| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
1) (i sht mindre) stycke l. blad av tjockt o. styvt papper l. tunnare papp, avpassat l. avsett för visst ändamål; kartong (se d. o. 1). KlädkamRSthm 1585 C, s. 5 a; möjl. till 2. 1 litet Kort mäd vita stenar. Fatab. 1911, s. 81 (1759). På vita kort kan skrifvas små bref, billetter, små kundgörelser samt allehanda, som man vil tekna sig til minnes. Rothof 249 (1762). Du kan klippa dig sjelf den andra Husarn af kort. Envallsson Schlenzh. 29 (1796). Generaltullstyrelsens kortsystem över importen .. består av ett kort för varje vara, på vilket angives kvantitet och värde av införseln till varje tullkammardistrikt. SvGeogrÅb. 1929, s. 89. (†) Swart Venedisk Silcke — 3 kort huart vog — 7 p(un)dh 13 lodh. KlädkamRSthm 1585 E, s. 16 b. — jfr ABONNEMANGS-, ADRESS-, BEGRAVNINGS-, BJUDNINGS-, BLOMSTER-, BREV-, BRÖD-, GRATULATIONS-, IDENTITETS-, INTRÄDES-, JUL-, MEDLEMS-, PRESENT-, PÅSK-, SORG-, VISIT-, VY-KORT m. fl. — särsk. om vissa speciella slag av kort (ofta elliptiskt för ssgr).
a) visitkort. Den portugisiska (ambassadören) .. var ej .. hemma, utan vi lämnade kort. Tersmeden Mem. 2: 54 (1734). Jag hastade .. ut, att kasta mig i virveln och att stoppa kort i ett par dussin visitlådor. Törneros Brev 1: 287 (1826; uppl. 1925). Hedenstierna FruW 158 (1890).
b) bjudningskort. Weste FörslSAOB (1823). Man nekar ju ej, då man bjuds med kort. Tengström Kipling Sold. 22 (1899).
c) [sannol. elliptiskt för FOTOGRAFI-KORT; jfr: 1 skål för fotografikort. BoupptVäxjö 1880] fotografi. Jag har .. låtit fotografera mig, ehuru jag ännu icke fått korten. Fröding Brev 171 (1892). Hallström Händ. 16 (1927). — jfr AMATÖR-, GRUPP-, PROV-KORT.
d) (i fackspr.) stycke kartong l. papper (försett l. avsett att förses) med efter vissa mönster genomslagna hål för pluggar (”nålar”) varmed varptrådarna i jacquardvävstol dirigeras. UB 6: 448 (1874). Andersson Väfn. 84 (1880). 2NF 12: 1155 (1910). — jfr MÖNSTER-KORT.
2) [eg. specialanv. av 1] (litet, styvt, fyrkantigt) pappersblad försett med bild(er) l. figur(er) o. dyl. o. användt till sällskapslek l. spel; spelkort. Spela kort, förr äv. i kort, förr äv. leka kort. Ett parti kort; jfr b. Blanda, taga upp, ordna korten. Lägga upp korten (på bordet). Spela ut, lägga på, kasta ett kort. Sitta med l. ha goda, dåliga, höga, låga kort. Klädt kort, se KLÄDA I 1 f β. Bekänna (förr äv. betjäna) kort, se BEKÄNNA I 7 resp. BETJÄNA I 2 c β. Se l. titta l. kika i ngns kort, i smyg se efter vilka kort ngn (annan spelare) har på hand (jfr d δ). Sätta en viss summa på ett kort, ss. insats vid hasardspel. Spå i kort. TullbSthm 1536, s. 77 a. VarRerV 34 a (1579). Begynthe så Hans och Oluff spele kortt medh hwar annen, och satte sijne hatter vth på Spelett. SthmTb. 1589, s. 13 a. Skal alt dobbel med kort och tärning .. strengeligen wara förbudit. KOF II. 1: 202 (1659). Leka kort. BL 10: 197 (cit. fr. 1669). I, som gerna spela i Kort. Fernander Theatr. 99 (1695). Kort .. säljas dels lektals, dels i Dussin eller Gross. Orrelius 202 (1797). Det är en allmän regel, att utspelt kort ligger. Lindskog Spelb. 62 (1847). Ert högsta kort i er kortaste färg. SvSkämtl. 108: 24 (1918). — jfr BEGÄR-, BOTTEN-, FORCE-, GASK-, GIV-, HAND-, HJÄRTER-, HÄST-, INKOMST-, KAMBIO-, KILLE-, KÖP-, MISÄR-, NOLLE-, PASS-, PATIENS-, SLUT-, SPEL-, SPÅ-, STORM-, TAROCK-, TRUMF-, UTKOMST-KORT m. fl. — särsk.
