| Publicerad 1978 | Lämna synpunkter |
SLÄPA slä3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Stiernman Com. 2: 216 (1639) osv.) ((†) -er G1R 18: 272 (1547), ArkliR 1566, avd. 8).
1) (i sht i fackspr.) motsv. SLÄPA, v.1 I 1, 6: (transport)redskap (i en av sina enklaste former bestående av två parallellställda jämnlånga medelst tvärslåar (tjänande ss. bäddning) förbundna slanor l. plankor l. medar) som vid användning drages med de på underlaget (i sht marken) vilande delarna släpande mot underlaget (ibland liktydigt med: släde); i sht om sådant redskap (särsk. drög) som nyttjas draget på barmark; stundom äv. dels i inskränktare anv., om släpande del av sådant redskap, dels i utvidgad anv., om hjulförsett redskap vars (utseende o.) användning visar likhet med de ovannämndas. VarRerV 43 (1538). (Av brist på ordentliga vägar har man i Bohusl.) till Landz inte annorledis kunnat före något bagagie än på häste bak eller serdelis dher till gorde små Slädor och släpor. HSH 31: 424 (1663). Drög .. (l.) Släpa .. (dvs.) en stor släda til at föra något tungt uppå. Spegel 85 (1712). Som släpa, bestående blott af ett par medar, hvarpå varorna lastas eller säten äro anbragta, förekommer .. (släden) mycket i de södra länderna. UB 7: 242 (1874). I båt kunde .. (den döde) icke .. föras till kyrkan, på släpor drogs liket öfver skog och backar, man måste lyfta och bära det långa stycken. Hallström DödFall. 172 (1902). (I skogen) hörde han hvart yxhugg mot den frusna veden, skärpt af luftens köld, slå tillbaka djupt ur bergen, och släpans kedjor rassla därinne. Dens. El. 21 (1906). Den bland Västerbottens lappar .. förekommande släpan .. (består) av ett renskinn, som bindes om bördan och släpas vid ett rep. Rig 1931, s. 94. Från Frankrike komma .. (förebilderna för i Pyrenéerna använda) släpor med träskodda medar liksom även dylika utrustade med hjul. Ymer 1936, s. 331. — särsk.
a) (i fråga om ä. militära förh.) om släpa varpå fältartilleripjäs (särsk. mörsare) transporterades; äv. om släpa varpå material l. förnödenheter framfördes (i terräng där hjulfordon icke kunde användas). ArkliR 1565, avd. 38 (för transport av mörsare). Ryszarne släpade sina Stycken med laveter, på exprès dertil gjorda släpor, hwilkas meder woro af 3 qwarters til en alns tjocklek. Loenbom Stenbock 4: 260 (1765). UnderVildmannafan. 236 (1976; för transport av material l. förnödenheter 1943).
c) (i sht förr) om plogsläpa. Hedborn 1: 133 (1840). Hos oss ha enkla släpor använts .. för att föra plogen ut på åkern. Berg SkansenVagnh. 1 (1926).
d) om redskap som, släpat efter marken, används för att hopsamla l. transportera hö (på äng); särsk. dels (mera tillf.) om släpräfsa, dels om i sht förr nyttjat redskap bestående av en horisontalt liggande bom (se BOM, sbst.1 2) med anordning för anspänning av dragdjur, höbom. När .. höet är hopsträngadt på marken, ställer Pigan eller Poiken sig på släpan, at köra ihop höet med släpan. Linné Sk. 302 (1751). (Det hårdaste arbetet med höet) anförtroddes oss hyrmän, under det farmaren och sönerna dvaldes på slåttermaskinerna, räfsorna eller släporna. Schulze Emigr. 153 (1930). Dens. BöndSvFinl. 156 (1935). jfr HÖ-SLÄPA.
e) (numera bl. om ä. l. utländska primitiva förh.) om släpa, på undersidan besatt med stenflisor l. järneggar, använd ss. tröskredskap (varvid släpan dras av dragdjur över säden utbredd på marken), trösksläpa. HC12H 1: 64 (1734). 2SvUppslB 29: 1108 (1954).
