| Publicerad 1975 | Lämna synpunkter |
SKÅNE- skå3ne~, förr äv. SKÅN- l. SKÅNA-.
ss. förled i ssgr betecknande ngn l. ngt som finns i l. härstammar från l. utmärker Skåne o. d., skånsk.
B (†): SKÅNA-LADA, -SILL, -STUGA, se C.
C: SKÅNE-BJÖRNBÄR~20, äv. ~02. bot. (frukt av) växten Rubus scanicus F. Aresch. Weimarck SkånFl. 375 (1963). —
-BÄNK. (förr) riksdagsbänk med l. för skånska ledamöter; särsk. i sg. best.; jfr bänk II d. Spångberg PolitFysion. 126 (1902). —
-DIALEKT. skånsk dialekt, skånemål; äv. sammanfattande, om skånskt dialektalt talspråk: skånska, skånska dialekter. NF 14: 1377 (1890; sammanfattande). —
-GRIS. särsk.: smågris producerad i Skåne, gris köpt ss. smågris från Skåne; jfr skåninga-gris. Engström Nak. 42 (1934). —
-GÅRD. särsk.: gård av (genuint) skånsk typ (jfr -länga). DN(A) 1919, nr 10, s. 7. Pietetsfullt restaurerad skånegård i Hälsingborg. SvD(A) 1966, nr 145, s. 20 (i annons). —
-KROKODIL. paleont. det (släktet Crocodilus Cuv. närstående, i Skåne funna) fossila krokodildjuret Thoracosaurus scanicus Troedsson. Brehm DjurV 6: 480 (1937). 2SvUppslB (1953). —
-LADA. (skåna- 1652) (numera bl. tillf.) (foder)lada av skånsk typ l. härstammande från Skåne. Schona Ladan med godt halm tack vprättat. VDAkt. 1652, nr 24. —
-LAG(EN). (skriven) medeltida lag gällande för skånelanden; särsk. om denna lag ss. upptecknad (under 1200-talet) på forndanska med runor. Hadorph SkåneLagh 73 (1676). 3NF 5: 499 (1926). —
-LAND. [efter mlat. terra Scaniæ] om Skåne (jämte Halland o. Blekinge); dels (hist.) i sg. obest. l. pl. best.: Skåne, Halland o. Blekinge (samt Bornholm), dels (numera bl. med vitter prägel) i sg. obest.: Skåne. Skåneland (består) uti afskillde och nog synlige delar af skog och slättmark. 2RA 1: 4 (1719). Situationen af Skåne land är åtskillig. Linné Sk. III (1751). Historisk tidskrift för Skåneland (Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm). (1901; titel på tidskriftshäfte). Vid ett möte i Malmö på hösten 1662 mellan kungliga kommissarier och deputerade från Skånelanden upptogs frågan om den svenska rättens införande. SvJuristT 1937, s. 8. —
-LOFT. (numera bl. tillf.) loft l. loftbyggnad av skånsk typ l. härstammande från Skåne. Dett stora SchoneLofftet nedtaget på grunden, och wel vppyntat med wäggar och tack som dett sigh behordes. VDAkt. 1652, nr 24. —
-LÄNGA. långsträckt mangårdsbyggnad av skånsk typ; jfr länga, sbst. 1 a. SDS 1960, nr 261, s. 39 (i annons). —
-MATTA. matta l. täcke från Skåne l. av skånsk typ; jfr skånsk b α o. -täcke. 3 Skånemattor 5 d:o hemmaväfda. BoupptVäxjö 1849. Därs. 1869. —
-MÅL, sbst.2 jfr mål, sbst.1 4; särsk.: skånsk dialekt (jfr mål, sbst.1 4 a). Rietz Inl. III (1862). —
-MÄSTARE. skånsk mästare; särsk.
-PÅG. (i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) skånsk pojke. Lunds studenter äro .. inte alla skånepågar. Lundagård 1922, nr 5, s. 12. —
-SILL. (skån- 1551—c. 1645. skåna- 1557. skåne- 1551 osv.) [fsv. skanesild] särsk. (förr) om sill härrörande från det medeltida skånska sillfisket, skånsk sill; jfr skåns-sill, skånings-sill. G1R 22: 399 (1551).
Ssg (förr): skånesill-, förr äv. skånesilla-lake. lake i vilken skånesill var(it) inlagd. IErici Colerus 2: 47 (c. 1645). —
-STUGA. (skåna- 1652) (numera bl. mera tillf.) stuga av skånsk typ l. härstammande från Skåne. Lattet mala den stora schonastuffuan och Lilla sangastuffuan med gråwarck. VDAkt. 1652, nr 24. —
-TÄCKE. jfr -matta; jfr skåninga-täcke. 1. Rosigt SkåneTäcke. BoupptVäxjö 1811. Ett Skåne täcke. Därs. 1832. —
-ÅRDER. (skån- 1898) i sht kulturhist. skånskt (se skånsk b δ) årder, kärrårder. 1 Skånårder. BoupptVäxjö 1898.
Spalt S 5699 band 27, 1975