| Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TRÄDA trä3da2, v.3, träder trä4der, trädde träd3e2, trätt trät4, trädd träd4, förr äv. TRÄ, v.2 (pr. sg. pass. trädes Arvidi 153 (1651) osv.; träds Lucidor (SVS) 341 (1673; uppl. 1997) osv. — sup. trädet G1R 4: 181 (1527), KKD 5: 173 (1710); trädit Apg. 4: 26 (NT 1526), Törneros (SVS) 4: 99 (1826); trätt OPetri 1: 501 (1528) osv. — p. pf. trädd OPetri 1: 501 (1528: tredde, pl.) osv.; träden G1R 15: 135 (1543: inträdne, pl.), Steffen Lönarb. 206 (1900: utträdna, pl.)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (numera bl. ss. senare led i ssgr, Rom. 4: 15 (Bib. 1541: offuerträdhelse) osv.), -ING (†, SvRStBesl. 1643, B 2 a (: anträdingh)), -NING (†, Rom. 2: 23 (NT 1526: offuerträdning), 5Mos. 19: 16 (Bib. 1541: offuerträdning)); jfr TRÄD, sbst.4
I. intr.
1) ta ett l. flera (långsamma l. markerade) steg (ngnstädes (hän)), gå (steg för steg), stiga; äv. dels i fråga om att gå en (längre) sträcka l. vandra, dels i allmännare anv., i fråga om rörelse l. förflyttning till fots, liktydigt med: komma, bege sig o. d.; äv. med saksubj., särsk. dels om fot, dels oeg. (jfr 4), om himlakropp l. vattendrag o. d.; särsk. (o. utom i högre stil numera i sht) i förb. med adverbiell bestämning angivande riktning l. mål. Träda hit, nära, närmare, till bordet. Jos. 1: 3 (Bib. 1541). Om thenne .. Kongl. Hoffrätten kunnigt (vore), huru strängt iagh i fängslet hålles, så at iagh icke öfwer trädzgården träda tör. 3Saml. 7: 47 (1670). (K. XII med sin armé) måste träda i wattnet alt op till hallsen. KKD 3: 140 (1709). Solen, som på Himlen träder, / Alla gläder. Frese VerldslD 146 (1724, 1726). Föreställ Dig nu likasom några svarta Spökelser, som med sprakande facklor i handen .. träda på slippriga stigar ned till djupet. Linnerhielm 1Br. 22 (1787, 1797). Der borta mot söder har du promt Fortunagatan; men dit är icke värdt att gå .. Låt oss i stället träda norrut igen. Almqvist TreFr. 1: 150 (1842). Foten träder på tropiska palmlundar med väldiga ormbunkssnår. Paulsson SvStad 1–2: 376 (1950). — jfr FÖRE-, MISS-TRÄDA m. fl. — särsk.
a) (i visst ärende) gå l. bege sig (till ngn, i sht myndighet l. överordnad), särsk. i förb. med prep. inför, inställa sig hos l. inför, förr äv. i förb. med prep. till, uppsöka, hänvända sig till. GävleDomb. 208 (1637). Då Riksdag .. fulländad är, träde Landtmarskalken och Talemännen .. til Konungen och anhålle (osv.). RO 1810, § 81. (Gudinnan Athena) vandrade kring i Telemachos skepnad, / trädde till vännerna en efter en med sin bön och sin maning. Lagerlöf HomOd. 21 (1908). Med alla tecken till fruktan och bävan trädde även de förnämsta ryssarna inför sin självhärskare. Grimberg VärldH 10: 528 (1941).
b) i allmännare anv., i vissa mer l. mindre fasta förb. med prep.-uttr. Om the (dvs. tjuvarna) skola stå sin Kyrckioplicht förän the träda til något långwarigt fängelse. Schmedeman Just. 1508 (1698). Tå jag efter min ankomst på landet, något litet trädde på sido .. träffade jag .. en främmande mans person. Humbla Landcr. 361 (1740). Endast den, som trädde i kloster, lösgjorde sig från ätten. Hildebrand Statsförf. 26 (1896). — särsk. (†)
α) i uttr. träda i land l. till lands, gå i land, landstiga; jfr LAND 6 c. Söffrin (Norby) trädde i land till 300 man starck. Svart G1 43 (1561). Efter en och annan omständighet tilstadde osz then Holländska Gouverneuren .. at (från vårt skepp) träda til lands. Humbla Landcr. 389 (1740). Nordforss (1805).
2) (numera föga br.) trampa; i sht i förb. med prep.-uttr., särsk. inlett av prep. på; äv. med indirekt (person)obj. (jfr II 2); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. G1R 4: 215 (1527; bildl.). Hoo som träder ormen på rumpan, han wänder honom huffuudet igen. SvOrds. B 1 b (1604). Om en Hund hafwer trädt på någon Torn eller Staka, och fått ther aff Skada. IErici Colerus 2: 159 (c. 1645). Den slaf, i stoftet kröp, nu på mit hufvud träder. Kellgren (SVS) 3: 366 (1792). ”Någon i skogen”, sade han och lyssnade. ”Ragnvald! – Han träder alltid så hårt i marken.” Melin VikSaga 72 (1910). SAOL (1973).
