| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REDNING re3dniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
a) om handlingen att göra sig l. ngn färdig l. beredd l. i ordning (till ngt); beredelse (se d. o. 5 c β). Wärdigh redningh til Sacramentett. Ernhoffer Ench. 7 a (1591). Qwinfolks reedning är altijd lång. Grubb 679 (1665).
b) konkret: utrustning; jfr REDA, sbst.1 1. Dierfwes någon anfalla then, som under sin hand och wärjo hafwer penningar, kiök, kiällare .. (o. d.), för mat, öl, lön, kläde eller redning skul, som honom ey tildelt eller bestådt är, miste sitt lif. Schmedeman Just. 1159 (1687).
2) (utom ss. efterled i ssgr samt i b—e numera bl. tillf.) motsv. REDA, v.1 2: iordningställande; färdigställande; äv. motsv. REDA, v.1 4: tillrustning o. d. Linc. (1640). Som liggmilornas redning och vaktning voro allmänt kända, så beskrifvas blott resmilorna. JernkA 1824, s. 328. Högberg Vred. 3: 256 (1906; i bild). — jfr DREV-, FRÖ-, VED-REDNING. — särsk.
a) (i sht i vissa trakter) lant. motsv. REDA, v.1 2 b: bearbetning l. luckring av jord (särsk. för sådd). PolitVis. 346 (1650). EconA 1808, mars s. 48. Jordens bearbetning och redning för hvarje säde. Arrhenius Jordbr. 1: 227 (1859).
b) motsv. REDA, v.1 2 f; dels (numera bl. tillf.) abstr.: tillredning l. anrättning o. d., dels (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) konkret: förning (se d. o. 2 a). Den gödeoxen som ähr Slachtat i Dagh och kommer till Redning. HovförtärSthm 1601, s. 217. Suneson GGrund 92 (1926: renning; konkret). jfr MAT-REDNING.
c) (fullt br.) kok. motsv. REDA, v.1 2 g, om handlingen att avreda soppa l. sås l. stuvning o. d.; äv. konkret, om utrörd blandning av mjöl o. ngn vätska l. om rörda äggulor o. d. som användes (användas) för avredning. Biuggmiöll till redning 1 t(unn)a. Annerstedt UUH Bih. 1: 46 (i handl. fr. 1601). Abelin MTr. 111 (1902; abstr.). Högstedt KokB 28 (1920; konkret). jfr TORR-, VARM-, ÄGG-REDNING.
d) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. REDA, v.1 2 h: beredning (se d. o. 1 b). Hocken .. håller sådant skinnverk (dvs. skinn av drakar) till rednings? Högberg Vred. 1: 44 (1906).
e) (numera föga br.) metall. motsv. REDA, v.1 2 j, om handlingen att iordningställa smältugn l. härd o. d. för smältning, särsk. gm insättning av en mot kraftig värme motståndskraftig beklädnad i smältrummet (o. uppmurande av bröst, anordnande av formor o. d.); äv. konkret, om den massa (av lera l. pinnmo o. d.) varmed smältrummet inklädes (jfr REDNINGS-MASSA). Holmkvist BergslHyttspr. (i handl. fr. 1575). Mästersmältaren skal .. wara förpliktad wäl at underwisa sin Dreng, så uti redningen, som smältandet. Bergv. 1: 230 (1664). Rinman 2: 404 (1789; med inbegrepp av uppmurning av bröst o. d.). Ofvanpå .. (härden) pålägges (vid raffinering av råkoppar) 1 à 1 1/2 tum tjock redning. JernkA 1849, s. 285. jfr Holmkvist BergslHyttspr. (1945). jfr HÄRD-, SAND-, UGNS-REDNING.
f) (†) motsv. REDA, v.1 2 p: utrustning, sjörustning; anträffat bl. med objektiv genitiv. Flåttans redning. 2RA 1: 10 (1719). jfr SKEPPS-REDNING.
3) motsv. REDA, v.1 5: handlingen att reda ngt; äv. (numera bl. tillf.) motsv. REDA, v.1 5 a: kamning. HSH 37: 64 (1548). Kammar af ben och bronz m. m., några till hårets uppfästning och andra till dess redning. Holmberg Norab 264 (1852). Redning .. av olika slags garn. Sahlin SkånFärg. 59 (1928).
a) (†) motsv. REDA, v.1 6 a: klargörande; utredning; äv. med objektiv genitiv. VDP 31/10 1787, § 2. (En värklig journalist) upptar allt, som hör till sakens redning. Franzén Skall. 6: 260 (1838). Mången fråga .. kunde under hans administration få en förnuftig redning. Tegnér (WB) 8: 551 (1838).
b) (†) konkretare, övergående i bet.: tillstånd vari ngt befinner sig, då det är klargjort l. utrett; äv.: klarhet (se d. o. 7 b). Då .. (konsistorienotariens) räkningar skola kommit til den redning, att dess balance är otvivelaktig. VDP 31/10 1787, § 2. At därom (dvs. om en mässhake som saknades) något besked eller redning erhållas kunde. VDAkt. 1803, nr 395; jfr a.
5) (numera knappast br.) motsv. REDA, v.1 9, om förhållandet att jorden reder sig l. om det tillstånd vari jorden befinner sig, då den reder sig. I fårans däfvenhet och mullens fina redning / Jag skönja lärt den tid, då, efter lång beredning (jorden återfordrar de frön hon frambragt). JGOxenstierna 2: 74 (1796, 1806).
(2 e) -LERA, r. l. f. (-ler 1789) (numera föga br.) metall. lera använd för inklädning av smältugn o. d. Rinman 2: 20 (1789). —
(3) -MASKIN. SvSkog. 1223 (1928; om maskin för redning ar tändsticksämnen); jfr redar-maskin. Redningsmaskin för tagel. GHT 1944, nr 53, s. 19. —
(2 e) -MASSA, r. l. f. (numera föga br.) metall. massa varmed smältugn o. d. inklädes; förr äv. i pl., om klumpar av sådan massa från smältugn o. d. (jfr massa, sbst.2 3 a). JernkA 1825, 1: 213 (om klumpar). Holmkvist BergslHyttspr. 75 (1945). —
(3) -RÖRELSE. (†) rörelse varigm olika truppavdelningar (l. soldater i truppavdelningar) inta rätt plats l. ordna sig i förh. till varandra (jfr rättnings-rörelse); jfr reda, v.1 7. KrigVAT 1838, s. 100. —
(2 e) -STYBB l. -STYBBE. (-stybbe 1789—1807) (numera föga br.) metall. (med lera blandad) kolstybb använd för inklädning av smältugn o. d. Rinman (1789). Möller (1807). —
(2 a) -VÄRKTYG~20 l. ~02. (i sht i vissa trakter, numera bl. tillf.) för bearbetning l. luckring av jorden. EconA 1808, mars s. 50. —
(2 e) -ÖL. (förr) gästabud (eg. öldrickning) som hölls, då ”redningen” av en smältugn o. d. var avslutad; jfr drivnings-öl. StadgSmältare 1664, s. A 3 b.
Spalt R 603 band 21, 1956