| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TING tiŋ4, sbst.2, n. (OPetri Tb. 13 (1524) osv.), äv. (numera mindre br.) r. l. m. l. f. (G1R 1: 185 (1524), Östergren (1958)); best. -et; pl. = (OPetri Tb. 13 (1524) osv.) ((†) -er Hebr. 12: 27 (NT 1526: tingers, gen. pl.), Palmchron SundhSp. D 1 b (1642)). Anm. I ä. språkbruk förekommer i gen. best. formen tingsens. Schroderus Comenius 2 (1639), Arvidi 9 (1651).
1) om ngt som sker l. försiggår l. upplevs ss. rådande i världen; äv. dels om tillstånd l. omständighet(er) i världen l. samhället l. människans (närmaste) omgivning (i sht i pl., om förhållanden varunder människan lever), dels om ngt (mer l. mindre abstr.) som kan föreställas l. tänkas l. upplevas l. som utgör en särskild del av verkligheten; särsk. i mer l. mindre förbleknad bet., om (enskilt) fenomen l. (enskild) företeelse l. situation (som man inte kan l. vill närmare ange), ofta motsv. pronominellt ord l. uttr. Hon ser ljust, mörkt på tingen. Lilla Marie har en optimistisk syn på tingen. Han påstod sig vara helt okunnig i dylika ting. Det fanns tusen ting att fråga om. Alla goda ting är tre. Ty iach är wiss ther vppå ath hwarken dödh, eller lijff .. eller the ting som nw äro, eller the ting som tillkomma skola .. kan skilia oss j frå gudz kärleck. Rom. 8: 38 (NT 1526). Höfuder .. kunde säija förut the ting som ske skulle. Verelius Herv. 1 (1672). Att år och kraffter sammanfinnas, / Är wäl en ting i wår tid rar. Runius (SVS) 1: 280 (1713). Under sit wistande her i landet hände .. (jarlen) en ting, som kan styrka hvad ofvan förmält är, angående Hedendomens utrotande. Dalin Hist. 2: 39 (1750). Betrakta vi .. (K. XIV J:s) styrelse .. i dess helhet: kunna vi då undgå, att vitsorda den riktiga takt och träffande skarpblick, hvarmed han .. förstod att göra sig förtrogen med de nordiska tingen. Atterbom Minnest. 1: 322 (1844). Musiken och andra till uppförandet (av en pjäs) hörande ting. Cavallin o. Lysander 1: 10 (1879). Han sökte i böckerna och i sina egna tankar .. en tro att lefva på, en stjärna att styra efter, ett sammanhang i tingen, en mening och ett mål. Söderberg MBirck 125 (1901). Såg man lite djupare på tingen, upptäckte man bakom idyllen en social och politisk gryningstid. MestAEngström 175 (1941). — jfr MELLAN-, SMÅ-TING. — särsk.
a) (†, utom i β) i pl., i vissa uttr. betecknande världens början l. slut l. händelse i framtiden. Wid tingens slut. Melin JesuL 1: 64 (1842). I tingens morgon. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 317 (1864). — särsk.
α) i uttr. tillkommande ting, om framtida händelse l. skeende. Genom trona welsignadhe Isaac Jacob och Esau om tilkommande ting. Hebr. 11: 20 (NT 1526). Spåmän .. och Signerskor spodde och förkunnade om tilkommande ting. Schroderus Comenius 644 (1639). Agardh ThSkr. 1: 17 (1842, 1855).
β) (fullt br.) i uttr. de yttersta tingen, i fråga om händelser l. skeenden vid världens l. människosläktets undergång l. fullkomning. Atterbom PhilH 275 (1835). Läran om de yttersta tingen .. handlar om döden, de dödas uppståndelse, yttersta domen, menniskornas olika tillstånd i evigheten samt verldens fulländning. Norbeck Theol. 201 (1840). Eftersom jag brukade skolka från söndagsskolan, och därav fick en något luddig uppfattning om de yttersta tingen, levde jag under många år i tron att himlen låg i Borås. Expressen 19 ⁄ 7 1991, s. 20.
