| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÄMMA stäm3a2, v.1 -er, stämde, stämt, stämd, förr äv. -ade; förr äv. STIMMA, v.3 (pr. sg. akt. -ar Ekeblad BrClEkeblad 126 (1653). -er G1R 17: 382 (1545) osv. pr. sg. pass. stämmes SmDiktLejonk. 9 (1688: stämmes in) osv. stäms Bellman (BellmS) 1: 128 (c. 1771) osv. — imper. stäm (-em, -ämm) Stiernhielm Jub. 151 (1644) osv. — ipf. akt. -de (-bd-, -dh-) Schroderus JMCr. 465 (1620) osv. ipf. pass. -ades LPetri SalWijsh. 19: 18 (1561). -bdes Stiernman Riksd. 714 (1617: sammanstembdes). — sup. stämt (-e-, -bt) RARP 8: 189 (1660), Nordenflycht (SVS) 3: 108 (1755) osv. — p. pf. stämd (-e-, -bd, -dh) TbLödöse 325 (1594: wpstemdh), Grubb 381 (1665: stämdt, n.) osv. stämmad (-e-, -dh, -t) NAv. 20⁄12 1655, nr 2, s. 3 (: anstemmat, r.), Sylvius Mornay 199 (1674: sammanstämmadh)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (anträffat bl. i vbalsbst. till verb med stämma ss. senare ssgsled, Schroderus Os. 1: 801 (1635: Sammanstämmelse), Östergren 10: 604 (1971: överensstämmelse) osv.), STÄMNING (se STÄMNING, sbst.2); -ARE (se avledn.).
A. ljuda o. i anv. som (närmast) ansluter sig härtill.
1) avge ljud o. i anv. som (närmast) ansluter sig härtill.
a) intr.: ljuda l. klinga l. tona; sjunga; särsk. i uttr. stämma överens, ljuda tillsammans l. klinga l. sjunga samfällt l. samstämmigt; utom i β numera bl. ss. förled i ssgr (t. ex. STÄM-GAFFEL) o. efterled i ssgn SAM-STÄMMA. (Klockaren skall vid kyrkosången) hålla den enfaldige och olärde hopen rätt widh thonen, att församblingen i Choren och uthan före, må stemma wäl öfwereens. KOF II. 2: 119 (c. 1655). Stämma .. (dvs.) liuda, gifwa liud, siunga. Schultze Ordb. 4871 (c. 1755). I Florens .. funnos i Dômen tre klockor, stämmande i treklang och af en vördnadsbjudande volym och rundhet i tonen. Wennerberg Bref 2: 160 (1852). — jfr SAMMAN-, UPP-, ÖVERENS-STÄMMA. — särsk.
α) (†) spela upp, stämma upp. Forte, Canalje! / Stäm till Batalje. / Huggen på truten och damma hans kolt, / Slå’n i hjernan! Slå’n — Nej hålt! Bellman (BellmS) 1: 182 (c. 1775, 1790).
β) (fullt br.) i fråga om att med sin röst l. med ett instrument börja deltaga (i sång l. musik); i de särsk. förb. STÄMMA I, IN, UPP o. ssgrna IN-, UPP-STÄMMA.
b) tr.: låta höra (sång l. toner, i sht förr äv. skrik o. d.), uppstämma (med avs. på skrik äv.: upphäva); börja sjunga l. spela (en sång osv.); äv. bildl.; utom i ssgn UPP-STÄMMA o. i de särsk. förb. STÄMMA I, UPP numera bl. i vitter l. högre stil. Jag sluter denne gång till Gudz Namns Lof och Ähra, / Gud lät osz annat År få stämma sådan Sång (dvs. namnsdagshyllning). Runius (SVS) 2: 157 (c. 1700). GFGyllenborg Vitt. 2: 58 (1777, 1795; med avs. på skrik). Hörd är bönen. Stämmen glädjens ljud! Wallin (SVS) 1: 412 (1805). Nu svalkan råder, / Och skuggans lugna tystnad afbryts endast / Af nattens sångare, som ensligt stämmer / Sin kärleks ljufsta samljud. JGOxenstierna 4: 158 (1815). Men sorg, som gällast klagolåten stämmer, / bär ofta bakom svarta masken svek. Scholander 2: 53 (1866). Arla, när skogen leende vaknar, / Fågeln stämmer sin jubelsång. Saxén FinSång. 1: 47 (1891). Mänskosläkt, stäm glädjens toner. Ps. 1937, 117: 4. — jfr AN-, UPP-STÄMMA.
c) [sannol. bildat ss. motsats till STÄMMA I, UPP] i fråga om att upphöra med sång l. spel o. d.; i den särsk. förb. STÄMMA AV.
2) [eg. specialanv. av 1] (†) rösta; särsk. dels i uttr. stämma för l. vid ngt, rösta för ngt, dels i uttr. stämma ett, rösta för en o. samma sak, vara överens om samma sak. Alle Propheter .. geffua .. eendrechteliga witnesbyrd .., stemma alle ett, och seya alle ett. PJGothus Luther ScrSent. Y 5 b (1597). FörarbSvLag 2: 27 (1695: widh). Utaf Hiertat önskar jag / Eij allena; / Ty wij mena, / Många med mig stämma ett. Runius (SVS) 2: 156 (c. 1700). Målet för vår färd skulle blifva Gripsholm; alla rösterna hade stämt derför. Sander (o. Flodman) 127 (1871). — jfr AV-, PÅ-, SAMMAN-, ÖVER-STÄMMA. — särsk. i uttr. stämma på ngn till (viss befattningshavare), om röst: utfalla till ngns fördel vid val av (viss befattningshavare). Rehnberg SmålBystämma 120 (i handl. fr. 1840).
B. vara i samklang l. harmoni l. överensstämmelse o. i anv. som (närmast) ansluter sig härtill.
3) [eg. specialanv. av 1] (numera bl. mera tillf.) om musikinstrument l. sträng l. orgelpipa o. d.: vara bragt i sådant skick att det resp. den frambringar en ton l. toner som med hänsyn till tonhöjden har ett visst (harmoniskt) förhållande till annan ton (l. andra toner) åstadkommen (åstadkomna) av samma l. annat instrument, ha rätt l. viss tonhöjd; med pluralt subj. äv.: vara i samklang l. harmoniera (med en l. flera andra toner), vara samstämda; ljuda harmoniskt; vara (riktigt) stämd; ha samma tonhöjd (som annat instrument); särsk. i uttr. stämma överens (jfr 4 e), om instrument: låta harmoniska osv.; äv. opers.: harmoniera, vara (riktigt) stämd (i ovan anförd bet.) l. låta harmoniskt l. riktigt l. bra o. d.; äv.: hålla stämningen. Ekblad 71 (1764: öfwerens). Det instrumentet, den strängen stämmer ej. Weste FörslSAOB (c. 1817). Nu stämmer lutan. Hagberg Shaksp. 7: 171 (1849). Hortensio. Nu stämmer det. Lucentio. Men icke basen. Därs. 172. Han slog ett ackord på klaveret .. / Ännu stämmer det godt, han sade den skämtsamme klockarn. Strindberg Fagerv. 305 (1902). Fiolen och pianot stämma ej. Cannelin (1921). Harlock (1944). — jfr IN-STÄMMA.
4) [bildl. anv. av 3] intr.: vara riktig l. korrekt; träffa det riktiga; hålla stick, hålla streck; gå l. hänga ihop; passa; äv.: vara ense, stämma överens (se e); ofta opers. Räkningen, kassan, kassaböckerna stämde precis, på pricken. Här är något som inte stämmer. Vittnenas utsagor stämde inte. Petreius Beskr. 1: 110 (1614). Andersson Terentius 4 (1896; om penningsumma). Barnmorskan .. (sade att den nyfödde) var ofullgången, det fattades honom minst tre veckor, och modern tillade efter en kort funderare, att det stämde på ett hår. Wedin Rothstein NTjeckNov. 64 (1927). Även ur en annan synpunkt stämmer vår liknelse. Bolin VFöda 110 (1933). Han hade föreställt sig en bygdens son, en kraftig slättlandstyp, men det stämde inte. Fridegård Somm. 9 (1954). — jfr AV-, BI-, HOP-, IN-STÄMMA o. EN-STÄMMANDE. — särsk.
a) i uttr. (det) stämmer, för att (vanl. ss. svar på fråga) eftertryckligt bekräfta l. precisera l. förstärka ngt: (det är) precis l. just (så) l. riktigt l. på pricken l. alldeles (så) o. d.; stundom i pleonastisk förb. med på pricken l. precis o. d. Cavallin (1876). Fru G. .. Du är egenkär? Kapten G. .. Stämmer. Cavallin Kipling Gadsby 79 (1897). ”Äter ni av Rombaksbullarna ännu?” frågade han. ”Jo, det stämmer,” svarade Hansson. Didring Malm 1: 238 (1914). (Det) stämmer precis, på pricken. Östergren (1950).
