| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PANSAR pan3sar2, förr äv. PANSER, n. ((†) r. l. m. Visb. 1: 68 (1573: pansaren, sg. best.), NF 1: 1413 (1876)); best. -et (äv. möjligt att hänföra till pansare, 1Sam. 17: 5 (Bib. 1541) osv.), ngn gg i vers -t (Ling Gylfe 38 (1814: pansar’t), Tegnér (WB) 5: 84 (1825)) (ss. r. l. m. -en (äv. möjligt att hänföra till pansare, Visb. 1: 68 (1573), Nicander 2: 14 (1827)) l. -n Ling Gylfe 34 (1812), NF 1: 1414 (1876)); pl. = (G1R 3: 127 (1526) osv.); pl. best. -en (äv. möjligt att hänföra till sg. pansare, G1R 4: 342 (1527) osv.) l. -na (SAOL (1923) osv.); förr äv. PANSARE, sbst.1, r. l. m. l. n.; ss. r. l. m. best. -en (se ovan), ss. n. -et (se ovan); pl. = (Upp. 9: 9 (NT 1526), KKD 8: 268 (1713)) l. -en (Boivie SvSpr. 160 (1820, 1834)); pl. best. -en (se ovan).
1) (i sht om förh. fram till o. med förra delen av nyare tiden) för en krigares bål (samt huvud, armar osv.) avsett skyddsvapen förfärdigat av läder l. hårt tyg, som vanl. förstärktes med (läderribbor l.) ringar l. fjäll l. dyl. av metall; brynja; ofta äv. om ett slags skjorta av sammanfogade metallringar l. av metalltrådsmaskor, ringbrynja; äv. om liknande skydd för stridshäst; äv. (i sht ss. senare led i ssgr) om dylikt skydd för en mindre del av kroppen; äv. allmännare: skyddande beklädnad av läder l. järn osv. (buren av en människa l. ett riddjur); äv. om plåtharnesk o. d.; äv. ss. ämnesnamn, om materialet i (ring)brynjor. G1R 3: 127 (1526). 1Sam. 17: 5 (Bib. 1541). Pansaret, .. som (hos grekerna) vanligen var af metall, stundom ock af läder eller linneväf. Norrmann Eschenbg 2: 115 (1818). UB 6: 113 (1874; om harnesk). Därs. 121. Veteraner ärrbetäckte, / Ett i pansar härdadt slägte. Snoilsky 2: 11 (1881). Pansar af ull, indränkt i beck 2VittAH XXXI. 6: 19 (1892). Mössor av pansar buros ofta under hjälmarna. SvUppslB 21: 2 (1934). jfr: Pansar av bark betäckt med fiskfjäll. (Från) Borneo. Nilsson PrimKult. 73 (1923; i bildunderskrift). — jfr BEN-, BRÖST-, FJÄLL-, HÄST-, JÄRN-, KEDJE-, RING-PANSAR. — särsk.
a) i ordspr. Dhen som rädder är, han drage pantzer på. Grubb 106 (1665). Kärleek tränger genom Pantzar och Skiöld. Dens. 440.
b) bildl.; särsk. dels om ngt hårt o. motståndskraftigt, dels om ngt som värkar hämmande l. hindrande. Achrelius Mor. C 1 a (c. 1690). Som isens pansar smälter ifrån fjellets bröst. Tegnér (WB) 5: 152 (1822). (Måndagsmorgonbönen i skolan) klämde in oss i .. missmodets pansar. Wägner Norrt. 95 (1908). Oförskämdheten var .. ett slags pansar kring hans osäkerhet. Siwertz Sel. 2: 123 (1920). Du måste pansar bära / i livets hårdhänta lek. Boye Moln 10 (1922). Rättfärdighetens pansar. Bolander HerrKrig 68 (1946). jfr IS-PANSAR.
2) zool. hos vissa djur: hård (ben- l. hornaktig) beklädnad på (ngn del av) kroppen. Linné MusReg. XVIII (1754). Lönnberg RyggrDj. 3: 2 (1915). — jfr BEN-, BRÖST-, FJÄLL-, KIND-, KISEL-, KITIN-PANSAR.
3) (†) ett slags guldsmedsarbete (kedja l. del därav) av efter varandra på visst sätt hopträdda ringar; jfr PANSAR-KEDJA. 2 Armeband medh fyrekantigh Pantzer. BoupptSthm 3/11 1650. VDAkt. 1676, nr 192.
