Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄKTARE väk3tare2, om person m.//ig., om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en, äv. (numera bl. vard.) -n; pl. = (Mat. 27: 66 (NT 1526) osv.) ((†) -ar VDAkt. 1657, nr 392 (: vektara)); pl. best. -tarna (SkeppsgR 1545 (: suane wechtarne) osv.) ((†) -tarena Mat. 28: 4 (NT 1526), Wallin 1Pred. 3: 395 (c. 1830))
Ordformer
(veckter (w-, -c-) 1521 (: tornwect(er)), 1640. vächtar (w-) 1623 (: boomwächtar)–1640. vächtare (w-, -e-) 1526–1757 (: natvächtare). vächtaren (w-), sg. best. 1680 (: Skogewächtaren)–c. 1740 (: kyrkevächtaren). vächtere (w-, -e-) 1593 (: Kyrckiewächteres, gen.)–1610 (: Stodwächtere). väktar (w-, -æ-, -ck-) 1562–1895. väktar- i ssgr 1803 (: väktarrop) osv. väktare (u-, w-, -e-, -c-, -ck-, -th-, -tt-, -rr-) 1526 osv. väktaren (w-, -e-, -ck-), sg. best. 1526 (: fonga wäcktaren) osv. wecthernna, pl. best. 1589. wächtarne (-e-), pl. best. 1545–1639. wächter (-e-) 1580–1599 (: Tornewächter). wächter- i ssg 1685 (: Wächter-Sång). wächterne (u-), pl. best. 1587–1601 (: Tornuächterne). wäckter- i ssg 1785 (: Wäckter penningar))
Etymologi
[fsv. väktare; jfr fd. wæcter(e) (d. vægter, nor. bm. vekter), nor. nn. vektar; av mlt. wechter (motsv. mht. wehtære (t. wächter)), till mlt. wacht (se VAKT). — Jfr VÄKTA, VÄKTERI]
person som (yrkesmässigt) vaktar l. utför bevakning l. utövar tillsyn l. vakar över l. skyddar ngt l. ngn, vakt (se d. o. 4), vaktare; särsk. (o. numera i sht) om av vaktbolag anställd person med uppgift att utföra bevakning o. vars yrkesutövning omfattar vissa i lag reglerade skyldigheter o. rättigheter; särsk. ss. titel l. yrkesbeteckning (särsk. (numera bl. tillf.) ss. apposition); i sht förr särsk.: herde l. djurskötare. Thå gingo the bort, och förwaradhe graffuena medh wäctare. Mat. 27: 66 (NT 1526). Swen wecktare i Lompparby. BtFinlH 2: 29 (1544). Att ingen skulle roo m(edh) öker ij åån, sedan ij wårdh är ringth; ehuilchen thett giör, skulle wächterne antaste. TbLödöse 83 (1587). Parkens väktare kom för att skrufva till fontänen och stänga alla grindar. Idun 1888, s. 195. Bara .. (hunden) hörde ljudet av väktarens steg, vilket förkunnade, att maten var i annalkande, började magsaften flöda. Bolin VFöda 362 (1934). Nu togs den gamla mustiga titeln väktare till heders, när nattvakt befanns vara en för snäv beteckning. SvD 6/10 1975, s. 20. — jfr BOM-, DAG-, DÖRR-, FÅNG-, KYRK-, NATT-, TORN-VÄKTARE m. fl. — särsk.
a) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels om person som vakar över seder l. moral l. sedlighet o. d. (särsk. i sådana uttr. som väktare på Sions murar, om försvarare av ortodox renlärighet o. d.), dels ss. benämning på person tillhörande den styrande samhällsklassen i Platons idealstat. Iagh haffuer satt tigh til en wechtare offuer Israels hws. Hes. 33: 7 (Bib. 1541). Gudh Alzmechtigh haffuer ock förordnat the helighe Änglar til Echteskapsens synnerlighe wächtare. Leuchowius Zader 25 (1620). Mån det då icke är tid, at wäktarena på Sions murar .. ropa .. med den store wäktarens Ap. Pauli ord: waka up. Nohrborg 364 (c. 1765). Blif oss när, o Herre Jesu! / Du är den trogne väktaren, Som kan oss väl bevara. Ps. 1819, 438. Er roll som sedlighetens väktare här i staden. Johnson DrömRosEld 219 (1949). Staten sköts av väktare, säger Platon, och ekonomin av handlare. SDS 19/5 2001, s. B2. — jfr SEDE-, SIONS-VÄKTARE m. fl. — särsk. ss. senare led i ssgr. särsk.
α’) om djur med benägenhet att varna vid annalkande fara, särsk. i ssgrna KROKODIL-, MUSSEL-, SNÄCK-VÄKTARE.
β’) textil. om mekanism som övervakar vissa funktioner hos maskinvävstol, i ssgrna SKOTT-, SKYTTEL-, VARP-VÄKTARE.
γ’) om paneldeltagare i telefonväkteri, i ssgn TELEFON-VÄKTARE.