3) i fråga om (tänkt) rörelse framåt l. uppåt l. utåt (ur l. från ngt) som icke sker gm gående l. stigande o. dyl. o. i förb. med (rums)adverbial: framträda (se d. o. 4); i. ä. språkprov stundom med kvardröjande bet. av 1; äv. med indirekt personobj.; särsk. (o. utom i högre stil o. i slutet numera i sht) om ngt abstrakt. Posten 1769, s. 843. Det var 1755, som Hr Springer trädde på (den politiska) Theatern i London. Björnståhl Resa 2: 222 (1776). En natur med djerfware skaplynne, af mer nordisk karakter, än den som här trädde för wåra blickar, skulle wi på få ställen finna i det nordliga Swerige. Englund Ged. 8 (1853). Kryssbågarne eller diagonalstrålarne träda nu ofta särskildt profilerade framom det andra hvalfvet. Rothstein Byggn. 431 (1859). Den .. som berättade detta för utg(ivaren), var så öfvertygad om sanningen af sin syn, att tårarne trädde honom i ögonen, då han talade derom. Wigström Folkd. 2: 217 (1881). De lagrade bergarter, som bilda underlaget för istidsbildningarna i mellersta Jylland, träda sällan nära ytan. SvGeogrÅb. 1931, s. 98. Ur strömmen av nyheter .. som nått oss .. träder en bild av en världsekonomi där anpassningen mot balans knappt har börjat. GbgP 17 ⁄ 4 1988, s. 21. — särsk. i uttr. träda i dagen, särsk. dels om bergart o. d.: nå upp i l. till jordytan, gå i dagen (jfr DAG II 5 a α), dels i bildl. anv., se DAG II 7 c γ. Det faller, täckelset (kring statyn av G. III). Hög träder Han i dagen. Wallin (SVS) 1: 312 (1808, 1821). Granitartade hällearter, träda i Skandinavien öfverallt i dagen. Geijer II. 1: 5 (1825).
4) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk. (o. numera bl.) i förb. med (prep.-uttr. utgörande) adverbiell bestämning; äv. med indirekt personobj. (se särsk. a). Filipp. 3: 12 (NT 1526). Vij achtede onödigt att .. träda videre (i underhandlingen) för än vij viste jaa heller neij. AOxenstierna 2: 346 (1619). Det är oss nödvändigt .. att om den stråt, som vi sjelfve och våra barn hafva att gå, ana så mycket, som behöfves för att träda i den rätta riktningen. Almqvist Går an 3 (1839). (W. Hogarth) trädde .. med fullt medvetande i opposition mot den gamla slentrianen med dess recepter för komposition och gruppering. Estlander KonstH 18 (1867). — särsk.
a) ss. uttr. för att ngn l. ngt går till l. intar viss plats l. position l. försätter sig i viss belägenhet l. följer visst handlingssätt o. d.; särsk. i uttr. träda i skuggan (se SKUGGA, sbst. 16 a), träda i bakgrunden (se BAKGRUND 2 a), träda i förgrunden (se FÖRGRUND slutet); äv. (i sht i vitter stil) i uttr. träda ngn l. ngt (i sht ngns rätt l. ära) för när l. nära, se NÄR, adv.2 o. adj. 7 a, resp. NÄRA, adv. o. adj. 3 h; förr äv. i uttr. träda till rygga, se RYGG 5 b β α´. Joh. 6: 66 (NT 1526). At han .. trädher såsom en Midlare emellan then wredha Gudhen, och syndefulla .. menniskior. PErici Musæus 1: 3 b (1582). Althenstund Herren Gudh vndertijdhen medh sitt Rijs twingar Syndare, som grufweligen fallit hafwa, och fördröija at trädha på rätta Wäghen igen, til Boot och Bättring .. skole (osv.). Schroderus Os. 1: 340 (1635). Jag ändtlig hemåt for och i min stillhet trädde. VittArbSamhSthm 1: 79 (1759). Jag gör mig en ära utaf, at träda forntidens Vise i spåren. Lantingshausen Young 2: 103 (1790). (Segern) visar oss .. vad enighet kan uträtta och vad arbetarklassen förmår, när den som en man träder i breschen för en sak. Lidforss Dagsb. 8 (1903). — särsk.
α) i uttr. betecknande att ngn söker följa ngn annans exempel l. efterlikna ngn, särsk. i uttr. träda i ngns fotspår, se FOT-SPÅR a; förr äv. i uttr. träda i ngns skor, se SKO, sbst. 1 g α γ’.
β) (†) i uttr. träda ngn under ögonen, visa sig för ngn; äv.: konfrontera ngn. Paulinus Gothus Stiernsköld G 4 b (1628). Liksom Augustinus fann sig manad att med sin öfverväldigande syndbörda, såsom han kände den, dristigt träda sin försonare under ögonen, så (osv.). Samtiden 1873, s. 170. Björkman (1889).
γ) i uttr. betecknande att ngn möter l. kommer l. ställs inför ngn l. ngt; äv. med sakligt subj.; särsk. i uttr. träda ngn till mötes; jfr MÖTE 3 b α. Hvarthelst vi vände oss, träda oss till mötes christendomens välsignelser. Rundgren Minn. 2: 85 (1865, 1883). Att ge sina intryck av Eli Heckscher utan att tala om honom såsom .. engagerad i den politiska striden, skulle inte vara att berätta om Heckscher sådan han i verkligheten trätt en till mötes. Wigforss Minn. 2: 156 (1951).
