| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÖMMA söm3a2, v.2 -ade (Joh. 19: 23 (NT 1526) osv.) ((†) -er Mark. 2: 21 (NT 1526: widhersömer), Lucidor (SVS) 479 (c. 1670)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NAD (se d. o.), -NING (numera mindre br., SvVapSÅ 1940—41, s. 16 (i handl. fr. 1717), SvLädSkoind. 1910, nr 14, s. 155 (: påsömning)); -ARE (se avledn.), -ERSKA (se d. o.).
1) (numera bl. i vissa kretsar, ngt ålderdomligt) sy l. fästa ihop (två delar l. stycken av tyg l. skinn l. läder o. d.), förse (tyg osv.) med söm; brodera l. sy fast (ngt, t. ex. band, dekoration); förr äv.: laga l. lappa (ngt); äv. intr.: sy l. brodera i tyg osv.; äv. bildl. Joh. 19: 23 (NT 1526). War och Pedes broder med honom der han gick och sömadhe i Bygden. UpplDomb. 1: 9 (1615). Det .. berättas att Elisabeth .. aldrig befattat sig med nogot arbete, uthan skall hon hafwa suttit inne och sömmat. ConsAcAboP 8: 278 (1702). (Vid tillagningen) sömmas en tunn linneklut, som först doppas uti varmt vatten, omkring hela hönset. Warg 193 (1755). Af sköna händer sömmad är .. (banerets) duk. Böttiger 1: 195 (1856). Men ödet sömmar. Var tar det sitt nästa styng, säger ordstävet. Hedenvind-Eriksson Hjul. 143 (1928). Då det vart hösten sömmade han en päls åt mor. Lindgren OrmVäg 29 (1982). — jfr I-, IN-, PÅ-, SAMMAN-, TILL-, VID-SÖMMA. — särsk.
a) (†) sömma sig ngt uti ngt, sy in ngt i ngt åt sig. Thet war en gång en, som lätte söma sig en twå örs Slant vti Böcksorne, ock berömde sig, at han hade altid Penningar hos sig. Weise 231 (1697).
b) (numera bl. i skildring av ä. förh.) med avs. på sko: sy l. laga. (Sv.) Sömat .. (t.) Geflickt .. (lat.) Sartus. Schroderus Dict. 218 (c. 1635). Ekeroth .. var hoos honom till att sömma skoor. UpplDomb. 9: 66 (1736). Så väl sömmade som pliggade skodon. UB 6: 530 (1875). Malmqvist BerTräskmark. 1: 243 (1976).
2) (i fackspr.) i uttr. sömma vantar, nåla (se NÅLA, v. 1) l. påta vantar. Hwad åtskilnad är emellan stickade strumpor, wantar, etc. och sömade; thet är bekant. Broman Glys. 3: 220 (c. 1730). Fatab. 1917, s. 71 (i p.pf., om älvdalsvantar).
SÖMMA IHOP10 04, äv. TILLHOPA040, äv. 032. sy ihop (ngt); äv. bildl. SkeppsgR 1546. Dikten (Döbeln vid Jutas) är en blandning af verklighetsbild och symbolik, och så skickligt har .. (Runeberg) sömmat ihop dessa element, att det ena omärkligt öfvergår i det andra. Söderhjelm Runebg 2: 374 (1906). —
SÖMMA SAMMAN10 32 l. 10 40 l. TILLSAMMAN(S)040. [fsv. söma saman] sy ihop (ngt); äv. bildl. Linc. Mmm 2 d (1640). I Malungs försambling bruka folket ganska mycket bereda skinwaror och sömma dem till sammans. Linné Dal. 120 (1734). Athena 114 (1917; bildl.). —
SÖMMA UPP, äv. OPP. särsk. (†) i uttr. sömma upp tråd, sy upp l. slut på tråd (av viss mängd). Lind (1738). Möller (1755). —
-KVINNA. (söm- 1524—1587. sömme- 1581 (: Söme qwi(n)ne Saxer)) [fsv. sömqvinna] (†) sömmerska. Elin sømpq(ui)nne. SthmSkotteb. 3: 239 (1524). HovförtärSthm 1587—88, s. 22.
