| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILLTAGA til3~ta2ga l. (o. utom i högtidlig stil numera i sht) TILLTA til3~ta2, v. -tager resp. -tar, -tog, -tagit, -tagen (se f. ö. TAGA, v.). vbalsbst. -TAGAN (†, VDAkt. 1665, nr 420, RelCur. 55 (1682)), -TAGANDE, -TAGELSE (†, Muræus Arndt 4: 89 (1648), Ekblad 387 (1764)), -TAGNING (†, Syr. 42: 6 (öv. 1536), Swedberg Ordab. (1725)), -TAGSNING (†, Brahe Kr. 36 (c. 1585)). (förr äv. skrivet ss. två ord)
1) (†) ta till sig (ngt l. ngn).
a) med avs. på sak l. person: ta o. föra till sig för att använda l. begagna sig av; tillgripa (i brist på bättre l. i nödfall) (jfr TAGA TILL 1); äv. övergående i bet.: tillgå (se d. o. 2), särsk. i uttr. vara att tilltaga, finnas att tillgå. G1R 24: 62 (1553). Vthi hwar Landzende måtte någen förrådh och förmögenheet ware at tiltage, när så vthi Rijksens tilfallende nödh och trång behöffues kunde. Stiernman Riksd. 492 (1599). (Delar av manskapet) borde hålla sig bak efter Armeen, at tiltaga i högsta nödfall. Loenbom Stenbock 2: 44 (1758). Inga andra än unga vid detta arbete alldeles ovana manufaktursmeder voro att tilltaga. JernkA 1847, s. 267. — särsk.
α) med avs. på mat l. dryck: förtära; äv. med bestämning inledd av prep. med; jfr TAGA TILL 3 c. Så måtte hwar och en en gran achtan hafwa vppå then Spijsens art och Eghenskaper som han tiltagher. Palmchron SundhSp. 265 (1642). Doch skal man sigh wäl föresee at man medh starcka eller swaga Dricker icke förmyckit tiltager. IErici Colerus 1: 179 (c. 1645); möjl. till 3.
β) i utvidgad anv., med avs. på sak l. egenskap l. förhållande o. d.: stjäla, plundra; tillskansa l. tillvälla sig, lägga sig till med; erhålla, antaga (se d. o. III 3); äv. refl. (jfr b, c slutet α’); äv. bildl., särsk. i p. pf.: konstlad, låtsad, påstådd, antagen (se ANTAGA III 2 c); jfr TAGA TILL 1 a, 3 b. Ther gierd görss wtoff landit eller tiiltags j fienda viis. G1R 1: 194 (1524). Efter sijne åthskillighe quarter tilltagher .. (månen) sigh åthskillighe qualiteter (dvs. olika egenskaper). Forsius Phys. 106 (1611). Baazius Upp. K 7 a (1629: tiltagen heligheet). Stundom .. (uppmuntras) presterna, att tilltaga sig en makt och myndighet, som dem icke lagligen tillkommer. Schrevelius CivR 3: XVIII (1858).
γ) allmännare, särsk. i p. pf., pregnant: väl använd, närmande sig bet.: sliten (se SLITA 7). 2:ne portar, tämmeligen tilltagna och nötta. Eneman Resa 2: 131 (1712).
α) = TAGA TILL 3 a. Gud alzmektig, som alla bedröfvade och förkrossade hierter sig faderligen tilltager. RA I. 1: 339 (1544).
β) med avs. på känsla l. tro l. övertygelse o. d.: gripas av (se GRIPA 2 b ε), uppfyllas av, ta till sig; jfr TAGA TILL 3 d, f. Hwadh sorgh och bedröfwelse Rijket sigh aff .. (G. I:s) frånfälle tiltogh, war aldeles lijkmätigt effterfölliande Threnodiæ. PolitVis. 175 (c. 1600). See hur du mig tillpyntat har: / Dig wijsa här min Ögnelock / Om ey din arga Siäl sig elliest Troo tiltar / Hwarför Coriscas Siäl haft Orsak från tig wända. Dahlstierna (SVS) 270 (c. 1696).