δ) (†) i förb. med prep. (i)från, i uttr. betecknande att ngn överger l. lämnar l. avviker från ngt l. ngn. Om menniskian hölle sich widh .. (Guds) Ordh, skulle hon bliffua j lijffuet, Men trädde hon ther j frå, skulle hon komma j dödhen. OPetri 3: 526 (c. 1535). Förr vill han dö, än han en hårsmån träder / Från det som ädelt är och sannt och rätt. Franzén Skald. 3: 448 (1829).
ε) (†) i uttr. betecknande att ngn överskrider l. går utanför (gränsen för) l. bryter mot ngt. Item vm them som icke wele rette sigh effter then Kon:ge Ordinantia, som vtgiffuin är .. vtan träde ther offuerdådeligen vtöffuer. G1R 14: 433 (1541). Ett förnuftigt väsende (förlorar alltid) sin ära och värdighet, om det vill träda utom sin naturliga sphær och befatta sig med sådant, som enligt sakens natur ej kan höra det till. Boström Lag 51 (1845).
ζ) i uttr. betecknande att ngn l. ngt ersätter ngn l. ngt i viss funktion l. verksamhet, särsk. i uttr. träda (ut)i ngns l. ngts ställe, träda i stället för ngn l. ngt. Cellarius 28 (1699). Handeln har trädt i stället för kriget, penningen för svärdet, och vinstbegäret för hjeltemodet. Agardh ThSkr. 2: 11 (1842, 1856). På nästan alla områden har .. påven trätt i kejsarens ställe. Grimberg VärldH 5: 202 (1931).
b) ss. uttr. för att ngn tar ett första steg mot l. börjar ägna sig åt l. inlåta sig på ngt l. att ngt tar sin början l. sätts igång. RARP 1: 94 (1629). Om Apostlarnas Petri, Pauli och Jacobi Zebedei sons bedriffter skal fram bättre röras, när wij åter träda til at fulfölja ApostlaGerningarna. Schroderus Os. 1: 24 (1635). Efter några dagars dröjsmål trädde den svenska hären åter i marsch mot Warschau. Hjärne K12 151 (1902). — särsk.
α) (†) i förb. med prep. (ut)i l. till med rektion betecknande underhandling l. förrättning o. d. 2SthmTb. 6: 55 (1578). Aldenstund ther war Fahra medh för Menighetennes Vproor skull, at trädha til itt annat Påfwewaal. Schroderus Os. 2: 589 (1635). Thet skall .. få ankomma på Borgerskapets egit efter sinnande, hwad häldre thet will beqwäma sig til någon skälig årlig afgift, eller träda uti rättegång. VDAkt. 1781, nr 306. (Lagmannen menade) att Olof Skötkonung .. borde afsättas, hvarom han ock trädde i rådplägning med Uppsvearne. Odhner Lb. 27 (1869).
β) i sådana uttr. som träda i tjänst, förr äv. i tjänsten l. i tjänstgöring, börja arbeta l. tjänstgöra; jfr ζ. Otta Dagar efter Michaelis, skole .. (lego- o. tjänstehjon) wara plichtige at wärckeligen träda i Tiensten. Schmedeman Just. 383 (1664). Fryxell Ber. 6: 291 (1833: i tjenstgöring). När människor försvinner spårlöst, när svåra ras, bränder eller tågolyckor inträffar, då träder hundarna i tjänst. GbgP 6 ⁄ 7 1988, s. 19.
γ) (†) i förb. med prep. (ut)i l. på, i uttr. betecknande att ngn tillträder ett ämbete l. en befattning o. d.; särsk. i fråga om att komma till regeringsmakten, särsk. i sådana uttr. som träda på tronen, se TRON 2 a slutet α’. (Birger dödade Torgils Knutsson,) ten honom för fosterfader varet hade .. intill tes han i sin kunggelige regering trädde. HT 1906, s. 138 (c. 1585). Ingen Biskop skal förordna någen annan, som effter honom vthi Stifftet träda skal, oanseedt han ligger på sin Sotesäng. Schroderus Os. 1: 391 (1635). Lind (1749).
δ) (†) i sådana uttr. som träda (ut)i l. till äktenskap l. (sådant l. sådant) gifte l. giftermål, ingå (sådant l. sådant) äktenskap; jfr GIFTE 2. Wallius Bielke 26 (1623: giffte). Kan bemälte N. A. efterlefwerska .. intet belastas med sådan afgift (för arv) af then Egendom, hon hafwer efter sin förre Man, therföre at hon sedan trädt til borgeligit giftermål. Schmedeman Just. 1493 (1697). Han trädde i äktenskap den 12 juli 1671 med Brigitta Bringia. 3Saml. 8: 2 (1927).
