Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ERKUNNA, v.
Ordformer
(-kund- 1544)
Etymologi
[efter t. erkunden, av er- (se ER-) o. kunden, utforska, till kund, bekant (jfr KUND); jfr ERKUNDIGA]
(†)
1) taga reda på (ngt); refl.: göra sig underrättad (om ngt). GR 16: 179 (1544). Därs. 25: 273 (1555).
2) [sannol. gm påvärkan från FÖRKUNNA o. ERKÄNNA (se d. o. 2)] förklara (ngn för att vara ngt). Then som .. ähr (riddare l. sven), han bör ju immatriculeras och för godh erkunnas (dvs. godkännas) publico omnium consensu. RARP 7: 65 (1660). —

 

Spalt E 714 band 7, 1922

Webbansvarig