| Publicerad 2003 | Lämna synpunkter |
TALLRIK tal3rik2 l. tal4rik, r. l. m. (BtFinlH 2: 67 (1549) osv.) ((†) n. Sahlstedt (1757)); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar (BtFinlH 3: 239 (1549) osv.) ((†) -er (möjl. äv. att hänföra till sg. tallrika) VgFmT I. 8—9: 91 (1554), BoupptVäxjö 1877); förr äv. TALLER, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (FormPuerColl. B 5 a (1579: talleranar; pl. best.)) l. -er (2SthmTb. 1: 36 (1544), BoupptSthm 26 ⁄ 1 1643); l. TALLERK, r. l. m. (SörmlH 16: 106 (1596), VRP 1631, s. 421) l. n. (VRP 1631, s. 420); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar (HH 1: 24 (1543), BoupptSthm 26 ⁄ 2 1675) l. -er (G1R 2: 267 (1525), Karlson EBraheHem 228 (i handl. fr. 1668)); l. TALLRIKA, r. l. f.; utom i dat. sg. talrikonne anträffat bl. i pl. -or (TullbSthm 9 ⁄ 3 1548, BoupptVäxjö 1879) l. -er (se ovan).
1) om oftast runt, mer l. mindre fördjupat, skivliknande föremål, numera ofta av porslin, ofta med mer l. mindre bred kant runt fördjupningen o. i sht avsett l. använt ss. underlag för matportion; äv. med tanke på l. enbart om det som ryms på tallriken (äv. använt ss. måttsangivelse). En tallrik gröt. Han åt upp hela tallriken. Ska vi duka med djupa tallrikar till efterrätten? En flat tallrik. G1R 2: 267 (1525). Träfaatt, buller, tallerker och annedt trävercke. Därs. 22: 241 (1551). Han slog Josep Karson i Ströma mäd en talrick öffuer ögatt. BtFinlH 2: 135 (1555). Tree dussin förgiylte Tallriker som stiernor giorde. Karlson EBraheHem 175 (i handl. fr. c. 1675). (När prästen) gjort påminnelse om Fattig- och Lazarets-penningarnes insamlande, skall Klockaren straxt med en Tallrick vara tilreds, at dem upbära. Wallquist EcclSaml. 5—8: 79 (1779). Nu arbetas et par tallrickar (dvs. med mjöl) i sänder ned i degen til dezs han blir lagom hård. Rückersköld HushCat. 24 (1800). Midt på bordet stod en kaka .. och en stor tallrik full med smultron. Söderberg MBirck 61 (1901). Sopptallrikarna togs bort och nya varma tallrikar sattes snabbt fram i deras ställe. Stiernstedt Bank. 185 (1947). — jfr BLECK-, DESSERT-, GLAS-, GRÖT-, KREDENS-, MAT-, MÄSSINGS-, PAPPERS-, PORSLINS-, PRESENTER-, SALLAD(S)-, SILVER-, SOPP-, TENN-, TRÄ-TALLRIK m. fl. — särsk. i uttr. svara för l. försvara sin tallrik, se SVARA III 1 c.
2) oeg., om ngt som liknar l. påminner om en tallrik i bet. 1. En rundel (dvs.) ett Cirkel-rundt bräde. kallas ock trisza, talrick, bricka. Swedenborg Reg. 6 (1718). Rörningen (i kitteln) fortsättes .. med en annan käpp, som i andra ändan har en liten tallrick af träd. QLm. 3: 35 (1833). 1 st. Harvesters tallriksharv med 24 tallr(ikar). SDS 1928, nr 51, s. 1. Ovanför dörren satt en elektrisk lampa, mitt i en emaljerad tallrik. Hedberg VackrTänd. 20 (1943). Redan innan LP-skivan hamnade på tallriken demonstrerade dess konvolut en konstnärlig och artistisk ambition. Brolinson o. Larsen GoodVibr. 107 (1994). — jfr MÄSSINGS-, RÖR-, SKIV-TALLRIK m. fl. — särsk. (numera knappast br.) cymbal (se d. o. 9). Se den där token så desperat han armen svänger, / Hvälfver en pinne och dunkar på et skinn; / .. Två tallrikar en annan slänger; / En i et Valdthorn han pruttar tjock och stinn. Bellman (BellmS) 1: 116 (c. 1775, 1790). Tallrikar .. (dvs.) Tvänne skifvor af messing i tallriks- eller bäckenform, hvilka begagnas i militärmusik och slås emot hvarandra. Höijer (1864). Cannelin (1921).
