Publicerad 2021   Lämna synpunkter
-ÅRA ~å2ra, adj. oböjl.
Ordformer
(förr äv. -åhra)
Etymologi
[eg. gen. pl. av ÅR, sbst.1]
(numera bl. i vitter l. högre stil) ss. senare led i ssgr med första leden utgörande räkneord: (så l. så många) år gammal (jfr -ÅRIG 2 slutet); jfr ADERTON-, FEMTIO-, FYRTIO-, HUNDRA-, SEX-, SEXTIO-, SEXTON-, SJUTTIO-, SJUTTON-, TIO-, TJUGO-, TOLV-, TRE-, TRETTIO-, TUSEN-ÅRA m. fl.

 

Spalt Å 209 band 38, 2021

Webbansvarig