f) (i vissa trakter, mer l. mindre bygdemålsfärgat) sladd (se SLADD, sbst.1 1). Johnson Här 46 (1935).
g) (förr) om redskap som, släpat efter marken, användes för upptagning av rotfrukter; anträffat bl. i ssgn ROTFRUKTS-SLÄPA.
h) i anv. (företrädesvis l. enbart motsv. SLÄPA, v.1 I 6) där det företrädesvis l. enbart tänkes på redskapets friktion mot underlaget (mindre l. icke alls på släpandet l. dragandet av detsamma); särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om repslagares släde (se d. o. 2 c). Holmberg 2: 936 (1795; om repslagares släde). särsk.
α) (i sht förr) på plog av ä. typ (avsedd att dragas av häst): vid plogåsens främre del fästad släpmed varmed plogens gång regleras. (Man har) måst förse .. (plogen) med en särskilt framställning, bestående antingen af en twåhjulig wagn, eller blott ett hjul, eller också blott en släpa. Lundequist Landtbr. 98 (1840). (Plöjarna) ställde in släporna på plogarna, smackade åt sina dragare och satte i gång med provplöjning på därför avsedda tegar. SvD(B) 1944, nr 267, s. 10.
β) lant. på viss typ av harv (se HARV, sbst.1 2), om var o. en av de höj- o. sänkbara släpmedar varmed harvens gång regleras. TLandtm. 1900, s. 381.
γ) (mera tillf.) tekn. o. byggn. om släde till schablon (se d. o. 1 a) som vid användningen föres glidande längs en riktkäpp på väggen. HantvB I. 4: 317 (1936).
2) [sv. dial. släpa, brant väg där man släpar timmer] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. SLÄPA, v.1 I 1, 6: brant sluttning där man i st. f. att transportera avverkat timmer med häst måste släpa det för hand utför; i sht i namn l. benämningar på sluttningar av angivet slag. Marsasläpan, en ’släpa’ söder om M(arsastugan). SvBotT 1938, s. 63. En av ’släporna’ mellan Borghamn och Ekhaga. Därs.
3) (förr) motsv. SLÄPA, v.1 I 6, i visst slags lavettage: framåt lutande underlag varpå överlavett gled vid rekyl, kursör (se d. o. 2). KrigVAH 1832, s. 11. Kanon-slupars lådor hafva inga axlar och hjul, utan släpa ofvanpå ett underlag kalladt Courseur, (släpa) men som icke medgifver någon sidoriktning. Hazelius Artill. 62 (1833). Lavetter och släpor till de nämda (framladdnings-)kanonerna äro af gjutjern. … Släpan är rörlig kring en .. pivot. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 400 (1879). Pjeserna kunna medelst roterande släpor sidorigtas 75° på ömse sidor om normalen samt erhålla en depression och elevation af 15°. KrigVAH 1887, s. 144. Kanonen (vilar) i en öfverlavett, som glider på den framåtlutande öfverkanten af en underlavett (släpan). 2UB 6: 377 (1904). Skottet dånade, och kanonerna rekylerade i sin släpa. Aminoff Krigsg. 402 (1904). Generalfälttygmästaren avtackade troppen, varefter bl. a. försvarsminister Vennerström studerade (kanon-)batteriet med dess finurliga släpor. UNT 1933, nr 135, s. 3. De två stävkanonerna voro uppställda på ”släpor” (i de på 1800-talet använda kanonsluparna). SvFlH 3: 191 (1945). — jfr KANON-SLÄPA.
-BÄDDNING. på släpa anordnad bäddning (se d. o. 2) för placering av last. En enkel släpbäddning kan förfärdigas av smala trädstammar. —
(1 a) -TROSS, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7291). (om ä. militära förh.) tross bestående av hästanspända släpor. Den hästanspända släptrossen längst till vänster. UnderVildmannafan. 236 (1976; i text till bild; om förh. 1943).
Spalt S 7250 band 28, 1978