| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STEGE ste3ge2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (OPetri Kr. 285 (c. 1540) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. stega, Holmkvist BergslGruvspr. 73 (cit. fr. 1590), Skytte Und. B 7 b (1604)); äv. (numera bl. i vissa trakter i Finl.) STEGA, sbst.1, r. l. f. l. m.; best. -an; pl. -or (Schroderus Liv. 589 (1626: Stormsteghorna), (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 95 (1958; från Finl.)), förr äv. -er (se ovan).
1) anordning att stiga upp l. ned på, vanl. bestående av två ståndare mellan vilka på jämna avstånd är fästa tvärgående pinnar l. slåar (se SLÅ, sbst.2 1) att stiga på (äv. bestående av t. ex. en stock med vidfästa tvärträn); äv. om sådan anordning där ståndarna är ersatta av rep, repstege, l. om stock o. d. där pinnarna är ersatta av uthuggna steg. Stiga upp på en stege. Gå nedför stegen. Resa en stege mot väggen. OPetri Tb. 42 (1524; om galgstege). Skole Postbönderne på alle orter .. låta göra små steghar öffuer alle Gärdzgårdar, ther Postknechterne öfwer måste. Stiernman Com. 2: 47 (1636). Dubbla Stegar .. med .. Gångjärn. HusgKamRSthm 1723, s. 320. Allt var i ordning ren till den grymma, den blodiga stormen, / Grafven med vasar fyld och de hotande stegarne reste. Stagnelius (SVS) 3: 80 (1817). SVFriesen Inbj. 1891, s. 33 (för användning i gymnastik). En ny mekanisk stege (för eldsläckning). SDS 1901, nr 77, s. 3. (Butiksägarens) blick var som sirap, medan han vig och graciös som en apa klättrade i stegarna och tog ned den ena tygpacken efter den andra för att visa. Hellström Malmros 101 (1931). Siwertz Tråd. 29 (1957). — jfr BRAND-, GALG-, GARN-, HIMLA-, HÄNG-, KOJ-, KRAN-, PINN-, REP-, RULL-, RÄDDNINGS-, SKARV-, SKEPPS-, SKJUT-, STORM-, TAK-, TRAPP-, TÄCK-, UNIVERSAL-, VANT-STEGE m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Ju högre äpplet, dess högre stegen. Topelius Vint. II. 1: 94 (1850, 1881). Man nyttjar först stegen, och sedan sparkar man ikull honom. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr: När man har kommit upp på hjällen (höskullen), sparkar man undan stegen .. (dvs.) när man har nått sitt mål, överger man dem som har hjälpt en dit. Holm Ordspr. 311 (1964).
b) om längd av stege ss. mått. Tornet är ganscha högt, och wäl fem steeghar förän som man hinner klockorne. GullbgDomb. 2/6 1659.
c) i uttr. dra sig upp i stegen, om lek. Dra sig upp i stegen (är en lek från Härjed.) Man ställer sig under en stege, gör en ögla på ett rep och kastar den fria änden över en pinne högt upp i stegen. Öglan lägges nu om nacken. Fattande i den fria änden av repet drar man sig upp till pinnen och firar sig sedan ner igen. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 73 (1949). jfr LandsmFrågel. 28: 28 (1930).
d) i uttr. Jakobs stege, se JAKOB 1 a α o. jfr JAKOBS-STEGE 1 a; jfr: (Kristus är) then rätte Jacobs stegan .. Och alla the som icke stiga thenne stegan the (osv.). Eschilli AZinth D 1 b (1631). (Sjunde bönen i Fader vår kallas) Then öfwersta Spolen eller stegh i Jacobs stega. Emporagrius Cat. P 1 a (1669).
e) i mer l. mindre bildl. anv. Jagh (dvs. Kristus) är then eenda Steghan åt Himmelen. Phrygius HimLif. 141 (1615); jfr d. Hvilken stege af underverk! Lantingshausen Young 1: 95 (1787). ”Vi hafva en stege af förebedjare från jorden och ända till den högsta himmelen!” har jag hört katholiker säga. Bremer GVerld. 2: 167 (1860); jfr d. Komma högre på lyckans stege. SDS 1901, nr 26, s. 3. Jag har klättrat på önskningens stege. Ferlin DöddansV 14 (1930). — särsk.