γ) ta åt sig av; jfr TAGA TILL 3 e. Lika som en Furste sigh .. then smäleek oc tilbörligheet tiltagher, när hans Legater illa vndfångne och trachteradhe warda. PErici Musæus 5: 217 a (1582).
δ) med avs. på skuld l. förpliktelse o. d.: ta på sig, åtaga sig; jfr TAGA TILL 3 g. 2 R(iks)d(ale)r resterade, dhem Her Larss sigh tilltogh att betala. VDP 1669, s. 244.
c) i utvidgad l. bildl. anv. av a, med avs. på utväg l. åtgärd o. d.: tillgripa (se d. o. 2 b), försöka med; jfr TAGA TILL 1 (c). Muræus Arndt 2: 137 (1648). Hwad råd är nu för osz at tiltaga, emedan wi uti en så stor wånda hafwe råkat? Peringskiöld Hkr. 1: 525 (1697). För att vända krigslyckan .. tilltog man den vanliga åtgärden under tider af svaghet och förnedring — man ombytte öfverbefälhafvare. NDA 20/1 1877, s. 1. — särsk. allmännare.
α’) göra, företa sig (se FÖRETAGA, v.1 6 b), ta sig till; äv. refl. (jfr a β, b). Ath alle szaker som han oc hans folk haffua giorth och tiiltagit her tiil dagx schal ware them aldelis tiilgiffuith. G1R 3: 2 (1526). Hr Jon .. är bedröfwat, aldrig wetandes hwadh han sig skal tilltaga, helst nähr han ser sig wara utblottat. Cavallin Herdam. 2: 241 (cit. fr. 1682). Hwad skolom wi nu tiltaga, fosterbroder? Björner Fridth. 31 (1737).
β’) intr. (jfr γ’): gå tillväga, agera. (Kungen ville veta) huruledes Ständerna betänckte woro at Kongl. M:t tiltaga borde. Widekindi KrijgH 571 (1671).
γ’) intr. (jfr β’), särsk. med saksubj.: börja, uppkomma, bryta in l. ut; jfr TAGA TILL 2. Om någon fara .. skulle för Swerige tiltaga (osv.). HC11H 14: 101 (1664). När Hans M:t satt til måltijdz om afftonen .. hade en Eeld tiltagit vthi kammaren. Widekindi KrijgH 599 (1671). Ekblad 442 (1764).
2) [utvecklat ur 1 (a)] (†) med avs. på person: (för att utföra l. inneha syssla l. uppgift l. befattning o. d.) antaga (se d. o. II 3) l. utse l. förordna l. tillsätta (se d. o. 6 a, b) l. anställa. OrdnHandtv. 1 ⁄ 3 1669, s. A 2 b. Alla prämiere platzerna .. (vid Hälsinge regemente) är besatte wordne och inga secund officerare tilltagas derwid, innan regementet blifwer completterat. KKD 1: 207 (c. 1710). Ambrosiani SvSkråämb. 68 (i handl. fr. 1720).