b) med sakligt subj. l. opers., närmande sig l. övergående i bet. dels: fungera l. klaffa o. d., dels: kännas. (Författaren) försökte till en början komma in i en tragisk stämning, men det ville icke lyckas .. Han kastade sig öfver Heines verldsironi; det stämde bättre. Lundegård Prins. 108 (1889). Jag (dvs. en skridskoåkare, är) inte nöjd med formen, åkningen på is stämmer inte. DN 8⁄2 1976, Bil. s. 1. (Skridskoåkerskan) ansåg att det på 1 500 och 500 hade stämt för dåligt. Därs. 9⁄2, s. 27.
c) med pluralt, konkret subj.: sammanträffa, passa ihop. Lägg smöret på degens ena halva, vik över den andra och se till, att degens kanter stämmer kant mot kant. StKokb. 23 (1940).
d) i uttr. stämma med, ngn gg äv. på (i sht förr äv. till) ngt, vara i enlighet med ngt l. vara i överensstämmelse med ngt; vara förenligt med ngt; gå l. passa (bra) ihop l. samman med ngt; harmoniera med ngt; svara till l. korrespondera med ngt; rimma l. överensstämma med ngt. Detta, kartan stämmer icke med verkligheten. Kopian stämmer med originalet. Detta stämmer med mitt sätt att se på saken. Hwilcken tahlan stämmer i det öfriga med hustru Kirstins berättelse. VRP 19⁄10 1721. Det poetiska vagabondlif, Runius förde, stämde icke med Freses lynne. Ljunggren i 2SAH 41: 288 (1866). Icke långt från stranden sågos tvenne .. blomsterprydda båtar, som framdrefvos .. under sång och strängaspel .. Den glada intagande synen stämde så vackert med himmelens klarhet, hafvets lugn och de grönskande stränderna. Rydberg Ath. 419 (1876). Bergström LittNat. 54 (1889: till). Här (dvs. i matematiken) har vi .. en exakt vetenskap, som människan tycks hämta upp ”aus der Tiefe seines Bewusstseins”, men som likväl alltid tycks stämma på erfarenheten. ÅbKristHum. 1964, s. 160. — särsk.
α) (numera föga br.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: överensstämmande med ngt. Then Helge Skrifft, och andre ther medh stemmande Skriffter. Schroderus Os. III. 1: 171 (1635). Att frånkänna .. (den icke mantalsskrivne) den förmån, som .. tillkommer den bofaste .. med innehållet i 10: 1 .. är det icke stämmande. Kallenberg CivPr. 1: 327 (1918).
e) i uttr. stämma överens (jfr 3), förr äv. utöverens l. över ett (med ngn l. ngt, förr äv. om ngt) (jfr g); förr äv. med bestämning bestående av en efterföljande att-sats. — jfr ÖVERENS-STÄMMA.
α) utan efterföljande prepositionell (l. annan) bestämning.
α’) med pluralt, sakligt subj.: sammanfalla l. sammanstämma l. vara samstämmiga; gå l. passa (bra) ihop, överensstämma; äv.: vara lika l. identiska. Så skal thu wethe, att wij bekomme .. dagligen tijdender och kundskaffter .. vp aff Danmarch, och alle stimme the nestenn offwer ett. G1R 16: 484 (1544). Såsom jag elliest seer af edre skrifvelsser, att eder och min meening stämma öfver eens, och (osv.). AOxenstierna 9: 18 (1633). Färgerna stämma icke öfverens. Meurman (1847). Ty väl vittnade många falskt mot honom, men vittnesbörden stämde icke överens. Mark. 14: 56 (Bib. 1917; äv. i NT 1981). Han ser .. på bildremsan var någonstans klappan slås ihop, och man kan likaledes på ljudremsan återfinna .. klappans ljud. Läggas nu de bägge negativfilmerna tillsammans så, att dessa båda punkter stämma överens .. så (osv.). Förberg SäljFilm 97 (1946).
β’) (numera föga br.) med pluralt personsubj. l. koll. subj. betecknande personer: vara ense l. överens; vara av samma mening l. åsikt; i sht förr liktydigt med: komma överens. Men om een Nation är allena (dvs. ett skepps besättning är av samma nationalitet), kan then snarare stämma öfwereens, och sitt Vpsååt bettre kunna ställa i wercket. Schroderus Urs. A 4 b (1626). Wi wilje .. se huru thesze twänne (dvs. Judas och Satan) stämma öfwerens, förr än the gripa en så fördömelig gerning an. Spegel Pass. 37 (c. 1680). Barnen stämma överens. Schultze Ordb. 4879 (c. 1755). (Sv.) De stämma inte överens .. (eng.) they are not of the same opinion. Harlock (1944).
β) med efterföljande prepositionell (l. annan) bestämning.
α’) (†) i uttr. stämma överens l. över ett att l. däruti o. d. att (osv.), vara ense l. överens (om) att l. däruti osv. att (osv.). G1R 17: 277 (1545: öffwer ett). The gamle Hedningar stämde therutinnan öfwerens, at the icke behöfde fråga sina Afgudar om utgången i Krig. Richardson Krigsv. 2: 114 (1741). Alla stämma öfverens däruti, att denna stora utmark borde vara delad och storskiftad. Barchæus LandthHall. 75 (1773).
β’) i uttr. stämma överens, förr äv. utöverens med ngt, med singulart l. pluralt saksubj.: vara i enlighet med ngt l. vara i överensstämmelse med ngt; gå l. passa (bra) ihop med ngt; harmoniera med ngt; korrespondera med ngt; ofta opers.; med pluralt subj. äv.: vara lika l. identiska med ngt; likna ngt; (överens)stämma med ngt; ngn gg äv. med personsubj.: vara med på ngt, vara överens l. enig med ngn om ngt. Detta, protokollet stämmer inte överens med vad vi beslutade. Att thet som .. Krafft schriffwer, stimmer fast öffwer eens med the tidender wij tilförende och nw seden bekommet haffwe. G1R 17: 382 (1545). HFinlH 1: 284 (1546: vtöffuer eens). Att denne copia stemmer öfverens ordh ifrån ordh medh det rätta originalet .. det vittne vi her effterförmälte. RA I. 2: 91 (1563). Hon .. (hade) en svart ylleklädning, som .. ingalunda stämde dåligt öfverens med det mörka håret och de bruna ögonen. Idun 1888, s. 294. I det hela stämde (generalmajor J. F. Aminoff) under återtåget (i finska kriget 1808) öfverens med högste befälhafvarens åtgärder. KrigVAT 1897, s. 605. Skånska bruk och seder stämma i mycket mer överens med danska än med uppsvenska. FoF 1944, s. 145. Varje aktie har sitt eget nummer som skall stämma överens med kupongernas nummer. Pokorny Aktier 9 (1957). Hans ankomst hit till gården stämmer helt överens med något som jag drömde i natt. Malmqvist BerTräskmark. 1: 286 (1976).
γ’) (numera föga br.) i uttr. stämma överens med ngn, med personsubj.: vara ense l. överens med ngn; komma överens med ngn; förr äv. närmande sig bet.: instämma med ngn. Kan skee churfürsten af Saxen skall lätteligen stemma medh honom (dvs. kungen av Danmark) öfvereens. AOxenstierna 8: 676 (1633). (Värden) hotade at angifwa mig på behörig Ort, om jag intet ofördröjeligen .. (lämnade) hans Hus. Medicus stämde ock öfwerens med honom. Humbla Landcr. 233 (1740). De kunna ikke stämma överens med hvarandra. Schultze Ordb. 4879 (c. 1755). Sundén (1888). — särsk. (†) i uttr. stämma överens med ngn att (göra ngt), komma överens med ngn att (göra ngt). Brask Pufendorf Hist. 409 (1680).
δ’) (†) i uttr. stämma överens om l. uti ngt, komma överens om ngt l. bli ense om ngt. (Ridderskapet och adeln) Hugne sig först och frembst .. at Stenderne så eendrächteligen hafwa stembt öfwer eens om sielfwe Regeringen. RARP 8: 189 (1660). Bælter GudS 23 (1751: uti).
g) med singulart personsubj.: hysa samma uppfattning l. åsikt o. d. (som ngn) (jfr e); numera bl. i ssgn IN-STÄMMA o. den särsk. förb. STÄMMA IN. RP 14: 460 (1650). — jfr TILL-STÄMMA.
h) i fråga om att avvika l. avskilja sig (från ngns mening o. d.); i ssgn AV-STÄMMA o. den särsk. förb. STÄMMA IFRÅN.