b) i pl., i förb. med ordning l. (numera bl. tillf.) tillstånd, om den ordning l. det tillstånd som råder (inom visst område) i samhället l. samhällslivet l. på det andliga området l. som skapas l. utgörs l. utmärks av (de aktuella) förhållandena; särsk. i sådana uttr. som en annan l. ny tingens ordning, om (resultat av) förändringar av rådande förhållanden (inom visst område); jfr ORDNING 3 a ζ. Wallin 1Pred. 2: 378 (c. 1830). Under .. uppträden (under franska revolutionen) företog sig nationalförsamlingen att införa en ny tingens ordning i Frankrike. Pallin NTidH 177 (1878). Finge hon bara säte och stämma inom skolrådet, skulle man snart få se på en annan tingens ordning. Jensen Montgomery 133 (1909). Kan detta lyckliga tingens tillstånd bestå? Hammar Wodehouse AllTidWodehouse 322 (1950). På tingens ordning kan man inte inverka, mannen och makten kan man inte rå på. KvinnLittH 1: 155 (1981).
c) i mer l. mindre förbleknad bet. i förb. med karaktäriserande adj.; särsk. motsvarande pronominellt ord i förb. med efterföljande substantiverat adj. dels (i sg. obest. föregånget av (obest. art. o.) adj.-attribut): något, dels (i sg. l. pl. obest. föregånget av adj.-attribut): det. Kärleken är ett bräckligt ting. Hon talar bara om himmelska ting. Rom. 15: 27 (NT 1526). Een vsel ting som iagh sågh vnder solen(n)e, nemligha Oförstånd. Pred. 10: 5 (Bib. 1541). I som andligt ting och werldzligt sammanrören. Düben Boileau Skald. 29 (1721). Hvad lifvet är en bräcklig ting, en usel ting. Wallin Rel. 3: 304 (1829, 1831). Det klara och vakna sinne för praktiska ting och reella faktorer, som alltid ha utmärkt honom. Neander Nilsson SpöknKors. 146 (1929). Kärlek kunde för Ebbe vara ett flyktigt ting, men tillgivenhet var en sak som aldrig gick över. Edqvist Musik 416 (1946).
d) (†, utom i δ) i vissa (i sht ss. adv. brukade) uttr.
δ) (numera mindre br.) (ett (förr äv. en)) ringa ting, se RINGA, adj. I 2 c; förr särsk. i uttr. för (en) ringa ting, till låg kostnad l. lågt pris. Tempeus Messenius 28 (1612). Privat personer .. kundhe då för en ringa ting deras breff och budh fortskaffua. AOxenstierna 1: 359 (1624).
ε) svåra ting, svårt, svårligen, synnerligen. Om tisdagz morgonen hades hon åter för rätta, tå wille hon offenteligen icke något framtala, vthan stodh och hofz suåra ting vthi bröstet. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 454 (i handl. fr. 1618). (Kroppen) lider swåra ting, för en inbillad ähra. Spegel ÅPar. 24 (1711).
ζ) väldig ting, väldigt. Szå droge the thå i landet om kringh / Och hulle hws rett welligh ting, / Men wåre Städerne sielff brendhe. Hund E14 261 (1605).
e) (†) i förb. med pron.
α) all (ngn gg äv. allt) ting, se ALLTING, pronominalt sbst. 1; särsk. i vissa uttr.
α’) för all ting, se ALLTING, pronominalt sbst. 1 b.
β’) (för) all ting i världen, se ALLTING, pronominalt sbst. 1 c.
γ’) över all ting, se ALLTING, pronominalt sbst. 1 d.
f) (†) om ngt som rör l. angår ngn l. är av (stor) betydelse för ngn, angelägenhet (se d. o. 2); ärende; särsk. i uttr. göra (ut)i sin ting (vad man vill o. d.). Mat. 20: 15 (NT 1526). Näst en ödmiuck tacksäyelse för myckett faderligett godt bevist .. dristar iagh migh medh denna skrifvelse Edhers Högvördigheet bemöda och i ett tingh rådfråga. VDAkt. 1678, nr 391. Eder .. tillhör det att låta Gud göra i sin ting så som honom lyster. Melin Pred. 2: 88 (1847). Dalin (1854). — jfr SMÅ-TING.
g) (numera mindre br.) i förb. med (mer l. mindre betonat) en med syftning på ngt efterföljande. Ekeblad Bref 1: 286 (1653). Du sjelf dör hän och hän dör hvad dig tillhör, / men en ting vet jag, Frithiof, som aldrig dör, / och det är dommen öfver död man. Tegnér (TegnS) 4: 19 (1823). (J. III:s hovpredikant) fick det nöjet att på Upsala möte underskrifva dödsdomen öfver en ting, som han förut förfäktat. Molin SSkr. 241 (1894). Men en ting skall vara borta från gudsförhållandet i fullkomningens värld, nämligen synden. SvTeolKv. 1928, s. 339.
