). Ludvig De Geer var ej stor till växten, men stadigt byggd, något benägen för fetma. Fryxell Ber. 8: 150 (1838). I en hage stå fyra stadiga bajerska landstormsmän bolmande ur sina stora tobakspipor. Hedin Front. 650 (1915). Dessa fasta, stadiga och ändå inte stora höfter (hos kvinnan) hade ett slags grovt biologisk fascination för mig. Gustafsson FamF 172 (1975); jfr 6.
b) i utvidgad l. bildl. anv. — särsk.
α) om kroppsorgan o. dyl. l. barn under växandet: (så l. så) stark (med avseende på förmågan att tåla l. klara av påfrestning). Herren behagade lemna .. (åtta) dagars uphof (med omskärelsen), at .. barnet (måtte) blifwa något stadigare at uthärda swedan. Bælter JesuH 1: 87 (1755).
β) (ngt vard.) väl tilltagen, stor, rejäl; äv. ss. adv., liktydigt med: väl l. mycket. Så lopp han ännu en stadig mil, / Då (osv.). CVAStrandberg 1: 191 (1861). I våra järnvägsvagnar råder ofta en tropisk värme, hvilket icke hindrar de resande att sitta lika stadigt påpälsade som till en promenad i några graders kyla. Tenow Solidar 2: 13 (1906). (Servitrisen) tog sig för att ge mig mera tillbaka i växel än jag hade lämnat .. Till en början lät jag udda vara jämnt, för krögarna tjänade stadigt nog ändå. Sparre SkeppKrusPap. 126 (1919). Lova en inföding en stadig slant, så visar han dig tre gånger så mycket som står i bibliska historien. Victorin Örnung. 49 (1932). Om man visste att man fick cancer om tio år skulle man nog sluta (på fabriken), sa Johnny .. — Det är ganska bra betalt i alla fall, sa jag och tog en stadig klunk (av groggen). Karnstedt Slamf. 107 (1977).
γ) om mat l. föda l. måltid: (fast o.) födande l. närande; rejäl, bastant; jfr 6 d β γ’. Han gaf dem bakelse för stadigt bröd. Dalin Arg. 1: 274 (1733, 1754). Det naturligaste är att äta en kraftig, stadig maträtt, som fyller magen, och en tunn flytande soppa, som hjelper till att upplösa och förtunna den fastare mat, som skall smältas. Langlet Husm. 75 (1883).
(1, 3 (b)) -BLIVANDE, p. adj. (numera föga br.) varaktigt förblivande; fast l. permanent anställd, stadigvarande. Pastor, som är öfver 50 år, bör kunna påräkna en stadigblifvande Adjunkt. Agardh BlSkr. 1: 360 (1836). De omvända och i christen tro stadigblifvande Finnar. Strinnholm Hist. 5: 10 (1854). —
(6) -GÖRA. (numera föga br.) göra stadig, stadga (ngt). TT 1886, s. 127 (med avs. på skänklar till fältmagneter i dynamo). —
(1, 6) -STÅENDE, p. adj. särsk. (†) till 1; anträffat bl. oeg. l. bildl. (jfr stadig 1 slutet, 2, 3): som icke ändras, stående, i uttr. stadigstående tungeltal, stående gyllental (motsatt ”löpande tungeltal”, dvs. ett gyllental som ändrades varje år o. som i kombination med det stående gyllentalet användes för att få fram årets nytändningsdagar). Rudbeck Atl. 2: 642 (1689). —
(1, 3 (b)) -VARANDE, p. adj. (stadig- 1639 osv. stadige- 1698. stadigt- 1641—1841) varaktig l. (be)ständig o. d.