-SNUGGARE. (†) snyltgäst; jfr snuggare o. tallriks-slickare. Sine Tallricksnuggare .. skämbde han artigt vth. Brask Pufendorf Hist. 110 (1680). —
-SNÄCKA, -STEGE, se E. —
-TORK, se D. —
-TORKARE, -VÄRMARE, se E.
B (†): TALLRIKA-TORK, se D.
C (†): TALLRIKAR-RÄTT. om mindre maträtt (som serveras på tallrik). Denna Ansios är för-brukat till Tallrikar-Rätter som och till Matens lagande. HovförtärSthm 1691 A, s. 2015.
D (†): TALLRIKE-HÄCK, se E. —
-SLICKARE, se E. —
-TORK, äv. -TORKA. (tallrik- 1688. tallrika- 1778. tallrike- 1821—1829) (†) torkställ avsett för tallrikar; jfr tallriks-torkare. BoupptSthm 26 ⁄ 9 1688, s. 704 b. BoupptVäxjö 1829. —
-TORKARE, se E. —
E: (2) TALLRIKS-APPARAT. (†) på destillationsapparat: (kyl)anordning bestående av tallriksliknande kärl placerade över varandra; jfr apparat 3 a o. -kylare. SFS 1841, nr 34, s. 9. SPF 9: 412 (1841). —
-BJUDARE. (†) sannol. om bricka avsedd för l. använd till att servera gäst (varm) tallrik. BoupptVäxjö 1913. —
-BLECK. (tallrik- 1861) (numera bl. tillf.) bleckplåt avsedd eller använd för tillverkning av tallrikar. Eneberg Karmarsch 2: 229 (1861). —
(2?) -BORD. (†) (horisontell) planka som avslutar reling uppåt? Öfwer alt i Relingen skal fyllas med klossar emillan timren och drifwas, innan tallricks bordet lägges der åfvanpå. Hammar FartygOstIndComp. 55 (i handl. fr. c. 1771). —
-BOTTEN. (tallrik- 1752. tallriks- 1708—1836) (numera bl. tillf.) jfr botten I 1. 8 st: g(amla) söndriga Fat och ehn tallrickzbåtten. BoupptRasbo 1708. (Utgivaren försäkrar) at .. (jättarna) hade så stora ögon, som en Talriks bottn. Fréville Söderh. Föret. 1: 4 a (1776); möjl. ej ssg. Hartman Naturk. 71 (1836). —
-BRÄDD. (tallrik- c. 1750. tallriks- 1620—c. 1865) (†) tallrikskant; jfr brädd 3. Been eller annat sådant, som lemnat är, skal tu icke kasta vnder bordet .. vthan lägg thet wedh tallricks bredden. Hambræus Erasmus B 11 b (1620). Ström MinnB 18 (c. 1865). —
-BRÄM. (i fackspr.) tallrikskant; jfr bräm 3. Form 1940, s. 69. Den raffinerat eleganta (servisen) med tallriksbrämet refflat i radiära strålar. Därs. 1943, s. 148. —
-BRÄTTE. (numera bl. mera tillf.) tallrikskant. Ingraverade namn, vapen och årtal på fat- och tallriksbrättena var mycket vanligt (i stormaktstidens serviser). Karlson StåtVard. 480 (1945). Hernmarck Marieberg 197 (1946). —
-FORM. (tallrik- 1689. tallriks- 1653 osv.)