3) [sannol. utvecklat ur 1 (a)] (†, utom i slutet) i fråga om att ngt tillhandahålls l. används l. utformas l. tillverkas o. d.: beräkna, anslå (se d. o. II 4), ”måtta till”; jfr 1 a α, 4 anm., o. TAGA TILL 1 b. G1R 24: 219 (1554). En god och förnuftig Matmoder .. (bör) weta huru mycket ungefär upgår och tarffwas uthi huset .. Så att icke för mycket äller för lite tilltages. Rosenhane Oec. 17 (1662). Konungen .. tyckte sig tilltaga en så stor anläggning för byggnaden, att Jätten omöjligen kunde hinna färdigbygga henne på utfäst tid. Afzelius Sag. 3: 83 (1841). Andersson Antol. Föret. (1909). — särsk. (fullt br.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som givits viss omfattning l. visst omfång o. d. (för att motsvara ngt behov l. önskemål o. d.); särsk. med adverbiell bestämning som anger (hög) grad; i sådana uttr. som väl tilltagen äv. övergående i bet.: för högt l. stort tilltagen, överdriven (jfr β α’); i ä. språkprov stundom svårt att skilja från α. En väl, rikligt tilltagen matsäck. En rundligt tilltagen pension. Lönen är (för) lågt, knappt, snävt tilltagen. Utrymmet är tilltaget i underkant. Schroderus JMCr. 558 (1620). Sex styfwer för ett ark, är wäl tiltagit. Oelreich 10 (1755). Med den groft tilltagna .. näsan. Almqvist AmH 1: 36 (1840). Detta krig var för grymt, för oformligt tilltaget för att man skulle kunna känna .. sympati. Siwertz JoDr. 97 (1928). (Undantaget) måste vara så tilltaget, att fadern och modern kunde livnära sig på det. Moberg Utvandr. 28 (1949). Falbygdens kambrosiluravlagringar .. reser sig som ordentligt tilltagna platåberg över slätten. Selander LevLandsk. 20 (1955). Priserna (på restaurangen) är ganska tilltagna. SDS 19 ⁄ 9 2003, Dygnet Runt s. 6. — särsk. (†)
α) om sak l. person, övergående i bet.: (så l. så) utformad l. skapt (se SKAPA 2 (i α)) l. beskaffad; jfr huvudmom. Sylvius Curtius 48 (1682). Platsen omkring .. (Jesu grav) är helt och hållen rund tilltagen. Eneman Resa 2: 138 (1712). 2SAH 12: 302 (1827).
β) i pregnant anv. α’) för högt l. stort tilltagen, överdriven; jfr huvudmom., 4 a ε o. SKÄRA TILL 5 a, TAGA TILL 1 b slutet, TILL-SKÄRA 2 slutet slutet. (Ett sätt att titulera) som han mente tyltaget och mehr än wanliget wara. Lagerberg Dagb. 48 (1711). Eneman Resa 1: 233 (1712). β’) förståndig, (väl) avvägd (se AVVÄGA, v. 1 c, 3 c). Mogne och tilltagne consilier. RARP 7: 224 (1660).
4) [jfr motsv. anv. av d. tiltage, mlt. tōnemen, t. zunehmen] i fråga om storlek l. omfattning l. mängd l. styrka l. hastighet l. intensitet o. d.: (så småningom l. efter hand) växa, bli större, öka; i sht med bestämning inledd av prep. i, förr äv. till l. med, angivande i vilket avseende ngt l. ngn växer osv. (se särsk. (a,) b), förr äv. med rektion betecknande verksamhet o. d. (se särsk. a); motsatt: avtaga (se d. o. III); jfr TAGA TILL 4.
Anm. I ä. tid användes för denna bet. äv. passiv form (väl eg. av bet. 3 i pregnant bet.), övergående i dep. Huru denna staden uthi ett och annat stycke .. mehr och mehr tilltagass och förbättrass. MeddSlöjdF 1896, s. 107 (1666). Ju mehra kroppen faller aff och förswagas, ju mehra qwicknar, tiltages och vpfriskas Siälen. Sylvius Mornay 238 (1674). Jfr äv. anm. vid AVTAGA III.
— särsk.
a) om sak, förr äv. om kollektiv: öka (i storlek osv.). Stormen tilltar (i styrka). Allmänhetens oro tilltog. Tilltagande brottslighet. Såsom Elden tå han wärmer .. småningom meer och meer tilltagher. Forsius Phys. 39 (1611). Stockholm .. mehr i handelen tiltogh / än thet förr någon tidh har giort. JMessenius i HB 1: 197 (1629). Ungdomen hafver tilltagit med lust att känna örterna och des dygd. Annerstedt UUH II. 2: 250 (cit. fr. 1690). At Lund ansenligen tiltagit under detta Tidehwarf, har man mycken anledning tro. Lagerbring 1Hist. 2: 233 (1773). Man hade funnit, att fångarnes sammanvaro alstrat ett tilltagande förderf. Oscar I Straff 34 (1840). Det (är) nödvändigt att .. hålla sig underrättad om mängden av barkborrar samt vid deras tilltagande fånga och genom barkning av träden oskadliggöra dem. Trägårdh Skogsins. 99 (1914). Allt är inte gott och väl i Sovjet .. varken produktiviteten eller produktionen tilltar på planerat sätt. SmålP 29 ⁄ 12 1972, s. 8. Ett offentligt mansförakt har de senaste åren fått tilltagande medvind. SDS 23 ⁄ 10 2003, s. 2. — särsk.