4) mil. o. sjömil. på fort, fartyg, fordon o. d.: av tjock (specialbehandlad) järn- l. stålplåt o. d. förfärdigad konstruktion avsedd att skydda personal, vapen, maskiner o. d. mot beskjutning resp. att göra ett krigsfartyg motståndskraftigt, bepansring; äv. övergående i bet.: pansarplåt. UB 7: 419 (1875; på fartyg). Busch Fästn. 37 (1888; på fästningar). Bofors’ pansar. SvUppslB 20: 1255 (1934). RiksdP 1941, 1 K. nr 43, s. 19. — jfr BÄLT-, CITADELL-, FARTYGS-, FÖR-, GÖRDEL-, JÄRN-, KASEMATT-, MONITORS-, NICKELSTÅL-, SIDO-, STÅL-, VATTENLINJE-PANSAR. — särsk. (i sht tekn.) i oeg. anv., om järn- l. stålbeklädnad på maskindelar, kassaskåp o. d. TT 1871, s. 182 (på ett slags hjul). 2UB 6: 436 (1904; på kassaskåp).
5) [jfr motsv. anv. av t. panzer] (ny anv.) koll.: pansartrupp(er), pansarförband (i sht med tanke på de pansrade fordonen, särsk. stridsvagnar). KrigVAT 1940, Bih. 3, s. 83. Amerikanskt pansar i Paris. Därs. 1944, nr 230, s. 1. SOU 1947, 72: 21.
(3) -ARBETE. (†) guldsmedsarbete av den typ som är utmärkande för pansarkedjor. 1 Guld kiäd, pantzer arbete, wäger 24. ducater. BoupptSthm 27/11 1644. KKD 5: 282 (1711). —
(4) -AUTOMOBIL. (numera bl. tillf.) = -bil. 2NF 34: Suppl. 391 (1922). VaruhbTulltaxa 1: 555 (1931). —
(1) -BARSER l. -BARSOR, sbst. pl. (-barss- 1563. bartz- (-ttz-) 1560—1572. -er 1560—1572. -or 1563) [med avs. på efterleden se häste-bars] (†) hästharnesk (av sammanfogade järnringar l. dyl.); jfr -hästebars. ArkliR 1560, avd. 1. HSH 27: 49 (1563). Panttzer Barttzer — 33 ther i fattas en hals. ArkliR 1564, avd. 7. Därs. 1560, avd. 1 (1572). —
(4) -BATALJON. mil. särsk. (förr) vid vissa infanteriregementen i fred: bataljon bestående av bl. a. stridsvagns- o. pansarvärnskompanier. SFS 1939, s. 1817. —
(4) -BATTERI. (förr)
1) mil. bombsäker (kust)befästning, vanl. av murvärk o. försedd med frontalt pansar med embrasyrer för kanonerna; jfr -kasematt, -torn. BtRiksdP 1875, I. 1: nr 1, Bil. 3 a, s. 48. Skansen på Vestra Hästholmen .. utgöres .. af ett pansarbatteri till flankering af inseglingrännan. Busch Fästn. 88 (1880). 2UB 6: 389 (1904).
2) sjömil. långsam, starkt pansrad farkost bestyckad med kanoner; jfr batteri 1 b. NF 3: 864 (1879). Wrangel SvFlBok 83 (1897). —
(4) -BIL. mil. (snabbgående) pansrat motorfordon (bestyckat med en l. flera kanoner o. kulsprutor o.) avsett för spaning o. strid på vägar. 2NF 33: 267 (1921). SoldatinstrPans. 1944, s. 23.
-pluton. särsk. vid de sv. pansartrupperna: pluton bestående av bl. a. fyra pansarbilgrupper. KrigVAT 1929, s. 197 (om t. förh.). SoldatinstrPans. 1944, s. 10.
-skvadron. (förr) vid kavalleriet: skvadron utrustad med pansarbilar. KrigVAT 1925, s. 549 (om fr. förh.). SFS 1938, s. 1177.