ε) (†) i sådana uttr. som träda (ut)i ett nytt år, börja ett nytt kalenderår, träda i sitt fjärde (l. femte osv.) år, fylla tre (resp. fyra osv.) år. OxBr. 8: 345 (1641). Wi träde nu i ett nytt åhr. Swedberg SabbRo 529 (1688, 1710). Min stifson Samuel Wirin, som nu träder i sit 16 åhr. VDAkt. 1707, nr 505. Adlerbeth Buc. 95 (1807: i det fjerde).
ζ) i uttr. betecknande att ngt börjar fungera l. tjänstgöra (jfr β) l. gälla o. d.; särsk. i uttr. träda i verksamhet, träda i kraft (se KRAFT 6), träda i funktion (se FUNKTION 1). Rydberg Brev 1: 82 (1867). Prygel- eller daggstraff må ej användas sedan nya Krigslagarne i werksamhet trädt. SFS 1868, nr 60, s. 95. Domstolen skall träda i verksamhet och afgöra saken. Kallenberg CivPr. 1: 502 (1922).
η) i uttr. betecknande att ngn kommer i besittning l. åtnjutande av ngt; särsk. (o. numera bl., mindre br.) i uttr. träda i besittning av ngt. Jöns Suensons efterlefuerska, bhör träd(a) i arff efter S. Hans Bengtson. VRP 1637, s. 693. Finnes skada å hus, som färdigt war, tå bonde trädde ther til; böte för röto å stock twå öre. BB 27: 2 (Lag 1734). På sin myndighetsdag trädde han i besittning av förmögenheten. SvHandordb. (1966).
c) ss. uttr. för att ngt avslutas l. upphör (att gälla) l. slutar fungera, särsk. dels i uttr. träda ur kraft (se KRAFT 6), träda ur funktion (se FUNKTION 1), dels om affärsrörelse l. annan ekonomisk verksamhet, i uttr. träda i likvidation, avvecklas, upplösas. Pensionskassan har .. upphört med sin verksamhet och trätt i likvidation. ActaOel. 2: 31 (1924).
d) ss. uttr. för att ngn (l. ngt) ansluter sig till l. förenar sig med l. övergår till ngn l. ngt l. bistår ngn o. d. ÄARäfst. 10 (1596). Tå AEmiliani Krijgzfolck .. (om kejsarvalet) sporde .. slogo the sin Keysare ihiäl, och trädde til Valerianum. Schroderus Sleid. 76 (1610). Alle andre Furster och Stender äre trädde och gångne fienden till handa. RP 6: 387 (1636). Att Hans Kongl. Högheet till vår rena Lutterska lära värkeligen trädt. 2RARP I. 2: 298 (1720). I Athen uppenbarade sig .. främlingar .. som trädde vid de inföddas sida som filosofer, vetenskapsmän och konstnärer. Wifstrand GrKultHFas. 24 (1950). — särsk.
α) i förb. med prep. (ut)i, förr äv. till, med rektion betecknande samhörighet l. förbindelse l. bekantskap l. förhållande o. d.; särsk. i uttr. träda i ngns tjänst, börja arbeta hos ngn, träda i förbindelse, sätta sig i förbindelse (jfr FÖRBINDELSE 1 d), träda i förbund, ingå förbund (jfr FÖRBUND 4). Stiernhielm Cup. 2 (1649, 1668). Swedberg SabbRo 523 (1688, 1710: i förbund). En trogen Nattwards-gäst blifwer med Christo på thet innerligaste förenad, och träder uti en salig gemenskap med honom. Rönigk Fresenius 17 (1753). (Att kejsaren har) ingått et nytt Förbund med Konungen i Preuszen, hwartil äfwen Kurfursten af Saxen trädt. Bergklint MSam. 2: 378 (1792). Nyström DöfstUndUtv. 48 (1900: i förbindelse). Mariette bej . . erhöll av Saïd pascha anbud att träda i hans tjänst och skapa ett egyptiskt museum på Egyptens jord. Lagergren Minn. 5: 139 (1926).
β) i förb. med prep. under i uttr. betecknande att ngn underkastar l. underordnar sig ngn l. ngt. RARP 7: 203 (1660). Till general v. Beyer, som trädt under hans befäl, sändes befallning att afskära för hannoveranarne återtåget söderut. Nordensvan Mainfältt. 8 (1894).
II. tr.
1) († utom i b) motsv. I 1.
a) gå l. stiga längs (väg o. d.) l. på (visst underlag o. d.); ofta liktydigt med: beträda; äv. närmande sig bet.: trampa (se TRAMPA, v. 4) (ngt); äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. RA I. 3: 107 (1593). I then ene brunden winna .. the up watnet så att 2 stå emot hwar andra på itt stort juul och träda .. thet. Bolinus Dagb. 31 (1668). Du bar ditt kors, o Jesu mild! / Då dödens väg du trädde. Ps. 1819, s. 115. Ossiannilsson Ork. 20 (1907).
b) (numera bl. tillf.) med innehållsobj.; i sht förr särsk. med avs. på dans (jfr TRÅDA, v.2 II 2), särsk. inskränktare, i fråga om gång l. gångliknande rörelse i (långsam) dans. Jntet träder Iagh dantz medh tigh. Visb. 2: 277 (c. 1675). I ögonen ny eld, vid hvarje skritt han träder. Bellman (BellmS) 19: 210 (1793). Det vanliga namnet på den trädda fördansen är passe’mezo .. eller pavana. Norlind SvFolkl. 360 (1911).