h) i förb. med räkneord (i sht två (förr äv. tu l. tvenne)) ss. uttr. dels för inbördes likhet, dels för inbördes olikhet l. motsatsförhållande; äv. sammanfattande, om i efterföljande uppräkning ingående företeelser l. omständigheter l. förhållanden o. d. SalOrdspr. 30: 7 (öv. 1536). Vthi all thens Höxtas werck haffuer thet sigh så, at ther twenne ting äro, så är jw thet ena emoot thy andro. LPetri Sir. 39: 15 (1561). Guds ära och den Romerska Kyrkans tillwäxt, tu ting, hwilka .. (på 1200-talet) troddes oskilljaktiga. Botin Hem. 2: 70 (1756). Tre ting äro nödvändiga för en fest: en betydelsefull anledning, en .. utpräglad festtradition och en .. krets av deltagare, som förstå och uppskatta .. festbruk. Nilsson FestdVard. 105 (1925). Den Edelweiss jag såg .. i min nya pappas hem .. (blev) en symbol för två ting, en undran över det nya .. (o.) en symbol för mitt eget främlingskap. Kræmer Brantings 5 (1939).
i) (†) i vissa mer l. mindre pregnanta anv.
β) i sådana uttr. som (det l. ngt) vore en ting, det vore skäligt l. lämpligt l. godtagbart o. d.; det ginge väl an o. d. Böde I 100,000 portugaleser, thet kunne vara een tingh, hvilket dock ringa skulle förslå till guarnisonens 2 månaders underholdh. RP 6: 553 (1636). Om han toghe tullen af them, som missbruke sigh, vore ehn thing, endoch thet är emot pacterne. RP 7: 411 (1639). Kunde man komma kopparmynthet emoot hvitt på 12 mark, så vore en ting, att man läthe mynta. RP 9: 287 (1642). Porath Pal. 1: E 1 a (1693).
γ) om avgörande l. beslut; särsk. i uttr. sluta en ting, fatta ett beslut. När en thing bliffver slutit i consistorio .. tör stundom antingen dett inthet exequeras, uthan kanske och aff en eller 2 allenast göras tvert emot. Rudbeck D. Ä. Bref 9 (1662). CivInstr. 103 (1723).
j) om ngt som yttras l. påstås l. berättas l. tänkes; särsk. dels i uttr. tala sådan(a) l. sådan(a) ting, dels (†) i uttr. tala stor(a) ting, göra innehållsrika l. djupsinniga l. högtidliga uttalanden. Then ene talar med then andra onyttugh ting. Psalt. 12: 3 (öv. 1536). At .. (hornet som symboliserade påven) hade en mun, som talade stor ting, gifwer tilkänna, at Påfwen påstår det hans utsagor skola wara lag för hela werlden. Almquist InlHelSkr. 604 (1775). Innehåller .. (tanken) flera ting på en gång, som behöfwa at skärskådas styckewis, så böre wi kunna sönderdela den rätt. Bergklint MSam. 1: 96 (1781). På sällsam ting min hjerna rufwar. Hagberg Shaksp. 9: 186 (1850). Den ene var absolut loj även då man talade civila ting med honom. Hedberg VackrTänd. 16 (1943). All polemik, allt gräl om mindre viktiga ting var honom egentligen motbjudande. 3SAH LXIII. 1: 9 (1952).
k) (†) delvis med anslutning till 3, i uttr. vad ngt är för en l. ett ting, vad ngt är för ngt. Aff .. (själens) werk och bedreff, må man noghot litet kunna merkia hwad hon är för jtt ting. OPetri 3: 522 (c. 1535). Wi böre och besinna, hwad friheten är för en ädel ting. Nordberg C12 1: 77 (1740).
l) i det mer l. mindre tautologiska uttr. saker och ting, om förhållanden l. omständigheter l. företeelser o. d.; äv. om l. med inbegrepp av mer l. mindre konkreta företeelser l. föremål (jfr 4). (Vikingarna) hvilka i sina dagar lyfte litet på saker och ting, så att det vardt frisk luft i landet. Almqvist Col. 37 (1835). Där borta i västern gick det så lätt att lova; här hemma tedde sig saker och ting annorlunda. Schulze KanadPrär. 204 (1931). Det är nog så .. att ditt sätt att uppleva saker och ting har förändrats en smula. Du är känsligare och ömtåligare just nu. Gustaf-Janson ÖvOnd. 61 (1957). Han skrev dikter om .. nitroglycerin, om jakt på sjöfågel med maskingevär, om duvor från Kap och om saker och ting som var avlägsna och mycket främmande för idyllen framför oss. Lo-Johansson Förf. 13 (1957).