5) mus. i fråga om att justera (musikinstrument l. sträng o. d.) för att få det (den) att avge bestämda toner o. för att fastställa tonernas inbördes intervallförhållanden; ge (musikinstrument l. sträng o. d.) riktig l. viss tonhöjd; bestämma l. fixera tonhöjden på (musikinstrument osv.); höja l. sänka en ton på (musikinstrument osv.) så att den får rätt l. viss tonhöjd o. harmonierar med en l. flera andra toner på samma l. annat instrument; i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. ungefär liktydigt med: justerad l. fixerad med hänsyn till ett instruments tonhöjd i förhållande till normaltonen l. till dess intervallförhållanden; förr äv. med obj. ersatt av bestämning inledd med på vars huvudord betecknar instrument; äv. abs. Stämma fiolen (en halv ton) högre, lägre. Pianot var illa, väl stämt. Violinens fyra strängar är stämda i kvinter. Stämma ett instrument efter ett annat. D-strängen (på fiolen) låter falsk. Den måste stämmas. Ett Instrument som illa är vpsatt och stämdt, giör ett galet liud och Dissonantz. Grubb 381 (1665). En illa stämd luta. Säfström Banquer. Aaa 2 a (1754). Movitz på stolen / Stämmer Fiolen, / Slår eld på pipan, gömmer pung och stål. Bellman (BellmS) 1: 217 (c. 1771, 1790). Snart började spelemannen stämma på fiolen, och vid de första skärande men välkomna tonerna .. utjemnades den sista skrynklan i drängarnes pannor. SvLekar(GAAkad.) 1: 36 (1847). Som ljudet av en stor orkester som stämmer, där först ett ljud .. sedan ett annat stiger upp och höjer sig över sorlet, är hans förvirring. Gustafsson Bröd. 166 (1960). — jfr AN-, FÖR-, IN-, NED-, OM-, REN-, SAM-, SAMMAN-, ÖVER-STÄMMA m. fl. o. KLAR-, LIK-, LÅG-, MOLL-, O-, VÄL-STÄMD m. fl. — särsk.
a) (i vitter stil) i uttr. för att beteckna att ngn (stämmer ett instrument o.) börjar spela (o. sjunga); särsk. i uttr. stämma lyran l. harpan o. d. till spel l. till ngns l. ngts ära l. lov o. d. Knäpp nu Octaven; / Stäm dina strängar, sjung om lifvets Vår. Bellman (BellmS) 1: 83 (c. 1771, 1790). Sjung .. glad den Högstes verk, stem harpan til hans ära. Liljestråle Fid. 10 (1797). Iopas, med hängande lockar, / Lärd af Atlas, stämde till spel den gyllene lyran. Adlerbeth Æn. 26 (1804). (Nicanders) lyra klingar dubbelt melodiskt, så snart han får stämma den till Italiens och det italienska lifvets lof. Sturzen-Becker 1: 74 (1845, 1861). Då fattar du din harpa och i väntan / Du stämmer henne till de himlahymner / Hvarmed befrielsen engång skall firas. Fahlcrantz 4: 156 (1865).
b) i bildl. anv. som står nära den eg. bet. (jfr 7); särsk. i uttr. för att beteckna att ngn diktar (o. sjunger) l. börjar dikta (o. sjunga). Elementen stemmades hwart öffuer annat medh stoor skickeligheet, lijka som strengenar på itt psaltare spel, förwandlas til åtskilieligh klang, och lydha likwel tilsammans lusteligha. LPetri SalWijsh. 19: 18 (1561). (En sångfågel till en annan:) Dig visst Naturen gynnat har!!! / Och stämt din tunga skön och klar. Bellman Gell. 29 (1793); jfr 7. En eller annan ton högre hade väl också sången (dvs. B. v. Beskows dikt ”Sveriges anor”) öfver ett dylikt ämne kunnat stämmas. Tegnér Brev 3: 187 (1825). Det var som alla själens strängar blifvit stämda igen, och han erfor ett lugn, som han icke känt på långa, långa tider. Strindberg Utop. 248 (1885). Ja, nog var väl människan ett instrument och vem skulle stämma och spela på det om inte en annan människa. Fridegård Somm. 38 (1954). — särsk.
α) (numera bl. tillf.) i uttr. stämma pipan högt, uppträda självsäkert, vara ”styv i korken”. Det är som ordspråket lyder, att ’makt ger mod’ .. Mamsell Erika stämde inte pipan så högt för tre år sedan. Carlén Rosen 12 (1842).
β) (numera bl. tillf.) bringa (ngt) i samklang, bringa till harmoni. En stilla klang, af rena sinnen hörd, / Har stämt hvar puls och hvarje nerf är rörd. Atterbom SDikt. 2: 21 (1810, 1838). Att sitta mellan skål och vägg med goda vänner i ett väl stämdt samtal, det är ju en gudafröjd. Rydberg Brev 3: 134 (1892). Den atmosfär .. som ger landskapet i Frankrike dess poetiska drömton .. harmonierar allt, avmjukar allt, stämmer allt. Bergh Randanteckn. 47 (1914).
γ) (i vitter stil) i uttr. stämma ngn l. ngt till l. i samklang l. harmoni o. d. (jfr 7), bringa ngn l. ngt till samklang l. harmoni osv., försätta ngn l. ngt i samklang osv. Stiernhielm Fred. 13 (1649, 1668). De känslor, som med .. (pliktkänslan) äro beslägtade .. böra stämmas till ett med den harmoniskt spel. LBÄ 39—41: 22 (1800). Den himmelska Afrodite är uttrycket för den kraft, som stämmer urämnena i verldsalltet till harmoni och enar menniskorna till hem och stater. Rydberg RomD 110 (1874, 1877). Jag söker stämma tonerna till samklang, väcka skuggorna till lif. Lundegård DrMarg. 1: 1 (1905). Hjärnan .. stannade i bildlösa drömmerier, som det brukar ske inför hafvet, när man inbillar sig stämmas i samklang med dess stora ofattlighet. Hallström NNov. 97 (1912). — särsk. närmande sig l. övergående i bet.: förvandla. Hwilken magt ligger icke på tonen, som kan stämma samma ord från sorg till glädje, från hopp till förtwiflan. SKN 1843, s. 35. Den förtrollande mästarn (dvs. tonsättaren O. Lindblad), som stämde / vår klagan och längtan till sång. Ossiannilsson Lärk. 137 (1913).
6) [eg. specialfall av 3; jfr motsv. anv. av d. stemme] göra (språkljud) tonande; anträffat bl. dels i p. pf.: tonande, dels (o. numera bl.) ss. förled i ssgn STÄM-TON. Om den ton .. som af en vibrerande kropp afges, kroppens s. k. egenton (den ton hvari han är ”stämd”), är en klang, så (osv.). Noreen VS 1: 349 (1905). Därs. 372.
7) i vissa bildl. anv. av 5 (jfr 5 b).
a) med obj.
α) med obj. o. adverbiell bestämning l. predikatsfyllnad, förr äv. indirekt frågesats (se ζ’) för att beteckna att ngn l. ngns sinne bringas l. försätts i viss sinnesstämning l. visst tillstånd l. att ngn l. ngt påverkas i önskad riktning l. föranleds att göra ngt l. att känna på visst sätt; särsk. i sådana uttr. som stämma ngn l. ngns sinne o. d. till glädje l. välvilja, bringa l. försätta ngn l. ngns sinne osv. i glad l. välvillig sinnesstämning, göra ngn glad l. välvillig, stämma ngn till bön, få l. komma l. bringa ngn att bedja. Då på jorden blifwer gråt och klagan, är det så hugswalande att lyszna till klangen af de himmelska harpor, som stämma sinnet till tålamod och förtröstan. Hagberg Pred. 4: 66 (1818). På Riddarhuset lyckades det Lars Hierta .. att stämma de värde ledamöterne af alla kulörer till känslofullhet. Liljecrona RiksdKul. 386 (1840). Vandrarns själ hon (dvs. rosen) stämmer mildt till bön. Wecksell SDikt. 133 (1860). Alt .. bidrager till att stämma sinnet till glädje. Svanberg RedLefn. 481 (1882). Sträfheten i biskopens (dvs. H. Brask) bref under den frivilliga landsflykten kunde icke stämma konungen till välvilja mot episkopatet. Rundgren i 3SAH 8: 172 (1893). Dödsfallen stämde Daniel Drouin till melankoli för någon tid. Johnson DrömRosEld 15 (1949). — jfr FÖR-, IN-STÄMMA. — särsk.
α’) (i vitter stil) med obj. o. predikatsfyllnad bestående av ett adj.: göra l. åstadkomma l. laga att ngn l. ngt blir sådan(t) l. sådan(t); äv. med obj. o. adverbiell bestämning, till innebörden motsvarande en objektiv predikatsfyllnad: göra ngn så l. så sinnad. Min re’n högtideliga sinnesstämning / Af kardinalen ännu högre stämdes. Fahlcrantz 2: 207 (1826, 1864). Skogen var förtjusande, och den stämde oss så svärmiskt under hvilan på tufvor och stenar, att (osv.). Ödman VårD 1: 131 (1887). (Han) skulle .. gerna velat ha ett annat (samtals)ämne, emedan detta måste stämma värdens känslor sorgsna. Rydberg Vap. 192 (1891). (Hustrun anklagade Herman för sitt gravida tillstånd.) Herman svarade ingenting på alla dessa anklagelser, som bara stämde honom högtidligt. Siwertz Sel. 1: 147 (1920). Handen har en blå tatuering .. en liten blomma! Den löjliga blomman stämmer mej mildare. Sjögren TaStjärn. 50 (1957).