α) om månen, i fråga om dess mot jorden vända solbelysta del; numera i sht med vbalsbst. -ande i anv. som motsvarar c, i sådana uttr. som månen är i tilltagande; jfr TILLVÄXT a. Somlige tilskrifwa .. (tidvattnet) Solen, somlige Månen, effter Månens aff- och tiltagelse. Muræus Arndt 4: 89 (1648). Månen är i tiltagande. Sahlstedt (1773). Så många ålar kunde det väl ej ha varit i ryssjorna, ty det var ”ljus måne”, d.v.s. himlakroppen var i tilltagande. Sparre Alfåg. 180 (1916). — särsk. (†) i uttr. i tilltagande månad. Hwad som neder åt wäxer sås i aftagande, men thet som vp åt växer sås i tiltagande månad eller nyet. Broocman Hush. 1: 84 (1736). SamlRönLandtbr. 2: 190 (1777).
β) (i ä. fysiskt o. mekaniskt fackspr.) särsk. i p. pr., särsk. i uttr. tilltagande rörelse, accelererande rörelse. En accellererad eller tiltagande rörelse, är en sådan hwars hastighet i alla ögnablek tiltager. König Mec. 23 (1752). Sålunda är kroppars fria fall en tilltagande rörelse, hwaremot vid kastning uppåt en aftagande rörelse uppkommer. Fock 1Fys. 27 (1859). Cannelin (1939).
γ) i fråga om (persons) ålder, särsk. i p. pr., särsk. (o. numera i sht) i sådana uttr. som med, äv. vid, tilltagande ålder, förr äv. med l. vid tilltagande år(en), med stigande ålder, när man börjar bli gammal. Af den beswärlige sjöresan och de tiltagande åren, woro .. (biskop Brask) nu så bräckelig, at han ej wågade begifwa sig hem, förän han brukat Läkare. Celsius G1 1: 346 (1746). Med tiltagande åren. Tessin Bref 1: 20 (1751). När mina år tilltogo, och jag började på at få någon stadga uti min eftertanka (osv.). Creutz Vitt. 84 (1759). Wid tilltagande ålder. Nordforss (1805). Vid tilltagande år minskas hoppet att återse ett kärt fädernesland. BL 4: 252 (1838). Med tilltagande ålder blir man allt mer nyfiken på sina rötter. KvällsP 28 ⁄ 1 2002, s. 7. — särsk. (†)
α’) ss. vbalsbst. -ande, i uttr. med l. vid årens tilltagande, med stigande ålder. Eriker .. blef strax med åhrens tiltagande stor och stark. Peringskiöld Hkr. 1: 180 (1697). Swedberg Gr. 90 (1722: vid). KulturbVg. 2: 125 (1765).
δ) (†) övergående i bet.: öka i kvalitet l. prestation(sförmåga) o. d., utvecklas, förbättras, göra framsteg; äv. om hälsa (jfr b β). UUKonsP 7: 49 (1664; om hälsa). Alla andra Nationer .. hade .. lyft up ögonen, begynt tänka, odla sjö och land, tiltagit i smak och seder. Posten 1769, s. 897. Vettenskapernas tilltagande. Meurman (1847).