a) i fråga om boende l. hemvist l. anställning l. arrangemang o. d., mer l. mindre liktydigt med: permanent l. fast l. stående; äv. (se β): som permanent uppehåller sig (ngnstädes) o. d.; äv. med adverbiell anv. Ett stadigvarande arbete. Spegel Kyrkioh. 2: 79 (1707; om hemvist). Comedie-hus är ock uppfördt, men Staden har ingen egen eller stadigvarande Trouppe. Linnerhielm 1Br. 14 (1787, 1797). Genast efter regementsförändringen utnämndes grefve Cronhjelm till tvenne beställningar, den ena blott tillfällig, den andra stadigvarande. Järta 2: 152 (1846). Ludvig den 11 förstärkte den stadigvarande hären; men han lät samma förhållande som förut ega rum emellan infanteriet och kavalleriet. KrigVAT 1860, s. 411. Reda kunde .. ägt rum, om man haft vana, stadigvarande tjenare. Svanberg RedLefn. 655 (1882). Vad i denna paragraf stadgas om person, som varit här i riket bosatt, skall .. tillämpas även å person, som här i riket stadigvarande vistats. SFS 1928, s. 1089. Redan tidigt gjorde sig .. den uppfattningen gällande, att fångstplatser (för fisk) .. som av enskilda tagits i stadigvarande bruk, av andra borde lämnas i fred. Hasslöf SvVästkustf. 203 (1949). Han hade aldrig gift sig eller haft en stadigvarande älskarinna. Anthony Hämn. 196 (1979). särsk.
α) (numera bl. mera tillf.) om belopp l. dyl., liktydigt med: konstant l. fast. Rätta värdet å skjutsning kan icke egentligen uppskattas till något bestämdt, stadigvarande belopp i penningar eller silfver. PrestP 1840, 4: 580.
β) om person: som stadigvarande (se a huvudmomentet) uppehåller sig l. bor (ngnstädes); äv. i uttr. bli stadigvarande, stadigvarande (se a huvudmomentet) slå sig ned ngnstans, bli bofast ngnstans. Det var först 1908, d. v. s. jämnt tjugu år efter min första bosättning där, som jag blev stadigvarande parisare. Wrangel Minn. 277 (1925). (Han) lägger .. armen om henne och säger, att allt ska bli bra igen bara man får såpass arbete att man kan tjäna en slant och bli stadigvarande och kanske få fast anställning vid Staten. Johnson Här 212 (1935).
b) i annan anv.: som varar l. föreligger utan uppehåll l. upphörande, som icke l. aldrig upphör l. avbryts l. försvinner, varaktig, ständig; bestående; oavbruten, oupphörlig, ihållande; äv. med adverbiell anv. Schroderus Comenius 310 (1639; om feber l. frossa). Eders Excell:tz önskelighe helsa och stadighvarandhe välståndh af Gudh alzmechtigh medh vår ödmiuke och trogne tienst tillförenne. OxBr. 12: 88 (1641). En stadigwarande Wåhr. Ehrenadler Tel. 2 (1723). Laertius säger .. intet annat, än at siälen war i stadigwarande rörelse, som Solen. Lagerbring HistLit. 299 (1748). Almqvist AmH 1: 146 (1840; om minne). Står stadigvarande tryck på kranen, bör kik med fast botten användas. Frykholm Ångm. 123 (1881). Skalder, som gossen kom i beröring med och som kan ha lämnat honom mera stadigvarande hjälp vid vandringen mot versens ära. Holmberg Leopold 1: 41 (1953). Om en bilist stadigvarande håller högre hastighet och således hinner upp en annan bil, skall han givetvis köra om och därefter snabbt avlägsna sig från den omkörde. Agvald Körtekn. 66 (1957). särsk. (†) om växt (l. växtfrö): perenn. Rudbeck Atl. 2: 317 (1689). Gedner Linné En fråga 22 (1753). —
(5) -YRANDE, p. adj. (†) som ständigt l. ihållande yr. Wij wältas kring, Lijk Hafwes salta Wågar, / I stadig-yrand Storm. Lucidor (SVS) 330 (1673).
B (†): STADIGE-VARANDE, se A.
C (†): STADIGT-BLICKANDE, se A. —
-VARANDE, se A.
1) (numera mindre br.) till 1: förhållandet l. egenskapen att varaktigt uppehålla sig på en plats l. att icke förflytta sig från sin plats l. ur sitt läge o. d. Här till hafuer man Rörelsen i gemen beskrifuit, och Gudz then alrahögste Rörelses orörlighet och fullkomligha stadhighet ther igenom tillkänna gifuit. Forsius Phys. 40 (1611). Wåra Scandianer woro .. et så wandrande Folk at de .. i sin första bygd aldrig woro länge på et ställe: hvad stadighet kunde man då fordra af dem på wåra bärg? Dalin Hist. 1: 66 (1747).