β’) i uttr. stämma ngn till ngns fördel, förr äv. till fördel för ngn, göra ngn gynnsamt l. positivt stämd mot ngn. Genom sin dotters bref hade hon blifvit stämd till fördel för en obekant, som hon borde hata, men icke kunde. Almqvist AmH 2: 228 (1840). Att redan från första början kunna stämma åhöraren till sin fördel är för en auctor (dvs. kompositör) en god sak. Norman MusUpps. 32 (1880).
γ’) (numera knappast br.) i uttr. stämma ngn för sig l. för ngt l. mot ngt, göra ngn gynnsamt l. positivt stämd l. sinnad mot sig l. mot ngt, stämma ngn l. ngt till sin fördel, vinna ngn l. ngt för sig resp. göra ngn ogynnsamt l. negativt stämd mot ngt; i uttr. stämma ngn l. ngt för ngt, äv.: göra ngn l. ngt inställd (inställt) på ngt. Lindfors (1824: för sig). Stämma en menniska .. för eller mot en sak. Meurman (1847). Bli nu våra ”förvecklingar” alltför invecklade, så kan det vara godt att stämma de gode Tyskarne för oss. AnderssonBrevväxl. 2: 171 (1854). I krigsrådet lyckades hertig Bernhard (av Weimar) öfverrösta (fältmarskalk G.) Horn och stämma samtlige chefer för ett anfall (vid Nördlingen 1634). Mankell Krigsm. 1: 137 (1865). (Undervisningen) måste .. så att säga fatta den unga människan vid hennes innersta rot och söka varaktigt stämma hennes vilja för allt ädelt och godt, sant och skönt. Verd. 1891, s. 158. Klint (1906).
δ’) i uttr. stämma ngn l. ngt i (viss sinnesstämning l. visst tillstånd o. d.), bringa l. försätta ngn l. ngt i viss sinnesstämning osv.; förr äv. i uttr. stämma ngn i ngns intresse, göra ngn intresserad av ngns sak, få ngn att sympatisera med ngn. Valerius 1: 25 (1806). Jag (har) stämt honom i vårt intresse. Topelius Vint. III. 2: 57 (1897). Regnet, som piskar, och stormens brus / stämma i moll mitt sinne. Flensburg Ton. 30 (1917). Vi voro både trötta och hungriga, vilket icke stämmer en människa i änglahumör. Lagergren Minn. 8: 40 (1929).
ε’) avpassa (ngt till l. efter l. mot ngt), anpassa (ngt till ngt); numera företrädesvis i p. pf. Före .. (1600-talsskådespelaren M. Barons) tid hade declamationen varit updrifven eller stämd til en viss enformig, häftig och predikande ton. LBÄ 16—17: 53 (1798). Den tyska s. k. bunta målningen, som består däruti, att en del mättade färgtoner stämmas mot hvarandra uti mjuka färgsammansättningar. TT 1896, Extrah. s. 53. (Skulpturkonsten) är ej .. efterbildare af färgerna, för hvilkas skull målaren bemödar sig att stämma skuggorna till ljusen. Sirén DaVinci 374 (1911). Att gardiner och möbler (i herrgårdarna) gärna stämmas i färg med väggen finner man .. av syneprotokollen. Hofrén Herrg. 377 (1937). (1880-talets hemvändande konstnärskoloni) .. finner snart, att dess franska teknik och franska färgskala .. inte är stämd för det svenska landskap, som möter dess blickar. Björck HeidenstSek. 46 (1946).
ζ’) (†) i förb. med indirekt frågesats utan styrande prep., liktydigt med: styra l. påverka (ngn hur osv.); jfr γ. (Nederländernas invånare) wilia heelt beskiedeligen och vthan Högmodh wara handterade, och när man skickar sigh effter theras Sinnen, kan man stämma them huru man wil. Brask Pufendorf Hist. 279 (1680).
β) (numera föga br.) frambringa l. skapa känslostämning o. d. (hos ngn). När musikanterna börja sjunga till sina fioler sitt Addio, så är det .. intet saknadens vemod som stämmer åhörarne, det är endast en lek med ett afsked. Rosenius Himmelstr. 205 (1903). Vid ett tillfälle upptäckte han sig vara talare; han kunde gripa stämningen och stämma åhörarne, lyfta dem och nästan hänföra. Strindberg BlåBok 55 (1907).
γ) (numera föga br.) styra l. påverka (ngn l. ngt); jfr α ζ’. Öfverallt har ovillja, och på många ställen en liflig afsky .. stämt .. (författarens) ton. Höijer 4: 434 (1797). Emedan ett öppet sinne för färgvärldens djupare hemligheter förutsätter inblick i de kristna dogmernas mysterier och ett af dem stämdt känslolif. Rydberg Varia 217 (1891, 1894).
b) (i vitter stil) utan obj.
α) leda l. föra l. inbjuda (till ngt). Stämmer .. (musikstycket) till vemod, så är dess charakter sorglig. Mankell Lb. 76 (1835). Till andakt stämma .. (katedralens) höga hvalf, till andakt detta stilla dämpade ljus. Ödman VexlBild. 33 (1887, 1893). Med detta faktum för ögonen, vilket bör kunna stämma till allvarliga reflexioner, måste (osv.). PopVetAvh. 39: 18 (1914). Minnet af dessa strider (i Svenska Akademien om Tegnérs dikt ”Svea”) förringa icke män, som varit en prydnad för vår vitterhet, utan stämma snarare till ödmjukhet. Heidenstam i 3SAH 28: 26 (1916). (Orkestern) hade tre stycken som alltid passade och stämde till patetik och erinran. Wästberg Kung. 175 (1955). Sovjets historia stämmer till eftertanke. SvD 27⁄11 1992, s. 22.
β) (numera föga br.) frambringa l. skapa känslostämning o. d.; i sht i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: stämningsfull, stämningsskapande. Rydberg Ath. 363 (1859; i p. pr., om färger). De sade ett tack för kvällar / af stämmande ljuf musik. Fallström VDikt. 2: 14 (1884, 1899). En löfverkskontur i sköna undulerande linier, som .. lockar och stämmer som dunkla minnen från sagböckerna. Strindberg TrOtr. 4: 142 (1897).
c) i p. pf. (jfr a α ε’), särsk. i mer l. mindre adjektivisk anv. motsv. a o. b, särsk. a α. Nordenflycht (SVS) 2: 83 (1745). (Jag) bedröfvades .. att finna det fordom så glada lynnet stämt i moll. VHebbe (1835) hos Dixelius-Brettner Hebbe 35. De ädlaste och mest idealt stämda sinnen i alla tider hafva (osv.). Rydberg KultFörel. 1: 269 (1880). Ensam, på en knutig stig, / Sällan sökt af menskofötter, / Hvilar jag på furans rötter / Stämd till sinnet underlig. Josephson GRos. 11 (1896). Han andades lätt, hans blick var fri och klar och han kände sig stämd i harmoni med den omgivande världen. Nilsson Bokh. 251 (1937). TurÅ 1978, s. 141. — jfr FEST-, HÖG-, HÖGTIDS-, NED-, O-, RESE-, SAGO-, SKÖN-STÄMD m. fl. — särsk.
α) i uttr. så l. så stämd, som befinner sig i en så l. så beskaffad sinnesstämning, som är så l. så till sinnes; i uttr. så l. så stämd (mot, stundom för l. till ngn l. ngt), som har en så l. så beskaffad (känslomässig) inställning (gentemot ngn l. ngt), som är så l. så sinnad l. inställd (mot resp. till ngn l. ngt). (Vara) vänligt, välvilligt, milt, avogt stämd (mot ngn l. ngt). Biberg 1: 1 (c. 1814). Berzelius var icke den ende, som var gynnsamt stämd. Svanberg RedLefn. 349 (1882). Blif nu icke afskräckt från vidare korrespondens för detta mitt knapphändiga bref, och tro att jag är både vänligt och tacksamt stämd af Ert bref. Strindberg Brev 5: 269 (1886). Björkman (1889: för). Jag dricker alltid kaffe på säng, det gör en så mild stämd för hela dagen. Agrell Sthm 3 (1892). En avogt stämd publik. Olzon Nevinson Vittne 156 (1936). Det är viktigt att fursten, soldaterna och hela folket tror på att stjärnorna är sympatiskt stämda till deras företag. Lagerkvist Dvärg. 77 (1944). Jag .. blev litet vänligare stämd emot Tor. Martinson MötDikt. 72 (1950). — särsk. (numera föga br.) övergående i bet.: beskaffad; om person äv.: funtad. En högwäxt, besynnerligt stämd man. SvLitTidn. 1818, sp. 364. Sammanträffar en äggcell med ett kvinnligt stämt sädesdjur, så uppstår en hona. Lidforss Kås. 3: 97 (1913).
