| Publicerad 1912 | Lämna synpunkter |
BLADIG bla3dig2 (bla`dig Weste), adj. -are (gradf. dock föga br.). adv. -T.
a) (mindre br.) försedd med blad, bladrik. Ängs-ulra .. med trind och bladig halm, och flata blad. Dahlman Humleg. 106 (1748). Den bladiga Lucern. J. G. Oxenstierna 2: 30 (1796). (Roten) uppskjuter flera .. bladiga stjelkar. Wahlberg Foderv. 220 (1835). Eken står ännu bladig och marken är ännu grön. Langlet Gm Ryssl. 394 (1898). — (†) om mark: beväxt med blad, med bladrika växter. Å alla orter, der bladig strand är. Tiselius Vätter 1: 123 (1723).
b) (mindre br. utom ss. senare ssgsled) som har (så l. så beskaffade l. formade) blad; jfr -BLADAD. Fingerlikt bladiga Cecropier. Lindström Bates 346 (1872). — jfr AKLEJ-, BRED-, EN-, ENKEL-, FEM-, FILT-, FIN-, FLER-, FLIK-, FLÄDER-, FRI-, FYR(A)-, FÅ-, GLATT-, GLES-, GROF-, GRÖN-, HEL-, HJÄRT-, HUNDRA-, HÅR-, KRETS-, KRUS-, LÅG-, LÅNG-, MÅNG-, NJUR-, OLIK-, PAR-, PIL-, RIK-, ROSETT-, RUND-, RÖD-, SAM-, SKÖLD-, SMAL-, SMÅ-, SPETS-, SPJUT-, SPÄRR-, STOR-, STRÄF-, STYF-, SÖT-, TJOCK-, TRE-, TRUBB-, TUNN-, TVÅ-, TÄT-, ÖRT-BLADIG m. fl.
c) försedd med bladliknande lameller l. dyl. Hos lophobranchierna bilda gälarne bladiga tofsar. Thorell Zool. 2: 267 (1861). Lilljeborg Fiskar 3: 434 (1891).
2) (mindre br. utom ss. senare ssgsled) till BLAD 2: som har blad; delad i blad. jfr: Spröt, Antennæ .. höra endast Insecterne til. Kallas i anseende .. til skapnaden .. (bl. a.) Bladig, Perfoliata, af små skifvor, likasom i hvar annan stående skålar eller tallrikar. Retzius Djurr. 176 (1772); jfr 1. — jfr FEMTIO-, HUNDRA-BLADIG m. fl.
3) (nästan bl. ss. senare ssgsled) till BLAD 3, särsk. till 3 a: som har (så l. så beskaffadt l. beskaffade, så l. så många) blad. — jfr EN-, ENKEL-, FEM-, FIN-, GROF-, KRUM-, LÅNG-BLADIG m. fl.
4) i sht miner. till BLAD 4: som delar sig l. kan delas i tunna skifvor l. lameller, som bildar l. består af tunna, skiflika lager. Bladig malm. Bladig struktur. En gröngul bladig Kåpparmalm uti en skifrig hornstensart. M. Linder (1767) i Teknikern 1905, s. 232. Bladig Malm, eller Sten, (Blättrich Gestein) är den, som vid sönderslagningen skifrar sig i tunna lameller. Rinman (1788). (Gipsen förekommer) Bladig, och kallas då gipsspat, Mariæglas. Econ. annal. maj 1807, s. 83. Stålstycket .. utplattas till erforderlig bredd, hvarigenom det .. får en bladig structur. N. W. Almroth i VetAH 1820, s. 208. Ett stråligt eller bladigt, ofta till tätt eller fin-gnistrigt, öfvergående brott. Dens. Karmarsch 7 (1838). Stundom (användes) alun .. för att i smörtårtor och bakelser göra massan mera bladig. Hagdahl Kok. 986 (1879). Koncentrerad ättiksyra .. (stelnar) vid afkylning .. till en färglös, bladigt kristallinisk massa. Sv. farm. 5 (1901, 1908).
Spalt B 3031 band 4, 1912