β) = SKALA, sbst. 3 b; särsk. i uttr. den sociala stegen. Du blir justitieråd, sanna mina ord … Åh nej, så högt på stegen kommer han nog ej; dertill är han för mycket rabulist. Sundblad LandStrand 44 (1891). En fri människa, som ständigt strävar ett pinnhål högre upp på arbetsfördelningens stege. Jensen Carlé Amer. 56 (1920). I Venedig fick .. (Pietro Aretino) snart de förbindelser, som han behövde för att klättra vidare på den sociala stegen. Grimberg VärldH 7: 334 (1936). — jfr RANG-, SAMHÄLLS-, ÄRE-STEGE.
γ) om grafisk framställning l. tabellartad förteckning som liknar l. påminner om en stege l. om serie av element i viss ordning, t. ex. tidsordning l. över- o. underordning (jfr SKALA, sbst. 3); förr äv. = SKALA, sbst. 1; jfr 2. Effter stycket som inlades (i det med vatten fyllda kärlet) .. vth-tränger en deel af watnet; så blifuer samma deel i (de anslutna) glas-rören quar-ståendes, och vthwijser opå Listen eller Stegan .. huru stoor rymd, insänckte Skrof, effter sijn wigt tager. Stiernhielm Arch. B 4 a (1644). I något övergivet, ruckligt badhus (i skärgården) .. står kanske alltjämt inristad en stege av streck (betecknande ngns längd) och bredvid varje streck ett årtal: Erik 1896, 1897, 1898. Selander MarkMänn. 31 (1937). Ordföranden, rådman Falck, hade låtit sätta upp den häktades (brotts)-register på s. k. stege, vilket betydligt underlättar arbetet. GbgP 11/12 1943, s. 17. Grundämnenas stege från nummer 1 väte och uppemot nummer 92 uran. Dædalus 1960, s. 51. — jfr GRAD-, ÅLDERS-STEGE.
2) i utvidgad anv. av 1, om (teknisk) anordning l. ställning o. dyl. l. om figur som liknar en stege (i bet. 1; jfr 1 e γ); numera i sht i a. Triewald Eldmachin 11 (1734). VetAH 1783, s. 242 (om figuren på sjöstjärnor). Stege kallas äfven en kökshylla el. ställning som något liknar en stege, och hvarpå man sätter tallrikar och fat. Weste FörslSAOB (c. 1817). De båda stegarna, som sammanbinda (spinn-)stolens sidodelar, böra äfwen wara fast åtskrufwade, så att inget mellanrum gifwes. Carlström Spinnm. 3 (1832). Mjärdens lyftramkallas stega. MeddLantbrStyr. 1924, 6: 43. jfr: Den steglösa stegen består av två linor, fästade kring skorstenen och vid ett par betongblock på trottoaren. SvD(A) 15/11 1963, s. 17. — jfr KULLER-, MJÖLK-, MUN-, RISSEL-, RULL-, SIL-, SLIPSTENS-, TALLRIKS-STEGE. — särsk.
a) lant. häck (se HÄCK, sbst.3 c), vagnsstege; äv. dels om stegliknande botten till par av timmerkälkar o. d., dels om foderhäck; äv. dels = HÄCK, sbst.3 d (i ssgn HÖ-STEGE); dels = HÄCK, sbst.3 a. Man tager Stegarna aff en Höökerra. Risingh LandB 28 (1671). Får-huset war delt liksom i 3 rum medelst twänne par häckar eller stegar. Linné Sk. 371 (1751). Vanliga skogskälkar bestående af fram- och bakkälke förenade genom s. k. stege. LD 1906, nr 66, s. 3. Höskrindorna utgöras af fyra stegar, anbragta på en botten. LB 4: 464 (1907). — jfr GRIND-, HÖ-, KRUBBO-, SID-, SKRIND-, VAGNS-, VED-STEGE m. fl.