-LÖN. (söm- 1799—1953. sömma- 1926—1950) (numera knappast br.) lön för sömnad, sylön. Gynther Förf. 7: 386 (i handl. fr. 1799). Östergren (1953). —
-NÅL. (söm- 1539—1941. sömme- 1535—1690) nål att sömma med, synål; särsk.: nål att sy segel med. TullbSthm 1535, s. 24 b. Sömnålar äro dels Runndspitsige, hwilka brukas af Sömerskor, Skräddare .. dels Spitskantige. Orrelius 255 (1797). Sömnål .. Ett slags nål, som brukas af segelsömmare. Dalin (1854). Moberg Rid 134 (1941). jfr järn-, mässings-sömnål. —
-RING. (söm- 1738—1944. sömme- 1584) (numera bl. tillf.) syring l. fingerborg. TullbSthm 13 ⁄ 7 1584. Lind (1738; om fingerborg). Överallt användes skärnål och sömring, då man sydde med becktråd runt remhålen. Levander DalBondek. 2: 275 (1944). —
-SILKE. (söm- 1546—c. 1650. sömme- 1543—1567. söms- 1541) (†) sysilke. VaruhusR 1541. G1R 29: 659 (c. 1650). —
-SKRIN. (söm- 1578—1881. sömme- 1581—1669) (†) skrin för sömnadstillbehör, syskrin; jfr -ask, -låda o. sömme-hus. Söm skrinner. TullbSthm 14 ⁄ 5 1578. Lundin o. Strindberg GSthm 399 (1881). —
-SÄTT. sätt att sömma på. (Utställningen) har enligt programmet omfattat .. sömsätten plattsöm och tvistsöm. SvSlöjdFT 1924, s. 16. LevTextil 141 (1987). —
-TRÅD. (söm- 1548—1920 (: sömtrådsämne). sömme- 1543—1907) tråd att sömma med, sytråd; särsk. om segelgarn. TullbSthm 26 ⁄ 10 1543. Hvit sömmetråd. Forssell Hist. II. 1: 16 (i handl. fr. c. 1560). DA 1808, nr 33, s. 3 (om segelgarn). Arsenius MannKläd. 11 (1902).
(2) -VANTE. (i vissa trakter) nålad vante. BoupptSthm 1684, s. 43 a. Fatab. 1917, s. 71 (om älvdalsvantar).
B (†): SÖMMA-LÖN, se A.
-KVINNA, -NÅL, -RING, -SILKE, -SKRIN, -TRÅD, se A.
D (†): SÖMNING-MÅN, se E.
E (†): SÖMNINGS-MÅN. (sömning- 1701. sömnings- 1849) (†) sömsmån. Thorman KunglBorddam. 64 (i handl. fr. 1701). Hagberg Shaksp. 7: 205 (1849).
-SILKE, se A.
Ssg: sömmar-lön. (sömmar- 1833—1881. sömmare- 1704—1858. sömmer- 1748) [fsv. sömara lön] (†) till slutet: lön för sömnad, sylön; jfr söm-lön. HusgRSthm 1704, s. 83. Lundin o. Strindberg GSthm 480 (1881). —
SÖMMERI104, n. handlingen l. verksamheten att sömma, sömmande, sömnadsarbete; äv. konkret, om verkstad l. företag där sådan verksamhet bedrivs; numera bl. ss. senare led i ssgr. Lind 1: 1180 (1749). En fideikommissarie lät sin mor hamna på fattigvården och systrarne med nöd försörja sig på sömmeri, medan han .. var i burgen ställning. GHT 1897, nr 237 A, s. 2. Fru Hanna Hammars sömmeri är flyttadt. UNT 7 ⁄ 11 1906, s. 2. Östergren (1953). jfr segel-, snörlivs-sömmeri.
Spalt S 16547 band 33, 2002