Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STOCKNA stok3na2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr ä. d. stokne, om (kropps)vätska: stocka sig; till STOCKA, v.2, sannol. efter mönster av inkoativa verb som TJOCKNA, STORKNA]
stocka sig (se STOCKA, v.2 III); särsk. (numera bl. tillf.) om röst l. andedräkt: stocka sig (se STOCKA, v.2 III 2 c). Slockna stockna tiockna. Arvidi 67 (1651; i rimlista). Det ryckte kring munnen, rösten stocknade, och tårarne kommo i den starke mannens ögon. Ödman UngdM 2: 233 (1881). Bjerne Eld. 24 (1930; om andedräkt).

 

Spalt S 12036 band 30, 1989

Webbansvarig