b) (förr) vid byggande av masugnspipa använd, stegliknande mall (se d. o. 1 a), vridbar kring den ena, raka ståndaren, vars nedre ända var fäst i marken, medan den andra ändan var fasonerad efter pipans avsedda form. Mäst brukas j Swerige att muhra maasungs Pijporne effter stegen och 8 kantige. BlBergshV 18: 60 (1687). jfr Holmkvist BergslHyttspr. (1945).
c) [jfr motsv. anv. av eng. ladder, stege] (numera föga br.) om fel i vävt l. stickat material, bestående i stegliknande reva, uppkommen gm att en l. flera maskor l. trådar löpt upp (se LÖPA UPP 6). Nyrén KlädFabr. 156 (1783). Bevare mig för intensiva personer med slarvigt hår och stege på strumpan. Idun 1949, nr 2, s. 11.
3) [anv. sannol. uppkommen gm ombildning av STEG, sbst.1 7] fisk. om laxstim (i form av en kil l. spetsig vinkel) som stiger upp från djupare till grundare vatten o. längre in mot land; jfr DUN, sbst.2 Laxens upstigande ifrån hafvet sker, såsom alle förfarne fiskare berätta, i stegar eller duner, som formera två sidor af en triangel. VetAH 1751, s. 104; jfr Nilsson Fauna 4: 383 (1853; från Norrl.).
-BIL. brandv. brandbil med l. för brandstegar; numera i sht om sådan bil med fast monterad, maskindriven stege; jfr -vagn 1. 2NF 34: Suppl. 795 (1923). —
(1, 2) -BOM. (förr) stegliknande bom (se bom, sbst.1 2 a ε) bestående av parvis med tvärträn hopfästa stockar. HbSkogstekn. 314 (1922). Därs. 397. —
(2) -BRYGGA. (förr) mil. för (tillfällig) övergång av vattendrag l. grävd grav o. d. avsedd l. använd brygga (se brygga, sbst.1 2) vars underlag består av en stegliknande anordning; jfr -plan. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 338 (1880). —
-DANS. [jfr ä. d. stigedans] (†) oeg., om ekvilibristiska konster utförda på en (fristående) stege. GT 1788, nr 94, s. 4. Hr Magito exequerar stegdans. SP 1809, nr 4, s. 4. —
-FORMAD, p. adj. (steg- 1896 osv. stege- 1931 osv.) som har formen av en stege, stegformig. Key-Åberg TextNorrk. 18 (1896; om träram). —
-GÅNG. (numera bl. i skildring av ä. förh.) stegväg. BergscollReg. 28/11 1764, s. 15 d. I regel synas stegarna i en större steggång ha sammanbundits med järnlänkar. Lindroth Gruvbrytn. 1: 546 (1955). —
-GÅNGARE. (förr) vid utläggning av telegraftråd: arbetare med uppgift att från stege lägga tråden runt stolparnas isolatorer. Nyström Telegr. 85 (1869). —
-HAKE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11337). (i fackspr.) hake för fästande av stege; äv. om hake använd ss. stegpinne (se d. o. 1). TT 1875, s. 31. Stegvägen (i en gruva) utgöres av i timret inslagna steghakar. JernkA 1917, s. 348. —
-JÄRN, sbst.2 (sbst.1,3 se sp. 11337, 11352). (förr) i stockstege: järn som höll ståndarna samman. Rinman 1: 482 (1788). —
(1, 2) -KISTA. (numera föga br.) under medeltiden använd likkista vars botten bestod av en stegformad konstruktion. LD 1909, nr 170, s. 2. Ekhoff StClem. 192 (1912). —
-KONSTRUKTION. särsk. motsv. konstruktion 1 b, konkret, om slag av stege. Ahlström Eldsl. 339 (1879). —
(2 a) -KORG. (i sht förr) vagnskorg med stegar ss. underrede l. sidostycken (o. bak- o. framstycken); jfr skrinda, sbst. 2. KrigVAH 1828, s. 155. Bultkärror med låga hjul under stegkorgen. Wingård Minn. 12: 105 (1850). —
(2 a) -KÄRRA. (steg- 1669 osv. stege- 1673—1685 (: Stege kiäre Juhl)) (i sht förr) jfr -vagn 2. BoupptSthm 1669, s. 1418. Stadsåkarna (i Sthm) använde (på 1600-talet) långkärror för tunnegods, medan malmåkarna endast fingo bruka stegkärror. HT 1954, s. 436.
