| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BRÄNN brän4, n.; best. -et; pl. (i bet. 2) =.
1) (†) tillverkande af brännvin, brännvinsbränning. En uti Brygg och Bränn väl förfaren .. dräng, åstundas på landet. DA 1771, nr 12, s. 4. QLm. I. 2: 56 (1833).
2) (i fackspr.) konkretare, om hvarje särskild bränning; äfv.: så mycket (af brännvin, tegel l. dyl.) som på en gg tillverkas l. beredes gm bränning; jfr BRÄNNA, v. I 3 a β. De 20 tunnor potates, hvilka blifvit .. anskaffade, ansågos lämpligast att i 4 särskilta bränn afverka. EconA 1807, maj s. 73. Ett bränn på 200 kannor. Dalin (1850). Östergren (1917).
Spalt B 4466 band 5, 1924