2) (†) motsv. I 2, (i syfte att skada) trampa på (ngn l. ngt); äv. oeg. l. bildl., särsk. i uttr. träda ngn (l. ngt) under fötterna l. under sin fot, se FOT 1 c μ (jfr I 2). Korsfesta gudz son på nytt, bespotta, medh föter trädha, och platt förneka honom. OPetri 1: 420 (1528). Lucidor (SVS) 341 (1673; uppl. 1997; med avs. på vissnad blomma). — jfr FÖR-TRÄDA.
TRÄDA AV, äv. UTAV. (†) träda åt sidan l. undan; avlägsna sig, gå sin väg; särsk. i förb. med prep.-adverbial (betecknande plats l. väg o. d.); äv. mer l. mindre bildl., särsk. eufemistiskt för: dö; äv. tr. (se slutet). Så obootferdig är werlden wordin och lööper bort medh then stoora hoopenom, och träder aff ifrån saligheetennes bane. PJGothus Savonarola SyndSp. E 4 a (1593). Mousqveterer, höger om wänder ehr träder aff. Söderman ExBook 156 (1679). (Vid anhållan om) nådig befordran .. blef mig befalt at träda af och infinna mig åter igen om måndagen. Dahlberg Lefn. 80 (c. 1755). När efterhand I hunnit träda af / På Edra grafvar är det domen fälles. Cygnæus 9: 42 (1850). Auerbach (1915). jfr avträda. särsk. med avs. på tjänst l. (makt)ställning l. geografiskt maktområde o. d.: avgå l. avstå från, lämna; äv. i sådana uttr. som träda av vägen, göra ett (moraliskt) felsteg. Understundom träde the sielfve, utan lof och minne, af theris utlofvade tiäniste. RA I. 1: 281 (1540). Hans Pärson .. klagadhe på sin troloffwadhe quinna .. som haffwer j sin frånvaru tret aff wege(n) och belägra sigh m(ed) een drengh ther hon tiente. UppsDP 23 ⁄ 9 1596. Rådhet (i Rom lät) biudha Konungen Antiochum, at han skulle trädha vtaf Egypten. Schroderus Sleid. 39 (1610). Hagberg Shaksp. 9: 178 (1850). —
TRÄDA BI. (†) ansluta sig till (ngn l. ngt); äv.: bistå l. hjälpa (ngn); äv. oeg. Så wil iag (dvs. Apollo) träda Pallas bij, / At the förfalne Städer, / Thet snaresta som thet må ske, / Igen må blifwa bygde. Stiernhielm Fred. 15 (1649, 1668). Migh fölg, träd migh bii, låt icke titt hierta intagas / Af nån qwinszperson. CupVen. C 4 a (1669). Altså, om lyckan wille nu träda de Swenska wapnen bi .. då skulle wäl Danmark låta förmå sig til fredliga tankar. Nordberg C12 2: 559 (1740). jfr biträda. —
TRÄDA EFTER. (†) stiga efter l. gå bakom (ngn); äv. utan obj.; särsk. mer l. mindre bildl., särsk.: efterträda (ngn (på en tjänst l. i en befattning l. syssla o. d.)). Tå Keyser Leo war igenom Dödhen hädhankallat, trädde effter honom vthi regimentet Zeno Isauricus. Schroderus JMCr. 281 (1620); möjl. icke särsk. förb. Du kant och träda effter med högra foten och string’ .. (motståndaren) utan till. Porath Pal. 2: H 1 a (1693). Träden efter henne de stegen hon har gått så lätta .. följen efter henne .. i räddningshus, i sjukhus. Thomander 1: 756 (1862). jfr efterträda. —
TRÄDA EMELLAN10 032. särsk. mer l. mindre oeg. l. bildl.: ingripa i hjälpande l. medlande syfte, gå emellan, intervenera. Dig, Ulrica! med dina fogliga manér, har naturen sjelf danat till medlerska; och i en sak af denna beskaffenhet passar det bättre att du träder emellan, än jag. Crusenstolpe Tess. 1: 256 (1847). Forssell var en afgjord motståndare mot förslagen, att staten skulle träda emellan för att hjälpa de skuldsatta storindustrimännen. De Geer Minn. 2: 226 (1892). För att söka fylla bristerna i den officiella statistiken på bilismens område har olika enskilda företag och organisationer trätt emellan. SvGeogrÅb. 1958, s. 184. —
TRÄDA EMOT10 04. [fsv. trädha i mot] (numera bl. mera tillf.) möta (ngn), gå l. komma till mötes; förr särsk. oeg. l. bildl., särsk.: inlåta sig i kamp med (ngn). (Det) kan ej felas, at ju icke hwar och en med gladt hjerta träder emot sin Konungs fiende. ReglSwArmeen 1710, s. 26. SvHandordb. (1966). —
1) till I 1: gå l. stiga fram(åt); förr äv. med obj. betecknande väg l. bana o. d.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Han trädde tijtt fram til honom. 2Mos. 34: 5 (Bib. 1541). Träd fram din väg på törnets nålar, / Lyft kedjan på din rygg, och svärj! Leopold (SVS) I. 1: 220 (1780). När den enskildes förmåga ej förslog till anläggande (av manufakturer), trädde staten fram med frikostigt understöd. Malmström Hist. 2: 10 (1863). Medan Rotulus gled ut ur tältet och Aëtius trädde fram till kungen, stannade vi andra kvar bakom härmästarens stol. Strömholm Fält. 145 (1977).