-LIKNANDE, p. adj. (steg- 1918 osv. stege- 1924 osv.) som liknar en stege(s), steglik. Rig 1918, s. 207. —
-LÄNGD, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11337). längd av stege; äv. dels övergående i anv. ss. måttsord, dels konkret, om del av hopsatt l. för hopsättning avsedd stege (jfr längd 6). Rinman 1: 482 (1788). Skarfstegar, som hopsättas af flera steglängder. 2NF 3: 1497 (1905). —
(2) -MATA, v.2 (v.1 se sp. 11338), -ning. bergv. med avs. på bergborrmaskin: mata med hjälp av en stegliknande ställning (borrstege). SvD(A) 1962, nr 132, s. 14 (: stegmatning). BergsprängnTekn. 60 (1964: stegmatning). —
-ORM. (†) den på Java o. Celebes förekommande tvärbandade snoken Natrix vittata Lin. Linné MusReg. 26 (1754); jfr ELönnberg (1913) hos Linné FörelDjurr. 436. —
-PINNE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11341).
1) till 1, om var o. en av de tvärgående pinnarna l. slåarna på l. till stege (jfr steg, sbst.1 2 a); äv. om var o. en av ett antal pinnar o. d. inslagna i vägg l. stolpe o. dyl. o. använda ss. stege; jfr -kolv, -spjäla, -spole, -trä 1, -träd 1. Lind 1: 1096 (1749). Lejdare förfärdigas af smäckra linor; två och två bilda tillsammans hvardera sidstycket, i det de bentslas ihop med öppningar för stegpinnarne. Balck Idr. 3: 287 (1888). (Man kunde) på de i skoningen insatta stegpinnarna .. kliva ned (i brunnen). Fornv. 1923, s. 116. En stolpe med stegpinnar på ena balken (i logen) är klivstock upp till skullen. EtnolKällskr. 3: 43 (1946). särsk.
a) [jfr sv. dial. ta stegpinnar, ”gå stegpinne”] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. gå stegpinne, gå armgång på stegpinnarna uppför en stege. Aspenström Bäck. 38 (1958).
b) bildl.; särsk. motsv. stege 1 e β, γ. (Städningen i ett stort engelskt hus) är fördelad efter rang, så att de på den nedersta stegpinnen stående ha det gröfre arbetet. Vallentin London 178 (1912). Kanterna av denna enorma spiraltrappa i molekylär skala består av grupper av ortofosfat och desoxyribos .. Stegpinnarna eller trappstegen däremot, d. v. s. (kväve-)baserna, växlar uppenbarligen slumpmässigt. HurLivStyrs 96 (1978).
Ssg: stegplans- l. stegplan-spång. (förr) mil. av stegplan förfärdigad spång. Hedin KrRyssl. 482 (1915). —
(2 b) -RESARE. (steg- 1685 osv. stege- 1685) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om sådan masmästare l. byggmästare som kunde konsten att från grunden bygga en masugn, masugnsbyggmästare. Johansson Noraskog 3: 269 (i handl. fr. 1685). JernkA 1904, s. 37.
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): stegresar-, äv. stegresare-befattning. jfr befattning 2 d. NoraskogArk. 4: 371 (1903).
