| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GARN ga4rn, n.; best. -et; pl. = l., i sht i affärsspråk, i bet.: olika slag av garn, -er32, stundom 40 (SthmModej. 1854, s. 7, osv.).
1) av lin, hampa, bomull, ull l. dyl. enkelt spunnen tråd, vanl. avsedd att, oförändrad l. sammantvinnad med andra av samma slag, förarbetas gm vävning, stickning, virkning o. d.; i allm. skiljande sig från ’tråd’ gm lösare beskaffenhet o. större grovlek; ofta ss. ämnesnamn; stundom oeg. l. bildl. (jfr 2 c). Blekt, oblekt garn. Enkelt, tvinnat garn. En härva l. docka garn. Nysta, spola garn. Schall honom (för) så monge [L] ℔ spunnet och väffredt (dvs. till vävning färdigberedt) garn han tijt sender seden effther samme vicht leffreres läreffth (i stället). GR 24: 504 (1553). Garn som .. (hon skulle) låta tuinna till trå. VRP 1656, s. 1012. Det garnet, som vid nystningen bäst håller, märkes och behålles til ränning, men det sämre til inslag. Dahlman Reddej. 195 (1743). Med sin psalmbok och sit garn / Hon sin ålder nu förnötte. Lenngren (SVS) 2: 370 (1798). En- o. tvåtrådigt dubleradt garn. Forssell Stud. 2: 299 (1880, 1888). Bomull utgör i våra dagar det viktigaste materialet för spinning af garner. Jönsson Gagnv. 390 (1910). jfr BIND-, BLAG-, BOMULLS-, BORSTNINGS-, BRODER-, HAMP-, HASPEL-, INSLAGS-, JUTE-, KAM-, KAMEL-, KAMULLS-, LIN(NE)-, MASKIN-, MÄRK-, NOT-, PAPPERS-, RED-, SEGEL-, SOLV-, STICK-, STOPP-, ULL-, VARP-, VIRK-GARN m. fl. — särsk. repslag. o. sjöt. om (vanl. av hampa spunnen) tråd (av viss längd) varav tågvirke tillvärkas. En Tråsz, af 36 garn, 2 1/4. Aln lång. Grundell AnlArtill. 1: 2 (c. 1695). Öhrvall Knut. 9 (1908). Längden av ett garn uppgår i allmänhet till omkring 285 m. Garn sammanslås till dukter, dukterna till linor eller trossar. SFS 1922, s. 327. jfr HJÄRT-, KABEL-, SJÖMANS-, TAGLINGS-GARN m. fl.
2) fångstredskap förfärdigat av garn (i bet. 1) som knutits i maskor: nät; äv.: (den) av maskor förfärdigad(e) del(en) av nät l. annat fångstredskap.
a) i sht fisk. nät för fångst av fisk (äv. säl l. andra vattendjur); numera i sht om visst slags i västra o. södra Sv. använda sillnät med stora maskor. Hab. 1: 15 (Bib. 1541). Somliga bekläda Tenorna med garn. VetAH 1752, s. 16 (i fråga om laxfiske). Nilsson Fauna 1: 298 (1847). 1892 funnos .. (i Bohuslän) 490 makrillbåtar med 23,109 garn. Stuxberg Fisk. 222 (1894). — jfr BOTTEN-, DRAG-, DRIV-, FISK-, FLUNDRE-, HUMMER-, LAND-, LAX-, MAKRILL-, SILL-, SMÅ-, SÄL-, SÄTT-, TORSK-GARN m. fl.
b) (i sht förr) jäg. (jakt)nät för fångst av i sht vissa däggdjur (ss. varg o. räv) o. fåglar (ss. rapphöns o. småfåglar). GR 9: 80 (1534). Diuren i Garne besnärias. Stiernhielm Herc. 178 (1658, 1668). Källström Jagt 235 (1850). Telnarna få ej fastsys vid garnet. Hahr HbJäg. 212 (1866). — jfr BJÖRN-, FÅGEL-, JÄGAR-, LÄRK-, NATT-, RÅ-, RÄV-, STOCK-, VAKTEL-, VARG-GARN m. fl. — särsk. i överförd anv.