a) (†) i sg. ss. beteckning för kortlek l. den samling kort varmed ngn spelar; äv. i bildl. uttr. (jfr d). (Lat.) Commiscere chartas, (sv.) Blanda koortet. VarRerV 34 a (1579). I medler tijd dhee spelade blef dem krackeel emellom om kortet at Jöens Jöenssonn hade stulet et bladh Ruterkongh. VRP 1650, s. 517. (K. X G. är) förorsaakat wordin att see på kortet som i Danmark blandades. RARP 7: 125 (1660); jfr d β. En må intet låta manfolcken alt för mycket koxa i kortet för sig. 2Saml. 13: 77 (c. 1690); jfr d δ.
b) närmande sig l. övergående i bet.: kortspel (se d. o. 1). (De) Late theras öfning wara Kort oc terning. L. Paulinus Gothus MonPac. 424 (1628). Kortt och Thärning, är owisz bärgning. Grubb 802 (1665). Ni (har) så godt som lofvat mig att lägga bort kort, en gång för alla. Crusenstolpe CJ 2: 97 (1845). Begifven på kort. WoH (1904).
d) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr a); särsk. med hänsyftning på kortspelet ss. en tävlan l. strid o. de enskilda korten ss. medel l. vapen däri. Konungen aff Påhlen .. (:) får iagh goda Kort, så at Turcken blifwer Labeet i Ungern, skal han spela än en gång. Labetspeel 4 a (1684). Spelet är högt, men ännu håller jag i korten. Runeberg ESkr. 2: 97 (c. 1850). Det jämnar ut partiet, och vi börja med ungefär lika goda kort på hand. Janson CostaN 1: 167 (1910). — särsk. i vissa uttr.
δ) se l. titta l. kika (förr äv. koxa) i ngns kort, äv. ngn i korten o. d., upptäcka l. genomskåda ngns hemliga avsikter l. planer; förr äv. se i korten med ngn, se upp med ngn, kontrollera ngn. Man låther inthet gärna koxa sig i korten och wijsar andre huru sakerne stå. RARP 6: 61 (1657). (Den som) Clerckerne något litet i Korten begynner at kijka. Brask Pufendorf Hist. 446 (1680). Det woro önskeligit, at .. alla Hus-Mödrar .. wille .. läsa (denna bok) .. på det the med den enfaldiga Jord-Gumman kunna see uti Korten, och ey nödgas tro alt hwad hon säger. Hoorn Jordg. 1: Fört. 19 (1697). Man skall ha blivit mycket gammal, innan man kan titta Vår Herre i korten. Wägner Silv. 107 (1924).
ε) spela l. sköta sina kort väl l. illa o. d., sköta sin sak väl l. skickligt, handla klokt o. beräknande resp. motsatsen. Serenius Y 3 a (1734). Beskow Enhet 68 (1916).
ζ) sätta allt o. d. på ett kort, riskera allt osv. på ett enda försök att nå målet. Berzelius Brev 14: 126 (1838). Visst är .., att .. (K. X G.) gerna satte allt på ett kort, till vinst eller undergång. Topelius Fält. 2: 108 (1856).
3) karta (se KARTA, sbst.2 V); numera bl. sjöt. om sjökort. Rosenfeldt Nav. 14 (1693). Jag .. gick .. ned i Cajutan för at i Kortet efterse, hvilken Hamn som vore närmast. TörngrenMål. 225 (1801). Cortéz och hans officerare .. utbredde sitt kort på marken och studerade det ifrigt för att söka utforska i hvad riktning de tågade. Ålund Prescott 579 (1863). Hägg PraktNav. 12 (1900). — jfr LAND-, SJÖ-KORT.