-tropp. särsk. (om sv. förh.): tropp bestående av bl. a. (två) pansarbilgrupper. KrigVAT 1925, s. 551 (om fr. förh.). SvD(A) 1926, nr 145, s. 5. SoldatinstrPans. 1944, s. 9. —
(1) -BLOMMA, f. [namnet bildat av O. Rudbeck d. ä. ss. parallell till här-kläde] (†) bot. växten Origanum heracleoticum Lin. Rudbeck HortBot. 82 (1685). —
(4) -BRIGAD. mil. särsk. (om sv. förh.): brigad bestående av bl. a. en stridsvagnsbataljon o. pansarinfanteri. KrigVAT 1937, s. 265 (om it. förh.). RiksdP 1941, 1 K. nr 43, s. 21. TaktAnv. 1: 3 (1950). —
(4) -BRYTANDE, p. adj. mil. om vapen l. projektil l. ammunition: varmed man kan genomskjuta pansar; i uttr. pansarbrytande kanon särsk. om flackbanepjäs av grövre kaliber vid marinen. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 1, Bil. 3 a, s. 18. —
(4) -BRYTARE, r. l. m. (†) i ä., icke fackmässigt spr. brukad benämning på (svår) pansarbrytande (fartygs- l. fästnings)-kanon. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 1, Bil. 3 a, s. 18. SD(L) 1894, nr 256, s. 5. —
(4) -BULT. tekn. o. sjömil. (grov pinn)bult av den typ varmed (vertikalt grövre) pansar fästes vid den bärande konstruktionen. Engström Skeppsb. 74 (1889). —
(1) -BYXOR, pl. (förr) ett slags (till en rustning hörande) byxor av (ring)pansar. ArkliR 1562, avd. 5. Därs. 1561, avd 3 (1563). —
(4) -BÅT. särsk. dels (mera tillf., i sht i icke fackmässigt spr.) om (större l. mindre) pansarfartyg, dels (till 1926) sjömil. om enhet tillhörande ngn av svenska flottans tre klasser av pansarfartyg (äldst med undantag av monitorerna, sedermera kallade ”2:dra klass pansarbåtar”), dels (förr, i icke officiellt spr.) inskränktare, om svenskt pansarfartyg av största klassen (”1:sta klass pansarbåt”). AB 1869, nr 127, s. 3. (Sveriges pansarflotta består av) monitorer och pansarbåtar. UB 7: 428 (1875). 1886 gick .. vår första pansarbåt, Svea av stapeln. VFl. 1923, s. 63 (inskränktare). K. m:t har befallt, att flottans pansarbåtar skola fr. o. m. den 16 mars benämnas pansarskepp. SD(L) 1926, nr 75, s. 6. VFl. 1930, s. 18.
-förening. i uttr. Svenska pansarbåtsföreningen, en 1912—1917 värksam sammanslutning som bland allmänheten insamlade pängar, vilka överlämnades till statsmakterna o. användes till ett pansarbåtsbygge m. m.; jfr -insamling(en). BtRiksdP 1912, VI. 1: nr 130, s. 3.
-insamling(en). om den pänninginsamling för byggande av en pansarbåt som genomfördes av framför allt Svenska pansarbåtsföreningen. VFl. 1912, s. 75.
-BÄLTE.
1) (†) till 3; jfr -arbete. ArvskifteSthm 15/9 1602. En förgylt solf Slijda medh Pansar Bällte. BoupptSthm 20/1 1659.
2) (†) sjömil. till 4; på pansarfartyg: vattenlinje- l. gördelpansar avsett att skydda fartygsskrovet. KrigVAH 1881, s. 243. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(4) -CEMENT. tekn. ett slags starkt o. vattenbeständigt cement med hög halt av kiselsyra o. lerjord. Dædalus 1936, Annons. s. 22. SvTeknUppslB 2: 880 (1939). —
(4) -DIVISION.
1) (om utländska förh.) mil. division (se d. o. 6 a β), organisatoriskt utrustad med stridsvagnar o. d. 3NF 23: 416 (1937). GHT 1944, nr 189, s. 8.
(2) -DJUR. (numera knappast br.) zool. det i Chile o. Argentina inhemska bältdjuret Chlamydophorus truncatus Harlan; jfr bält-mus, gördel-mus, sköld-sork. Scheutz NatH 40 (1843). 2NF 25: 1379 (1917). —
(4 slutet) -DOSA. el.-tekn. dosa av metall för avgreningar o. fortsättningsskarvar på en ledning inlagd i pansarrör. KatalInstallAsea 1931, s. 27. —
(1, 4) -DYKAPPARAT~1002. (i fackspr.) dykardräkt av stål som uthärdar vattnets tryck på stora djup. 3NF 6: 176 (1926). Beckman o. Wetterblad Fys. 1: 90 (1935). —
(4) -DÄCK. sjömil. på krigsfartyg: horisontellt däck avsett att skydda mot artillerield o. flygbomber. KrigVAH 1881, s. 243.
Ssg: pansardäcks-kryssare. (förr) sjömil. kryssare vars huvudsakliga bepansring utgjordes av ett pansardäck; jfr pansar-kryssare. Wrangel SvFlBok 114 (1898). VFl. 1933, s. 22 (om ä. förh.). —
-DÖRR.
(4) -FARTYG~02 l. ~20. örlogsfartyg med pansarskydd; i sht (sjömil.) inskränktare, om dylikt fartyg med (tjockt) pansarskydd på (bl. a.) större l. mindre delar av skrovet. TPhilol. 4: 297 (1863). UFlott. 2: 5 (1904; inskränktare). jfr kust-pansarfartyg. —
(4) -FIL; pl. -ar. [urspr. ett berömmande namn på en patentvara] tekn. SD 1911, nr 328, s. 1. Pansarfil, enkelgradig fil med vanl. bågformiga grader för bearbetning av mjuka, på vanlig fil vidhäftande metaller. SvUppslB (1934). —
(2) -FISK. [jfr t. panzerfisch; hithörande fiskar ha vanl. (ben)pansar]
1) paleont. fossil fisk av gruppen Ostracodermi (o. Placodermi), där de flesta arterna saknade pariga extremiteter o. inre skelett; jfr -haj. Nathorst JordH 61 (1888).