2) (numera mindre br.) till 3: (säker) beständighet l. varaktighet l. varaktigt bestånd o. d. (särsk. i uttr. för stadighet, för beständigt, varaktigt); förr äv.: säkerhet (beträffande vad som kommer att hända o. d.). J thenna .. werldena, ther ingen stadhigheet är, vthan all ting förgengeligh. OPetri 4: 535 (c. 1550). (Sv.) stadighet .. (t.) Beständigkeit. Heinrich (1814). Det atenska samhället återvände aldrig för stadighet till de ideal, för hvilka Aristophanes och hans partikamrater arbetade. Paulson Aristoph. 1: 65 (1901). särsk. (†) i uttr. i stadighet (göra ngt), varaktigt (göra ngt). Skola alle tienstelösa driftekonor eller pigor .. förjagas ifrå den ena landzorten til andra, så lengie och til thes the sigh i stadigheet sättia, antingen uthi een ährligh tienst eller echtenskap. KOF II. 1: 204 (1659). Med .. detta kunskapsbegär inhemtar han likväl aldrig så många kunskaper att han kan slå sig i stadighet på något serskildt. Carlén Bull. 1: 160 (1847).
3) (numera föga br.) till 4: ihärdighet l. uthållighet. Så skal ingen flijt på min sida sparas, ingen stadighet brista, ingen trohet fattas Hennes May:ts willia .. til at öfwertala. Gustaf II Adolf 575 (1613). Then Stadigheten, som thenna Keysaren lät påskijna, til at förfächta sijn Gemåhls Ähra emedhan hon leffde, thet bewijste han och effter hennes Affgång. Schroderus Albert. 2: 285 (1638).
4) till 6 (särsk. 6 a): förhållandet l. egenskapen att vara stadig; stabilitet; stadga (se stadga, sbst.1 3). Wridha ledhen j sin stadigheet. BOlavi 124 b (1578). Ther emoot (dvs. i motsats till paradisfågeln) haar Gosen (dvs. gåsen) fötter bredh, / Som betygha hans stadigheet. Sigfridi B 4 b (1619). Med Stadighet förstås, at (vatten)-Profvaren uti det flytande ämnet, som skal vägas, håller sig uprätt, utan vacklande. VetAH 1770, s. 272. Om hösten 1786 kunde han ej vidare lyfta armarne med den stadighet som fordrades för at kunna föra maten til munnen. Dubb ÅmVetA 1796, s. 90. Förbättringar af redan befintliga maskintyper med afseende på lättskötthet, stadighet och arbetsförmåga. TT 1895, M. s. 29. Bestämning av stadighet hos bord. SIS 83 94 01 (1962). särsk.
a) (numera mindre br.) sjöt. hos fartyg: maklighet (se d. o. 2 a). 2UB 9: 580 (1906). 2NF 18: 237 (1912).
b) till 6 d.
α) till 6 d α, β: stadga (se stadga, sbst.1 3); fasthet; styvhet; äv.: trögflytande konsistens; numera bl. med vag anslutning till 6. Ett dödt Barn har eij then stadigheten, som ett lefwandes. Hoorn Jordg. 2: 171 (1723). Blifwer watnet för mycket (i degen), warder brödet segt och degit, och sätter sig ej til någon stadighet. Kiellberg KonstnHandtv. Bag. 5 (1753). MagKonst 1829, s. 72 (om tyg). Schulthess (1885; hos vätskor). Valet av papper är för båda dessa tryckmetoder (dvs. tre- och fyrfärgstrycket) av stor betydelse. Det måste vara helt vitt och med en absolut jämn och slät yta samt helst äga en viss stadighet. Elge BoktrK 98 (1915).
β) (†) till 6 d γ, övergående i bet.: hårdhet. Wår Eck, den här j landet wexer, .. öfwergår medh starck- och stadigheet all annan Eckeskogh. RARP 3: 256 (1642).