1) (†) till 1, = KORT, sbst. 1. Helsingius (1587). Handels-Collegii Sigill, tryckt på et kortblad. Loenbom Stenbock 3: 94 (1760).
2) (numera föga br.) till 2: spelkort. BOlavi 122 b (1578). Man brukar till detta Spel (dvs. lomber) 40 kortblad. BeskrLomreSp. 4 (1745). SFS 1892, nr 89, s. 2; jfr SFS 1919, s. 535. —
(1) -BREV. [jfr t. kartenbrief, eng. letter-card, fr. carte-lettre] med frankostämpel försett, dubbelvikt kort (av visst format) som postbefordras ss. brev (tillslutet medelst en perforerad o. gummerad rand); äv. allmännare, om liknande kort av privat tillvärkning o. utan frankostämpel. GenPoststCirk. 1889, s. 93. Kortbref kunna rekommenderas men få ej innehålla penningar eller andra värdesaker. Cederborg Korresp. 29 (1889). SvPostv. 269 (1924). jfr MILITÄR-KORTBREV. —
(1) -FACK. för förvaring av katalogkort o. d. —
-HUND. (i vissa trakter, starkt vard.) = -OXE. Högberg Frib. 210 (1910). Kronofogde Carpelán .. var den värsta korthunden i hela distriktet. Nordström Herr. 210 (1910). —
-HUS. [jfr t. kartenhaus] (leksaks)hus uppbyggt av spelkort. Björn LycklHush. 5 (1786). Norman GossLek. 353 (1878). särsk. bildl., om ngt som är bräckligt l. som lätt störtar omkull o. d. Eurén Kotzebue Span. 25 (1797). Fredsstiftarna i Wien .. efterlämnade ett verk som var ett korthus på lösan sand. DN(A) 1934, nr 87, s. 3. —
-HÖG, r. l. m. särsk. till 2. Om esset ligger i den outgifna korthögen (dvs. talongen). HbiblSällsk. 1: 324 (1839). —
(1) -KARL. (†) mansfigur utklippt av (styvt) papper; särsk. om sprattelgubbe; marionett; äv. mer l. mindre bildl. EP 1792, nr 15, s. 4 (bildl.). (Uppfostrarnas) enda diktan och traktan går derpå ut, att tillskapa brokiga kortkarlar, som med en tråd kunna regeras efter behag. Polyfem V. 38: 3 (1812). Bremer Brev 1: 264 (1833). —
(1) -KATALOG. katalog bestående av lösa kort; jfr LAPP-KATALOG. TT 1896, Byggn. s. 41 (i fråga om amerikanska folkbibliotek). —
(1 d) -KEDJA, r. l. f. (i fackspr.) till en sluten l. öppen kedja hopknutna (l. på annat sätt förenade) mönsterkort i jacquardvävstol. Andersson Väfn. 84 (1880). —
-KNEKT.
1) (†) till 1, = -KARL. Alle Imitatorer .. äro riktige Kort-Knektar: hvilkas rörelser äro lika så lätt färdiga, som besatta. Thorild 3: 206 (1792). Rademine Knigge 3: 58 (1804).
-KONST. [jfr t. kartenkunst] konststycke (trollkonst o. d.) som utföres med spelkort; äv. bildl. Kellgren (SVS) 6: 147 (1786). SvD(A) 1934, nr 297, s. 4 (bildl.). —
-KONVOLUT. omslag av stämplat papper vari kortlek skall vara innesluten, då den försäljes. Linde Kam. 242 (1852). SFS 1919, s. 536. —
-KUNG.
2) [med anslutning antingen till 1 l. till KORT, sbst. 1 (jfr -KARL)] (†) maktlös kung. Törneros Brev 2: 345 (1834; uppl. 1925). Sundén (1886). —
-LAPP, r. l. m.