2) till I 3: framstå l. visa l. uppenbara sig; äv.: framträda l. uppträda; förr äv.: komma fram l. ut l. upp (ur ngt); särsk. med sakligt subj.; äv. oeg. l. bildl. Jer. 42: 2 (Bib. 1541). Tå träda Jordwexterna fram vtur Jorden, såsom vthaff sina sofwekamrar. Muræus Arndt 4: 25 (1648). De .. (disputationer) som de senare åren, under honom, trädde fram, voro ej alla lika väl utarbetade. SvMerc. 1765, s. 362. På 47° s(ydlig) br(edd) träda .. (Anderna) fram helt nära intill Stora oceanen med toppar af ända till 6,000 f(ot). NF 1: 705 (1876). Här på tysk mark trädde .. (G. IV A:s) egenskap af tysk riksfurste starkare fram. SvH 8: 243 (1905). —
TRÄDA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4. (numera mindre br.) gå från (ngt l. ngn), lämna; äv. oeg. l. bildl., förr särsk. i uttr. träda ifrån sin äkta säng, begå äktenskapsbrott (jfr säng 1 e α); förr äv. utan obj.: gå bort, placera sig avsides. Herre hwj trädher tu så longt jfrå, fördölier tigh j nödhennes tijdh? Psalt. 10: 1 (Bib. 1541). J medhel tijdh tredde Margreta ifrån sin ectha sengh och belägradhe sigh m(ed) een anna(n) drengh. UppsDP 1 ⁄ 9 1596. Ther någhon Lähredräng .. icke wil vtholla sine laga Lähreåhr .. vthan .. träder ifrån sin Mästare och begifwer sigh annorstädhes, then .. skal åldermannen hafwa macht igentagha hwarest han finnes. PrivBergsbr. 1649, 4: mom. 47. Östergren (1962). jfr frånträda. särsk. (†)
a) överge l. vända sig l. ta avstånd från (ngn). (De) skule komme tiil hope .. Ok taa besluta sijn j millan vilia træda fraa kwngen. G1R 1: 55 (1523). Therföre kan nu en Menniskia medh sin kärleek icke träda ifrån sin nästa, med min(dre) hon och icke medh thet samma träder ifrån Gudh. Muræus Arndt 1: 248 (1647).
b) med avs. på befattning l. ämbete l. kall o. d.: ta avsked l. avgå från. Schroderus Os. 2: 516 (1635). Då han trädde från Lectoratet, och jag till. VDAkt. 1670, nr 196. Östergren 2: 519 (1926).
c) icke hålla fast vid (ngt), uppge, avträda från; särsk. dels med avs. på avtal l. beslut l. löfte o. d., dels med avs. på tro l. uppfattning l. förhållningssätt o. d. Tycker .. oss at pawen ær then som mesth træder i fraa cristelig troo i thet han sig giffuit haffuer in till twrken. G1R 3: 313 (1526). Effter som Hans Kongl. Maij:t icke kan träda ifrån sin fattade resolution. RARP 9: 178 (1664). Det war nu om medlet til görandes, huru denna saken skulle så kunna anställas, at icke Konungen syntes träda ifrån sin ed och försäkringar. Celsius G1 1: 67 (1746). Annerstedt UUH II. 2: 6 (1909). —
TRÄDA IHOP l. IHOPA l. TILLHOPA. (†) komma samman ((med ngn) för diskussion l. beslutsfattande), sammanträda; jfr träda samman. Apg. 4: 26 (NT 1526). At hela Regeringen .. skulle sammankallas .. (o. drottningen med) then Kongl. Regeringen och Riksens Råd träda tilhopa. HC11H 3: 12 (1670). Dalin (1854). —
TRÄDA IN10 4. [fsv. trädha in] gå l. stiga l. bege sig in (ngnstädes l. till ngn l. ngt). Twrken som nw fulmectig ær vtower alt Vngaren oc træder fast in i tysland. G1R 3: 313 (1526). Då är han också där, den fördolde gästen, han som genom lyckta dörrar trädde in till lärjungarna. Giertz Kyrkofr. 140 (1939). jfr inträda. särsk. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.
a) om person (l. kollektiv av personer): komma in l. ta plats (ngnstädes) l. slå in (på viss väg) l. sätta igång (med ngt). G1R 8: 214 (1533). Man torde kanske invända .. at om denna ynglingen hade förutsett sit öde, så hade han ej trädt in på denna olyckliga bana. Kellgren (SVS) 4: 362 (1779). (Båten) blef icke byggd under sommaren, ty kvinnan trädde in i hans lif. Janson Ön 102 (1908). särsk.
