| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
1) (†) eg.: skicka från sig efter förrättadt värf; affärda, bortsända; expediera.
a) låta (sändebud, deputation, person som haft audiens o. d.) afträda, afskeda, sända från sig. (De deputerade af adeln som i ett visst ärende uppvaktat drottningen berättade) huru gunsteligen H.s Kong. M.tt dem vndfånget och depecheret hade. RARP 3: 357 (1644). (Den till furst Rakoczy i några viktiga ärenden afskickade L. Kruuse) bleff ock aff Försten .. begåfwat, och medh stoor ähra depescherat. Emporagrius Likpr. ö. L. Kruuse M 4 b (1656). N. Skytte (1682) i 3 Skån. saml. II. 1: 14.
b) [jfr fr. dépêcher une affaire] (skyndsamt) expediera l. göra från sig (en sak); afgöra (ett ärende). Då wille the som wore förordnade uthi uthskott till Kongl. Commissarierne komma på Ridderhuset och depechera samma skrifwelsse. RARP 6: 41 (1657). Depeschéra .. skyndsambligen beställa. Salberg (c. 1690). Depechera, .. förretta. Swedberg Schibb. 263 (1716). Han, Bojaren, var beordrad .. at i Czarens frånvaro depechera och afsluta alla ting. Kempe Fabritii lefv. 130 (1762).
2) (numera knappast br.) (skyndsamt) afskicka l. afsända (ngn l. ngt ngnstädes hän). Cammerådet skrifva sigh redha hafva adverterat Fegræo, dett han genest depecherer dem (dvs. de erforderliga kompanierna soldater) hijt. Oxenst. brefv. 1: 487 (1629). Därs. 9: 304 (1635). Kongl. Maj:t dépêscerade mig alltså med fullmakt på bemälda tjänst jämte ock bref till hans excellence gref Bengt Oxenstjerna. Kurck Lefnadsm. 114 (1705). Min syster har jag depecherat hemåt … Här var omöjligt att förskaffa henne tjenst. C. Livijn (1805) hos R. Hjärne Dag. f. drabbn. 203 (sannol. mera tillfälligt med skämtsam anstrykning). — särsk.
a) [jfr fr. on vient de lui dépêcher un courrier] affärda (sändebud i speciellt ärende, kurir med depescher o. d.). Depescherades till Preussen medh breff Johan Flemingh. RP 5: 172 (1635). Consist. acad. Abo. ä. prot. 2: 106 (1658). Depechera, afferda. Swedberg Schibb. 263 (1716). Depechera. Affärda. Sahlstedt (1769). Jag yrkade på Horn att så begå, det jag blefve snart dépêcherad och expedierad. J. C. Toll (c. 1772) i 2 Skån. saml. 4: 3.
b) (†) [jfr fr. dépêcher un ordre] med afs. på (medelst kurir o. d. fortast möjligt befordrad) skrifvelse i diplomatiskt ärende l. statsangelägenhet, order o. d. Oxenst. brefv. 1: 286 (1625). Uthi mine ifrån Riga sidste depecherede skrifvelser. Därs. 10: 349 (1633).
3) [jfr fr. se dépêcher, skynda sig] (†) refl.: (raskt) göra sig färdig l. blifva färdig; skynda sig. Som jag uti Haag har funnit många ting värdiga att bese och att informera sig om, har jag intet kunnat under åtta dagar depechera mig derifrån. N. Tessin (1687) enl. Crusenstolpe Tessin 1: 172. Depeschera sig, skynda sig, göra sig färdig, geswind. Salberg (c. 1690).
Spalt D 942 band 6, 1910