5) till 7; särsk. (mer l. mindre ålderdomligt; se dock nedan): stabilitet (jfr 2) l. stadga (se stadga, sbst.1 4) o. d.; särsk. dels till 7 c (se c), dels till 7 e o. f: ståndaktighet; trohet; trofasthet; stabilitet l. fasthet l. (redbar l. allvarsam) stadga (i sinnet); redbarhet, pålitlighet; äv. (föga ålderdomligt l. fullt br.): egenskapen att vara stadgad (se stadga, v. I 4). För ty än doch iach är kötzligha frå idher, är iach doch när idher j andanom, frögdandes migh, och seendes idhor skickilse, och idhor troos stadugheet j Christo. Kol. 2: 5 (NT 1526; NT 1981: fastheten i er tro på Kristus). På thet vthi Regementet een fullkomligh wiszheet och stadigheet wara må, och inbördes Säkerheet och Tryggheet .. så wele wij (osv.). Stiernman Riksd. 649 (1611); jfr 2. Styrckia allmogen till eenigheet, trooheet och stadigheet emoot konungens dotter, såsom theres uthkohrade och designeredhe drotning. AOxenstierna 7: 701 (1632). Brudhgummen .. sändes till (den trolovade flickans hemsocken) .. och wardt pastori tilskriffuit them wigia eller pijghan skaffe sigh löfftesmän om sin stadighet. Murenius AV 71 (1640). (Husbonden bör) icke .. förskiuta det tienstehion, som är af den stadighet och beskedlighet, at det i många år .. blifwer qwar hos honom, samt uti desz tienst tilbringar sina bästa år. PH 5: 3422 (1752). Månne icke .. wår naturliga Stadighet gör osz lika obeqwäma til de stora och förträffeliga Dygderna, som til de stora Lasterna? Posten 1769, s. 385. Lennart var stadigheten själv och gick inte att få ut på skoj. Östergren (1945). Hon var mera sluten inom sig själv än förr, men visade samtidigt en ny stadighet i lynne och humör, ett nytt sinneslugn. Moberg Nybygg. 623 (1956). jfr sinnes-stadighet. särsk.
a) liktydigt med: sinnesro l. sinneslugn. Tå jag bad honom komma in, och böd til at hugneligen tiltala honom, hade han ingen stadighet at höra på mig. Münchenberg Scriver Får. 39 (1725).
b) liktydigt med: hyfsat l. välartat uppträdande. Finnes någon Gosze (i barnhuset) wara så ostyrig, at han ej kan med de förut beskrefne utwägar förmås til stadighet; så är wäl ingen annan utwäg, än at sätta honom uppå Skepp, .. hwarest en närmare upsyn .. öfwer honom hafwas kan. PH 8: 7589 (1766).
c) till 7 c: fast ordning l. fast(a) princip(er) o. d., fasthet; konsekvens; numera bl. (med ålderdomlig prägel) med bibegrepp av 2. Wilt tu, min wen, mens wara sielfmyndig emot the gamlas erkenda .. myndighet; wilt tu intet höra och säta (dvs. akta på) skiäl; så må man aldrig welnas (dvs. vänta sig) någon wiszhet och stadighet i wårt språk. Swedberg Schibb. f 2 a (1716). (Det) är nogsamt bekant, .. at ingen likformighet och stadighet blifwit brukad i skrifwande. Hof Skrifs. 137 (1753).
6) (numera bl. mera tillf.) till 8; särsk. i utvidgad l. bildl. anv. (jfr stadig 8 b), i fråga om träd: fasthet i träet o. livskraft. The wäxter äre långlijfuadhe, som hafua ympnigh och seegh wätzska, och en stadhigh substantz .. Huarföre sägs en Eek, som hård är, och i sigh hafuer en seegh wätzska, wara i 900 åår, uthi huilken tijdh hon först wäxer i 300 åår, står i sin stadhighet i andre 300 åår, och begynner förtorckas och tagha af i then tridie tridiungen. Forsius Phys. 199 (1611); jfr 4 b β.
Spalt S 10778 band 30, 1986