α) (numera bl. tillf.) i fråga om att bli medlem i en gemenskap l. av ett förbund; förr äv. i fråga om att tillträda en tjänst l. en rättighet o. d., särsk. i uttr. träda in i regementet, tillträda regentskapet. G1R 1: 103 (1523). När konungh trädher inn i regementedt, så plägher menighe Sverigis almoghe vare honum behielpeligh medt enn gärdh. RA I. 2: 31 (1561). I Norige har embetsmanna aristokratien trädt in i de inbillade rättigheter, som opinionen annars tillegnar börds-aristokratien. Palmblad Norige 380 (1846). Erfurt .. trädde i 12:te årh. in i hanseförbundet. NF 4: 640 (1881).
β) i fråga om att inlåta sig i en verksamhet l. ett skeende o. d. i avsikt att påverka l. ändra dess förlopp l. natur o. d.; särsk. i uttr. träda in för ngn l. ngt, (börja) verka för ngn l. ngt, äv.: ta parti för ngn l. ngt. Än starkare trädde .. (O. Rudbeck) in för sin hjärtevän, Olaus Verelius. Annerstedt Rudbeck Bref CXVII (1899). Partiet trädde in för – storstrejk. Höglund Branting 1: 325 (1928). I stället (för atomkraftsproducenterna) måste staten träda in .. för att täcka haveriskadorna. DN 15 ⁄ 3 1988, s. 5.
b) (med anslutning till träda, v.3 I 3) om ngt sakligt: komma fram, framträda, visa sig; äv.: ta plats. Denna intellektuella åskådning .. träder .. först in, när vi upphöra att vara objekter för oss sjelfva. Leopold 4: 187 (c. 1820). I industrisamhället träder maskinen in i kalkylen för nyföretagaren. SvD 12 ⁄ 3 1995, s. 4. —
1) till I 1: gå l. stiga ner (ngnstädes l. till l. från ngn l. ngt); äv. mer l. mindre bildl. J Keisare trä’n ne’r af Edra gyldne Säten. Frese AndelD 71 (1724, 1726). Det finns människor som inte kan träda ned till verkligheten. Den måste i stället stiga upp till dem, till deras himmel. Johansson GogAns. 282 (1989).
2) (†) till I 2: trampa ner (ngt l. ngn). Skönt man .. (i krig) sin owän trädde nid. CEldh hos Ehrenadler Tel. 448 (1723). Schulthess (1885). —
TRÄDA OPP, se träda upp. —
TRÄDA PÅ, äv. UPPÅ. (†) stiga in l. på (se stiga på 2). Göran Edeling nalkades stugdörren och de trädde på. Almqvist TreFr. 1: 56 (1842). Björkman (1889). —
TRÄDA SAMMAN10 40, förr äv. TILLSAMMAN(S). komma samman, samlas; särsk. dels i uttr. träda tillsamman (ut)i gifte, ingå äktenskap, dels (o. numera bl., mindre br.) sammanträda (se samman-träda, v.2 I 1 b), förr särsk. i uttr. träda tillsammans med ngn, hålla möte l. sammanträde tillsammans med ngn (jfr träda ihop). Om the alle tilsamman trädde, så moste the likwel fruchta sigh. Jes. 44: 11 (Bib. 1541). The som frijt och lagligen äre trädde tilsamman vthi annat Giffte .. the moste effter Kyrkiones Stadgar liggia vthi Böön och Fasto. Schroderus Os. 1: 459 (1635). Een eller annan af eder godhe herrar kan träda tilsammans med mig. Annerstedt UUH Bih. 1: 389 (i handl. fr. 1648). En gång i veckan trädde bankens styrelse samman. Nilsson TreTerm. 363 (1943). —
TRÄDA TILL10 4. [fsv. trädha til] komma tillstädes l. infinna sig; särsk. (o. numera bl.) i bildl. anv., särsk. dels: gripa in, komma till hjälp (förr äv. med obj. (jfr slutet) betecknande person), dels: tillträda tjänst l. börja tjänstgöra; äv. med sakobj. (se särsk. slutet). RA I. 3: 211 (1593). Jag ville vara den förste, som skulle träda henne till, men jag veet thet är impossibile. RP 8: 432 (1641). Lacedemonierne trädde til med en långsam och bedröfwad gång. Ehrenadler Tel. 708 (1723). Den arkeologiska vetenskapen är en helt annan efter och genom Oscar Montelius än den var, när han trädde till. Segerstedt Händ. 325 (1921, 1926). Som vanligt blir det .. den enskilda frikostigheten, som får träda stödjande till. SvD(B) 1943, nr 122, s. 4. jfr tillträda. särsk. med sakobj.
a) med avs. på ämbete l. tjänst l. (makt)ställning: tillträda (förr särsk. om regent, i uttr. träda till regementet); äv. (o. numera i sht) med avs. på egendom: komma i besittning av, överta. Hafver och ingen varit närmere ther till att trädhe till regementet igen, uthen h. k. Ma:t. RA I. 2: 284 (1569). Om Hans icke betalar .. då skall .. Jakop wthann nogon widare förhaling och rätgång träda till hans gård och beholla och förytra. VadstÄTb. 225 (1596). Så snart någon ny konung trädde till regeringen, skulle furstarne hos honom söka bekräftelse på länet. Hildebrand Statsförf. 256 (1896).
