| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LUGG lug4, sbst.2, förr äv. (anträffat bl. i bet. 3) LOGG, sbst.4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) (numera bl. i vissa trakter, vard. o. skämts.; se dock b) tjockt o. förhållandevis långt huvudhår (ofta begränsat till övre o. främre delen av huvudet); kaluv; förr äv.: hårtest, hårtofs. Beronius Reb. C 2 b (1674). En sådan dräng / Med otäck hud och luggar. Dalin Arg. 1: 150 (1733, 1754). Ren med yfvig lugg, / Torparn uti mjugg, / Efter tobaks-elden snokar. Bellman (BellmS) 1: 120 (c. 1775, 1790). Akta dig, det tar eld i din röda lugg! Östergren (1932). — jfr HÅR-LUGG, sbst.1 — särsk.
a) i uttr. betecknande att ngn fattar l. drager ngn i håret (särsk. ss. bestraffning l. början till slagsmål); äv. anslutet till b. Brasck FörlSon I 2 a (1645). Rector .. tager Mons:r widh wänstra örat uthi luggen, och leder honom .. inn i sin Cammar. VDAkt. 1700, nr 144. En gammal .. veteran .., som .. for honom i luggen, när han karrikerat gubbens örnnäsa. Söderhjelm Runebg 1: 95 (1904). särsk. i det bildl. uttr. taga l. fatta l. hugga tillfället o. d. (förr äv. lägenheten) i luggen, förr äv. i lugg, gripa tillfället i flykten, taga tillfället i akt, passa på. Columbus BiblW K 2 a (1676). Östergren (1932).
b) (fullt br.) (frisyr med) hår som från främre delen av hjässan hänger mer l. mindre långt ned i pannan, pannhår; äv. mer l. mindre bildl.; jfr a. Lägga sig till med lugg. Rakklippt, nedkammad, kortklippt, tudelad lugg. Krusa, klippa av luggen l. sin lugg. Stryka luggen ur pannan. Swedberg Ordab. (1722). Ett brett solvargsleende under den blonda luggen. SvD(A) 1933, nr 248, s. 9. jfr FRAM-, PANN-LUGG m. fl. särsk. i uttr. se, titta o. d., förr äv. skratta, fnissa o. d. under lugg (förr äv. luggen), se osv. förstulet l. i hemlighet. Warnmark Epigr. K 3 b (1688: ser). En ung Sälle (kom) in, som .. bligade under lugg. Dalin Arg. 1: 168 (1733, 1754). (Flickorna) fnittrade sedan under lugg, så fort jag släppt deras händer. Janson Gast. 152 (1902). Nu tittade han inte under lugg och gjorde tysta lovar längre. Siwertz Sel. 1: 81 (1920).
2) i sht zool. hos djur: långt o. tjockt hår uppe på pannan (huvudet); numera nästan bl. om den samling hår som hos hästdjuren hänger ned över pannan. Ehrenadler Tel. 67 (1723; i fråga om lejon). (Han) stod och hölt hästen i luggen. VRP 17/5 1732. Pannan (hos insektsläktet Diastictis Hübn.) med horizontelt framstående spetsig lugg. Boheman ÅrsbVetA 1853—54, s. 186. FoFl. 1921, s. 179 (i fråga om kvagga). — jfr FRAM-, PANN-LUGG.
3) hos djur: (jämförelsevis) tjock o. yvig hårbeklädnad; förr äv.: ragg. Loggen eller håren (hos getterna) äro så lång, at the klippas kunna. Broman Glys. 3: 153 (c. 1730). Blodet flöt ur .. (björnens) lurfviga lugg. Andersson MickelR 38 (1900). — jfr VINTER-LUGG.
(1 b) -KRUSARE, r. l. m. (i fackspr.) (eg. för krusning av lugg avsedd) hårkrusare l. krustång. Lundell (1893). —
Spalt L 1159 band 16, 1941