b) i förb. med sådana ord som lag l. ordning l. rätt, om (person tillhörig) yrkesgrupp med uppgift att upprätthålla lagen (särsk. koll.); särsk. i sådana uttr. som lagens väktare (särsk. (o. i sht) om polis(en)); äv. (numera bl. tillf.) i utvidgad anv. om ngn som mer övergripande säkerställer l. ansvarar för sådant upprätthållande; i sht i pl. Väcktare öfver lag, rättvisa och frihet. 2RARP 15: 605 (1747). Rikets Råd trodde sig kalladt att vara frihetens målsmän och ordningens väktare. 2SAH 46: 55 (1870). Som en rättens väktare betraktade .. (Karl XII) sig i stort och smått. SvFolket 5: 75 (1939). (Smitaren kunde) snart letas upp och tas omhand av lagens väktare. YstadAlleh. 1/4 2014, s. A14.
Ssgr: A: VÄKTAR-GÅNG. (väktar- 1836 osv. väktare- 1882–1908) (förr) vaktgång (se d. o. 2). Efter en skråkant följer nu vid 52 fots höjd från marken en 4 fot bred indragning, som utgör planen för den så kallade Väktargången (i Lunds domkyrka). Brunius Metr. 56 (1836). —
-HORN. (väktar- 1905 osv. väktare- 1749) (förr) väktarlur; jfr horn 5. Lind 1: 1760 (1749). Nu stöter Hemdall högt i sitt väktarhorn. Grimberg SvH 27 (1905). —
(a) -KALL. (väktar- 1890 osv. väktare- 1837–1936) (numera bl. ålderdomligt) jfr kall, sbst.2 4. Detta heliga väktarekall har genom tiderna fortgått inom den christna kyrkan. Wallin Rel. 4: 214 (1837). —
-LUR. (väktar- 1950 osv. väktare- 1892) (förr) lur i vilken väktare blåste signal, nattvaktslur; jfr lur, sbst.3 1, o. -horn. AlnarpInvB 1892, s. 20. —
-PENNING, äv. -PENG. (väktar- 1785 osv. väktare- 1714–1924) (förr) om avgift l. skatt utgörande ersättning till väktare; i sht i pl. At för de små gårdarne de innehafwa, .. erlägga tomt-ören, .. Bakugns- och Wäktarepenningar och andre dyllke skatter. Wallquist EcclSaml. 1–4: 175 (1714). —
-ROP. (väktar- 1803 osv. väktare- 1788–1921) särsk. (förr) om väktares rop vid fara l. för kungörande av klockslag nattetid (jfr nattvakts-rop); särsk. bildl.: varningsord l. varningsrop. Widegren (1788). Vakten lär ha ropat timmarne så: Väktarerop! Klockan är 00 slagen. / Gud bevare staden. Lundin o. Strindberg GSthm 6 (1880). Læstadius Journaler .. ville vara ett slags väktarrop, som kritiserar samhällsförhållandena i Lappmarken och ger anvisning på förbättringar där. Rig 1979, s. 82. —
-SAX. (väktar- 1933 osv. väktare- 1902) (förr) jfr sax, sbst.1 II 2 c ε. Nilsson HallMus. 29 (1902). Nattlig bråkmakare bortföres med väktarsax. Levander Brottsl. 105 (1933). —
-SKOLA. jfr skola, sbst.2 2. DN 27/9 1951, s. 29. I vår väktarskola erhåller varje anställd undervisning i förebyggande brandskydd m. m. DN(A) 8/4 1964, s. 43. —
-SÅNG. särsk.: väktarvisa; förr äv. om tuppens galande i gryningen. Spegel GW 213 (1685). Liedgren har framhållit släktskapen med klosterfromhetens noga reglerade kanoniska tider och med medeltidens väktarsånger. Fehrman DiktDöd. 225 (1952). —
-TORN. (väktar- 1900 osv. väktare- 1734–1921) (numera i sht i fråga om ä. förh.) vakttorn. Et wäcktare Torn kunde icke desto mindre ofwan på Recevoiren byggias. Triewald Eldmachin 45 (1734). —
-UR. (förr) nattvaktsur. GbgP 1/5 1865, s. 1. För att kontrollera en nattvakts tjänstgöring plägar man förse honom med ett ur af särskild inrättning, ett s. k. väktarur. UB 3: 489 (1897). —
(a) -VISA. (väktar- 1910 osv. väktare- 1848) särsk. [jfr t. wächterlied] i konstnärlig framställning: väktares morgonsång (varmed kärlekspar som mötts i smyg under natten varnas o. uppmanas att skiljas åt); jfr -sång. Atterbom PoesH 4: 78 (1848). Även lyriska sånger, företrädesvis dag- och väktarvisor har Wolfram diktat, dels erotiska, dels religiösa. Sylwan EurLittH 1: 87 (1910).
B (†): VÄKTARE-GÅNG, -HORN, -KALL, -LUR, -PENNING, -ROP, -SAX, -TORN, -VISA, se A.
Avledn. (numera i sht ngt ålderdomligt l. arkaiserande): VÄKTARINNA, f. [jfr t. wächterin] väkterska. Mig till hans wäktarinna / den mäktiga Nornan ju walt? Ling Gylfe 21 (1814). —
VÄKTERSKA, f. kvinnlig väktare. Lind 1: 969 (1749). (Gamla farmor är) som fordom väkterska på stället. Österling Idyll. 24 (1917). jfr port-, sede-, sedlighets-väkterska.

 

Spalt V 1947 band 38, 2019

Webbansvarig