1) form (se d. o. I 1) som liknar l. påminner om en tallrik(s). Hatt i tallricksform. Freja 1873, s. 86.
2) (i fackspr.) form (se d. o. II 1) för gjutning l. pressning o. d. av tallrikar. Löfgren TenngjH I. 2: 243 (i handl. fr. 1653). —
-FOT. (†) ställning (i allm. av metall) avsedd ss. underlag för (varm) tallrik (på matbord); jfr fat-fot. BoupptSthm 25 ⁄ 5 1694. —
-HANDTAG~02 l. ~20. (förr) om redskap att lyfta tallrik med, använt av hygieniska skäl l. ss. skydd mot tallrikens värme; jfr hand-tag 4. BoupptVäxjö 1914. —
(2) -HARV. (tallrik- 1898—1920. tallriks- 1892 osv.) [jfr d. tallerkenharve] lant. om harv som bearbetar jorden med roterande stålskivor; jfr -plog o. skiv-harv. NPress. 20 ⁄ 8 1892, s. 4. Tallriksharv .. måste belastas för att tränga ner genom vallsvålen. Västerbotten 1980, s. 100. —
(2) -HJUL. om (bil)hjul där navet är förbundet med fälgen gm en hel l. genombruten skiva, skivhjul; förr äv. om ett slags fyrverkeripjäs. Dalin (1854; om ett slags fyrverkeripjäs). Ett tallrikshjul eller skivhjul som denna hjultyp också kallas. Detta hjul saknar ekrar. Nerén HbAut. 1: 274 (1928). —
-HYLLA. (tallrik- 1687—1888. tallriks- 1676 osv.) särsk. om hylla där tallrikar ställs på kant bakom en tvärslå. BoupptSthm 1677, s. 150 a (1676). En väggfast tallrikshylla. BLagercrantz hos Jacobowsky Gustafsb. 258 (1958). —
-HÄCK. (tallrik- 1815—1857. tallrike- 1806. tallriks- 1874—1898) (†) om inrättning med galler l. dyl. för förvaring av tallrikar; jfr häck, sbst.3 h. VLBibl. Bouppt. 1806, fol. 131. (Elden i öppna spisen) kastade röda glimtar och skarpa blänkdagrar .. öfver tallrikshäckens granna rosor och ekskåpets mässingsbeslag. Anholm Norm. 165 (1898). —
(2) -IS. (tallrik- 1947. tallriks- 1863 osv.) [jfr d. tallerkenis] (i sht i fackspr.) havsis som består av runda isflak; jfr pannkaks-is. Vanligen isbelägges hafvet på det sätt, att isklumpar uppkomma från djupet. På djupare vatten hafva dessa form af skifvor och kallas derföre af fiskareallmogen för tallriksis. FörhSkandNaturf. 1863, s. 85. —
-KANT. jfr kant, sbst. 4 a. Karl-Erik tuggade omständligt fram två plommonkärnor och radade upp dem på tallrikskanten. Zetterholm Duv. 122 (1958). —
-KORG. (förr) korg avsedd för l. använd till att bära tallrikar i. Meurman (1847). RedNordM 1929, s. 28. —
-KRANS. (numera föga br.) ring (i allm. av metall) avsedd ss. underlag för (varm) tallrik; jfr krans 3 o. tallrike-ring. UpplFmT 26—28: 270 (1911). —
(2) -KYLARE. (†) på destillationsapparat o. d.: kylanordning bestående av tallriksliknande kärl placerade över varandra; jfr kylare a o. -apparat. TT 1874, s. 29. LB 3: 283 (1902). —
(2) -PLOG. [jfr d. tallerkenplov] lant. plog som med roterande stålskivor skär av o. vänder tiltor; jfr -harv. IllSvOrdb. (1955). —