2) om ngt som ngn sysslar med l. är inblandad i; äv. om ngt som uträttas l. åstadkommes; förr särsk. om (mer l. mindre) ansträngande arbete, möda, ibland närmande sig l. övergående i bet.: bedrift, äv. med inbegrepp av resultat av det som uträttas osv. Apg. 24: 3 (NT 1526). Döpelsen .. werkar syndernes förlåtilse .. Huru kan watn sådana mechtig ting åstadhkomma? Cat. 1562, s. C 1 a. Uti alle ting och uthi alle saker som wij tage oss före til at göra, skola wij icke til itt ögnableek förgäta thet ewigha Lijfwet och Saligheten. Muræus Arndt 1: 150 (1647). Hvad är det för ett stort ting, att fälla en varginna? Almqvist Amor. 271 (1839). Den del av hjärnan, som skall användas för praktiska ting. Johnson Kommentar 7 (1929). — jfr MEDEL-, SMÅ-, STORVERKS-TING. — särsk.
a) (numera bl. i religiöst spr.) om handling l. gärning o. d. utförd l. begången av ngn enskild; särsk. om sådan handling osv. utförd av Gud l. Jesus, dels i sådana uttr. som göra (förr äv. verka) stor(a) l. mäktig(a) ting, uträtta ngt märkligt l. fantastiskt l. underbart o. d., göra storverk, dels (†) i uttr. göra underlig ting, göra under. Loffuat ware herren gudh Israels gudh, then allena vnderlig ting gör. Psalt. 72: 18 (öv. 1536). War widh itt gott moodh, Ty Herren kan ock göra mechtigh ting. Joel 2: 21 (Bib. 1541). När Sextus .. wåldtog Lucretia, gjorde han en ting, som nästan altid kastat Tyranner från deras wälde. Dalin Montesquieu 3 (1755). Lofsäg .. Herran som verkar mäktig ting i de svaga. Tegnér (WB) 4: 142 (1824). Med sägnerna om gudarne blanda sig minnet af store dödlige, som utfört berömliga ting i verlden. Svensén Jord. 128 (1884). Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig. Luk. 1: 49 (Bib. 1917).
b) (†) eufemistiskt, i uttr. göra sin ting, uträtta sina naturbehov. Nær stadztienarne kom(m)e och toge fatt på honom th(e)r han ssatt och giorde sin ting vtt m(ed) muren .. slog (osv.). 2SthmTb. 1: 136 (1546).
3) om ngt självständigt existerande som tänkes ligga till grund för föreställning l. begrepp l. fenomen l. utgöra innebörd l. (betydelse)innehåll i tecken l. ord o. d. (jfr 1 k).
α) om enskilt föremål l. fenomen med vissa, för människan förnimbara, inbördes förenliga bestämningar l. egenskaper; särsk. i sådana uttr. som tingens natur l. väsen, om den verkliga beskaffenheten l. karaktären hos föremål osv. Sahlstedt (1773). De för oss gifna materiela tingen äro .. endast complexer af sinnliga qvaliteter, af utsträckning, soliditet, storhet (m. m.). Boström 2: 92 (1838). Om vi å ena sidan medgifva såsom en sanning, att Tingen eller den yttre realiteten, som vi förnimma med sinnena, äro förnimmelser af annat slag än föreställandets och tänkandets perceptioner, så kunna vi å andra sidan icke medgifva den slutsats .. att de verkligen utgöra något annat än sinnesförnimmelser eller sensationer. Bygdén Boström 27 (1874). Ett ting, det är en komplex af vissa egenskaper och tillstånd, som befinna sig i något slags sammanvaro med hvarandra. Rydberg Varia 26 (1890, 1894). För sinnenas omedelbara kunskap är världen ett skimrande kaleidoskop af färger och former .. Tingen och deras egenskaper äro själfständiga storheter hvar för sig. Fahlbeck Världsåsk. 19 (1910). Den filosof, som stoikerna i sin uppfattning av ”tingens natur” och tillvarons väsen närmast ansluta sig till, är Heraklit från Efesos. Ahlberg FilH 2: 122 (1926). jfr SINNES-TING.