2) (†) zool. fisk av det i Ostindien hemmahörande släktet Ostracion Lin.; särsk. om O. cornutum Lin. Regnér Begr. 251 (1803). Dalin (1855).
3) zool. fisk av släktet Peristedion; särsk. om (individ av) den i Europa förekommande arten P. cataphractum C. V. 1Brehm III. 1: 200 (1876).
-FJÄLL.
1) (förr) till 1: ett slags fjäll av metall på pansar. Visb. 1: 376 (c. 1657). 2VittAH 13: 270 (1830).
2) (tillf.) zool. till 2; hos fisk: ett slags mycket hårda fjäll. Lilljeborg Fisk. 1: 245 (1884; hos tonfisk). —
(1) -FLECKER, sbst. pl. (-flecker 1563. -flicker 1563) [med avs. på efterleden jfr fsv. fläkkia, fnor. flekki, mlt. vlecke, viss del av rustning; jfr äv. mht. vlëc, vlëcke, stycke tyg, lapp, t. fleck (se fläck, sbst.1)] (†) om stycken av (ring)pansar som skyddade armhålorna m. m. mellan harnesk o. armtyg; jfr arm-flika, fläckra, sbst. ArkliR 1561, avd. 3 (1563). Därs. 1563, avd. 4. —
(4) -FREGATT. (förr) sjömil. största slaget av pansrade krigsfartyg med (fullständig) tackling; pansrad fregatt; jfr -korvett. Lind af Hageby Minn. 456 (1860). SvUppslB 20: 1258 (1934; om ä. förh.). —
(1, 4) -FÄRG. tekn. ett slags (svart) färg med god förmåga att skydda mot rost. GHT 1895, nr 255, s. 3. HantvB I. 1: 248 (1934). —
(4) -FÖRBAND. mil. förband som organisatoriskt är utrustat med (o. vars huvuddel strider i) pansarfordon. MilTeknT 1935, s. 138. —
(4) -FÖRSTÖRING. mil. förstöring av pansarfordon. AnvUtbPansFörstör. 1 (1941).
Ssgr (om ä. förh.; mil.): pansarförstörings-grupp. vid pansartrupperna: var o. en av grupperna i en pansarförstöringspluton. SoldatinstrPans. 1944, s. 11.
-patrull. (vid infanteriförband o. d. tillfälligtvis organiserad) patrull med uppgift att förstöra pansarfordon. KrigVAT 1940, s. 113.
-pluton. vid pansartrupperna: (i pansarvärnskompani ingående) pluton organiserad o. utrustad för pansarförstöring. SoldatinstrPans. 1944, s. 11. —
-GALLER.
1) (föga br.) skeppsb. o. sjömil. till 4: uppfällbart järngaller som täcker en öppning i ett pansardäck. 2NF 13: 874 (1910).
2) (†) tekn. till 4 slutet: förstärknings- o. skyddsanordning (i murytor o. d.) av korsade järnstänger. 2UB 6: 442 (1904; i kassavalv). —
(4) -GRANAT. mil. granat försedd med mycket (tjocka väggar o.) hård spets för att kunna genomslå pansar. KrigVAH 1881, s. 251. jfr halv-pansargranat. —
(3) -GULDKEDJA l. -GULDKED. (†) jfr -arbete, -kedja. G1R 25: 349 (1555). Pantzar gullkeedh medh steenar i blandh. BoupptSthm 29/11 1665. —
(3) -GÄRNING. (†) i uttr. med pansargärning, i det utförande som utmärker pansarkedjor; möjl. äv.: (försedd) med prydnad i dylikt utförande; jfr -arbete, -mönster, ävensom gärning 4. En gulkädie m[ed] panszeregärning. 2SthmTb. 5: 220 (1576). 1 par välske stackote hosor af svart sammet med panzergerning. DelaGardArch. 4: 230 (1587). BoupptSthm 17/1 1668. —
(2) -HAJ, m. l. r. paleont. fossil fisk tillhörande gruppen Arthrodira, vars arter hade pansar. SvUppslB (1934). —
(1) -HANDSKE. (förr) till rustning hörande järnklädd handske. HH 2: 25 (1548). Fornv. 1926, s. 44. —
(1) -HARNESK. (förr) av järnringar l. järnklätt läder o. d.; motsatt: plåtharnesk. HC12H 4: 322 (c. 1700). UB 6: 111 (1875). —
(4) -HINDER. mil. anordning avsedd att hejda l. fördröja pansarfordon. InfRegl. 1939, 2: 324 (1942). —
