Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
DRIF dri4v, r. l. m. l. n. (r. l. m. VDAkt. 1792, nr 565 osv.; n. VDAkt. 1661, nr 391, VetAH 1741, s. 156, Dalin (1850)); best. drifven, ss. n. drifvet; pl. drifvar, ss. n. =. Anm. Pl. -ar användes stundom äfv. af dem för hvilka ordet i sg. är n.
(i fackspr.) (jämförelsevis mycket) litet kugghjul (ofta: med pinnar försedd liten rulle) som kringvrider ett större kugghjul; nästan bl. i fråga om ur; jfr DREF 9. Offtabemelte vhrwerk vtij sina behörlige ledamoter, axlar, drijff, och vthfordringar. VDAkt. 1661, nr 391 (måhända här i en allmännare bet.: drifhjul). At uträkna motgnidningen i .. urhjul och drif. Polhem i VetAH 1741, s. 156. AHB 6: 10 (1861; i fråga om kastmaskin). NF 16: 1502 (1892). — jfr CENTRUM-, MINUT-, PINN-, SEKUND-, STEGHJULS-DRIF m. fl.
-FIN. (enst., †) eg.: fin som drifvarna i ett ur?; ytterligt fin. De drif-fina Organer, safter och fiädrar, med hvilka Snillet spelar. Dalin Arg. 2: 31 (1754; uppl. 1734: fina). Anm. B. Hesselman i SVS:s uppl. Anm. 99 sammanställer ordet med ”afdrifva, göra finare”; jfr DRIFVA, v.2 40 a. —
-SKIFVA, sbst.1 (sbst.2, se DRIFVA, v.2 ssgr). urmak. platt drif, skifvan af en drif. Holmberg (1795; under face). —
-STOCK, sbst.1 (sbst.2 se DRIFVA, v.2 ssgr C). om hvar särskild af de grofva pinnar som på en större drifrulle motsvara kuggarna på ett kugghjul; jfr DREF-STAKE. Stål Byggn. 1: 168 (1834). —
-STÅL. [jfr t. triebstahl] räfflad ståltråd (hvaraf en tvärsektion liknar ett litet kugghjul) att tillverka drifvar af. Almroth Karmarsch 237 (1838). —
-TAND.
Spalt D 2108 band 7, 1922