β) om ngt som tänkes utgöra den för människans sinnen oåtkomliga kärnan l. det bakomliggande oföränderliga i ett fenomen (i motsats till det för människan förnimbara); särsk. i uttr. [efter t. das ding an sich] ting(et) i sig (själv(t)) (förr äv. ting i och för sig). Thorild (SVS) 1: 358 (c. 1779). Et öfversinnligt ting eller ting i sig sjelf. Boëthius Kant 130 (1797). Det är det chimerika begreppet om ett ting i och för sig, afskildt ifrån menniskoanden och för densamma otillgängligt. Biberg 1: 310 (c. 1820). Antagandet af ett absolut ting, en af medvetandet oberoende verklighet. Nyblæus Forskn. I. 2: 369 (1875). Man får fatta bilden symboliskt .. eller, för att uttrycka sej klarare och betrakta tinget i sig, som den kondenserade realiteten. Johnson Slutsp. 169 (1937). (Kant) söker .. visa .. att den objektsvärld för vilken satserna skall gälla inte är en värld av ting i sig utan av objekt, som är bestämda av vår uppfattning. Marc-Wogau FilDiskuss. 58 (1955).
b) om det som betecknas med l. symboliseras av ord l. tecken o. d.; särsk. om det som betecknas med substantiv(iskt ord), i sht om abstrakt företeelse l. livlöst föremål (i motsats till levande väsen); förr särsk. om ngt som utgör innehåll i framställning o. d. i motsats till stil l. form l. ordalydelse; stundom svårt att skilja från 4 a. Om någen föregofwe, Menniskiones frija Wilje wara .. itt sådant ting, som allenast hade en blott Titel, ja, en Titel och Nampn .. Han wari förbannat. Schroderus Os. III. 1: 276 (1635). Thet Swenske Poeterij anseer endeles the Ting och Saker som Poeten medh Förnufftet fatta kan, endeles och sielfwe Orden, medh hwilke Poeten the fattade Ting och Saker uthföra bör. Arvidi 6 (1651). Samme ting böra bemärkas med samma och särskilte ting med särskilta tecken. Hof Skrifs. 3 (1753). Jag älskar ej att kalla ett livlöst ting ”han” eller ”hon”, alltefter hur språket, utan grund i själva tinget, pålägger. FRuneberg i Konstnärsbrev 1: 118 (1866). Substantiv beteckna ting eller andra föreställningar, tänkta som ting, d.v.s. bestående för sig själfva. Brate SvSpr. 58 (1898).
4) konkret företeelse, materiellt föremål, sak (se SAK, sbst. 11), tingest; förr särsk. (i pl. föregånget av poss. pron.) om ngns tillhörigheter o. d.; förr äv. om naturtillgång l. (grund)ämne o. d.; äv. med särskild tanke på att viss företeelse osv. skapats l. bildats l. tillverkats o. d., särsk i uttr. skapade ting l. de skapade (i sht förr äv. skapta) tingen; äv. i allmännare anv. om levande väsen; jfr 1 l. Små nära ting. Döda ting. Udda ting. Vackra, vardagliga ting. På museet låter man tingen tala. Han intar en asketisk hållning till tingen. At paa salt och annar tingh skal bæter köp wara. G1R 1: 185 (1524). Så äre och enpart Corpora solida, tiucke och sammanlupne ting, såsom stenar. Forsius Phys. 51 (1611). Så fins en fremmand ting som man Tabak plä kalla. Palmchron SundhSp. 128 (1642). Entlig söktes opp ur Jordens diupa Refwor / Ur Klippors hårda Sten, och Bergets skarpa Skrefwor / En Ting, förr’ obekant, som kallas Sölfw och Gull / En Ting som skiner wäl, en blanck och finer Mull. Eldh Myrth. 24 (1721, 1725). Intet lefvande ting syntes mer än en fjäril, hvilken af och an fladdrade på fönsterrutorna. CFDahlgren 5: 245 (1832). (På vinden) fanns massor av saker .. gamla, slitna ting, som blivit barn på nytt och passade i barnens lekar. Siwertz Sel. 1: 13 (1920). (E. Wägner) talar .. i ”Vinden vände bladen” om den moderna människans missbruk av de skapade tingens tjänst. 3SAH LX. 1: 37 (1949). 3D-effekter, som fungerade bäst på bio var när saker och ting kastades mot publiken. Det kunde vara stolar och flaskor under ett saloonslagsmål. GbgP 19 ⁄ 9 1997, s. 11. — jfr BO-, DRAVELS-, EN-, MEDEL-, MELLAN-, MYCKENHETS-, NATUR-, SKÅDE-, SMÅ-, VARDAGS-TING m. fl. — särsk.