β) (numera knappast br.) i uttr. stämd till l. för ngt, som har lust till ngt, benägen l. hågad l. böjd l. upplagd för ngt; stämd (för) att göra ngt, som har lust att göra ngt, benägen osv. att göra ngt. Till ett sådant verk (dvs. Höders samtal med valkyriorna) var .. (konstnären) tillräckligen stämd genom sitt flitiga studium af Ossian, Oehlenschlæger och De la Motte Fouqué. Hammarsköld KonstH 381 (1817). Jag är inte stämd i qväll att höra på predikningar. Säfström Olyckl. 9 (1857). Jag känner mig nu ganska arbetslysten och stämd för flit. Rydberg Brev 1: 120 (1868). När julen kommer i norden, är det som om menniskornas sinnen blefve vekare och mera stämda för mildare känslor. Sander i 3SAH 6: 3 (1891). Hon älskade sin make med beundrande hängivenhet och var på förhand stämd för att sympatisera med vad han tänkte och ville. LundagKron. 2: 370 (1921). Cannelin (1939).
γ) (numera knappast br.) i uttr. stämd för ngn, gynnsamt stämd mot ngn; vara stämd (e)mot ngn l. ngt, vara avogt stämd mot ngn l. ngt, icke vilja att ngt sker. Man var .. allmänt stämd emot honom. Bremer Hem. 3: 37 (1839). (Sv.) Wara stämd mot ngt (lat.) nolle alqd fieri. Cavallin (1876). Schulthess (1885: mot ngn ell. ngt). Vara (välvilligt) stämd för ngn. Cannelin (1939).
δ) (†) i uttr. vara väl stämd med ngt, stå på god fot med ngt. Särskildt borde ingen fiska i det, som af gammalt var Saivovatten, om han ej vore väl stämd med hemligmakten där. Berg Sjöf. 47 (1910).
ε) (i vitter stil) om ton l. färg l. litterärt l. konstnärligt verk o. d.: hållen (i viss ton l. stil o. d.); skapad (skriven l. målad o. d.) så l. så; särsk. i uttr. högt stämd, om dikt o. d.: som är fylld av upphöjd stämning, högstämd. Adlerbeth HorSat. 9 (1814; om språk). Hans tal är altid stämdt i en hög ton, i en ton af missnöje. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Konstnären) James Patersons känsligt stämda landskap. Nordensvan KonstH 358 (1900). Bilden är helt lätt utkastad .. Färgen är tunn, stämd i hafsgrönt, och teckningen mycket elegant. Sirén Pilo 126 (1902). Med mycket stor känslighet är tonen i ”Soldatgossen” stämd. Hedvall RunebgStil 139 (1915). De båda högt stämda pindariska odena till Gustaf Ullman och Ola Hansson. Werin Ekelund 1: 296 (1960).
ζ) (†) i uttr. vara stämd till feber, om puls: vara feberaktig (se d. o. 1). Patientens puls var hård och högt til feber stämd. Lenngren (SVS) 2: 182 (1796).
d) refl.
α) (numera mindre br.) anpassa sig (efter ngn). Strindberg skall många gånger i sitt liv tala därom, hur älskande stämmer sig efter varandra, rättar miner, ord, gester efter varandra. Lagercrantz Strindberg 201 (1979).
β) (†) göra sig (till ngt). Hvem har förgätit, huru .. (P. U. Kernells) fromma, milda själ .. gerna stämde sig till verktyg äfven för den mest brusande glädjes framställningar. Atterbom Minnest. 2: 327 (1824).
8) [utlöst ur ssgn BE-STÄMMA med anslutning till 7] bestämma (ngn l. ngt till ngt). Bland lackvioler fjäriln jäktar, / Stämd, såsom jemt, till fläng och ras. CFDahlgren 2: 14 (1837). (Jag) menar .. att han drager till undergång det, som annars till ära stämdt vore. Topelius Planet. 1: 14 (1889).
9) [anv. utvecklad ur 4] i fråga om att undersöka l. kontrollera ngt (för att se om det stämmer); i den särsk. förb. STÄMMA AV.
1) (†) till 1: (börja) uppstämma (en sång o. d.); äv. (motsv. 1 a) utan obj., ungefär liktydigt med: (börja) uppstämma en sång o. d.; äv. bildl. Beijer Vitt. 395 (c. 1690). Han (dvs. Jupiter) plägar sina moln kring jordens länder sprida, / Sitt tordön stämma an och sina blixtar strö. Rutström i 2SAH 3: 244 (1803). Jag måste stämma an för mig och för min son / .. en gladlig fröjdesång. Thomander 3: 308 (1826).
2) (föga br.) till 5 a: stämma (strängar o. d.) o. börja spela (o. sjunga). Edgren Tennyson Dikt. 33 (1902). —
STÄMMA AV10 4.
1) (†) till 1 c: upphöra med (sång l. spel o. d.); äv. utan obj., ungefär liktydigt med: upphöra att l. låta bli att sjunga l. spela o. d., vara tyst. Nu, Sång-gudinna, hålt: Stämm af; Lägg bort titt Speel. Stiernhielm Jub. 151 (1644, 1668). Stämmer af i Sångarinner, / Stämmer af Ehrt Sorge-speel. Columbus (SVS) 1: 34 (1674). Geisler Fägnet. A 1 b (1709).
2) till 9: undersöka l. kontrollera (budget o. d.) för att se om den osv. stämmer; äv. allmännare: pejla l. undersöka l. utforska (opinion l. allmän mening o. d.); äv. abs.: pejla stämningen l. opinionen. (Sv.) stämma av .. (eng.) to tick off, .. to balance. Gullberg SvEngFackordb. (1964). Hansson FöretagRäkensk. 1: 93 (1981; med avs. på budget). Samarbetskonstruktören Hörnlund borde nästan ha känt vartåt vinden blåste när han satte upp fingret för att stämma av vindriktningen efter att ha hört centerns partistyrelse och förtroenderådet. PiteåT 12⁄12 1985, s. 2. GbgP 5⁄3 1986, s. 14 (abs.). —
STÄMMA EMOT10 04 l. MOT4.
1) (numera föga br.) till 5, i fråga om att stämma (instrument) efter en anslagen ton på en medmusikants instrument (o. därefter börja spela med l. följa dennes spelande l. dyl.); anträffat bl. abs. Gossen (började spela) och Thormoder stämde emot. PoetK 1816, 1: 134. Norlind SvFolkl. 124 (1911).
2) (†) till 7 a α γ’, i uttr. stämma ngn emot ngt, äv. refl. i uttr. stämma emot sig ngn, göra ngn avogt l. negativt inställd mot ngt resp. sig. SvLittFT 1838, sp. 175 (refl.). Att det icke var personlig skuggrädsla som stämde .. (G. III) emot de revolutionära lärorna, visar hans död. Beskow i 2SAH 42: 325 (1867); möjl. icke särsk. förb. —
STÄMMA HOP, se stämma ihop. —
STÄMMA I10 4. till 1 a β, b: med avs. på sång l. skrik o. d.: (med kraft l. iver) sätta i med att sjunga l. skrika osv., stämma upp; äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. med; äv. utan obj.: (med kraft l. iver) börja sjunga l. spela (med), stämma in; äv. bildl. Spegel GW 53 (1685; utan obj.). Hvarhelst Haqvin var framme med en lustighet, der var Börje tillreds att stämma i med sitt godlynta skratt. Benedictsson FruM 56 (1887). Lybeck Dikt. 1: 33 (1890; bildl.). Vesterberg spelade och exeqverade folkvisor och alla stämde i. Engström Brevbok 42 (1892). Med ens de (dvs. trollen) stämma i ett skrik. Heidenstam Dikt. 54 (1895). Som de nu tände (vårdkasen) .. stämde alla i med en högtidlig psalm. Dens. Svensk. 2: 43 (1910). Mörner Bråv. 22 (1916; med avs. på visa). —
STÄMMA IFRÅN. [jfr t. abstimmen] (†) till 4 h: avvika l. avskilja sig från (ngns mening o. d.). Lind (1749). Heinrich (1828). —
STÄMMA IHOP10 04, äv. HOP4 l. (ålderdomligt) TILLHOPA040, äv. 032, förr äv. IHOPA. jfr hopstämma.
1) (†) till 1 a: samfällt sjunga. Nordenflycht (SVS) 2: 84 (1745).
2) (†) till 3, med pluralt subj.: stämma, vara samstämda. Swedberg Schibb. 103 (1716). Att börja med tycktes allt (i orgelpartiet) gå bra, men när Malmsjöflygeln föll in, stämde de begge instrumenten alls icke ihop, utan stretade i tonhöjd åt hvar sitt håll. GHT 1895, nr 239 A, s. 3.
3) till 4: passa ihop o. d.
a) (vard.) med saksubj.: passa ihop (med ngt), stämma (överens med ngt); äv. utan prepositionell bestämning: stämma. Een Huus-Music af Papp- och Mamma-Roop, / Som jempte Waggans knarr må rosamt stämma hoop. Brobergen 58 (1698, 1708). Om .. summan .. antingen i journalen eller protocollerne med Cassan stämmer ihoop, då gifwes dem witzord. CivInstr. 506 (1704). Thomander Pred. 2: 12 (1849: tillhopa). Det stämmer (väl) ihop med min uppfattning. SvHandordb. (1966).
b) (numera bl. mera tillf.) med subj. betecknande person l. Gud: passa ihop. Wikner Lifsfr. 2: 54 (1871). Jag blev förvånad över hur litet han förändrats .. Och hur väl vi ännu stämde ihop. Almquist Nordlund 31 (1919).