(2 slutet) -SLAGARE. (tallrik- 1851—1854. tallriks- 1880—1889) (†) cymbalist; jfr slagare 4. SvTyHlex. (1851). Björkman (1889). —
-SLICKARE. (tallrik- 1635—1941. tallrike- 1626—1699. tallriks- 1738 osv.) [jfr d. tallerkenslikker, t. tellerlecker] (numera mindre br.) snyltgäst (jfr slickare 1); äv.: smickrare (jfr slickare 2). Tiderus GrLat. 60 (1626). Han ville ha lydiga verktyg och icke män med åsikter, han föredrog tallriksslickare framför begåfningar. Janson CostaN 2: 287 (1910). Vågar du ta dig ton här i mitt eget hus, din inträngling och tallriksslickare? Krusenstjerna Fatt. 4: 443 (1938). (Historikern A. Fryxell) tecknade .. Bellman som en simpel krogpoet och tallriksslickare. SvLittTidskr. 1973, nr 1, s. 5. SvOrdb. (1986). —
-SNÄCKA. (tallrik- 1924. tallriks- 1879—1963) (numera föga br.) om individ l. art av familjen skivsnäckor, Planorbidae; i pl. äv. om familjen l. det i ä. zoologisk systematik till familjen hörande släktet Planorbis Müll.; äv. om art av familjen disksnäckor, Endodontidae, särsk. Discus rotundatus (Müll.), fläckdisksnäcka; jfr skiv-snäcka. Skif- eller tallrikssnäckorna, Planorbis Müll., hafva ett till en platt skifva inrulladt skal. Rebau NatH 1: 704 (1879). FoFl. 1912, s. 192 (om fläckdisksnäcka). Den vackra platta tallrikssnäckan Planorbis carinatus. FoFl. 1949, s. 117. DjurVärld 4: 405 (1963; i pl., om familjen Planorbidae). —
-STEGE. (tallrik- 1756—1880. tallriks- 1790—1915) (numera föga br.) torkställ för tallrikar; jfr stege 2 o. -häck, -ställ. PH 6: 4394 (1756). Tallrikstege .. (dvs.) Träställning, hvarpå diskade tallrikar ställas att afdrypa och torka. Dalin (1854). Auerbach (1915). —
-TORKARE. (tallrik- 1754—1869. tallrike- 1746. tallriks- 1805—1889) (†) torkställ för tallrikar; jfr -stege, -ställ o. tallrike-tork. BoupptVäxjö 1746. Björkman (1889). —
-TYP.
2) typ l. modell (se d. o. 1 c) påminnande om tallrik; jfr tallrik 2. Hjulen äro av tallrikstyp med ballongringar. Motorför. 1930, nr 11, s. 6. —
-UNDERLÄGG~002, äv. ~200. om underlägg av tyg l. kork l. plast o. d. avsett att duka ett kuvert på o. använt ovanpå l. i stället för heltäckande bordduk; jfr tablett 3. IllSvOrdb. (1964). —
(2) -VÄLT. (numera föga br.) vält försedd med släta, skarpkantade ringar, ringvält. JernkA 1895, s. 356. (Vinden) sprätter upp små cykloner vid jordskorpan, så att varken tallriksvält eller trätrumla kan hålla fröna nere. Jönsson SkånSomr. 19 (1925, 1935). —
-VÄRMARE. (tallrik- 1744. tallriks- 1734 osv.) apparat l. anordning varmed tallrikar värms. FörordnUtrWar. 1734, s. A 4 a. —
-ÖGA. i pl., om ögon som är stora o. runda (o. utstående). Hembygden(Hfors) 1912, s. 119. Fullkomligt orörlig satt kameleonten kvar .. det enda flyttbara var hans tallriksögon. Sjöman Lekt. 330 (1948).
Spalt T 324 band 34, 2003