(3) -HJUL. [jfr d. pansterhjul; efter ä. t. panzerrad, pansterrad, ett slags underfallshjul; till panzerkette, pansterkette, kedja varmed ett dylikt hjul höjdes resp. sänktes (jfr pansar-kedja)] (†) bärgv. ett slags höj- o. sänkbart underfallshjul. Rinman 2: 1078 (1789). —
(1, 2) -HUD. (mera tillf.) bildl., om mycket hård hud (hos vissa större djur). Spegel GW 222 (1685; hos elefant). Berg ArizCharl. 71 (1927; hos noshörning). —
(1) -HUVA. [y. fsv. panzarahuva (Troj. 222)] (förr) för krigare avsedd huva av sammanfogade järnringar l. dyl. Holmberg 2: 78 (1795). Rig 1921, s. 142. —
(4) -HYLLA, r. l. f. sjömil. på ä. pansarfartyg: i fartygssidan ovanför innerbottnen befintlig plåtavsats som uppbär vattenlinjepansaret med dess backning. NF 1: 1414 (1876). UFlottUnderbef. 1940, s. 221. —
(1) -HÄSTEBARS. (†) hästharnesk (av sammanfogade järnringar l. dyl.). ArkliR 1560, avd. 1 (1562; i pl.). Därs. (1563). —
(4) -INFANTERI. mil. infanteri ingående i l. avsett att ingå i pansarförband (l. pansarbrigader). SoldatinstrPans. 1944, s. 8. TaktAnv. 1: 11 (1950).
Ssgr (mil.): pansarinfanteri-bataljon. (numera icke ss. officiell term) pansarskyttebataljon. SoldatinstrPans. 1944, s. 9.
-regemente. infanteriregemente vars bataljoner ingå i l. äro avsedda att ingå i pansarbrigader l. dyl. SDS 1949, nr 87, s. 5. —
(4) -KANON. mil.
1) (förr) fästningskanon vars mynning var fäst i ett kraftigt pansar för motvärkande av rekylen. Schulthess Tigerhielm 9 (1880). 2NF (1914).
(4) -KANONBÅT~020 l. ~102. (om ä. l. utländska förh.) sjömil. ett slags mindre pansarfartyg. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 1, Bil. 4, s. 2. SFS 1870, nr 4, s. 17 (om den 1869 levererade näst första svenska pansarbåten). Pansarkanonbåt .. har ett deplacement av högst 1,000 ton. SvUppslB (1934). VFl. 1937, s. 181 (i Finlands flotta). —
(4) -KASEMATT.
1) (i sht förr) mil. i fästning(svärk): med pansrad vägg försedd kasematt för artilleripjäser l. kulsprutor. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 1, Bil. 3 a, s. 33. SvUppslB (1934).
(3) -KEDJA, r. l. f., förr äv. -KED. (pansar- 1543 osv. pansars- 1568) [jfr d. panserkæde, t. panzerkette]
1) i sht guldsm. kedja (av ädel metall l. av järn o. d.) bestående av efter varandra hopträdda ringar, som vridits om o. filats så att kedjan blivit jämn; även med annat utförande, t. ex. med länkar vridna till dubbla öglor. En förgyllt pantzarkädia aff sölff. HH 1: 19 (1543). 2UB 6: 257 (1904). RedNordM 1924, s. 9. KatalÅhlénHolm 94: 264 (1927; med förnickling). jfr silver-pansarkedja.
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (†) av ringar bestående kindkedja på hästbetsel. KrigVAH 1829, s. 134. —
-KLÄDD, p. adj.
3) mil. till 4. KrigVAH 1880, s. 116. särsk. tekn. till 4 slutet. SFS 1917, s. 1814 (om elektrisk ledare). —
(4) -KORVETT. (förr) sjömil. pansrad korvett; jfr -fregatt. UFlott. 2: 6 (1881). AB 1890, nr 183, s. 4. —
(1) -KRAGE. [y. fsv. panzarakraghi (Troj. 110)] (förr) (till en rustning hörande) halsskydd av pansar. ArkliR 1564, avd. 20. RedNordM 1907, s. 46. —
(2) -KROKODIL. zool. krokodilen Crocodilus cataphractus Cuv., som har kraftigt pansar. Smitt Brehm KallblRyggrDj. 34 (1886). —
(4) -KRYSSARE. sjömil. kryssare med såväl pansargördel som pansardäck (motsatt: slagkryssare, pansardäckskryssare, lätt kryssare). WoJ (1891). UFlott. 2: 7 (1904). VFl. 1916, s. 108. UFlottMansk. 1945, s. 176.