4) (†) till 5: stämma (olika musikinstrument o. d.); äv. med avs. på ljud o. d.: bringa i samklang. Om man eij drager jembt, och stämmer spehlen wähl tillhopa på alla sijdor, lärer musiquen blifwa illalåtande, och lasset tillbakars ståndande. KKD 6: 45 (1707). JGOxenstierna 4: 178 (1815; med avs. på tonklang). Lindfors (1824; med avs. på instrument). —
STÄMMA IN10 4. [jfr t. einstimmen] jfr instämma.
1) till 1 a β: (med sin röst l. med instrument) börja deltaga (i sång l. musik o. d.), börja sjunga l. spela med (i redan påbörjad sång osv.); falla in; äv. utan efterföljande prep.-bestämning: börja sjunga l. spela, stämma i, stämma upp; äv. med subj. betecknande fågel l. mun l. instrument l. sträng o. d. Linné Skr. 5: 7 (1732; om fågel). Min Jesu uptag mildelig / Thet aftonoffer, som jag tig / Af hjertat nu wil göra. / Låt mun och hjerta stämma in. / Ja, rör tu sjelfwer tungan min. SionSång. 2: 121 (1745). In emot maten skall bäras op, ock marskalken kommer, stöta alla fyra trompetarena, sedan stemma the in ock blåsa en vers. HT 1895, s. 432 (1645). Alla stämde in i sången. SvHandordb. (1966). särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) i uttr. stämma in med sång o. d., stämma i med sång osv., stämma upp sång osv. SmDiktLejonk. 9 (1688). Leviter, stämmen in med spel och eder röst, / Och hielpen andans drift til utbrott i mit bröst. Murberg Racine Ath. 48 (1776). När han slutat sitt försvar, skallade ett dundrande hurra för den modige mannen, och musiken stämde in med pukor och trumpeter. Cederschiöld Riehl 1: 58 (1876).
b) i utvidgad anv.: börja deltaga (i rop l. tal l. skratt o. d.); låta sin röst sälla sig (till en annans l. till ett annat ljud); i fråga om yttrande l. meningsyttring o. d. närmande sig bet.: ansluta sig. Dahlberg Lefn. 70 (c. 1755). (Han) hörde .. en gäll menniskoröst stämma in i vargarnes tjut. Blanche Våln. 564 (1847). Blott den gamle Olof Hindersson Trygg vägrade att stämma in i hyllningskören. Lindroth Gruvbrytn. 1: 333 (1955).
c) bildl. Thomander 3: 358 (1826). Sebaldusklockan hörs från Nürnberg ringa, / Koraln kring Lützens slätter brusar fri, / Och Wartburgs skogshöjd stämmer in däri, / Och allt, hvad protestantisk tunga eger, / Förkunnar hjältens lof och ljusets seger. Wirsén i 3SAH 9: 8 (1894). Vilken hänförelsens påsk skulle inte denna bli om .. (de arbetslösa) i stället fick fira den med arbete! .. maskinerna skulle sjunga hymner; och människornas hjärtan skulle stämma in. Selander MarkMänn. 171 (1934, 1937).
2) (†) till 1 b, med avs. på sång l. rop o. d.: stämma upp; med avs. på ton: börja sjunga; äv. i uttr. stämma in ngt med ngt, börja sjunga med l. deltaga i ngt; äv. i uttr. stämma sin mun och tunga in, börja sjunga l. deltaga. Seen stemme alle inn, ett Lustigt frögderoop. CupVen. B 3 b (1669). Din nya Seger-sång kan Du med Glädie siunga, / Där Du i Salens Land Ditt rika Arfskap fått, / Och stämmer in Guds Lof med ren och helig tunga. Frese VerldslD 79 (1713, 1726). När jag mit spel, om aftonstunder, / Stämmer med fågla-rösten in (osv.). Nordenflycht QT 1746—47, s. 160. Maria stämde fort sin täcka mun och tunga. / Med hiertats andagt in, och strax begynte siunga / En härlig äre-sång. Kolmodin QvSp. 2: 11 (1750). Vi stämde in en Madrigal. Leopold (SVS) II. 1: 100 (1778). SvForns. 3: 445 (1842).
3) till 4: äga tillämplighet på l. giltighet för l. med avseende på ngn l. ngt, passa in (se passa in II 3), stämma; särsk. dels i uttr. stämma in på (förr äv. med) ngt l. ngn, dels utan prep.-bestämning; äv. opers.; utan klar avgränsning från 4. Polhem Test. 2 (c. 1745). Linné Sk. 256 (1751: med). (Sultanen om en återfunnen person:) Allting stämmer in, / du ser väl själf, vesir, att det är han? Hallström Sagodr. 138 (1910). (Beskrivningen av mördaren) stämde nästan fullständigt in på honom. Werin Ekelund 2: 91 (1961). Det stämde exakt in på honom själv. SvHandordb. (1966).
4) till 4: överensstämma l. stå i överensstämmelse l. harmoniera l. stå i samklang l. gå ihop; passa in (se passa in II 4), stämma (överens), särsk. (o. numera vanl.) i uttr. stämma in med, i sht förr äv. i ngt, överensstämma osv. med ngt, äv. dels: vara identisk med ngt, dels: sammanfalla med ngt. Endogh .. (conceptet) i störste deelen af våre tvister stemmer medh vårtt concept in lijkväll (osv.). AOxenstierna 2: 708 (1624). See dhetta stämmer inn med dhet Tacitus skrifwer. Rudbeck Atl. 2: 149 (1689). I allmänhet stämmer .. (tidpunkten för upplysningen i Frankrike) in med Fransyska encyklopedisternas regering i litteraturen. Geijer I. 5: 86 (1811). Krigets thordön war mig ljufligt; / det stämde in med mina suckar. Ling Agne 38 (1812). Jag hoppas att .. (räkenskaperna) denna gång skola stämma bättre in än förra gången. Backman Reuter Lifv. 2: 115 (1870). SD(L) 1⁄6 1902, s. 5 (: i).
5) ansluta sig till ngns uppfattning o. i anv. som ansluter sig härtill.
a) (†) till 4 e, g: komma l. vara överens (med ngn), hysa samma uppfattning som ngn, hålla med ngn, ansluta sig till ngns uppfattning; särsk. i uttr. stämma in med ngn i ngt l. (till) att (osv.), vara överens med ngn om ngt resp. att (osv.), ansluta sig till ngn rörande ngt resp. ansluta sig till ngn i fråga om att vilja göra ngt; jfr instämma, v.2 5 b, 6. RP 3: 255 (1633: till att). Jag tror .. det Ärbare Bondeståndet .. skulle nog stämma in med .. de andre Stånden och önska, at (osv.). 2RARP 18: 498 (1752). Jag stäm(m)er för ingen dehl med dig deruti inn, at (osv.). ÅgerupArk. Brev 4⁄5 1754. Hwilken är ibland osz, som går til sig sjelf .. och icke stämmer in med Esra .. i denna samma syndabekännelse. Nohrborg 149 (c. 1765). I dina ord wi stämma in med andakt. Hagberg Shaksp. 2: 317 (1847). Vi talade med Tengströms om Walmqvist i qväll och de stämma in med mig att (osv.). Runeberg BrWalter 49 (1863).
b) falla in (i viss ton l. stil o. d.), ansluta sig till (viss ton osv.); förr äv. övergående i deponentiell anv., om ngt sakligt: antaga (viss ton). Det blef hvitt i rummet såsom när första snön har fallit och alla föremål stämdes in i en dämpad död ton. Strindberg SvÖ 3: 243 (1890). Hos (riksrådet J.) Skytte anslog .. (A. Oxenstiernas lovtal över lantlivet) besläktade strängar, och i sitt svar .. stämde han ivrigt in i den pastorala tonen. Ahnlund AOxenstierna 241 (1940).
c) ss. anföringsverb: säga instämmande, inskjuta. Ja, spela litet, stämde fröknarna Wodzinski artigt in. Östergren 3: 739 (1929).
6) till 7 a α ε’: avpassa, anpassa; särsk. i uttr. stämma in ngt i, äv. till ngt, avpassa ngt efter ngt, anpassa ngt till ngt. Hallström Purpur 188 (1895). Det är bortkastad möda att ängsligt söka stämma in mattan i färg med det övriga rummet. Sterner (o. Kinch) OrientMatt. 18 (1929).
7) [utvecklat ur 4] inpassa (ngt i ngt). (Det händer,) att midt i sången något överraskande vardagsuttryck kastas in, liksom för att visa, att även detta kan stämmas in i harmonien. Hallström i 3SAH 50: 28 (1940). —
STÄMMA MOT, se stämma emot. —
1) till 5, med avs. på musikinstrument, sträng o. d.: stämma lägre. Stämma ned gitarren en halv ton. Nordforss (1805). Stämma ned en sträng. Auerbach (1913). särsk. bildl. (jfr 2, 3, 4); särsk. i sådana uttr. som stämma ned fiolerna l. strängarna l. pipan, stämma ned tonen (se 2). Åh nej .. jag spår att du allt får ha det omaket att stämma ned pipan ett litet grand. Carlén Ensl. 1: 212 (1846). Bevars, hvad hon blifvit spak, min dufva! .. Det kan man kalla att stämma ned fiolerna! Crusenstolpe Tess. 2: 53 (1847). (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 1: 322 (1915: strängarne).