-ämne. (†) om person som har goda förutsättningar att (efter utbildning) bli stegresare. NoraskogArk. 4: 374 (i handl. fr. 1778). —
-SCHAKT. (förr) schakt (se schakt, sbst.3 1) för förbindelse medelst en stege l. stegar mellan olika plan i en gruva, schakt för stegväg. JernkA 1896, s. 161. 3UB 4: 292 (1928). —
-SKALM. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om ståndare i l. till stege. Lind 1: 1096 (1749). SvTyHlex. (1872). —
(1, 2 a, b) -SPJÄLA. stegpinne; utom i vissa trakter särsk. (i sht lant.) till 2 a (jfr -pinne 2). Cnattingius (1878, 1894; i vagnsstege). —
(1, 2 a, b) -SPOLE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stegpinne; i sht till 1 (jfr -pinne 1). Lind 1: 63 (1749). Ström Skogsh. 154 (1846). —
(1, 2) -SPÅR. (förr) spårvägsspår bestående av lätt flyttbara, stegformade element. JernkA 1876, s. 222 (för torvtransport). —
-STYGN. [efter fr. point d’échelle] (†) om stjälkstygn som samman med flera bildar en stegliknande figur. NJournD 1860, s. 119. —
(1, 2) -STÄLLNING. [jfr t. leitergerüst, eng. ladder scaffold] stegformad ställning; särsk. (byggn.) byggnadsställning bestående av enkla, med kryss förbundna stegar på vilkas stegpinnar brädor att gå på placeras. TT 1903, Ark. s. 81. —
-SÖM. [efter fr. point d’échelle] (†) söm sydd med stjälkstygn (”stegstygn”). NJournD 1854, s. 5. Därs. s. 16. —
-TRAPPA. (numera bl. mera tillf.) enklare trappa i form av l. liknande en stege. LfF 1861, s. 247. Fatab. 1932, s. 91. —
-TRÄ. (steg- 1664 osv. stege- 1707—1844)
1) till 1: trä avsett l. använt ss. material till stege l. utgörande del av stege; särsk. dels om ståndare till l. i stege, dels om stegpinne (se d. o. 1). Steghträä och spolar der till hugga 3 af Lambersöarne, och göra steghan färdigh. Murenius AV 544 (1664). Den ena ståcken är igenombårad och försedd med pinnar och stegträn .. för arbetarnes upklifwande til triszan. VetAH 1740, s. 232. Vid en och annan njalla finner man .. en modernare stege med påspikade stegträn. Fatab. 1936, s. 139.
2) (†) till 1, om kort trappstege använd vid uppstigning på häst. Lind 1: 1556 (1749); möjl. dock att hänföra till steg, sbst.1 2.
3) (numera bl. tillf.) till 2, om trä(stycke) utgörande ståndare till stegliknande ställning. VetAH 1756, s. 206 (i ett slags stubbrytare).
-TRÄD. (†)
1) till 1: stegpinne (se d. o. 1); äv. om ståndare i l. till stege. Rinman 1: 482 (1788; om ståndare). JernkA 1885, s. 78 (i pl., om stegpinnar).
-VAGN. (steg- 1749 osv. stege- 1678)
1) (i sht förr) till 1: brandvagn med l. för transport av brandstegar; jfr -bil. SD(L) 1900, nr 548, s. 3.
2) (i sht förr) till 2 a: vagn (vanl. arbetsvagn) med stegkorg; skrinda (se skrinda, sbst. 3); jfr -kärra, -släde. Fatab 1913, s. 40 (1678). —
-VÄG. bergv. anordning för upp- o. nedstigning i gruvschakt, bestående av en stege l. (vanl.) sammankopplade stegar; äv. dels om sådan ”väg” bestående av flera i berg l. virke fästa stegpinnar (se -pinne 1), dels om underlaget för sådan anordning; jfr -gång. (Det är) nödigt at stegarne äro förswarlige, i möjeligaste måttan fästas och ställas ned så mycket sluttande, som utrymmet medgifwer .. och stegwägen betäckt med klufwit werke. Bergv. 3: 167 (1762). Stegvägen (i en gruva) utgöres av i timret inslagna steghakar. JernkA 1917, s. 348. TurÅ 1972, s. 61.
-FORMAD, -KÄRRA, -LIKNANDE, se A. —
-RESARE, se A. —
-TRÄ, se A. —
-TYP. typ (av ngt) som kännetecknas av l. liknar en stege. Erixon Möbl. 2: XXVIII (1926). —
-VAGN, se A.
Spalt S 11344 band 30, 1989