(2) -KRÄFTA. zool. kräfta av familjen Loricata, vars arter ha mycket tjockt o. hårt pansar; i sht i pl. 1Brehm III. 2: 220 (1876). 2SvUppslB (1952). —
(4) -KUPOL. mil. i fästningsvärk: kupol av pansarplåt för artilleripjäser o. d.; särsk. om kalotten som täcker den rörliga delen i ett pansartorn. KrigVAH 1885, s. 258. —
(4) -KÅPA. LB 3: 208 (1902; del av separator). särsk. (sjö)mil. om olika slags lättare pansarskydd för kanoner o. d. Hägg Flottan 24 (1904). —
(4) -KÄRRA. mil. i fästningsvärk: transportabelt torn för lätt kanon l. kulspruta. PT 1901, nr 225 A, s. 2. —
(4) -LADDNING. mil. förpackning av sprängmedel, avsedd för pansarförstöring. KrigVAT 1940, s. 114. —
(4, 5) -LARM. mil. larm (se d. o. 1) vid (fara för) anfall av pansartrupp. ArtillRegl. 1940, 2: 27. —
(4) -LAVETT. mil. i fästningsvärk: (lågt) kanontorn med lavett, tornstomme o. kupol fast förenade med varandra. KrigVAH 1885, s. 257. —
(4 slutet) -LEDNING. el.-tekn. jfr -rör. Ramsten o. Stenfelt (1917). Pansarledning är en svartimpregnerad ledning, som till yttre skydd erhåller en omflätning av galvaniserade järntrådar. Tranéus Elektr. 68 (1922). —
(4) -LUCKA. mil. TSjöv. 1904, s. 349 (över öppning i pansardäck). SoldatinstrPans. 1944, s. 22 (på stridsvagn). —
(1) -MAKARE. [fsv. panzarmakare; jfr t. panzermacher] (förr) hantvärkare som förfärdigade o. reparerade pansar o. d. SthmSkotteb. 3: 173 (1521). SvFolket 3: 273 (1938; om förh. på G. I:s tid). jfr: It stenhuss beliggiandis j wår stadh Stocholm emellan hustru Wendels och pansermakershusset. G1R 8: 124 (1532). —
(2) -MAL. [hithörande fiskar ha vanl. (ben)pansar på huvud o. kroppssidor] zool. om vissa i Sydamerika förekommande fiskar; särsk. dels om fisk av underfamiljen Callichthyinæ, dels om fisk av familjen Loricariidæ, harneskmal. Scheutz NatH 151 (1843). (Stuxberg o.) Floderus 3: 170 (1903). 3NF 5: 1047 (1926). —
(3) -MÖNSTER. (†) om det för en pansarkedja (se d. o. 1) karakteristiska utförandet; jfr mönster, sbst.3 3. BoupptSthm 1674, s. 24 a (1672). Därs. 1679, s. 24 b. —
(1) -NÄT. (förr) jäg. vid (utter)fångst: jaktnät av sammanfogade järnlänkar som fästes vid stora saxbågar. Svederus Jagt 132 (1831). Hahr HbJäg. 175 (1865). —
-NÄVE.
1) (mera tillf., i högre stil) till 1: pansrad hand; anträffat bl. bildl.; jfr näve 2 c. Hedin Tal 2: 26 (1899). 3SAH LVII. 1: 45 (1946).
2) [efter t. panzerfaust i motsv. anv.] (icke i officiellt spr.) till 4: pansarskott; i sht om tyska förhållanden under andra världskriget. SvD(B) 1944, nr 165, s. 3. LD 1950, nr 154, s. 4. —
(4 slutet) -PACKNING. tekn. med metall förstärkt packning av asbest. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 66. —
-PLÅT.
2) mil. o. tekn. till 4; ss. ämnesnamn: plåt använd ss. material i pansar; ofta äv. om ett stycke av dylikt material. JernkA 1862, 1: 310 (i pl.). Nilsson Skeppsb. 206 (1932). —
(4) -PROJEKTIL. mil. pansarbrytande projektil (med l. utan sprängladdning). Holmberg Artill. 3: 23 (1883). SoldatinstrLuftv. 1946, s. 32. —
(1) -PUNG. (förr) (till en rustning hörande) pung av (ring)pansar, avsedd att skydda könsdelarna; jfr lass, sbst.1 TullbSthm 1536, s. 132 a. Därs. 26/8 1583. —
(2) -REPTIL. zool. särsk. i pl., om krokodiler o. sköldpaddor; jfr fjäll-kräldjur. Thorell Zool. 2: 222 (1861). Pansarreptilier (dvs.) (krokodildjur, sköldpaddor, bryggödlor). 4Brehm 11: Titelbl. (1928). —
(1) -RING. [y. fsv. panzararinger (Troj. 110)] (förr) ring av det slag som användes vid tillvärkning av ringpansar. Ling Gylfe 52 (1812). Wirsén Vis. 217 (1899). —
(1) -RUSTNING. (förr) om rustning av ringpansar; pansarskjorta. Spak BlVap. 9 (1890). Heerberger Dag 134 (1939; bildl.). —
(1) -RYTTARE. (förr) pansarklädd ryttare; jfr kyrassiär, pancern. Serenius (1741). Alm BlVap. 247 (1932; om utländska förh. 1641). —
(4 slutet) -RÖR. el.-tekn. rör av stål l. järn för skydd av elektriska ledningar på utsatta ställen. Wåhlin GbgStadsbiblFestskr. 34 (1900). —
(2) -SIMPA. zool. fisk av familjen Agonidæ bland de kindpansrade fiskarna, utmärkt av att de dithörande arterna ha kroppen täckt med benplåtar; i sht i pl., om familjen; förr äv. inskränktare, om släktet Agonus Bl. Smitt Brehm KallblRyggrDj. 264 (1887; inskränktare). SvUppslB Tilläggsb. (1937).