a) om företeelse l. materiellt föremål i motsats till levande väsen; jfr 3 b. Ordet Lag .. innefattar all slags rörelse och verkan, så hos lefvande som liflösa, så hos förnuftiga som oförnuftiga ting. Boëthius Sedol. 46 (1782). En lärd man och människovän sade nyligen, att han älskade människorna, men tingen brydde han sig icke om. Kulturen 1945, s. 5.
b) (numera mindre br.) om person; särsk. om kvinna l. barn, dels nedlåtande l. förklenande, dels beskyddande. Ther see wij hulken girogh och owenlig ting är en otrooghen man. OPetri 2: 278 (1528). (Ryktet) giorde mig bekant för en lättfärdig ting. Kolmodin QvSp. 2: 129 (1750). Amalia (var) der ett litet ting om fem år. Knorring Cous. 1: 12 (1834). Jag (dvs. Emilie Högqvist) betraktades mera som ett öfverflödigt ting, hvilket man af nåder släpade med sig. Sturzen-Becker 1: 217 (1861). Den mulna människosonen .. håller en ting dyrbar i Guds värld, sin hustru. Landquist Fröding 238 (1916). MinnGPrästh. 2: 206 (1925).
d) (†) om föremål (se d. o. 3 b) l. djur ss. rättsobjekt, motsatt: person; särsk. om föremål osv. som faller under ngns äganderätt; särsk. i uttr. rättighet i en ting, sakrätt (se d. o. 1). Ägande rätten til en ting genom Häfd. Nehrman InlJurCiv. 374 (1729). Rättighet i en ting. Boëthius Naturr. 58 (1799). (De personliga) rättigheterna hänföra sig till ting, hvarmed man förstår allt det, som utgör deras föremål. Palmén JurHb. 34 (1859). Sundén (1891).
(1–4) -ORD. (ting- 1843 osv. tings- 1814 (: Tings-ords-klassen)–1878) ord som betecknar ting, substantiv; numera i sht om konkret substantiv. Svedbom Satsl. 20 (1843). Tingord .. (dvs.) substantiv som betecknar ngt konkret. SvOrdb. (1986).
B (†): TINGS-ORD, se A.
TINGLIG, adj.1, l. TINGSLIG, adj. (ting- 1857 osv. tinge- 1630. tings- 1936 osv.)
1) som utgörs av l. framträder i form av l. har avseende på ting; särsk. i motsats till person; stundom: materiell, konkret. Tingeligh Tienst kallas then, som Vndersåterna beewijsa vtaff theras ting, Thet är äghodelar och förmöghenhet. Paulinus Gothus Arch. 124 (1630). Av djuret, trädet, röken skola vi lära oss att leva; det tingsliga är Gud mer än det mänskliga. OoB 1936, s. 259. En .. nästan helt ogenomskinlig text, d.v.s. en där ordens betydelsebärande funktioner skjutits i bakgrunden så att texten i själva verket själv får en tingslig karaktär. SvLittTidskr. 1973, nr 2, s. 27.
2) som gäller l. hänför sig till den materiella verkligheten, jordisk, världslig; särsk. motsatt: andlig. Jag mins nog, att han drack kaffe gerna – det var det enda tingliga med den vildbattingen. Wetterbergh SamhKärna 2: 149 (1857). Det vore absurt att kräva skönhet i det tingliga livet, men icke i det rum eller de symboliska handlingar, där syftet är att ge en stark och väckande bild av hur detta liv bör levas. NDA 1 ⁄ 3 1938, s. 7.
Avledn. (till tinglig 1): tinglighet, r. förhållandet l. egenskapen att vara tinglig; äv. konkret, om materiellt ting (se ting, sbst.2 4). GHT 24 ⁄ 3 1971, s. 6. Tingsligheter. Kulturen 2002 (titel).
Spalt T 1561 band 34, 2005