α) (i vitter stil, numera knappast br.) spindelnät. Spinnelen i sijn Garn bestrickar spinkote Myggar. Stiernhielm Herc. 255 (1648, 1668). Hagberg Shaksp. 1: 30 (1847).
c) mer l. mindre bildl.: snara, lockande försåt; numera vanl. om ond makt o. d. som drager ngn i olycka. Fånga l. snärja ngn i sina garn, i sht om en kvinna i förh. till en man. Dieffuulsens .. garn. TobCom. E 1 b (1550). Men lät migh som ett liusens barn, / See och vndwika alla garn, / Som Satan för migh ställer. Ps. 1695, 360: 11. I sitt garn / De (dvs. trollen) mig ta. Geijer I. 3: 287 (1815). Ingen är så villig att gå blindvis i hymens garn som en misslyckad friare. Nyblom i 3SAH 16: 208 (1901). — (†) Gudh .. haffuer inweffuat migh vthi sijn garn. Job 19: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: omsnärjt mig med sitt nät).
-BOD. (i sht folklig benämning på) affär i vilken idkas handel med garn o. vita varor. DA 1808, nr 14, Bih. s. 4. Linder Tid. 64 (1924). —
-BOM. [jfr d. garnbom, t. garnbaum] vävn. i vävstol: den stock på vilken varpen är uppvindad för att avlindas alltefter vävningens fortgång. Törnsten Linnel. 5 (1787). Selling Varuk. 53 (1921). —
(2 a) -BÅT. (i vissa trakter) i sht större (däckad) båt varifrån fiske med ”garn” (i sht drivgarn) idkas. Björkman (1889). HandtvLBl. 1905, s. 124. —
(2 a) -FISKARE. (i vissa trakter) person som (yrkesmässigt) idkar fiske med ”garn”. Ekström Sättet 54 (1845). GHT 1895, nr 232 A, s. 3. —
(2 a) -FISKE. (i vissa trakter) fiske med ”garn”. Allt fiske, som idkas i Bohuslänska Skärgården eller rättare af dess fiskare (kan) delas i Garnfiske och Krok- eller Linefiske. Ekström Sättet 91 (1845). Garnfisket är antingen sättgarnsfiske .. eller drifgarnsfiske. 2NF 25: 523 (1916; i fråga om sillfiske). —
-HANK. garnhärva; särsk. (i fackspr.) om härva innehållande 100 meter garn (dvs. 1/10 pasma). Östergren (1924). —
-HASPEL, förr äv. -HASPA, r. l. f. [jfr d. garnhaspe, t. garnhaspel] redskap att haspla garn på; (i vissa trakter) äv. = -HÄRVEL. BoupptVäxjö 1779. ÖoL (1852). —
-HÄRVA, förr äv. -HARVA, r. l. f., l. -HARVE. ConsAcAboP 2: 184 (1659). En af barnen borttraslad (dvs. tilltrasslad) garnhärfva. Bergeström IndBref 127 (1770). Han begär blott att få tjäna henne, .. att få knyta hennes skridsko, hålla hennes garnhärfva, styra hennes kälke. Lagerlöf Berl. 1: 250 (1891). särsk. bildl. Sagornas hoptrasslade garnhärfva. Törneros Bref 2: 5 (c. 1823). —
-HÄRVEL, förr äv. -HARVEL. (numera föga br.) inrättning varpå spunnet garn vindas upp, då det avvindas från spinnrocksrullen. BoupptSthm 7/8 1671. RedNordM 1910, s. 10. —
(2 b) -KARL. (förr) man som biträdde vid jakt med nät; jfr -MAN. (Bland ”garnmännen”) bör de egentlige garnkarlar utväljas vid skallgång. MeddNordM 1899—1900, s. 58 (1819). —
(2 a) -KRABBE. (-grabbe) (†) ett slags dragg l. ankare som användes vid fiske med ”garn”; jfr BÅTS-GRABBE. Fatab. 1915, s. 106 (c. 1635). —