Ssg: pansarsimp-fisk. (†) zool. i pl., om pansarsimporna. Lilljeborg Fisk. 3: 771 (1891). Stuxberg Fisk. 106 (1894). —
(4 slutet) -SKENA, r. tekn. järn- l. stålskena för armering av kassavalv. Flyckt o. Wiberg JärnvHb. Annons. (1915). —
(4) -SKEPP. [jfr t. panzerschiff] sjömil. (större) pansarfartyg; särsk. (o. i fråga om svenska förh. sedan 1926 bl.) om kustpansarfartyg. 2SAH 33: 90 (1861; bildl.). TPhilol. 4: 296 (1863). KrigVAH 1881, s. 241. Pansarskeppen Sverige och Gustav V. BtRiksdP 1927, 6: nr 4, s. 55. UFlottMansk. 1945, s. 173.
(1) -SKJORTA. (förr) skjortliknande skyddsdräkt av sammanfogade metallringar (jfr ring-brynja); äv. om dylik dräkt av läder l. tyg med påsatta ringar l. metallfjäll o. d. ArkliR 1560, avd. 1 (1561). Petreius Beskr. 4: 9 (1615). Alm BlVap. 225 (1932). —
(1) -SKO, r. l. m. (förr) till rustning hörande sko (av ringpansar). ArkliR 1560, avd. 1 (1561). LivrustkAktUtredn. 3: 150 (1939). —
(4) -SKOTT. mil. pansarbrytande raketvapen bestående av ett mindre rör, från vars spets en större projektil (med riktad sprängvärkan) utskjutes. Beskrivning samt anvisningar för användning .. av pansarskott. (1945; boktitel). —
(4) -SKYDD.
1) mil. på fartyg, fästning, kanon, fordon o. d.: skydd (för vitala delar o. för personal) av pansar(plåt). KrigVAH 1880, s. 111.
2) (tillf. utom i ssgr) mil. skydd mot pansartrupp.
Ssgr (till -skydd 2; mil.): pansarskydds-avdelning. (numera icke ss. officiell benämning) i tät o. kö av marscherande truppstyrka: avdelning med uppgift att skydda mot anfall av pansartrupp. InfRegl. 1939, 2: 58 (1942).
-tropp. i (pansar)skyttebataljon organisatoriskt ingående, med pansarvärnsvapen utrustad tropp med huvudsaklig uppgift att skydda mot pansaranfall. AnvInfUpptr. 195 (1950). —
(4) -SKÖLD. mil. mer l. mindre vertikalt pansarskydd på lättare fältartilleripjäser o. dyl. l. framför vissa kanoner på fartyg l. fästningar o. d.; i fråga om ä. förh. äv. om bärbara sköldar av pansarplåt för infanteri. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 1, Bil. 3 a, s. 19 (på fästningar). Hägg Flottan 23 (1904; på fartyg). IllMilRevy 1905, s. 73 (vid fältartilleri). Alm BlVap. 277 (1932; för infanteri). —
(1) -SKÖRT, förr äv. -SKÖRTE. [jfr d. panserskørt, t. panzerschurz, panzerschürze] (förr) av (ring)pansar förfärdigat skydd för (en del av) höft- o. ländpartiet (nedanför harnesket). ArkliR 1562, avd. 5. HH 20: 345 (c. 1640). Alm BlVap. 202 (1932). —
(1) -STICKARE, r. l. m. [jfr t. panzerstecher] (förr) svärd (med kraftig prylliknande klinga o. hård spets) avsett att stickas genom ringar l. maskor i en pansarskjorta l. i öppningar i ett harnesk o. d. 2NF 33: 117 (1921). Alm BlVap. 8 (1932). —
-STYCKE. särsk. (†)
1) zool. till 2; hos djur med pansar: var särskild av de smådelar varav pansaret består. Retzius Djurr. 159 (1772). Weste (1807).
