| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INRYMME in3~rym2e, n.; best. -et.
1) (†) (inre) rum i ngt. Eldstadens inrymme eller som den af arbetare benämnes Schifferpannan, hvaruti Schifferbränslet inlägges till eldens underhållande. VetAH 1815, s. 56. — jfr ELDSTADS-INRYMME.
2) (†) bostad, husrum; jfr INRYMMA I 1. (Vederbörande böra) hafua ther på itt noga upseende att icke sådana (inflyttade) finnar eller löösachtige qwinnfolk få inrymme uthi nogon Sochn eller byy. KOF II. 1: 205 (1659); jfr 3. (Vi fingo slutligen) ligga i bara marken wid Wolga, dock i förstone hade wi inrymme då och då til (dvs. hos) några hedningar. EBrenner (1699) i SvMerc. 3: 568. VDAkt. 1783, nr 230.
3) (†) inhysande (av ngn l. ngt); jfr INRYMMA I 1 o. 2. Fäähuset stort till 40 nöths inrymme. VDAkt. 1708, nr 372. Folkökningen (blev) aldeles hämmad, derigenom at hemmanen ej fingo klyfvas i flera delar, til så många hushålls inrymme, som jordbruket eljest behöfde. SvMerc. IV. 1: 229 (1758).
4) (†) inträde, tillträde; jfr INRYMMA I 3. The .. bröto vp Stadzporten, och gåfwo the andre .. inrymme vthi stadhen. Schroderus Liv. 405 (1626). Förr än fienden der (dvs. i Greifswald) tog sitt inrymme. VDAkt. 1758, nr 133. — särsk. om förhållandet att ngn får tillträde till l. blir intagen i försörjnings- l. sjukvårdsinrättning l. dyl.; jfr 3. Att han kunde för sin hustru (som var ”nummen och borttagen”) få inrymme uthi Hospitalet i Jönkiöpingh. VDAkt. 25/2 1686. LdVSkr. 1807—08, s. 331.
5) (numera bl. arkaiserande) i bildl. anv. av 4: insteg, ”fast fot”; ofta i uttr. giva l. lämna o. d. inrymme åt ngn l. ngt, få l. vinna o. d. inrymme. Östergren (1929). — särsk.
a) (†) i fråga om person (l. ss. person tänkt väsen); äv.: inflytande, gehör (se GEHÖR, sbst.1 4). Satan hafwer dermed (dvs. gm skrymteriet) fådt inrymmet til sitt upsåt. Raimundius HistLiturg. 94 (i handl. fr. 1588). Holländerne .., hwilka alle Konster lära anwända, at Frantzoserne ther sammastädes (dvs. i Ostindien) icke måge winna något inryme. Brask Pufendorf Hist. 249 (1680). Få the (främmande) för stort inrymme och stor förmohn, så moste hemfödningen tocka åt sig. Swedberg Schibb. 304 (1716). Schartau Pred. 517 (1822).
b) (†) i fråga om (art av) växt l. djur. Vildsvin hafva först i våra dagar på Öland fådt inrymme. Dalin Vitt. II. 6: 130 (1749). Oldendorp 1: 194 (1786).
c) (†) i fråga om sjukdom l. smitta. Roberg Beynon 243 (1727). En förgiftig smitta får icke så lätt inrymme, då mun och hela kroppen luktar tobak. Westerdahl Häls. 270 (1764).
d) i fråga om tankar l. åsikter l. känslor l. sinnesstämningar l. seder o. bruk o. d. Onde Tanckar fördömme osz icke för then Orsak skull, at the falla osz vthi Hiertat, vthan om wij gifwe them inrymme. Schroderus KyskSpeg. E 10 a (1622). När then (dvs. begärelsen) får fritt inrymme, tå aflar hon, och föder strax synden. Swedberg Cat. 131 (1709). Gif icke Vredena inrymme. Frese Sedel. 10 (1726). Ingen Partianda fick hos Honom (dvs. N. Reuterholm) inrymme. Dalin ÅmVetA 1758, s. 15. Franska Seder började få inrymme hos andra Folkslag. Lanærus Försök 54 (1788). Icke annat än glädje kunde få inrymme i baronens sinne. Carlén Klein 213 (1838). Flensburg KyrklT 400 (c. 1875). (Vänskapen) hade redan i den förkristliga tiden mycket inrymme. Wåhlin Skoltal 65 (c. 1885).
6) (†) i bildl. anv. av 4: tillgång till ngt, rättighet att begagna ngt (jfr 7). VgFmT II. 6—7: 128 (1609). De nya intressenterna (i Åsjöhyttan ha) ”jemte annat förbundit sig, att ej söka något inrymme i hyttans skog ..”. Lindberg o. Johansson Karlskoga 191 (cit. fr. 1738).
7) (†) i uttr. inrymme i ett hemman o. d., åborätt till ett hemman o. d.; jfr IMMISSION 1; jfr INRYMMA I 4 a slutet. BrefCammColl. 3/1 1744, s. 3. Anders Olssons påstående om ägande rätt och inrymme uti egendomen samt ersättning för dess gagnande, (hade) blifvit .. afslagit. Calonius 5: 250 (1800).
8) (†) i fråga om byggnad o. d.: utrymme; jfr INRYMMA I 8. 2RA 3: 1307 (1734). Där är icke inrymme för flera personer. Sahlstedt (1773). Kyrkans kläden samt fattigmedlen, hvartil ej inrymme finnes i kyrko kistan. VDAkt. 1790, nr 524. Lindfors (1815).
9) (†) rymd, kubikinnehåll; jfr INRYMMA I 8. En Cubs eller parallelipipedi inrymme. Mört Weidler 138 (1727). VetAH 1759, s. 270. Möller (1790, 1807).
Spalt I 757 band 12, 1933