2) [eg. bildl. anv. av 1] med avs. på röst, ljud o. d.: göra lägre, dämpa o. d. Stämmande ned sin röst, med sänkta ögon hon svarar (osv.). Adlerbeth Æn. 65 (1811). särsk. bildl. i uttr. stämma ned tonen l. sin ton o. d., förr äv. stämma tonen ned, bli mindre (själv)säker o. påstridig l. bli mindre högtravande i sitt tal, sin framställning l. sitt uppträdande, ödmjuka sig o. d. (jfr 1 slutet). Weste FörslSAOB (c. 1817). Stäm ner er höga ton .. var inte så förnäm. Remmer Högf. 75 (1818). Barbra .. Så, — släppen mig nu genast härifrån! .. Muraresvennen. Om J vill slippa ut, stäm tonen ned! Jolin UHansDr 115 (1860).
3) i bildl. anv. av 1 (o. 2), med avs. på person l. ngns sinne o. d.: göra förstämd l. nedslagen l. dyster o. d., slå ned; vanl. med saksubj. Tegnér Armfelt 1: 267 (1883; med avs. på mod). Den långa vistelsen i det trånga logiet stämde ned hans lynne. Moberg Utvandr. 454 (1949). Olyckorna stämde ned hans sinne. SvHandordb. (1966).
4) i bildl. l. allmännare anv. av 1 (o. 2): minska (ngt) med avs. på dess omfattning l. styrka l. intensitet o. d.; dämpa; reducera; sätta ned l. skruva ned (sina förhoppningar o. d.); slå av på (fordringar, anspråk o. d.). Weste FörslSAOB (c. 1817; med avs. på påståenden). Stäm ned ert djerfwa hot, / Lägg handen ned för edra herrars fot. Hagberg Shaksp. 7: 234 (1849). Hvad som särskildt stämmer ned utsikterna för Beringssundstraden är fasta landets tidiga upphörande här, redan vid 70 lat. NordT 1894, s. 119. SvH 6: 108 (1904; med avs. på fordringar). Det banaliserade, alltför högljudda ropet efter biografier i vår historiska litteratur måste stämmas ned och modifieras. HT 1936, s. 127. särsk.
a) med avs. på färgton: göra mindre skarp, dämpa, mildra. Färgerna måste stämmas ned något. SvHandordb. (1966).
b) i uttr. stämma ned ngt till ngt, dämpa ned ngt till ngt. Denna alla dygders hemvist .. där alla fröjder och sorger försiktigt stämdes ned till nöjen och förtretligheter. Hirn Conrad FredlH 175 (1903).
c) (numera föga br.) abs.: dämpa l. sätta sordin på stämningen. Jag är litet tyst, men låt inte det stämma ner. Hallström Sagodr. 106 (1910).
d) (†) i uttr. stämma ned lynnet, om häst: bli lugn, ”dämpa sig” o. d. Mången hård och ouppmärksam häst .. stämmer (då man brukar sporrar) ned lynnet och faller nästan som genom ett trolleri. Platen HlednRytt. 42 (1856). —
1) till 5: stämma (falsk(t) musikinstrument l. sträng o. d.) på nytt; äv. (mus.) stämma (ett instrument osv.) så att tonhöjden blir (genomgående) lägre l. högre, förstämma (se förstämma, v.1 2). I folkmusik är det vanligt, att stämma om g-strängen på fiolen, så att den ljuder som a. Envallsson 149 (1802). Pianot måste stämmas om. SvHandordb. (1966).
2) i bildl. anv. av 1; äv. i uttr. stämma ngt om; särsk. liktydigt med: förändra l. ändra (ngn l. ngt); ofta i fråga om att få ngn på andra tankar l. komma ngn att ändra sinnelag o. d.; särsk. i uttr. stämma om ngt till ngt l. till att göra ngt, ngn gg äv. stämma ngt om till ngt osv., förändra l. förvandla l. bringa ngt till ngt resp. få ngt att göra ngt. Nordenflycht (SVS) 2: 265 (1746). Hur trots och vildhet efter allmakt törsta, / Men stämmas om till fromma Melodier; / .. skildrar här den största, / Den visaste af alla tragedier (nämligen Calderons skådespel ”Livet en dröm”). Atterbom Lyr. 3: 221 (c. 1842). En ljuflig, / Förförisk doft från stek och pudding, som / Gör hungern hos en syndare okuflig / Och stämmer hela organismen om. CVAStrandberg 4: 252 (1857). Hållen i mörkt som ett rum med tunga gröna gardiner / Stämmer den (dvs. skogen) sinnet om till tanke, möda och andakt. Strindberg Fagerv. 108 (1902). (Guldet) undervisar mästerligt och stämmer om / Ett dygdigt sinne till att öva snöda dåd. Risberg Sof. 16 (1910). Denna lilla pärla i Skåne (dvs. Stockamöllan), vars lekande, glada natur kan stämma om alla trötta sinnen. TurÅ 1915, s. 347. särsk. (numera föga br.) stämma om ngn till ngns fördel, få ngn att bli gynnsamt l. positivt stämd mot ngn. Försäkrar jag dig .. att .. hans sediga uppsyn har stämt om mig till hans fördel. Almqvist DrJ 261 (1834). —
STÄMMA OPP, se stämma upp. —
STÄMMA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. jfr sammanstämma.
1) (†) till 1 a, = sammanstämma, v.4 1 a; särsk. i uttr. stämma samman i ngt. Siunger Wijsor: stämmer samman, / Siunge alt hwad siunga kan, / Til Dianæ Prijs och ähra. Stiernhielm Cup. D 2 b (1649, 1668). När alla gudfruchtigas lofsonger och böner på jorden, stemma til sammans i himmelen: wiszeliga moste then orene anden wika. Swedberg SabbRo 1353 (1687, 1712). Så snart .. / .. skrällande horn stämt samman i gräseligt härgny, Mellan de eggade hästarnes språng och de dånande vapnen / Sinnena gäsa. Adlerbeth Æn. 196 (1804).
2) (numera föga br.) till 3 = sammanstämma, v.4 2. GT 1787, nr 128, s. 3. En serenad, sjungen på skoj av skräniga röster, som icke stämma samman. Söderhjelm Levertin 1: 147 (i handl. fr. c. 1883).
3) till 4, = stämma ihop 3 a; äv. tr., i uttr. stämma ngt tillsammans, bringa ngt i samklang. Emedan thetta .. är ett sinn-rijkt werck, theruthi Mathesis (dvs. matematiken) hafuer sit synnerlige spel; såsom theruthi Måt, taal, och wigt, alle fordras, och tilsaman stämma .. Så (osv.). Stiernhielm Arch. B 1 b (1644). Det varder nu uppenbart, huru väl .. (de anklagades) utsagor stämma samman. Landsm. V. 6: 13 (1885). (Målaren A.) Jernberg .. stämmer tillsammans sina färgtoner, så att de klinga vackert ihop liksom harmonierna i en musikalisk komposition. Laurin KonstSv. 88 (1915). I djupa mustiga färgtoner stämmer (målaren G. Courbet) de olika föremålen tillsammans till en levande helhet. OoB 1928, s. 462. Det stämmer bra samman med min uppfattning. SvHandordb. (1966). särsk.
a) (†) i uttr. stämma tillsammans uppå ngn, om olika personers framställningar: vara samstämmiga i fråga om ngn. De (pånyttfödda) .. förundra sig öfwer Propheternas ord, at de så nätt och enhälligt stämma tilsammans uppå Christum. Borg Luther 1: 210 (1753).
b) (numera föga br.) i pass. närmande sig dep. Är du (dvs. Egypten) blott de många brokiga synerna och de många skilda ljuden, de tusen intrycken, hvilkas färger och toner icke velat stämmas samman? Rosenius Himmelstr. 306 (1903). —
STÄMMA TILLHOPA, se stämma ihop. —
STÄMMA TILLSAMMAN(S), se stämma samman. —
STÄMMA UNDER. (†) till 1 a (o. 3), om instrument o. d.: ha en lägre tonhöjd, vara för lågt stämd. Weste (1807). Dalin (1854). —
STÄMMA UPP10 4, äv. OPP4. jfr uppstämma.