2) till 3: stycke av en pansarkedja l. dyl. 3 Stycken granna pantzarstycken af 1 Armbandh. BoupptSthm 1671, s. 703, Bil. —
(5) -STÖT. mil. om anfall av (på smal front framryckande) pansartrupp. SvD(B) 1944, nr 273, s. 4. jfr Ramsten o. Stenfelt (1917; med pansarfartyg). —
(1) -SVAMP. bot. svampen Sphaeria thoracella Rutstr., som bildar en skorpa kring en stjälk hos värdväxten. Krok o. Almquist Fl. 2: 141 (1907). —
(4) -TORN. mil. pansrat torn för artilleripjäser l. eldledningspersonal o. d.; särsk. dels om dylikt torn som tillhör ett fästningsvärk o. har en vridbar tornstomme med en pansarkalott, dels om torn med vridbar överdel för en l. flera fartygskanoner (motsatt: kasematt), dels om stridstorn för fartygschef; jfr barbett-torn. Busch Fästn. 45 (1880). —
(4) -TRUMMA, r. l. f. sjömil. på krigsfartyg: (vertikal) cylinder av pansarplåt, vari viktiga ledningar inneslutas l. ammunition transporteras o. d. Hägg Flottan 27 (1904). UFlottUnderbef. 1940, s. 226. —
(4) -TRUPP. mil. trupp utrustad med pansarfordon; särsk. i pl. (best.), om det truppslag resp. (i fält) de operativa förband inom armén som äro helt organiserade för tjänst med pansarfordon (o. pansarvärnsvapen). KrigVAT 1929, s. 228 (om ry. förh.). ArtillRegl. 1940, 2: 27. —
(1) -TRÅD. (förr) metalltråd för tillvärkning av pansarringar. ArkliR 1564, avd. 7. LivrustkAktUtredn. 3: 139 (1939). —
(1) -TRÖJA. (pansar- 1681—1711. pansars- 1753) (†) (kort) pansar(skjorta). Verelius 239 (1681). 150 gemehnare uti bara pantzer .. 100 Ianissarer uti stackota pantzer-tröjor. KKD 5: 217 (1711). Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 13 (1753). —
(4) -TÅG. (om utländska förh.) mil. för krigsbruk avsett järnvägståg vars lok o. vagnar ha pansarskydd. SDS 1899, nr 554, s. 3. —
(2) -ULK. (numera knappast br.) zool. fisk av familjen Agonidæ; i sht i pl., om familjen. FoFl. 1907, s. 233. —
-VALV. särsk. till 4 slutet, om kassavalv (med armering) av pansarplåt l. pansarskenor. Hufvudstadsbl. 1911, nr 135, s. 3. —
(4) -VARNARE. mil. soldat med uppgift att ge larm vid anfall av fientlig pansartrupp. InfRegl. 1945, 1: 167. —
(1) -VETE. lant. ett slags gm förädlingsarbete skapat, mycket vinterhärdigt vete. UtsädT 1915, s. 4. Hofsten Ärftl. 1: 298 (1927). —
-VÄRN, se d. o. —
(1) -ÖRT. (†) bot.
1) = allmans-harnesk; jfr pansar-rot, ävensom seger-rot. Franckenius Spec. A 2 b (1638). Rudbeck HortBot. 92 (1685).
B (†): PANSARS-KEDJA, -TRÖJA, se A.
PANSERAD, p. adj. (†) till 1: pansarklädd, pansrad. Kyrisererne (äro) Heele pantzeradhe. Schroderus Comenius 699 (1639; t. texten: gepantzert). —
PANSRA, v., -ing. kläda i l. förse l. betäcka l. skydda med pansar; med prep. i l. med: förse osv. med (pansar av); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.
1) (om ä. förh.) till 1. (Han) lyfte .. sin pansrade arm. Ling Gylfe 34 (1812). Grimberg VärldH 6: 334 (1935). jfr koppar-pansrad. särsk. (i vitter stil)
b) bildl. 2SAH 6: 139 (1810). Det finns något i författandet som pansrar känslorna. Sjöberg Horn Trad. 192 (1928). särsk. i uttr. den pansrade näven o. d., se näve 2 c.
2) zool. till 2; i p. pf. Retzius Djurr. 128 (1772). jfr ben-, halv-, kind-pansrad. särsk. bildl. Heidenstam Dikt. 2 (1895).
3) i sht mil. till 4. UB 7: 396 (1874). Däck- och överbyggnader måste pansras med krevadplåt. TT 1941, Allm. s. 394. InfRegl. 1945, 1: 91. särsk. ss. vbalsbst. -ing; i sht konkret: pansar. KrigVAH 1894, s. 6. Pansringen (bestod) av tre tum i kommandotornet. TT 1941, Allm. s. 395.
Spalt P 143 band 19, 1952