b) (†) ansluta sig till (förbund l. överenskommelse o. d.); äv.: instämma i (åsikt l. uppfattning o. d.). Uthan hafue alle in capitulo trädt till Eders welborne manhaftigheeters och ährlige dannemäns goda mening. KyrkohÅ 1920–21, s. 267 (1629). Träda till ett förbund .. (dvs.) förena sig med förut förbundna makter. Dalin (1854). —
TRÄDA TILLBAKA10 040, äv. 032. stiga l. gå tillbaka l. bakåt; särsk. (o. numera i sht) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., särsk.: inta en undanskymd l. mindre bemärkt position, särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av prep. för, betecknande den l. det till vars förmån ngn l. ngt träder tillbaka; äv.: återkomma (till en plats där ngn l. ngt tidigare befunnit sig). Linc. Ttt 3 d (1640). De, som afsomnade äro, träda aldrig mera tillbaka på jorden för att der uppenbara sig för sina wänner. Hagberg Pred. 3: 109 (1817). Författaren till .. (boken) har funnit för godt att totalt träda tillbaka för sitt värk. GHT 1898, nr 284 B, s. 1. —
TRÄDA UNDAN10 40. gå l. stiga ur vägen (för ngn), vika undan; särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl. Tw steg will iag träde vnden för tig men icke th(et) tridie eller någet wÿdere. 2SthmTb. 7: 335 (1587). Den något färglöse Quebecledaren Jacques Parizeau trädde undan för den betydligt mer karismatiske politikern Lucien Bouchard. SvD 27 ⁄ 11 1995, s. 27. —
TRÄDA UPP10 4, äv. OPP4. gå l. stiga upp (till l. mot ngn l. ngt l. i l. på ngt o. d.); i sht förr (med anslutning till träda, v.3 I 3) äv. dels: framträda (inför ngn), dels i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., om ngt sakligt: komma fram, visa sig; förr äv. bildl., i uttr. träda upp emot ngn l. ngt, sätta sig upp emot ngn l. ngt. War redho .. at tu bittijdha stigher vp på Sinaj bergh, och trädher ther vp til migh öffuerst på berghet. 2Mos. 34: 2 (Bib. 1541). (Predikan) sker .. i begynnelsen af (hovrätts)Sessionerne, tå Presidenten och samtlige Rättens Ledamöter .. träda up i Kyrckan. Kyrkol. 2: 13 (1686). För andra gången, unge furste, träder du / Fiendtligt upp emot min sak. Runeberg (SVS) 6: 127 (1863). Medan vi talat här, har hans ungdomsbild trädt upp för mig. Strindberg Dödsd. 297 (1901). En allmän rörelse gjorde det lättare för de blyga och ovana att träda upp, stifta bekantskaper och dansa offentligt. Hedberg VackrTänd. 14 (1943). —
TRÄDA UR10 4, förr äv. UTUR. stiga l. gå ur (ngt); äv. oeg. l. bildl., särsk.: lämna l. ge upp (ngt). Sädan trädde .. Elef vthur sin echta säng och til andra. ÄARäfst 29 (1596). Då den, som gick i kloster, derigenom trädde ur sin ätts och det borgerliga samhällets gemenskap, förlorade (osv.). Nordström Samh. 2: 197 (1840). Hvar och en (i kompaniet) skall, utan att träda ur ledet, svara Ja! då dess nummer uppropas. TjReglArm. 1858, 1: 275. —
TRÄDA UT10 4. [fsv. trädha ut] stiga l. gå ut (ur l. på l. i l. till ngt o. d.); äv. oeg. l. bildl., Lind (1749). Konsuln i stridsmantel träder ut och finner på förgården hela sin ätt färdig att marschera. Kolmodin Liv. 1: 259 (1831). Jag var ännu ung .. och skulle det oaktadt träda ut i verlden. Hwasser VSkr. 1: 3 (1852). ”Ridderskapet och adelns gemensamma tanke” om nödvändigheten af sjelfskrifvenhetens upphörande hade redan haft 25 år på sig att träda ut i handling. SD 17 ⁄ 1 1886, s. 2. —
TRÄDA UTI. (†) särsk. i bildl. anv.: ansluta sig till (förbund o. d.); äv.: instämma i (åsikt o. d.). Och alt folcket trädde vthi förbundet. 2Kon. 23: 3 (Bib. 1541). Så wil iagh .. medh hender och fötter trädha vthi the Påfweskes mening. Schroderus Os. 1: 27 (1635). —
TRÄDA ÖVER10 40, förr äv. UTÖVER. stiga l. gå över (ngt); äv. i mer l. mindre bildl. anv., särsk. (i sht förr) dels med avs. på lag l. överenskommelse l. löfte o. d.: bryta mot l. överträda, dels abs., i fråga om uppfattning l. religiös tro o. d.: gå över (se gå över 12). Huru the medh theras stadgar trädde öffuer gudz lagh. OPetri 1Post. 98 b (1528). O! hur snart jag såg de tviflen flydda, / Med foten knappast öfver tröskeln trädd. Atterbom Minn. 477 (1818). (I Tusen och en natt möter) ett lovprisande av den som träder över till Islam. Widengren RyttÖst. 116 (1960).
Spalt T 2906 band 35, 2008