1) till 1 a β, b: (med kraft l. iver o. d.) börja sjunga (en sång o. d.) l. spela (ett musikstycke o. d.); äv. med obj. betecknande jubel, skratt o. d.: brista ut i; äv. med saksubj. betecknande instrument o. d.; äv. dels abs., dels med subj. betecknande djur (särsk. fågel). Stämma upp en sång, en visa. Orkestern stämde upp. Columbus (SVS) 1: 31 (1674). Jag .. gick .. uti den vackra parken, der fåglarne .. stämde upp concerter. Bremer FamH 2: 69 (1831). På skilda håll i staden qvinnoskaror tacksamt stämde upp / sitt fröjdejubel. Risberg Aisch. 21 (1890). När orgeln stämde upp, så höjde kejsarn sin röst och sjöng. Lagerlöf Kejs. 162 (1914). Han slog sig på benen och stämde upp ett skratt. Nordström Amer. 189 (1923). Så snart liktåget blev synligt för de .. spejande ringkarlarna, stämde klockorna upp sin avskedshymn. Hagberg DödGäst. 380 (1937). särsk.
a) (†) med avs. på ord: framsäga. Almqvist TreFr. 1: 23 (1842).
b) i uttr. stämma upp sin röst, börja sjunga; förr äv. i uttr. stämma upp sin röst för ngt, börja sjunga ngt. Lenngren (SVS) 2: 156 (1795). Den vackra .. sången till min ära .. förledde mig .. att .. låta mina KamarSångerskor, tre snälla döttrar, stämma upp sina röster för dina verser. Valerius (1847) i 3SAH LVI. 3: 172.
c) (numera bl. tillf.) i uttr. för att beteckna att ngn börjar spela; särsk. i sådana uttr. som stämma upp sin violin l. sina harpor; jfr stämma, v.1 5 a. Movitz stäm up din skorrande sträng, / Och nacken släng. Bellman (BellmS) 1: 217 (c. 1771, 1790). Christeliga Församling! stämm upp dina harpor .. och sjung med det nyfödda hoppets glädje. Hagberg Pred. 1: 86 (1822). Han töfvar ej till muntra dansar / Stämma upp sin glada violin. Hedborn Minne 34 (1835). De kom i skaror med sina gitarrer, det kunde vara tjugo eller trettio som stämde upp sitt strängaspel och lät rösterna ljuda i mäktig kör. Lundkvist Vindingev. 72 (1956).
d) (i vitter stil) bildl. Min själ! upphöj Guds ära. / Stäm upp din glädjesång. Wallin FörslPs. 261 (1816). Forsen stämmer upp sin höga psaltar. Sehlstedt 5: 96 (c. 1870). På nytt allt blodet i min kropp, / .. sin bitterljufva sång stämt opp / om kvinnor som jag ej fått älska. Levertin Leg. 67 (1891).
2) till 5, i fråga om att höja tonen på ett instrument o. d. (så att det icke klingar falskt), stämma (ett instrument o. d.) högre; äv. bildl. (särsk. i uttr. stämma upp tonen, förhäva sig, vara stolt l. stursk l. motsträvig o. d.). Sahlstedt (1773). Stats-Rådet hade alltid stämt upp tonen. AJourn. 1814, nr 163, s. 3. Färgskalan stämdes upp flera oktaver, de ljusa, lätta färgerna kommo på modet. NordT 1894, s. 298. Fiolen måste stämmas upp en halv ton. SvHandordb. (1966). —
STÄMMA ÖVER. (†) till 1 a (o. 3), om instrument o. d.: ha en högre tonhöjd, vara för högt stämd. Weste (1807). Dalin (1854).
1) till 1, i struphuvudet hos människa l. djur, om var o. en av de ljudbildande pariga o. rörliga band- l. läppformiga bildningar som är belägna nedanför struphuvudsfickorna (äv. kallade de äkta, i sht förr äv. de nedre l. verkliga, stämbanden); äv., oeg. (jfr slutet), om högre upp befintliga icke ljudbildande sådana pariga bildningar (äv. kallade de falska stämbanden); jfr röst-band, röst-läpp, -läpp. Hygiea 1856, s. 460 (: nedre). Hvar (dvs. fågel) sjöng på sitt sätt, ty naturen hade försett dem med olika stämband och näbbar. Lundegård Prom. 1: 62 (1893). Müller LbAnat. 150 (1905: verkliga). Mellan de äkta och de falska stämbanden finnes på hvardera sidan en utbuktning. Därs. Lindskog o. Zetterberg (1981). särsk. (numera bl. mera tillf.) oeg., övergående i bet.: röst, stämma. Idun 1888, s. 294.
-förlamning. Hygiea 1872, s. 596.
-operation. RiksdP 1971, nr 109, s. 84.
-tumör. LbKir. 2: 320 (1922). —
(5) -DRAG, sbst.2 (sbst.1 se sp. 14043). mus. stämrör. SvUppslB 26: 656 (1935). —
((1 o.) 5) -GAFFEL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 14078). [jfr eng. tuning-fork, t. stimmgabel] fys., mus. om ett för tonhöjdskontroll (särsk. vid stämning av musikinstrument l. för tongivning till kör) använt gaffelformat, med skänklar försett instrument l. redskap av stål, som vid anslag försätts i vibration o. därvid avger en bestämd, nästan helt övertonsfri ton. Envallsson (1802). Stämgaffel förekommer oftast för normaltonen a1 men kan tillverkas för varje önskad frekvens. BonnierLex. (1966). —
(5) -HAMMARE. [jfr t. stimmhammer] (i fackspr.) om ett (för stämning av vissa musikinstrument (t. ex. piano) l. för påsättning av sträng avsett) hammarliknande verktyg. Lind (1738). —
(5) -JÄRN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 14078). (numera bl. i skildring av ä. förh.) järnverktyg varmed tungpipa i orgel stämdes. Igenom .. (tungpipans) krycka stämmes (orgel)pipan högre eller lägre med stämjernet. Hülphers Mus. 318 (1773). —
(5) -KRYCKA. orgelb. kryckliknande redskap varmed tungpipa i orgel stäms. Drake Töpfer 261 (1850). —
(5) -LUCKA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 14078). orgelb. på labialpipa av trä: fastskruvad, skjutbar lucka l. träskiva varmed stämningen av pipan regleras. Höijer 367 (1864). —
Ssgr (†): stämnagels- l. stämnagel-list. UB 2: 498 (1873).
-skiva. UB 2: 497 (1873). —
(5) -NYCKEL. [jfr t. stimmschlüssel] (i fackspr.) nyckel (se d. o. 3) varmed vissa musikinstrument stäms; särsk. om hylsnyckel varmed stämskruvarna på piano åtdrages l. lossas varvid strängarna spännes l. slappas o. tonen höjs l. sänks; äv. bildl. KlädkamRSthm 1756, s. 590 (till pukor). När till både tjenaren och tjensten / Han fått stäm-nyckelen, twang han allas hjertan / Att ge den ton, som smickrade hans öra. Hagberg Shaksp. 11: 294 (1851). Zittra .. Åtföljes av stämnyckel, zitterring och notställ. KatalÅhlénHolm 37: 196 (1916). DN(B) 27⁄11 1946, s. 17 (till piano). jfr citter-stämnyckel. —
(1) -ORGAN. (†) röstorgan. Stämorganerna utgöras af luftstrupshufvudet .. lungorna och luftstrupen .. samt mun- och näshålan. KonvLex. 4: 222 (1864). Thorell Zool. 2: 338 (1865). —
(1, 5) -PIPA. mus. pipa (se pipa, sbst.1 1) varmed en bestämd ton anges (till kör l. vid stämning av orgel). BoupptVäxjö 1781. Stämpipa .. (dvs.) pipa, hwarefter orgor stämmas. ÖoL (1852). I musikhandeln finnas stämpipor, som hvar och en angifva de fyra tonerna: g, d, a och e. Hedlund Fiolsp. 15 (1899). —
(5) -RÖR. mus. om utdragbart förbindelsestycke på blåsinstrument, varmed instrumentet stäms; jfr -drag, sbst.2 SvUppslB (1935). —
(5) -SKRUV, sbst.1 (sbst.2 se sp. 14079). mus. på musikinstrument: skruv varmed instrumentet stäms; särsk. dels om var o. en av de skruvar som reglerar strängarna på stråkinstrument, dels om pianonagel. Stämskrufwarne på Violonnerne vridas med en liten järnskruf. Palmstedt Res. 69 (1779). (Pianosträngarna) fasthållas vid ena ändan medelst de i Stämstocken infogade Stämskrufvarna. 2NF 21: 805 (1914). 2SvUppslB 27: 1130 (1953; på piano). —
(5) -SLITS. orgelb. på labialpipa av metall: slits varmed stämningen regleras. Höijer 367 (1864). För stämningen .. finns vanl. på öppna labialpipor av metall en stämslits .. och på träpipor en stämlucka. 2SohlmanMusiklex. 4: 840 (1977). —
(5) -STOCK. mus. om den tvärbjälke i klaverinstrument, vari stämskruvarna är anbragta. Höijer (1864). —
-TON.
1) mus. till 5, om den ton (ettstrukna a) som allmänt antagits ss. norm för stämning av musikinstrument, normalton; äv. om grundtonen i fortlöpande tal o. sång. Envallsson 6 (1802). SohlmanMusiklex. (1952).
-STÄMMIG, adj. ss. senare led i ssgr.
Spalt S 14049 band 32, 1997