ε) (†) i p. pf., i uttr. tilltagen i växten, äv. i växten tilltagen, övergående i bet.: överdriven, överdrivet stor; ofta med oklar avgränsning från 3 slutet β α’; jfr SKÄRA TILL 5 a, TILL-SKÄRA 2 slutet slutet. Det är möjligt att det nämda procenttalet är något i växten tilltaget. Samtiden 1873, s. 755. Rocken är så tilltagen i växten, att (osv.). Auerbach (1915).
b) om (del av) person l. djur l. växt: (till)växa (o. utvecklas); numera nästan bl. i mer l. mindre stående uttr. med bestämning inledd av prep. i, förr äv. till, angivande i vilket avseende ngn växer osv. Vngh Häst och något lijten, Der han intet tilltager, måste en annan förskaffas. GenMRullaFinLättDrag. 1687, s. 427. Styrck migh at jagh ju meer och meer tiltager / I lärdom och alt godt som tigh behagar. Ps. 1695, 330: 7; jfr α. Detta min säds tiltagande skaffade mig et nytt bekymmer. DeFoë RobCr. 69 (1752). Emedan .. alla människor .. tiltaga til kropp, förnuft, anda och wishet (osv.). Borg Luther 1: 246 (1753). De slags Fruntimmer, om hvilka man vid första anseendet hvarken tör säja, at de äro fula eller vackra; men som tiltaga i behag, ju mera man njuter deras omgänge. Kellgren (SVS) 4: 7 (1779). Ett .. armkläde .. genom hvilket de hafvande qvinnor .. fördöljde sitt tilltagande. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 245 (1868). Tilltaga i ålder och visdom. IllSvOrdb. (1955); jfr α. — särsk. (†)
α) i fråga om kunskaper l. färdigheter l. karaktärsegenskaper o. d., övergående i bet.: öka i prestation(sförmåga) o. d., utvecklas, förbättras, göra framsteg; förkovra sig (se FÖRKOVRA 3); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om förmåga till förkovring o. d. Sigfridi a 8 b (1619; konkretare). Wår Her Sohn .. må .. uthi alla Konungzlige och Christelige dygder oppwäxa och tilltaga. RARP 7: 233 (1660). Tänck .. huru han har tiltagit uti det fransöska språket på så kort tid. Lagerström Holberg Jean 17 (1744). Sundén (1891).
β) i fråga om hälsa l. kropp(skrafter) o. d.: krya på sig, växa i styrka; jfr a δ. Flickan hafwer .. warit stilla och Melancholisk .. Men med Tijdhen hafwer hon tiltagit, gått omkring och fått igen dhen naturlige Appetiten til Maat och Drijck. RelCur. 275 (1682). Hostan war henne nu intet mehr så swår .. Kroppen tiltog, så at hon nu förmotte åtskilligit med sijna Händer bära och draga, som hon tilförne intet haar kunnat röra. Tranæus Medewij 29 (1690).
c) ss. vbalsbst. -ande, i uttr. vara (i sht förr äv. vara stadd) i tilltagande, öka l. växa i storlek osv., tilltaga; jfr a α. Ofwannämde planteringar äro wid Lund på god fot och i tämmeligit tiltagande. Oelreich 751 (1756). Kriget oaktadt, var handeln i jemt tilltagande. 1SAH 4: 49 (1791, 1809). Den ålder, då åkomman (dvs. närsyntheten) är stadd i tilltagande. 2NF 19: 78 (1913). Oppositionen mot apartheidpolitiken i Sydafrika är i tilltagande bland betydande delar av den vita befolkningen. SvD 28 ⁄ 9 1971, s. 9.
TILLTAGSAMHET, r. l. f. [sannol. ombildning av tilltagsenhet, med anslutning till ord av typen fördragsamhet, sorgesamhet] (numera bl. tillf.) till 1 (a,) c: tilltagsenhet (se d. o. 2 a). JGHallman Vitt. 29 (c. 1756). Måhända trodde man sig ej vara så snart upptäckt .. eller misstog man sig helt och hållet på sin fiendes raskhet och tilltagsamhet. BL 19: 120 (1852).
Spalt T 1413 band 34, 2004