1) till 1: litet kort. Rothof 249 (1762). Lära sig Bokstäfverna på lösa kort-lappar. Sahlstedt CritSaml. 620 (1765). Stiernstolpe SällskL 65 (1817). särsk. (†) om visitkort. Dalin Vitt. 5: 512 (1754). Bergius Småsak. 1: 96 (1757).
2) (vard.) till 2: spelkort; i sht i pl. Weste FörslSAOB (1823). Crusenstolpe Mor. 6: 31 (1844). Moberg Sedebetyg 207 (1935). —
-LEK. (fullständig) omgång spelkort av ngt slag. Swedberg Cat. 788 (1709). Den gamla så kallade Franska kortleken .. består af 4 färger. HbiblSällsk. 1: 4 (1838). Kortleken är satans mässbok. Ström SvenskOrdspr. 334 (1926). —
-MAKARE. (förr) person som handtvärksmässigt tillvärkade spelkort o. d.; jfr -MÅLARE. Lind (1738). EkonS 2: 300 (1897). —
-OXE. (starkt vard.) person som är begiven på kortspel; äv. användt ss. okvädinsord. Strix 1897, nr 34, s. 5. Passionerade kortoxar. VFl. 1907, s. 184. Å allt som du lurade ifrån mej på tjugeett, din jäkla kortoxe! Engström Kryss 173 (1912). —
(1) -PAPPER. (i fackspr.) (tunn) kartong. Möller (1745; under carte). Ambrosiani DokumPprsbr. 376 (1923). —
-PARTI. (numera mindre br.) spelparti. Agrell Maroco 2: 271 (1799, 1807). Ahrenberg Männ. 6: 129 (1914). —
(3) -PASSARE, r. l. m. [jfr holl. kaartpasser, fr. compas de carte] (†) passare (med långa ben) som användes vid mätning på sjökort. PH 6: 4073 (1756). SFS 1830, s. 915. —
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. [jfr t. kartengeld] (i sht förr) pänningar som erläggas (sammanskjutas) av de spelande, då ny kortlek brytes. Labetspeel 7 a (1684; i bild). (Värdinnan) gick från mig, medan kammartjänaren tog bort spelbordet, utan att vi likviderat eller lämnat kortpengar, hvarföre jag gaf honom en portugisisk dukat till kortpengar. Tersmeden Mem. 1: 167 (c. 1780). Stjernstedt Minnesbl. 102 (1912). —
-RAFFEL. (ett slags förr brukligt) hasardspel med kort. HbiblSällsk. 1: 338 (1839). Salahybika, ett slags kortraffel. Blanche Bild. 1: 127 (1863). WoJ (1891). —
(1) -REGISTER. register på lösa kort, kartotek. Vallentin Shaw Pygm. 25 (1914). Över granskade filmer skall kortregister i nummerföljd föras. SFS 1929, s. 627. —
(1 d) -SLAGNING. (i fackspr.) gm hålslagning åstadkommen överflyttning av mönstret till korten på jacquardvävstol. UB 6: 448 (1874).
-SPEL, se d. o. —
-SPELANDE, n. Siöart. 1685, art. 143. —
-SPELARE. (kort- c. 1645 osv. korten- 1741) IErici Colerus 1: 84 (c. 1645). Reglor för kort-spelare. (1809; boktitel). En passionerad kortspelare. Hagström Herdam. 2: 9 (1898). —
-STÄMPEL. kontrollstämpel som åsättes det översta kortet (i allm. hjärter äss) i kortlek som skall försäljas inom riket, till tecken på att stadgad stämpelavgift är erlagd. Wikforss 1: 908 (1804). Döss o. Lannge (1908).
Ssg: kortstämplings-avgift. GotlLT 1852, nr 52 1/2, s. 2. Kortstämplingsavgift, en skatt för bruk av spelkort, först påbjuden 1717. 3NF (1929). —
(1) -SYSTEM. system av katalog- l. registerkort o. d.; äv. konkret; jfr -REGISTER. SvD 1911, nr 352, s. 12 (konkret)
B (†): KORTE-BLAD, se A. —
-SPELARE, se A.
Spalt K 2514 band 14, 1937