-LINA. (garn- 1788 osv. garns- c. 1695) (i sht i fackspr.) av garn förfärdigad lina; motsatt: metalltrådslina (”wire”). Grundell AnlArtill. 1: 25 (c. 1695). Hellström NorrlJordbr. 321 (1917). —
(2 a) -LÄNK. [jfr d. garnlænke] fisk. kedja l. rad av hopfogade ”garn”. GHT 1896, nr 130 B, s. 2. LAHT 1902, s. 285. —
(2 b) -MAN, m. (förr) jfr -KARL. Det skall tillhöra Skallfogdarne, att .. utvälja .. garnmän. MeddNordM 1899—1900, s. 58 (1819). —
-MASKA, r. l. f. —
(2 a) -MJÄRDE, förr äv. -MÄL(E). (numera mindre br.) fisk. av garn bunden mjärde. Tiselius Vätter 1: 124 (1723). CUEkström i Wright Fisk. Bih. s. 6 (1836). Ekman NorrlJakt 317 (1910). —
-NUMMER. [jfr t. garnnummer] nummer som angiver grovleken av garn (varvid högre nummer betecknar finare garn). NJournD 1858, s. 36. —
-PASMA, r. l. f. (mindre br.) särsk.: längdmått för garn, antingen (i sht förr) hållande ett visst antal trådar av 2 1/2 alns längd eller utgörande 1000 meter. Pasmar, som här och framdels nämnas äro garn Pasmar à 60 Trådar. Törnsten Linnel. 11 (1787). —
-RULLE. särsk., på spinnrock: rulle på vilken garnet under spinningen upplindas. Ekenmark Lb. 137 (1847). —
(2 a) -RYSSJA. fisk. (numera föga br.) jfr -MJÄRDE. Uggla IVetA 1786, s. 25. Ekman NorrlJakt 414 (1910). —
(2 a) -SILL. (i vissa trakter) fisk. i ”garn” fångad sill; ofta motsatt: vadsill. Dalin (1852). LD 1905, nr 60, s. 2. —
-SNÖRE. [jfr t. garnschnur] (†) redgarnssnöre. Gula garnsnören .. till Drabanternes kläder. Hallenberg Hist. 3: 10 (1793). VittAH 17: 72 (1839, 1846). —
-SORT. —
-SPINNERI1004, stundom 3~002. [jfr t. garnspinnerei] särsk. konkret: anläggning för tillvärkning av garn. VgFmT I. 6—7: 62 (i handl. fr. 1755). TT 1896, Allm. s. 289. —
-SPÅNAD. garnspinning; förr äv. om produkten av spinning: garn(er). Inrikes Garnspånaden för Fabriqueurerne har gått nog långsamt. SvMerc. 2: 240 (1756). (Hudiksvall har) ansenlige egne tilverkningar, som .. bestå af finare Garn-spånad. Hermelin PVetA 1773, s. 84. TT 1872, s. 155. —
(1 slutet) -STROPP. sjöt. av kabelgarn gjord o. tränsad, mjuk stropp; jfr SERVIGIN(STROPP). Pihlström SkeppAfl. 1: 342 (1796). Frick o. Trolle 34 (1872). —
(2 a) -SÄTT. (i vissa trakter) fisk. sammanfattande benämning på alla ”garn” som utsättas på ngn viss plats; jfr -LÄNK; äv. övergående i bet.: plats där ”garn” utsättas. Rätta märken emellan Elleholms garnsätter och Konungens fria ström. Calonius 3: 314 (i handl. fr. 1636). Hertingsfisket (i Ätran) består af 2:ne spjälkar och 1 garnsätt. LAHT 1875, s. 43. —
-UTKASTNING. [jfr fsv. silkeutkastning] (†) broderi. En (bordduk) .. med garnutkastning. Fatab. 1907, s. 92 (efter handl. fr. 1546). —
-VINDA, r. l. f., förr äv. -VINDEL. (-vinda 1640 osv. -vindel 1686—c. 1888) kring en (vertikal) axel rörlig inrättning varpå garnhärva fästes, då garnet nystas l. spolas: nystfot, nystvinda. Linc. (1640). Ekenmark Lb. 20 (1847). Landsm. VIII. 2: 12 (1891). —
-ÄNDA, r. l. f. (yttersta) ända(n) av garn (i garnhärva o. d.); kort stycke garn. Ekblad 117 (1764). Öhrvall Knut. 11 (1908).
B (†): GARNS-LINA, se A. —
Spalt G 118 band 10, 1928